Vårföräldrar 2022

[Aconite]

Jag hade egentligen tänkt hålla i styrketräningen så länge som jag orkar men nu med omnikron så vågar jag inte chansa på att det funkar efter nyår (rätt litet gym och det har varit rätt fullt där senaste veckorna..). Hur pass har ni isolerat er?

Än så länge har jag inte gjort några förändringar, jag fick tredje dosen vaccin för ett par veckor sedan och lever inte ett särskilt utsvävande liv i övrigt. Jobbar, är i stallet och umgås bara med några få fullvaccinerade. Sambon åker kollektivt till jobbet men bär munskydd och har ändrat lite tider för att minska risken för trängsel. Det kommer säkert komma nya restriktioner när/om omikron får fäste så jag inväntar dem. Har du möjlighet att gå till gymmet vid en tid när det är färre där?

 

[Aconite]

Gud vad härligt att kunna hålla ridningen igång! Saknar det så himla mycket, men eftersom jag varit utan häst några år kändes det inte riktigt aktuellt att dra igång det nu när jag blev gravid utan jag får vänta och se.

Känner igen det där med att maten måste komma väldigt regelbundet, jag märker inte själv att jag blir så sur men jag blir extremt fixerad av att jag måste äta något och går knappt att kommunicera med innan jag fått mat

Jag är så tacksam för att jag har kunnat fortsätta rida, hade aldrig trott att det fortfarande skulle gå så bra och nära nog normalt kanske klokt att inte börja rida under graviditet, hoppas att du kan göra det sen efter bebis är ute

Verkligen, jag har rätt svajigt blodsocker i vanliga fall men nu är det extremt. Måste äta minst varannan timme och hinner knappt känna att det är dags innan jag står och skakar/ kallsvettas/ morrar.

 

[Jossan_92]

Än så länge har jag inte gjort några förändringar, jag fick tredje dosen vaccin för ett par veckor sedan och lever inte ett särskilt utsvävande liv i övrigt. Jobbar, är i stallet och umgås bara med några få fullvaccinerade. Sambon åker kollektivt till jobbet men bär munskydd och har ändrat lite tider för att minska risken för trängsel. Det kommer säkert komma nya restriktioner när/om omikron får fäste så jag inväntar dem. Har du möjlighet att gå till gymmet vid en tid när det är färre där?

Tyvärr jobbar jag kontorstider och pendlar så det är ett rätt kort tidsspann som funkar och det är när det är som mest folk Men jag tänker att det får funka med lite hemmaträning och promenader

 

[glimmer]

Hur går det för er alla?

Här rullar det på, känns som att de senaste veckorna gått snabbare på något sätt. Har börjat känna sparkarna nu sedan ett par veckor, så otroligt mysigt och också betryggande. Oron har blivit mycket mindre, förmodligen för att jag liksom inte hinner börja oroa mig innan det kommer en ny spark Var rädd ett tag att jag skulle fortsätta att vara lika orolig graviditeten igenom, så det är skönt att den biten har blivit bättre!

Och magen har blivit enorm! Men det känns faktiskt bara roligt, har möjligen någon nojig tanke om att jag har gått upp "för mycket" i vikt för att vara så tidigt men har lyckats släppa det rätt bra

Enda smolket just nu är att foglossningen börjat spåra ur, har fått svårt att sova eftersom jag vaknar av ont i bäckenet hela tiden. Har fixat sängen med 8 kuddar som jag typ ligger på och har fått låna en madrass idag som kanske kan göra det bättre, så vi får se. Och så borde jag förstås få se till att komma till en fysioterapeut, men känns redan som att jag är borta från jobbet hela tiden och det har varit svårt att hitta någon i närheten som verkar bra och har tider (japp, jag hör att det är dåliga ursäkter, jag bor liksom i Stockholm ) .

Jag har också foglossning.
Det gör för j-la ont!
Jag kör med bughmee gravidkudde i sängen och en elektrisk värmedyna som jag lägger på ryggen i sidoläge, kan inte ligga rakt på ryggen det gör för ont.
Men hursomhelst, tycker värmen lindrar så att jag iallafall får sova lite grann.
Jag borde också ta kontakt med en sjukgymnast, för jag har även svårt nu att gå.

Moderkaka i framvägg här, och har inte känt någon rörelse, tror jag iallafall. Så svårt att veta vad som är vad liksom.

