Vårföräldrar 2022

[Osthyvel]

Ni som kräks/illamående har ni inte fått prova Lergigan comp? Jag har ätit det sen v. 7 och kommer fortsätta ett tag till. Har försökt avsluta i v. 13,15 och 20 men är fortfarande dålig så kör på. Har dock en minskad effekt nu, kan ibland vara lite illamående ändå men jag kan leva när jag äter det.
Känner mig övertygad om att jag hade varit inlagd med dropp utan det, med tanke på vilka dagar jag fått när jag kört utan.

@AgentCarter Jo, jag fick det utskrivet tidigt, även Lergigan. Tar den ena på dagtid och den andra nattetid. Kräks ändå.

Jag tror inte någon skulle kräkas i så många veckor utan att få medicin utskrivet .

Med lillasyster blev jag inlagd med dropp med några dagars mellanrum trots 3 lergigan comp om dagen. Det som hade funkat hyfsat med brorsorna funkade inte alls när jag väntade henne. Så det slutade med 5 lergigan comp plus åksjukband dygnet runt. Det gjorde att jag kunde äta vissa måltider samt kunde förflytta mig ibland utan att kräkas. Så det är så olika hur mediciner hjälper, och hur fort man kan få vätskedropp. Tyvärr.

 

[AgentCarter]

@AgentCarter Jo, jag fick det utskrivet tidigt, även Lergigan. Tar den ena på dagtid och den andra nattetid. Kräks ändå.

Jag tror inte någon skulle kräkas i så många veckor utan att få medicin utskrivet .

Med den innan kräktes jag i 18 veckor utan medicin Ung och dum....

 

[gulakatten]

Med den innan kräktes jag i 18 veckor utan medicin Ung och dum....

Oj, visste du alltså inte ens att medicin fanns? Jag var hos läkaren tidigt i graviditeten för att bli sjukskriven och blev då erbjuden medicin direkt. Redan vid inskrivning lyfte jag illamåendet och BM föreslog medicin.

Även om de inte hade gjort det hade jag aldrig kunnat missa att det finns medicin som kan funka eftersom typ 50% av alla som hör att jag mår illa och kräks säger ”men vet du att det finns medicin man kan ta?” .

 

[Vira]

Hur går det för er alla?

Här rullar det på, känns som att de senaste veckorna gått snabbare på något sätt. Har börjat känna sparkarna nu sedan ett par veckor, så otroligt mysigt och också betryggande. Oron har blivit mycket mindre, förmodligen för att jag liksom inte hinner börja oroa mig innan det kommer en ny spark Var rädd ett tag att jag skulle fortsätta att vara lika orolig graviditeten igenom, så det är skönt att den biten har blivit bättre!

Och magen har blivit enorm! Men det känns faktiskt bara roligt, har möjligen någon nojig tanke om att jag har gått upp "för mycket" i vikt för att vara så tidigt men har lyckats släppa det rätt bra

Enda smolket just nu är att foglossningen börjat spåra ur, har fått svårt att sova eftersom jag vaknar av ont i bäckenet hela tiden. Har fixat sängen med 8 kuddar som jag typ ligger på och har fått låna en madrass idag som kanske kan göra det bättre, så vi får se. Och så borde jag förstås få se till att komma till en fysioterapeut, men känns redan som att jag är borta från jobbet hela tiden och det har varit svårt att hitta någon i närheten som verkar bra och har tider (japp, jag hör att det är dåliga ursäkter, jag bor liksom i Stockholm ) .

 

[Vira]

Vad härligt, grattis!

KL

Jag är så sanslöst GRÅTIG nu. Tittade på en (riktigt dåligt) serie om några lyxmammor i Australien och började storgråta när man hörde bebisarna gråta efter att de fötts . Är alltså INTE typen av person som tycker att förlossningar är ”vackra” liksom men det är nåt väldigt djupt inom mig som blir så sjukt påverkat bara. Antar att det kommer vara så ett tag .

Sent, men det här med gråten alltså Går det över efter förlossningen eller är det så här man kommer att vara resten av livet? Känns som att jag blir så himla berörd av det mesta numera, fastän jag egentligen tycker att det är helt orimligt. Särskilt sådant relaterat till barn och graviditet, men egentligen vad som helst kan trigga

 

[underensten]

Sent, men det här med gråten alltså Går det över efter förlossningen eller är det så här man kommer att vara resten av livet? Känns som att jag blir så himla berörd av det mesta numera, fastän jag egentligen tycker att det är helt orimligt. Särskilt sådant relaterat till barn och graviditet, men egentligen vad som helst kan trigga

Vänta bara tills baby bluesen .

