vart h...e är sjukvården på väg?

Jo kanske det fast det hade varit bra om de sagt det till mig i stället för att bara lämna mig att vänta i 1,5 timme med bröstsmärta och hjärtklappning. Jag kunde ju inte veta vad de gjort för bedömning ...
Det finns en till aspekt i det hela.
Vi som ägare till hästar eller andra djur, är vana vid att veterinärerna berättar ganska ingående om hästarnas sjukdomar, symptom och behandlingar. Vi får titta på röntgenbilder osv. Medan man på humansidan är tämligen sparsam med att berätta på samma sätt. En stor del av inställningen att man ska tiga och lita på läkarens bedömning lever nog kvar från forna tider. Och för oss djurägare blir det ju lite konstigt ibland...
 
Tog de EKG direkt när du kom in? Jag fick vänta 1,5-2 timmar på att ta EKG, temp, blodtryck när jag kom in med bröstsmärtor, hjärtklappning och yrsel, ändå kom jag in med ambulans (ej blått, så de antog väl att det var panikångest och ville inte stressa upp mig). Den väntan gjorde mig inte direkt mindre rädd :crazy: men efter undersökningen fick jag vänta 3-4 timmar till på läkare, då tänkte jag att det inte var någon fara, eftersom de kunde låta mig vänta. Åkte in mitt på dagen och var hemma igen kl 19.30 ca.
Japp, en sköterska tog in mig i ett rum bakom receptionen typ och tog EKG, kollade syresättning och puls. Efter det fick jag vänta nån timme innan de tog blodprov. Sen väntade jag säkert 4 timmar på läkare.

De kollade nog det viktiga i ambulansen på dig ja. Det gjorde de på mig då jag åkte ambulans in efter hästolyckan.
 
Det finns en till aspekt i det hela.
Vi som ägare till hästar eller andra djur, är vana vid att veterinärerna berättar ganska ingående om hästarnas sjukdomar, symptom och behandlingar. Vi får titta på röntgenbilder osv. Medan man på humansidan är tämligen sparsam med att berätta på samma sätt. En stor del av inställningen att man ska tiga och lita på läkarens bedömning lever nog kvar från forna tider. Och för oss djurägare blir det ju lite konstigt ibland...
Jag har inte alls den upplevelsen av sjukvården, tvärtom har man velat hålla mig informerad och till så stor del som möjligt delaktig i val av undersökning och ev behandling. Tom när jag kraschat bilen i 130 och var chockad och därför både motsträvig och lätt aggressiv lirkade man för att jag skulle vara med på att bli undersökt och behandlad.

Tillägg: Jag besöker dessutom sjukhuset regelbundet pga en allvarlig och potentiellt dödlig sjukdom och där är man mycket mån om att jag ska vara med på vilka behandlingar som testas.
 
Det finns en till aspekt i det hela.
Vi som ägare till hästar eller andra djur, är vana vid att veterinärerna berättar ganska ingående om hästarnas sjukdomar, symptom och behandlingar. Vi får titta på röntgenbilder osv. Medan man på humansidan är tämligen sparsam med att berätta på samma sätt. En stor del av inställningen att man ska tiga och lita på läkarens bedömning lever nog kvar från forna tider. Och för oss djurägare blir det ju lite konstigt ibland...
Den erfarenheten har inte jag, jag tycker att jag brukar få svar på mina frågor (och de kan vara mååånga :D). Att visa mig röntgenbilder förstår jag inte vitsen med, jag är inte radiolog så de skulle inte säga mig något annat än som kuriosa.

Jag reflekterar över det här ibland när jag har grekiska vänner som varit hos doktorn, jag frågar Jamen vad var det då? och får oftast svaret Jag vet inte, men jag fick mediciner och doktorn lovade att jag skulle bli bra. Där kan man verkligen snacka om att läkarna är gudar, här hemma har jag inte den erfarenheten.

Men det är väl klart att man ska lita på läkarens bedömning - tills motsatsen är bevisad?
 