Annars har också illamåendet kommit tillbaka, från att bara vart morgon och lunch-illamående, så är nu natt-illamåendet och eftermiddags illamåendet tillbaka... mer eller mindre hela dagen... fick väl sisådär 3veckors paus från hela dygnet illamående med bara morgon och lunch illamående, men nu verkar det tillbaks igen.

 

[Vira]

Jag har också foglossning.
Det gör för j-la ont!
Jag kör med bughmee gravidkudde i sängen och en elektrisk värmedyna som jag lägger på ryggen i sidoläge, kan inte ligga rakt på ryggen det gör för ont.
Men hursomhelst, tycker värmen lindrar så att jag iallafall får sova lite grann.
Jag borde också ta kontakt med en sjukgymnast, för jag har även svårt nu att gå.

Moderkaka i framvägg här, och har inte känt någon rörelse, tror jag iallafall. Så svårt att veta vad som är vad liksom.

Annars har också illamåendet kommit tillbaka, från att bara vart morgon och lunch-illamående, så är nu natt-illamåendet och eftermiddags illamåendet tillbaka... mer eller mindre hela dagen... fick väl sisådär 3veckors paus från hela dygnet illamående med bara morgon och lunch illamående, men nu verkar det tillbaks igen.

Usch för foglossning och dessutom illamående, vad besvärligt för dig Men jaa, låter som att vi båda två verkligen borde tag i det där med sjukgymnast!

Idag kom min snälla kompis med bbhugme i alla fall, så kanske kanske att den här natten kan bli något bättre

 

[gulakatten]

KUL att läsa era uppdateringar här i tråden! Vad fint ni verkar ha det ändå @Vira @Jossan_92 @Aconite mfl!

Min vecka 29 (30 på tisdag! )-uppdatering:
Förutom att jag fortfarande kräks (yay) och har typ ischiassmärta (?) i högra skinkan (tack för det) så mår jag rätt okej tycker jag. Jag är sjukskriven på halvtid tom januari nu och är inställd på att sjukskrivningen blir förlängd igen sen tills slutet av graviditeten. Känns helt galet att tiden gått så fort dessutom, jag jobbar januari och tre veckor i februari och sen går jag på preppa inför bebisen-semester. Så himla snart!

I övrigt har jag haft en himla massa tankar mest bara och känner mig lite ensam i graviditeten sen min kompis, som också var gravid, fick barn. Jag pratar ju med min man såklart, men hade gärna haft någon IRL som också var gravid som jag kunde dela det med. Jag känner litegrann att vänner inte är så himla intresserade och jag har så sjukt mycket tankar i huvudet, gällande föräldraledighet, jobb, ekonomi, ja, allt. Jag lastar inte dem för att inte vara så intresserade, de flesta har barn sen flera år tillbaka (och blir lätt lite momsplainers) eller är inte intresserade av att skaffa. Så då är det ju givetvis rimligt att ens intresse är begränsat. Men det känns lite tomt för mig.

Vi har också börjat gå in i detalj på budget-biten av föräldraledighet och YIKES vad vi kommer förlora pengar på vår jämställdhet . Min man tjänar mer än jag och vi ska ju dela 50/50 på FL. Det straffar sig verkligen ekonomiskt. Men givetvis är det en prio ändå för oss så vi får helt enkelt anpassa oss bara. Det är ju värt det, i längden .

Just ja - fosterrörelser. Vår bebis verkar aldrig riktigt komma in i någon regelbundenhet gällande rörelserna och hon gör oss orolig med jämna mellanrum. Hon är typ aktiv som attans i tre dagar och sen rätt inaktiv i några. De senaste dagarna har rörelserna förändrats också, inte lika mycket sparkar som typ alligator som simmar under vattenytan-rörelser som man ser på magen. Men vid kontroller etc har allt sett ok ut. Så vi försöker lita på det .

 

[gulakatten]

Jag hade egentligen tänkt hålla i styrketräningen så länge som jag orkar men nu med omnikron så vågar jag inte chansa på att det funkar efter nyår (rätt litet gym och det har varit rätt fullt där senaste veckorna..). Hur pass har ni isolerat er?