Jag grät till en animerad film jag tittade på med dottern idag, den gode dinosaurien

 

[soom]

Sent, men det här med gråten alltså Går det över efter förlossningen eller är det så här man kommer att vara resten av livet? Känns som att jag blir så himla berörd av det mesta numera, fastän jag egentligen tycker att det är helt orimligt. Särskilt sådant relaterat till barn och graviditet, men egentligen vad som helst kan trigga

Först blir det värre, sen blir det bättre. Jag hade två veckors allvarlig baby blues, grät för precis allting. Satt och storgrät till nån låt, min man frågade hur det var och jag hulkade "bra"
Sen var det borta som genom ett trollslag och jag var nästan normal.

 

[soom]

Hur går det för er alla?

Här rullar det på, känns som att de senaste veckorna gått snabbare på något sätt. Har börjat känna sparkarna nu sedan ett par veckor, så otroligt mysigt och också betryggande. Oron har blivit mycket mindre, förmodligen för att jag liksom inte hinner börja oroa mig innan det kommer en ny spark Var rädd ett tag att jag skulle fortsätta att vara lika orolig graviditeten igenom, så det är skönt att den biten har blivit bättre!

Och magen har blivit enorm! Men det känns faktiskt bara roligt, har möjligen någon nojig tanke om att jag har gått upp "för mycket" i vikt för att vara så tidigt men har lyckats släppa det rätt bra

Enda smolket just nu är att foglossningen börjat spåra ur, har fått svårt att sova eftersom jag vaknar av ont i bäckenet hela tiden. Har fixat sängen med 8 kuddar som jag typ ligger på och har fått låna en madrass idag som kanske kan göra det bättre, så vi får se. Och så borde jag förstås få se till att komma till en fysioterapeut, men känns redan som att jag är borta från jobbet hela tiden och det har varit svårt att hitta någon i närheten som verkar bra och har tider (japp, jag hör att det är dåliga ursäkter, jag bor liksom i Stockholm ) .

Antar att du har läst på om foglossning och redan hört alla råd, men... gissar att du har en av 8 kuddar mellan knäna? Då vill jag tipsa om en gravidkudde istället, det är sjukt mycket skönare. Ju längre desto bättre, då avlastar den magen också och man kan ha den hela vägen mellan benen. Jag älskar min bbhugme, den kan man justera fastheten på.
Och har du ett foglossningsbälte?

 

[soom]

Hur går det för er alla?

Här rullar det på, känns som att de senaste veckorna gått snabbare på något sätt. Har börjat känna sparkarna nu sedan ett par veckor, så otroligt mysigt och också betryggande. Oron har blivit mycket mindre, förmodligen för att jag liksom inte hinner börja oroa mig innan det kommer en ny spark Var rädd ett tag att jag skulle fortsätta att vara lika orolig graviditeten igenom, så det är skönt att den biten har blivit bättre!

Och magen har blivit enorm! Men det känns faktiskt bara roligt, har möjligen någon nojig tanke om att jag har gått upp "för mycket" i vikt för att vara så tidigt men har lyckats släppa det rätt bra

Enda smolket just nu är att foglossningen börjat spåra ur, har fått svårt att sova eftersom jag vaknar av ont i bäckenet hela tiden. Har fixat sängen med 8 kuddar som jag typ ligger på och har fått låna en madrass idag som kanske kan göra det bättre, så vi får se. Och så borde jag förstås få se till att komma till en fysioterapeut, men känns redan som att jag är borta från jobbet hela tiden och det har varit svårt att hitta någon i närheten som verkar bra och har tider (japp, jag hör att det är dåliga ursäkter, jag bor liksom i Stockholm ) .

Håller för övrigt med om att det känns som att det går snabbare nu! Förmodligen för att inte varenda minut är en plåga... nu mår jag ganska bra, i huvudet iaf. Fysiskt är jag i ganska dålig form och väldigt begränsad av foglossningen, men det är ändå ok.
Min mage låg precis på mittkurvan vid första mätningen, och jag som tycker att den är helt enorm. Förstår inte hur den ska kunna bli så mycket större, och då är det typ 3,5 månad kvar

Skönt att oron har minskat!

 

[Winifred]

Vänta bara tills baby bluesen .

Jag grät till en animerad film jag tittade på med dottern idag, den gode dinosaurien

Den kan jag eventuellt ha gråtit till pre bägge graviditeterna såatte...

 

[Aconite]

Hur går det för er alla?

Här rullar det på, känns som att de senaste veckorna gått snabbare på något sätt. Har börjat känna sparkarna nu sedan ett par veckor, så otroligt mysigt och också betryggande. Oron har blivit mycket mindre, förmodligen för att jag liksom inte hinner börja oroa mig innan det kommer en ny spark Var rädd ett tag att jag skulle fortsätta att vara lika orolig graviditeten igenom, så det är skönt att den biten har blivit bättre!