Den erfarenheten har inte jag, jag tycker att jag brukar få svar på mina frågor (och de kan vara mååånga :D). Att visa mig röntgenbilder förstår jag inte vitsen med, jag är inte radiolog så de skulle inte säga mig något annat än som kuriosa.

Jag reflekterar över det här ibland när jag har grekiska vänner som varit hos doktorn, jag frågar Jamen vad var det då? och får oftast svaret Jag vet inte, men jag fick mediciner och doktorn lovade att jag skulle bli bra. Där kan man verkligen snacka om att läkarna är gudar, här hemma har jag inte den erfarenheten.

Men det är väl klart att man ska lita på läkarens bedömning - tills motsatsen är bevisad?
Jag brukar vilja (be om att få) se mina röntgenbilder, men har hittills inte fått se annat än den allra första - som togs på vårdcentralen (medan de hade egen röntgen) på ett stukat lillfinger.
Och, som sagt, min erfarenhet är att man får veta mer om sina sjuka djur än om sig själv.
 
Jag brukar vilja (be om att få) se mina röntgenbilder, men har hittills inte fått se annat än den allra första - som togs på vårdcentralen (medan de hade egen röntgen) på ett stukat lillfinger.
Och, som sagt, min erfarenhet är att man får veta mer om sina sjuka djur än om sig själv.

Jag brukar få se mina bilder på min prickiga hjärna om jag ber om det, jag fattar dock inget så dom får istället berätta vad dom visar och vilken del av hjärnan dom sitter i :p
 
Jag har varit på akuten ett par gånger, men alltid fått hjälp snabbt. Men så har jag också sökt för akuta saker. Jag förstår att man får vänta länge om man har stukad tumme, mindre sår eller vanligt magont som ett par bekanta till mig har åkt in för och klagat på den långa väntetiden. De borde inte ha åkt in alls.

Första gången åkte jag in med hjärnskakning. Fick en bår direkt och kanske 30-45 min senare hade jag ett eget rum och blev undersökt.

Andra gången hade jag blivit biten av en hund och behövde sys, fick Max vänta 10 min innan jag fick ett rum.

Tredje fick jag av 1177 order om att åka in pga bröstsmärtor. Med facit i hand behövde jag inte åka in akut utan kunde eg väntat till nästa dag och vc, men det är ju ändå smärtor som bör tas på allvar, fick vänta kanske 40 min innan jag fick hjälp.
Fast undersökt blir man väl så fort man kommer dit. Jag har alltid fått eget rum direkt, oavsett vad jag sökt för. Däremot så brukar jag få vänta en evighet på behandlingen/omplåstringen dock beroende på hur mycket folk det är där.
 
Fast undersökt blir man väl så fort man kommer dit. Jag har alltid fått eget rum direkt, oavsett vad jag sökt för. Däremot så brukar jag få vänta en evighet på behandlingen/omplåstringen dock beroende på hur mycket folk det är där.

Så är det inte här. När man anmäler sig hos akuten gör de en bedömning hur allvarligt det är, är det inte allvarligt (och inte ens akut) så får man sitta i väntrummet tills de har tid. Får man ett rum brukar det gå fort att få hjälp/behandling.
 
Jag brukar få se mina bilder på min prickiga hjärna om jag ber om det, jag fattar dock inget så dom får istället berätta vad dom visar och vilken del av hjärnan dom sitter i :p
Jag har också alltid fått se röntgenbilder, men så har det bara varit tal om benbrott och sprickor också = ganska okomplicerat och lätt att visa. Dessutom har jag vid några tillfällen inte velat tro på skadorna så en viss pedagogisk orsak kan nog ha funnits också.