Jag isolerar mig inte men är väldigt, väldigt försiktig. Jag tycker man läser varenda dag om någon som är dubbelvaccinerad men ändå blivit ordentligt sjuk och jag vill inte ta några onödiga risker. I och med mitt kräkande så löser det sig lite av sig självt dock, jag har fått OK på att jobba helt och hållet hemifrån. Känns väldigt, väldigt skönt. Min man åker kollektivt till jobbet tre dagar i veckan men på bra tider och med mask på. Vi undviker häng med folk och på restauranger och så, av försiktighetsskäl. Känns bäst för oss helt enkelt!

Idag kom min snälla kompis med bbhugme i alla fall, så kanske kanske att den här natten kan bli något bättre

Alltså jag älskar min bbhugme! Lätt bästa vi köpt hittills! Jag har den i soffan och i sängen och den är bara SÅ bra. Hoppas den funkar bra för dig med! .

 

[gulakatten]

Och just ja! Jag har köpt ett par gravidpyajamsbyxor från Lindex som är för tajta över min v.29-kagge . De är aldrig använda, men tvättade och jag har klippt bort tvättlappen pga hatar att ha såna kvar. Är det någon som vill ha dem så är det bara att hojta så skickar jag .

Det är dessa: https://www.lindex.com/se/p/8123382-6228-gra-mom-pyjamasbyxa och de är i storlek M .

 

[gulakatten]

Gud, nu spammar jag tråden men det är som det är. Men - har blivit galen på att både min barnmorska och min terapeut har varit på mig om att jag ska överväga att gå ner i tid på jobbet efter föräldraledigheten. Barnmorskan har sagt detta flera gånger till mig - men aldrig (såklart!) till min man. Jag älskar alltså mitt jobb, verkligen älskar det, och har ingen lust alls att gå ned i tid. Min man däremot är öppen för det men det är det ju ingen som lyssnar på. Stör ihjäl mig på att jag bara förväntas gå ner i tid, trots att jag brinner för mitt jobb och dessutom bara skulle få klämma in lika mycket jobb på färre timmar, skulle få sämre ärenden eftersom jag skulle vara tvungen att gå tidigt etc. Alla tjatar om hämtning och lämning på förskola, som om jag vore ensamstående. Blev därför SÅ LYCKLIG när mina päron sa i helgen att de jättegärna stöttar med dagishämtning vid behov eller ett par dagar i veckan, så att vi ska slippa stressa . Det kommer vara till stor hjälp, inte minst de veckor då jag inte kommer kunna hämta eller lämna alls, och min man (utan mina föräldrars hjälp) hade fått dra hela tunga lasset.

Det ligger ju långt fram i tiden men det är en lättnad att veta att vi har uppbackning sen när den tiden kommer .

(Nu ska jag sluta ösa ut mina tankar i den här tråden )

 

[Vira]

KUL att läsa era uppdateringar här i tråden! Vad fint ni verkar ha det ändå @Vira @Jossan_92 @Aconite mfl!

Min vecka 29 (30 på tisdag! )-uppdatering:
Förutom att jag fortfarande kräks (yay) och har typ ischiassmärta (?) i högra skinkan (tack för det) så mår jag rätt okej tycker jag. Jag är sjukskriven på halvtid tom januari nu och är inställd på att sjukskrivningen blir förlängd igen sen tills slutet av graviditeten. Känns helt galet att tiden gått så fort dessutom, jag jobbar januari och tre veckor i februari och sen går jag på preppa inför bebisen-semester. Så himla snart!

I övrigt har jag haft en himla massa tankar mest bara och känner mig lite ensam i graviditeten sen min kompis, som också var gravid, fick barn. Jag pratar ju med min man såklart, men hade gärna haft någon IRL som också var gravid som jag kunde dela det med. Jag känner litegrann att vänner inte är så himla intresserade och jag har så sjukt mycket tankar i huvudet, gällande föräldraledighet, jobb, ekonomi, ja, allt. Jag lastar inte dem för att inte vara så intresserade, de flesta har barn sen flera år tillbaka (och blir lätt lite momsplainers) eller är inte intresserade av att skaffa. Så då är det ju givetvis rimligt att ens intresse är begränsat. Men det känns lite tomt för mig.

Vi har också börjat gå in i detalj på budget-biten av föräldraledighet och YIKES vad vi kommer förlora pengar på vår jämställdhet . Min man tjänar mer än jag och vi ska ju dela 50/50 på FL. Det straffar sig verkligen ekonomiskt. Men givetvis är det en prio ändå för oss så vi får helt enkelt anpassa oss bara. Det är ju värt det, i längden .

