Varför spelar små barn matcher?

[Petruska]

hur är det begränsande socialt? man är en del av ett lag i en klubb. Man känner till de andra lagen och i yngre ålder använder man pauserna till att leka ihop.

Om fotbollsvärlden är nästan ens enda referensram. Bla pga tiden med matcher ofta så att man inte även gör annat med andra.

 

[Pontevecchio]

Om fotbollsvärlden är nästan ens enda referensram. Bla pga tiden med matcher ofta så att man inte även gör annat med andra.

Man går ju fortfarande i skolan och träffar sina vänner som vilket barn/tonåring som helst. Man har inte säsong året om.

 

[Snurrfian]

@Petruska din släkting i 7 års åldern har de alltså fotbollsmatcher där resultatet redovisad och det ställs upp tabeller? Är detta i Sverige så bör det anmälas till svenska fotbollsförbundet eftersom de har satt upp regler att matchresultat tidigast får redovisas när spelarna är 12 år. http://d01.fogis.se/svenskfotboll.s...scope_0/ImageVaultHandler.aspx180403133631-uq sista regeln på sidan.
Säger laget dessutom att det är tvång att närvara på matcher så bör detta anmälas också. Svenska Fotbollsförbundet jobbar hårt med att träning ska vara tillgänglig och att spela match ska vara något man vill, inte måste. Om det sen är så att barnet vill spela match och föräldrarna inte vill så är det en sak inom familjen och då bör familjen bestämma vad som gäller utan att lägga all skuld på idrotten.
Men ja det kan vara ett problem med föräldrar som engagera sig för mycket på matcher och beter sig illa, åter igen är det något som förbundet arbetar med, man har numera rätt att avvisa föräldrar som beter sig illa och domaren kan anmäla de vidare och straffa det lag som har föräldrar som inte uppför sig.

Min son är 13 år, i år spelar de för första gången med tabeller, och har spelat cup med slutvinnare. De är inget toppenlag men de har roligt tillsammans. Sonen har haft en dipp i sitt intresse i att spela match men tycker att träningen är rolig. Alltså tränar han och har sagt till att han inte vill bli uttagen till match. Annars jobbar tränarna hårt med att se till att alla blir uttagna lika mycket.

Det finns problem inom sport, absolut och man kan fundera över hur sport för barn och ungdomar ska utföras för att skapa så lite problem som möjligt med de vinster som faktiskt finns. För dagens barn är extremt stilla sittande rent allmänt och det håller på att skapa ett hälsoproblem över hela landet. Sen finns det sporter som är stora problem områden, gymnastiken är ett sånt exempel, där sker utslagning på en väldigt tidig nivå och det kommer rapport efter rapport om tränare som kräver alldeles för mycket av barnen och barn som skadar sig för livet när de försöker träna trots skador och smärta.

Personligen tycker jag att fotboll är bland det tråkigaste jag vet att titta på, men i och med att sonen är intresserad så engagerar jag mig. Numera har jag dragit ner på mitt engagemang men jag är tävlingsledare en dag varje år på en cup som föreningen anordnar. Där ingår att ha koll på hur publiken uppför sig, säga till ledare som inte beter sig schysst mot sina spelare och även dela ut ett pris till det lag som uppför sig bäst, dvs spelar ett rent spel, är trevliga mot motspelarna mellan matcherna, håller rent och snyggt runt sig i omklädningsrummet osv. Det priset är barnen betydligt mycket mer intresserade av att vinna eftersom det är en heldag för hela laget på ett ställe där de får arbeta med lagkänslan/leka tillsammans. Typ fångarna på fortet. Vinner de turneringen så är det "bara" en pokal och inget mer.