Vad gäller trådens huvudämne har mina knappa erfarenheter av vården hittills varit väldigt bra. Mkt korta väntetider på akuten, vid ett tillfälle stod de och väntade på mig. Inga livshotande skador, men hjärnskakningar och hästhovar i huvud tas på allvar. Benbrotten har också hanterats mkt snabbt vad jag kan minnas, trots att jag senast faktiskt gjorde så att jag väntade till lunchrasten på en måndag (jobbade på sjukhusområdet så haltade dit, fick en diagnos och haltade tillbaka igen i tid att lösa av kollegan för sin lunch).
 
Det var inte så att dom gjorde några kontroller på dig redan i ambulansen?
När jag åkte ambulans med misstänkt hjärtmuskelinflammation så tog de EKG redan i ambulansen och skickade det till sjukhuset i förväg.
De kunde då jämföra med ett gammalt EKG som jag hade gjort vid ett tidigare tillfälle i annat ärende.

Men jag hade 120 i vilopuls i stället för mina vanliga 60 beats/minutes.
Och helsopig syresättning, 75 eller något, lätt blå alltså.
De stoppade i mig nitroglycerin och hade hela tiden kontakt med sjukhuset via radion.
Och de berättade noga vad de gjorde och varför.

Jag hade inte hjärtmuskelinflammation utan ett astmaanfall.
Så nog var jag sjuk alltid och livshotande dessutom.
Min astma sitter djupt i lungorna och är litet lömsk då den inte riktigt visar sig på en PEEF.
Länge så var den också diagnosticerad som KOL vilket jag numera, hurra hurra, är friskskriven från.
 
Medan man på humansidan är tämligen sparsam med att berätta på samma sätt. En stor del av inställningen att man ska tiga och lita på läkarens bedömning lever nog kvar från forna tider.
Det har jag aldrig upplevt.
Utan jag har i stället upplevt att det har handlat om ett samarbete mellan mig och vården för att få mig frisk igen.
Om inte jag gör min del av arbetet så skulle det ju inte fungera.
 
Det finns en till aspekt i det hela.
Vi som ägare till hästar eller andra djur, är vana vid att veterinärerna berättar ganska ingående om hästarnas sjukdomar, symptom och behandlingar. Vi får titta på röntgenbilder osv. Medan man på humansidan är tämligen sparsam med att berätta på samma sätt. En stor del av inställningen att man ska tiga och lita på läkarens bedömning lever nog kvar från forna tider. Och för oss djurägare blir det ju lite konstigt ibland...

Ja!

Det gör mig galen!

Men när jag kom in för problemen efte min GBP hade jag redan en teori (eftersom jag visste vad de gjort) och jag hade rätt.

Läkaren frågade om jag var SSK och det var ju trevligt istället för att bara vifta bort det jag trodde (som det tyvärr oftast görs) var problemet.

Men på kvinnokliniken... Gah! De berättade inte ens att de tagit bort min ena äggstock.

Tack gode internet-gurun för Journalen på nätet...

Jag vill _veta_.

Men jag har blivit riktigt bra på att fråga så jag får veta. Även om det är svårt ibland. Som om man trampar på någons tår eller försöker vara besserwisser.

Läkaren som skrev ut mig från överviktsenheten frågade om jag ville ha några recept och jag kom bara på levaxin. Kunde ju fått massor av roliga piller :D

Hade velat se mina mammografibilder men kom mig inte för att fråga då.
 
Den erfarenheten har inte jag, jag tycker att jag brukar få svar på mina frågor (och de kan vara mååånga :D). Att visa mig röntgenbilder förstår jag inte vitsen med, jag är inte radiolog så de skulle inte säga mig något annat än som kuriosa.

Jag reflekterar över det här ibland när jag har grekiska vänner som varit hos doktorn, jag frågar Jamen vad var det då? och får oftast svaret Jag vet inte, men jag fick mediciner och doktorn lovade att jag skulle bli bra. Där kan man verkligen snacka om att läkarna är gudar, här hemma har jag inte den erfarenheten.

Men det är väl klart att man ska lita på läkarens bedömning - tills motsatsen är bevisad?