Just ja - fosterrörelser. Vår bebis verkar aldrig riktigt komma in i någon regelbundenhet gällande rörelserna och hon gör oss orolig med jämna mellanrum. Hon är typ aktiv som attans i tre dagar och sen rätt inaktiv i några. De senaste dagarna har rörelserna förändrats också, inte lika mycket sparkar som typ alligator som simmar under vattenytan-rörelser som man ser på magen. Men vid kontroller etc har allt sett ok ut. Så vi försöker lita på det .

Jisses vad det börjar närma sig nu ja ❤ Tänkte när jag läste att slutet på februari ju är hur snart som helst, och insåg sedan att slutet på mars som jag går på ledighet bara är en månad senare. Hur känns det när det börjar närma sig så pass, är det mycket tankar på förlossningen och tiden efter? Jag har liksom inte hunnit komma så långt i tanken, förlossningen känns extremt långt borta och likaså känns det helt främmande att det kommer att dyka upp ett BARN här. Pratade med en vän häromdagen som frågade hur jag föreställde mig att bebisen kommer att se ut, och det enda jag kunde föreställa mig var typ en större mage och mer fosterrörelser

Trist med omgivning som är på andra platser i livet/inte är intresserade! Ös gärna ur dig tankar här, vi borde ju kunna få tråden mer aktiv nu när det inte är så många månader kvar

Angående föräldraledighet så törs jag knappt räkna på det. Vi har iofs fördelen att ha nästan exakt samma lön, men däremot verkar det som att vi nog kommer att förlora en hel del av extratilläggen (jobbet är generösa med föräldralön och föräldrapenningstillägg) pga att vi vill spara dagar så länge och kanske också för att vi kommer att jobba deltid båda två under de senare delarna. Men även här får det ju vara värt det ❤

 

[Vira]

Alltså jag älskar min bbhugme! Lätt bästa vi köpt hittills! Jag har den i soffan och i sängen och den är bara SÅ bra. Hoppas den funkar bra för dig med! .

Förväntningarna inför inatt är helt klart enorma! Men även om den bara hjälper litegrann så är det en enorm vinst

 

[Vira]

Gud, nu spammar jag tråden men det är som det är. Men - har blivit galen på att både min barnmorska och min terapeut har varit på mig om att jag ska överväga att gå ner i tid på jobbet efter föräldraledigheten. Barnmorskan har sagt detta flera gånger till mig - men aldrig (såklart!) till min man. Jag älskar alltså mitt jobb, verkligen älskar det, och har ingen lust alls att gå ned i tid. Min man däremot är öppen för det men det är det ju ingen som lyssnar på. Stör ihjäl mig på att jag bara förväntas gå ner i tid, trots att jag brinner för mitt jobb och dessutom bara skulle få klämma in lika mycket jobb på färre timmar, skulle få sämre ärenden eftersom jag skulle vara tvungen att gå tidigt etc. Alla tjatar om hämtning och lämning på förskola, som om jag vore ensamstående. Blev därför SÅ LYCKLIG när mina päron sa i helgen att de jättegärna stöttar med dagishämtning vid behov eller ett par dagar i veckan, så att vi ska slippa stressa . Det kommer vara till stor hjälp, inte minst de veckor då jag inte kommer kunna hämta eller lämna alls, och min man (utan mina föräldrars hjälp) hade fått dra hela tunga lasset.

Det ligger ju långt fram i tiden men det är en lättnad att veta att vi har uppbackning sen när den tiden kommer .

(Nu ska jag sluta ösa ut mina tankar i den här tråden )

Gud vad märkligt att de inte bara kan säga "många tycker att det är bra om ena föräldern går ned i tid, för det brukar vara tufft att klara heltidsjobb och småbarn, passar det för någon av er?" eller vad det nu är de vill ha fram. Jag kan ju förstå tipset i sig, men så dumt att de utgår från att det ska vara du som är hemma mer.