Och magen har blivit enorm! Men det känns faktiskt bara roligt, har möjligen någon nojig tanke om att jag har gått upp "för mycket" i vikt för att vara så tidigt men har lyckats släppa det rätt bra

Enda smolket just nu är att foglossningen börjat spåra ur, har fått svårt att sova eftersom jag vaknar av ont i bäckenet hela tiden. Har fixat sängen med 8 kuddar som jag typ ligger på och har fått låna en madrass idag som kanske kan göra det bättre, så vi får se. Och så borde jag förstås få se till att komma till en fysioterapeut, men känns redan som att jag är borta från jobbet hela tiden och det har varit svårt att hitta någon i närheten som verkar bra och har tider (japp, jag hör att det är dåliga ursäkter, jag bor liksom i Stockholm ) .

Har också foglossning, dock ganska beskedlig efter att jag börjat ha foglossningsbälte och hittade lite övningar på youtube tills jag fick tid hos fysioterapeut. Nu kom jag till en fysio som är utbildad i akupunktur, har fått två behandlingar hittills och efter andra gjorde det verkligen skillnad. Har knappt haft ont nu dagarna efter

 

[Aconite]

Och en liten uppdatering. V.27 nu och jag mår nästan oförskämt bra. Såklart krämpor med framförallt halsbränna och foglossning som de mest besvärande. Men i övrigt trivs jag bra med att vara gravid, hade aldrig väntat mig det. Ovanligt jämn i humöret så länge jag äter på jämna tider, har haft några episka blodsockerfall där jag morrat/väst åt sambon att vara tyst tills jag fått i mig något

Jag kan fortfarande rida nästan som vanligt, slutade hoppa för en månad sedan när magen började växa rejält och nu börjar det bli jobbigt att sitta ner i trav. Planen är att rida så länge det känns bra. Bebis verkar uppskatta det med, den är väldigt aktiv hela dagarna men när jag är i stallet verkar den sova lugnt.

 

[Jossan_92]

Här rullar det också på, gick in i v.23 igår

Känner fortfarande väldigt lite rörelser men har moderkakan i framvägg så den info jag fått från BM är att det är helt normalt att inte känna så mycket just nu. Utöver det så är jag trött och känslosam hela tiden..det visar sig framförallt genom att jag grinar eller blir illamående
Går på lite julledigt imorgon och ska passa på att hälsa på släkten som bor långt bort, det blir första gången jag träffar mina föräldrar sen jag blev gravid tex

Jag hade egentligen tänkt hålla i styrketräningen så länge som jag orkar men nu med omnikron så vågar jag inte chansa på att det funkar efter nyår (rätt litet gym och det har varit rätt fullt där senaste veckorna..). Hur pass har ni isolerat er?

 

[Vira]

Först blir det värre, sen blir det bättre. Jag hade två veckors allvarlig baby blues, grät för precis allting. Satt och storgrät till nån låt, min man frågade hur det var och jag hulkade "bra"
Sen var det borta som genom ett trollslag och jag var nästan normal.

Vänta bara tills baby bluesen .

Jag grät till en animerad film jag tittade på med dottern idag, den gode dinosaurien

Det låter ju ändå ganska lovande, ska förbereda min man på baby bluesen bara så att han vet att jag inte blivit permanent knäpp när det väl händer utan att det kanske är sista rycket

 

[Vira]

Antar att du har läst på om foglossning och redan hört alla råd, men... gissar att du har en av 8 kuddar mellan knäna? Då vill jag tipsa om en gravidkudde istället, det är sjukt mycket skönare. Ju längre desto bättre, då avlastar den magen också och man kan ha den hela vägen mellan benen. Jag älskar min bbhugme, den kan man justera fastheten på.
Och har du ett foglossningsbälte?

Tack för tipsen! Nej jag har läst på pinsamt lite hittills, gick så fort från att vara ett så litet problem att jag kunde ignorera det till att plötsligt bli så mycket att jag inte orkat läsa på för att jag inte sover och är halvdöd efter jobbet. Har upptäckt att en av de 8 ska vara mellan knäna, men det känns som att det skulle behövas ännu mer där. En snäll kompis kommer förbi med sin gamla bbhugme i helgen, så jag hoppas att det ska hjälpa! Och foglossningsbälte måste jag se till att beställa i helgen!