Jag är än mer engagerad i skytteföreningen, det är en individuell sport som är väldigt svår att inte tävla mot andra. När sporten går ut på att skjuta så nära mitten som möjligt på en tavla så är det svårt att hitta sätt att komma ifrån det och ändå kännas relevant. Men det vi ständigt pratar/tjatar om är att man tävlar mot sig själv och sitt eget resultat, men även att det inte är viktigt att tävla. Samtidigt har de roligt tillsammans när de tävlar, de får upptäcka nya ställen, lära känna nya människor och de lär sig att koncentrerar sig även när allt inte är som vanligt. Men individuella sporter slår hårdare, i ett lag kan du vara en sämre spelare men ditt lag kan ändå vinna, individuellt står du och faller med din egen insats. För en del barn kan det vara bra, min dotter som exempel älskar det, hon oroade sig ständigt för att vara tillräckligt bra när hon spelade fotboll. I skyttet är det bara hon, har hon en dålig dag, ja då är det bara hon som faller med det. Min son däremot lägger allt för stort allvar i skyttet och där satte vi som föräldrar stopp för tävling förra säsongen. Hans egna krav på sig själv höll på att knäcka honom. Han hänger däremot med på tävlingar och umgås och har roligt och så jobbar vi på prestationsångesten hemma. Den återkommer i allt han gör, så det är ett stort jobb som ska göras.

Någon lyfte simning som en bra sport, jag är dåligt insatt men det jag har sett av föräldrar som har barn som är simmare så är det träningar flera dagar i veckan från låg ålder och tävlingar som sträcker sig över hela dagar ofta. Utslagningen är hög även där i och med att det gäller att simma snabbast.

 

[Snurrfian]

Om fotbollsvärlden är nästan ens enda referensram. Bla pga tiden med matcher ofta så att man inte även gör annat med andra.

Här är det föräldrarna som måste avgöra, jag har aldrig stött på problem att säga nej till match för att vi ska göra något annat eller för att sonen vill umgås med någon som inte spelar fotboll. Men det känns som om du vill lägga allt ansvar på fotbollen när det egentligen kanske är föräldrarna som måste steppa upp och ta sitt föräldraansvar? Skulle jag märka att min son gick upp i något så hårt att han har det som enda referensram så skulle jag fundera över min roll som förälder, inte det som han använder som referensram.

 

[Petruska]

Här är det föräldrarna som måste avgöra, jag har aldrig stött på problem att säga nej till match för att vi ska göra något annat eller för att sonen vill umgås med någon som inte spelar fotboll. Men det känns som om du vill lägga allt ansvar på fotbollen när det egentligen kanske är föräldrarna som måste steppa upp och ta sitt föräldraansvar? Skulle jag märka att min son gick upp i något så hårt att han har det som enda referensram så skulle jag fundera över min roll som förälder, inte det som han använder som referensram.

Min fråga är egentligen enbart varför man ens arrangerar matcher för så små. Jag ser ingen mening med det, men jag ser nackdelar. Resten är väl mest ett allmänt resonerande om aspekter på tidiga satsningar. Vem som bär skuld är jag helt ointresserad av.

 

[Snurrfian]

Min fråga är egentligen enbart varför man ens arrangerar matcher för så små. Jag ser ingen mening med det, men jag ser nackdelar. Resten är väl mest ett allmänt resonerande om aspekter på tidiga satsningar. Vem som bär skuld är jag helt ointresserad av.

För att sporten fotboll går ut på att spela match, och de matcher man arrangerar i den ålder brukar vara med laget från närbelägna ställen. För mig som bor på landet med längre avstånd till grannställen blir det lite längre resor men för de som bor i storstäder brukar det innebära att åka till ett annat område inom samma stad. Barnen får se nya planer, nya omklädningsrum och får spela match med allt var det innebär med matchställ och lyssna på en domare. Jag ser inte riktigt vad som skulle vara konstigt med det? Att få spela match brukar vara det barnen själva frågar efter och det som de ser som viktigt med fotbollen. En bra ledare använder sig av det och använder match som lockmedel för att kanske göra den där lite tråkigare övningarna som kanske är de viktigaste för barnens kroppar och utveckling, inte bara som fotbollsspelare utan som en kropp som fungerar i rörelse.

 

[Roheryn]

Men jag håller med att som barn var det mycket tråkigt många dagar. Jag har ju lite av en hangup när det gäller svenska ridskolor och att det ska vara så förtvivlat tråkigt att rida ibland. Det krävs en del kämpaglöd och hästkärlek för barn att hänga kvar. Men det tycker jag inte har en korrelation med antalet gånger per vecka utan med vad man gjorde den gången.