Men vad värdefullt med dina föräldrar, både för avlastningen men lika mycket för att de och barnet kommer att få en så fin chans att bygga en bra relation ❤

 

[Jossan_92]

Gud, nu spammar jag tråden men det är som det är. Men - har blivit galen på att både min barnmorska och min terapeut har varit på mig om att jag ska överväga att gå ner i tid på jobbet efter föräldraledigheten. Barnmorskan har sagt detta flera gånger till mig - men aldrig (såklart!) till min man. Jag älskar alltså mitt jobb, verkligen älskar det, och har ingen lust alls att gå ned i tid. Min man däremot är öppen för det men det är det ju ingen som lyssnar på. Stör ihjäl mig på att jag bara förväntas gå ner i tid, trots att jag brinner för mitt jobb och dessutom bara skulle få klämma in lika mycket jobb på färre timmar, skulle få sämre ärenden eftersom jag skulle vara tvungen att gå tidigt etc. Alla tjatar om hämtning och lämning på förskola, som om jag vore ensamstående. Blev därför SÅ LYCKLIG när mina päron sa i helgen att de jättegärna stöttar med dagishämtning vid behov eller ett par dagar i veckan, så att vi ska slippa stressa . Det kommer vara till stor hjälp, inte minst de veckor då jag inte kommer kunna hämta eller lämna alls, och min man (utan mina föräldrars hjälp) hade fått dra hela tunga lasset.

Det ligger ju långt fram i tiden men det är en lättnad att veta att vi har uppbackning sen när den tiden kommer .

(Nu ska jag sluta ösa ut mina tankar i den här tråden )

Jag har sluppit frågor om att gå ner i tid så här långt..men känner igen mig så mycket i dina känslor kring det! Jag skulle också få göra samma jobb på mindre tid och antagligen missa en del givande om jag går ner i tid. Vi har ingen släkt i närheten så vi har istället kommit fram till att det blir min sambo som får gå ner i tid, hans jobb är lättare att anpassa vid deltidsarbete så det faktiskt blir mindre jobb som ska göras
Dock kommer sambon bara jobba deltid första året efter inskolning på förskolan..sen får vi leva med att vara dom föräldrar som lämnar tidigt och hämtar sent hela tiden

 

[gulakatten]

Förväntningarna inför inatt är helt klart enorma! Men även om den bara hjälper litegrann så är det en enorm vinst

Märkte du någon skillnad? Jag tyckte inte att min var världsbäst i början, behövde lite tid för att komma fram till hur jag ville ha den åtdragen. Sen blev den super. Hoppas den var till hjälp för dig .

Gud vad märkligt att de inte bara kan säga "många tycker att det är bra om ena föräldern går ned i tid, för det brukar vara tufft att klara heltidsjobb och småbarn, passar det för någon av er?" eller vad det nu är de vill ha fram. Jag kan ju förstå tipset i sig, men så dumt att de utgår från att det ska vara du som är hemma mer.

Men vad värdefullt med dina föräldrar, både för avlastningen men lika mycket för att de och barnet kommer att få en så fin chans att bygga en bra relation ❤

Ja, alltså, det är så himla dumt att de utgår från att det ska vara jag. Men också att de ens tror att man som blivande förälder inte hört talas om att vissa (särskilt kvinnor) går ner i tid? Vi vet ju det såklart. Men vi har båda två jobb som vanligtvis är väldigt flexibla (förutom när maken har nån deadline och jag har någon som sitter anhållen) så vi har tänkt att vi kommer försöka lösa det utan att någon av oss går ner i tid, genom flex och makens arbete hemifrån. Jag hoppas att det ska funka .

Det är otroligt värdefullt med mina päron, jag är så glad att de är lika pepp på det här barnbarnet fastän det är nummer tre i ordningen. Och att de vill vara en del av barnets vardag. Känns superfint .

Jag har sluppit frågor om att gå ner i tid så här långt..men känner igen mig så mycket i dina känslor kring det! Jag skulle också få göra samma jobb på mindre tid och antagligen missa en del givande om jag går ner i tid. Vi har ingen släkt i närheten så vi har istället kommit fram till att det blir min sambo som får gå ner i tid, hans jobb är lättare att anpassa vid deltidsarbete så det faktiskt blir mindre jobb som ska göras
Dock kommer sambon bara jobba deltid första året efter inskolning på förskolan..sen får vi leva med att vara dom föräldrar som lämnar tidigt och hämtar sent hela tiden

Skönt att jag inte är ensam i mina känslor! Jätteskönt att höra verkligen! Jag tycker det låter som en jättebra lösning att det blir din sambo som går ner i tid. Angående hämtningen och lämningen sen: ha inte dåligt samvete för det. Jag tycker att det blivit sån hets nu i att man ska hämta så jädra tidigt. Det är väl jättebra att ni kan köra kortare dagar första året, det är ju ändå viktigast .