 

[Vira]

Har också foglossning, dock ganska beskedlig efter att jag börjat ha foglossningsbälte och hittade lite övningar på youtube tills jag fick tid hos fysioterapeut. Nu kom jag till en fysio som är utbildad i akupunktur, har fått två behandlingar hittills och efter andra gjorde det verkligen skillnad. Har knappt haft ont nu dagarna efter

Åh, då ska jag definitivt in på Youtube i helgen och leta! Och beställa den där fysiotiden! Tänk vad skönt om det faktiskt kan bli bättre

 

[Vira]

Och en liten uppdatering. V.27 nu och jag mår nästan oförskämt bra. Såklart krämpor med framförallt halsbränna och foglossning som de mest besvärande. Men i övrigt trivs jag bra med att vara gravid, hade aldrig väntat mig det. Ovanligt jämn i humöret så länge jag äter på jämna tider, har haft några episka blodsockerfall där jag morrat/väst åt sambon att vara tyst tills jag fått i mig något

Jag kan fortfarande rida nästan som vanligt, slutade hoppa för en månad sedan när magen började växa rejält och nu börjar det bli jobbigt att sitta ner i trav. Planen är att rida så länge det känns bra. Bebis verkar uppskatta det med, den är väldigt aktiv hela dagarna men när jag är i stallet verkar den sova lugnt.

Gud vad härligt att kunna hålla ridningen igång! Saknar det så himla mycket, men eftersom jag varit utan häst några år kändes det inte riktigt aktuellt att dra igång det nu när jag blev gravid utan jag får vänta och se.

Känner igen det där med att maten måste komma väldigt regelbundet, jag märker inte själv att jag blir så sur men jag blir extremt fixerad av att jag måste äta något och går knappt att kommunicera med innan jag fått mat

 

[Vira]

Här rullar det också på, gick in i v.23 igår

Känner fortfarande väldigt lite rörelser men har moderkakan i framvägg så den info jag fått från BM är att det är helt normalt att inte känna så mycket just nu. Utöver det så är jag trött och känslosam hela tiden..det visar sig framförallt genom att jag grinar eller blir illamående
Går på lite julledigt imorgon och ska passa på att hälsa på släkten som bor långt bort, det blir första gången jag träffar mina föräldrar sen jag blev gravid tex

Jag hade egentligen tänkt hålla i styrketräningen så länge som jag orkar men nu med omnikron så vågar jag inte chansa på att det funkar efter nyår (rätt litet gym och det har varit rätt fullt där senaste veckorna..). Hur pass har ni isolerat er?

Jag blev skrämd av socialstyrelsens rapport om prematuritetsrisken som länkades i tråden om covid och graviditet här på forumet, så jag har blivit superförsiktig senaste veckorna. Har fått fasa ut fysiska besök på jobbet (chefens förslag), och haft ffp3-mask sista veckan med de sista fysiska besöken. Går inte in i affärer om jag inte måste och då också med ffp3. Beställer hem all mat och alla julklappar. Ska träffa familjerna över jul (om de och vi är friska) men håller oss hemma i övrigt. Och så håller vi på att trixa för att få 3:e dosen vaccin så snart som möjligt, fått en tid bokad strax före nyår men ska se om det går att få snabbare.

Dock så vet jag att vi är försiktigare än de flesta, och delar av det beror på att jag redan innan graviditeten gränsar till riskgrupp + jobb inom vården, så kanske inte helt representativt. Men jag tänker att jag är superförsiktig nu fram till att jag fått dos 3 och någon månad till tills omikron dragit igenom landet, och sedan kan jag nog börja leva igen

 

[Hedinn]

Jag blev skrämd av socialstyrelsens rapport om prematuritetsrisken som länkades i tråden om covid och graviditet här på forumet, så jag har blivit superförsiktig senaste veckorna. Har fått fasa ut fysiska besök på jobbet (chefens förslag), och haft ffp3-mask sista veckan med de sista fysiska besöken. Går inte in i affärer om jag inte måste och då också med ffp3. Beställer hem all mat och alla julklappar. Ska träffa familjerna över jul (om de och vi är friska) men håller oss hemma i övrigt. Och så håller vi på att trixa för att få 3:e dosen vaccin så snart som möjligt, fått en tid bokad strax före nyår men ska se om det går att få snabbare.

Dock så vet jag att vi är försiktigare än de flesta, och delar av det beror på att jag redan innan graviditeten gränsar till riskgrupp + jobb inom vården, så kanske inte helt representativt. Men jag tänker att jag är superförsiktig nu fram till att jag fått dos 3 och någon månad till tills omikron dragit igenom landet, och sedan kan jag nog börja leva igen

Glöm inte vaccin mot vanliga influensan också. Som gravid räknas man ju som riskgrupp även när det gäller den.

 

[Vira]

Glöm inte vaccin mot vanliga influensan också. Som gravid räknas man ju som riskgrupp även när det gäller den.

Bra tips! Jag har tagit det vaccinet också Känns på ett sätt rätt skönt också med andra smittor att vara gravid under pandemin när folk faktiskt är försiktiga med smittor, i vanliga fall hade man ju bara fått leva med att kollegorna kom till jobbet med feber även om det kunde vara influensa