Tråkigt?!? Jag är - som du verkar vara - "uppvuxen" på ridskola. Red en gång i veckan i stort sett sammanhängande från det jag var 8 tills jag var 25 (ibland lite oftare, och vid något tillfälle hade jag uppehåll 1-2 terminer). Precis som du lärde jag mig rida (riktigt bra till och med) på det, men aldrig någonsin att jag hade tråkigt! (sedan är det ännu roligare att ha foderhäst och/eller egen häst, som jag haft sedan jag slutade på ridskola, men det är ju bara för att det är så mycket MER!)

 

[Roheryn]

Min fråga är egentligen enbart varför man ens arrangerar matcher för så små. Jag ser ingen mening med det, men jag ser nackdelar. Resten är väl mest ett allmänt resonerande om aspekter på tidiga satsningar. Vem som bär skuld är jag helt ointresserad av.

Jag tror att barn, i alla fall en del barn, efterfrågar det. Och som du fått till svar av flera i den här tråden så är ju fotboll ett spel som går ut på att spela match. Sedan är det ju givetvis också en fråga om HUR man arrangerar det hela. För även om man vill tillfredsställa barnens önskan att spela match så behöver det ju inte betyda att det är match varje helg vecka efter vecka, månad efter månad. Utan det kanske räcker med någon gång i månaden?

 

[Snurrfian]

Jag tror att barn, i alla fall en del barn, efterfrågar det. Och som du fått till svar av flera i den här tråden så är ju fotboll ett spel som går ut på att spela match. Sedan är det ju givetvis också en fråga om HUR man arrangerar det hela. För även om man vill tillfredsställa barnens önskan att spela match så behöver det ju inte betyda att det är match varje helg vecka efter vecka, månad efter månad. Utan det kanske räcker med någon gång i månaden?

Första åren med sonen så spelade de poolspel. En gång i månaden spelade de en bunt matcher under en dag. Sen blir det i sig väldigt sårbart när det är barn som kanske är hos en annan förälder än den de bor hos till vardags och helg föräldern anser att deras helg inte ska gå till fotboll.

 

[Badger]

Tråkigt?!? Jag är - som du verkar vara - "uppvuxen" på ridskola. Red en gång i veckan i stort sett sammanhängande från det jag var 8 tills jag var 25 (ibland lite oftare, och vid något tillfälle hade jag uppehåll 1-2 terminer). Precis som du lärde jag mig rida (riktigt bra till och med) på det, men aldrig någonsin att jag hade tråkigt! (sedan är det ännu roligare att ha foderhäst och/eller egen häst, som jag haft sedan jag slutade på ridskola, men det är ju bara för att det är så mycket MER!)

Nej det är ju säkert olika, jag hade nog kunnat tänka mig mer fart och mer övningar med -inför hoppning tema. Typ stanna mellan bommarna, slalom mellan stöden, en cirkel där. Och mindre varv på varv i trav som liten. Men jag kämpade mig igenom de tråkiga perioderna och känna sig dålig o sämst och är väldigt glad och nöjd nu. Har dessutom iofs en ridlärare som maxar lektionerna. Blir ledsen när jag pratar med andra vuxna där medishäst stod/står, alla med egen häst, alla älskar att rida, de har barn som älskar att rida -ibland, utomlands. Inte ett enda av barnen har ridit mer än en termin på svensk ridskola (inte ens de med föräldrar som typ växte upp i ett stall). Kräver mer grit än de har. (sedan vill vi ju inte ha barn utan rejäla mängder grit heller men fotbollen kan tänka sig dem.) Jag har aldrig varit skötare, skötarbarnen var för skarpa och hårda för mig.

Sedan, vi två är ju av den typen som hängt kvar. Jag är nog nästan den enda kvar av alla jag kände som började rida.

Jag har ridit från 9 till 43 en gång i veckan på ridskola minst, i perioder två gånger i veckan, ibland två gånger på två olika stall. Jag föredrar att rida två gånger i veckan men det har blivit för dyrt. Sedan har jag haft medhästar med varierande intensitet sedan jag var 25 eller så, (ibland 7 ridpass i veckan sommarhalvår, ibland ett par) men då var de 7-8, nu 26+ och hagboende. Får försöka ev hitta ny medishäst. Drömmer om att få motionera en distanshäst ibland.