 

[gulakatten]

Jisses vad det börjar närma sig nu ja ❤ Tänkte när jag läste att slutet på februari ju är hur snart som helst, och insåg sedan att slutet på mars som jag går på ledighet bara är en månad senare. Hur känns det när det börjar närma sig så pass, är det mycket tankar på förlossningen och tiden efter? Jag har liksom inte hunnit komma så långt i tanken, förlossningen känns extremt långt borta och likaså känns det helt främmande att det kommer att dyka upp ett BARN här. Pratade med en vän häromdagen som frågade hur jag föreställde mig att bebisen kommer att se ut, och det enda jag kunde föreställa mig var typ en större mage och mer fosterrörelser

Jamen det är så galet! December har ju bara flugit förbi tycker jag och nu är det inte så mycket kvar. Så knäppt! Jag har börjat fundera mer över förlossningen helt klart, känner mig nervös när jag tänker på det. Jag är inte smärttålig alls men jag hoppas jag kan ta mig igenom det ändå . Vi pratar också mycket om hur bebisen kommer se ut och jag bara kan inte föreställa mig hur hon kommer se ut! Blir hon lik maken eller mig? Hur kommer hon bli som person, som maken eller mig eller en blandning? Det går liksom inte att greppa på nåt vis. Och verkligen inte att vi ska ha ett barn här med oss, att vi blir tre i familjen. Galet!

Trist med omgivning som är på andra platser i livet/inte är intresserade! Ös gärna ur dig tankar här, vi borde ju kunna få tråden mer aktiv nu när det inte är så många månader kvar

Angående föräldraledighet så törs jag knappt räkna på det. Vi har iofs fördelen att ha nästan exakt samma lön, men däremot verkar det som att vi nog kommer att förlora en hel del av extratilläggen (jobbet är generösa med föräldralön och föräldrapenningstillägg) pga att vi vill spara dagar så länge och kanske också för att vi kommer att jobba deltid båda två under de senare delarna. Men även här får det ju vara värt det ❤

Nä, det var deppigt att räkna på helt klart. Jag har vetat att det blir tajt men det var ändå en chock. Vi ska försöka göra så att när jag är föräldraledig så sparar vi så mycket det bara går. De sparpengarna ska sedan användas när maken är ledig och vi bara har min lilla lön i princip att dra runt oss på. Det blir tajta 18 månader men det får gå.

Ah, fattar att det blir tajt om ni ska spara dagar och sen jobba deltid. Man får lära sig att uppskatta the little things in life, helt enkelt . Har ni sett att man bara får spara 96 dagar när barnet fyllt fyra?

 

[soom]

(Nu ska jag sluta ösa ut mina tankar i den här tråden )

Nä, fortsätt, det är ju det den är till för

 

[soom]

Jag har gått ner till 80%, min man jobbar 100%. Det skaver lite i mig, jag hade gärna sett att vi jobbar lika mycket. Men han har väldigt flexibla tider så vi delar jämnt på hämtning/lämning och övriga sysslor, så får han jobba ifatt på kvällarna. Jag hade inte orkat, men det får ju vara hans val.

 

[soom]

Jag har börjat få en del sammandragningar. Idag har några av dem gjort lite ont i äggstockarna. Jag tror det är endometriosrelaterat och ingen fara, men antar att jag måste ringa förlossningen om det fortsätter.

 

[gulakatten]

Jag har gått ner till 80%, min man jobbar 100%. Det skaver lite i mig, jag hade gärna sett att vi jobbar lika mycket. Men han har väldigt flexibla tider så vi delar jämnt på hämtning/lämning och övriga sysslor, så får han jobba ifatt på kvällarna. Jag hade inte orkat, men det får ju vara hans val.

Bra att ni delar jämnt på barnbiten, det är ju det viktigaste . Kompenserar ni med pensionsspar etc också då?

 

[soom]

Bra att ni delar jämnt på barnbiten, det är ju det viktigaste . Kompenserar ni med pensionsspar etc också då?

Nej, jag har samma lön på 80 som han har på 100 så ekonomiskt känns det rättvist ändå