 

[Badger]

Jag tror att barn, i alla fall en del barn, efterfrågar det. Och som du fått till svar av flera i den här tråden så är ju fotboll ett spel som går ut på att spela match. Sedan är det ju givetvis också en fråga om HUR man arrangerar det hela. För även om man vill tillfredsställa barnens önskan att spela match så behöver det ju inte betyda att det är match varje helg vecka efter vecka, månad efter månad. Utan det kanske räcker med någon gång i månaden?

Ja jag är också ganska övertygad om att barn behöver få spela match och så ibland- ganska ofta (men inte jämt) om de vill spela fotboll.

 

[Roheryn]

Första åren med sonen så spelade de poolspel. En gång i månaden spelade de en bunt matcher under en dag. Sen blir det i sig väldigt sårbart när det är barn som kanske är hos en annan förälder än den de bor hos till vardags och helg föräldern anser att deras helg inte ska gå till fotboll.

Låter ju som en ganska lagom nivå, tycker jag! Och rimligt att en förälder kan tänka sig att "offra" en hel dag till fotboll om det råkar vara barnets stora intresse!

 

[Roheryn]

Nej det är ju säkert olika, jag hade nog kunnat tänka mig mer fart och mer övningar med -inför hoppning tema. Typ stanna mellan bommarna, slalom mellan stöden, en cirkel där. Och mindre varv på varv i trav som liten. Men jag kämpade mig igenom de tråkiga perioderna och känna sig dålig o sämst och är väldigt glad och nöjd nu. Har dessutom iofs en ridlärare som maxar lektionerna. Blir ledsen när jag pratar med andra vuxna där medishäst stod/står, alla med egen häst, alla älskar att rida, de har barn som älskar att rida -ibland, utomlands. Inte ett enda av barnen har ridit mer än en termin på svensk ridskola (inte ens de med föräldrar som typ växte upp i ett stall). Kräver mer grit än de har. (sedan vill vi ju inte ha barn utan rejäla mängder grit heller men fotbollen kan tänka sig dem.) Jag har aldrig varit skötare, skötarbarnen var för skarpa och hårda för mig.

Sedan, vi två är ju av den typen som hängt kvar. Jag är nog nästan den enda kvar av alla jag kände som började rida.

Jag har ridit från 9 till 43 en gång i veckan på ridskola minst, i perioder två gånger i veckan, ibland två gånger på två olika stall. Jag föredrar att rida två gånger i veckan men det har blivit för dyrt. Sedan har jag haft medhästar med varierande intensitet sedan jag var 25 eller så, (ibland 7 ridpass i veckan sommarhalvår, ibland ett par) men då var de 7-8, nu 26+ och hagboende. Får försöka ev hitta ny medishäst. Drömmer om att få motionera en distanshäst ibland.

Ja, skulle jag själv lägga upp övningar för ridskoleelever idag hade jag gjort helt annorlunda än hur det var när jag började. Min första ridlärare var gammal militär och där var det disciplin som gällde, inte pedagogik. Och de utan grit lämnade rätt kvickt! Men för mig var det underbart - jag fick ju rida! Har inget minne av att jag kände mig dålig eller sämst (inte bäst heller), jag bara älskade att rida och vara i stallet (blev skötare också och var det några år).

Men jag tror inte att barn idag har sämre grit än när vi var små, jag tror det handlar om intresse. Min egen dotter är ett exempel - hon har ju också vuxit upp i stall eftersom jag haft egen häst i hela hennes liv (nu har vi två) och jag kan inte tycka att hon har mindre grit än vad jag haft. Det är tidiga morgnar, tunga skottkärror och massor av både glädje och sorg med hästarna. Hon har haft mer "serverat" än jag i och med att vi haft egna hästar, men i övrigt ser jag ingen skillnad. Och samma med hennes jämnåriga kompisar i stallet - de med grit och stort intresse stannar och fortsätter, medan övriga lämnar stallets värld (inte sällan efter en avramling eller ett mindre lyckat tävlingsresultat).

 

[Snurrfian]

Låter ju som en ganska lagom nivå, tycker jag! Och rimligt att en förälder kan tänka sig att "offra" en hel dag till fotboll om det råkar vara barnets stora intresse!

Man skulle kunna hoppas att föräldrar tyckte det, men jag har tyvärr sett exempel på där föräldrar har satt sina egna intressen och önskemål före barnen varje gång. Men tack och lov handlar det om ett fåtal barn, även om det är sorgligt att se det.

 

[Badger]

Ja, skulle jag själv lägga upp övningar för ridskoleelever idag hade jag gjort helt annorlunda än hur det var när jag började. Min första ridlärare var gammal militär och där var det disciplin som gällde, inte pedagogik. Och de utan grit lämnade rätt kvickt! Men för mig var det underbart - jag fick ju rida! Har inget minne av att jag kände mig dålig eller sämst (inte bäst heller), jag bara älskade att rida och vara i stallet (blev skötare också och var det några år).

Men jag tror inte att barn idag har sämre grit än när vi var små, jag tror det handlar om intresse. Min egen dotter är ett exempel - hon har ju också vuxit upp i stall eftersom jag haft egen häst i hela hennes liv (nu har vi två) och jag kan inte tycka att hon har mindre grit än vad jag haft. Det är tidiga morgnar, tunga skottkärror och massor av både glädje och sorg med hästarna. Hon har haft mer "serverat" än jag i och med att vi haft egna hästar, men i övrigt ser jag ingen skillnad. Och samma med hennes jämnåriga kompisar i stallet - de med grit och stort intresse stannar och fortsätter, medan övriga lämnar stallets värld (inte sällan efter en avramling eller ett mindre lyckat tävlingsresultat).

Nej jag tänkte inte att det är en ändring, jag tänker att det har varit ungefär likadant när det gäller just ridningen både med barnen, med grit och med hur lektionerna är upplagda. De barnen jag pratar om skulle inte ridit när jag var liten heller, men de skulle kanske ridit på ridskola i England eller Holland.

En gammal militär skulle jag personligen inte varit avigt inställd till. Jag tänker på tålamodet att tåla tristess, inte att tåla disciplin. Har ridit för gammal militär några gånger, han vikarierade, och det var inte så dumt. Svårt att begripa vad han sa med avdelning hit och dit men annars så, man glömde i alla fall inte bort vart man var i förhållande till andra, eller om man gjorde det fick man veta det.

Nej jag har snarare varit på gränsen att sluta i perioder när det är mycket vimmel vammel och lite göra. Det krävs mycket grit av en barn att sitta still och göra nästan ingenting i 40 minuter. (till barnet, du ska kontrollera hästen när ni går rakt fram också inte bara släppa tyglarna. Varför det? Den går ju bakom X.). Senaste gången jag var på gränsen var en utbildad som sa braa åt vadsomhelst som påminde om det ombedda och gav blanka sjutton i att finjustera.

Äh när jag tänker efter så känns det som att jag hade velat ha de där gamla militärerna som försvann, till skillnad från typ alla andra tydligen.

 

[Badger]

Eller såhär, med fotbollen får ju barnen tidiga mornar, hela helger, mycket träning, springa släpa osv. Lite för mycket, de verkar ju inte sakna den typen av grit. Så grit att uthärda måste jämföras med möjlig vinst. Dvs är topparna värda betten man får.

 

[Lobelia]

Min fråga är egentligen enbart varför man ens arrangerar matcher för så små. Jag ser ingen mening med det, men jag ser nackdelar. Resten är väl mest ett allmänt resonerande om aspekter på tidiga satsningar. Vem som bär skuld är jag helt ointresserad av.

Jag tror många tycker det är meningslöst att delta i en sport som bygger på att spela fotboll mot andra lag och inte få delta i matcher.

 

[Sunshine]

Som någon sade tidigare; många barn VILL spela match, de VILL tävla. Det är ofta det som är moroten i sporten. Mycket av själva träningen är ju uppbyggande, förberedande, rutingrejer som nöts in. När man tävlar får man använda det man lärt sig och verkligen testa sig själv.

Själv är jag ingen tävlingsmänniska, lider av prestationsångest och tycker tävling är stressigt och lite jobbigt. Men mina barn är inte som jag, de verkar tycka att det är det roligaste som finns. Kanske för att de gjort det sedan de var ganska små så de blir inte så nervösa av själva tävlingsmomentet?