Fast "det är heeeeeelt normalt" som tycks vara Kvinnosjukvårdens mantra ska man nog vara lite försiktig med :crazy: (ja alltså om man inte blivit undersökt hands-on då, då kan man vara mer säker).
 
Men alltså - vad ska man göra, menar du? Ska man inte lita på läkaren? Vem vet bättre?

Om man inte blivit undersökt och problemet blir värre så tycker jag det är helt okej att gå mer på sin egen magkänsla och se till att bli undersökt, med eller utan väntetid.

Det blir liksom inte så bra när äggledaren brister.

Även om de i andra änden av luren tycker att det är "heeeeeeelt normalt".
 
Om man inte blivit undersökt och problemet blir värre så tycker jag det är helt okej att gå mer på sin egen magkänsla och se till att bli undersökt, med eller utan väntetid.

Det blir liksom inte så bra när äggledaren brister.

Även om de i andra änden av luren tycker att det är "heeeeeeelt normalt".
Jaha, du menar per telefon? Ja, det är ju en annan sak.
 
@Bambi Hur är det, är akutvård en specialitet? Jag minns att det diskuterades på Sahlgrenska för rätt många år sedan men jag minns inte hur det gick.
Nu för tiden är det en specialitet, men den är ganska ny. Om ingen redan hunnit svara ☺ vi har två färdiga specialister på mitt jobb tror jag. Man har jobbat hårt för att det skulle bli en egen specialitet. Kommer inte ihåg hur det är för sköterskor. antingen finns det eller så är det på gång.
 
Nu för tiden är det en specialitet, men den är ganska ny. Om ingen redan hunnit svara ☺ vi har två färdiga specialister på mitt jobb tror jag. Man har jobbat hårt för att det skulle bli en egen specialitet. Kommer inte ihåg hur det är för sköterskor. antingen finns det eller så är det på gång.

Vad jag ser efter en snabb googling så finns det utbildning till specialistsjuksköterska med inriktning akutsjukvård.
 
Tog de EKG direkt när du kom in? Jag fick vänta 1,5-2 timmar på att ta EKG, temp, blodtryck när jag kom in med bröstsmärtor, hjärtklappning och yrsel, ändå kom jag in med ambulans (ej blått, så de antog väl att det var panikångest och ville inte stressa upp mig). Den väntan gjorde mig inte direkt mindre rädd :crazy: men efter undersökningen fick jag vänta 3-4 timmar till på läkare, då tänkte jag att det inte var någon fara, eftersom de kunde låta mig vänta. Åkte in mitt på dagen och var hemma igen kl 19.30 ca.


Kanske tog ambulansteamet ekg? Det borde de gjort iaf.
 
Men alltså - vad ska man göra, menar du? Ska man inte lita på läkaren? Vem vet bättre?
Det är vägen dit som kan vara svår.
Alltså vägen till läkaren.
När man väl kommit dit så brukar det bli rätt.

Min erfarenhet är tvärt om mot lil-sis erfarenhet.
De vill alltid ha in mig och titta på mig för allt möjligt larv.
Men det är bara för mig att packa mig dit om jag nu vill ha hjälp.
Även om jag alldeles själv kunde säga att jag bara behövde något mot min astma eller migrän.
Och att jag faktiskt bara ringde 1177 för att få goda råd om det var något som gick att göra alls.

Här så måste jag berätta om mitt senaste besök till akuten.
Symptom: Blixtrande huvudvärk i höger huvudhalva, illamående och en vänsterarm som är avdomnad i undre delen samt lill-, ring och långfinger.
Alltså jag vet att min migrän är just sådan, men det där med armen är litet skumt.
Jag undrar om jag borde söka Vårdcentral för den.

Svar: Åk in omedelbart det kan vara en propp.

Jag svarar att det tror jag verkligen inte för jag känner väl igen min migrän.
Och dessutom är jag blödningsbenägen och har ett oerhört lågt blodtryck.

Nåja det var bara att åka in.
Väl där så stod de på parad i dörren. (Men snälla rara någon)

Och ja, det var migrän och en klämd nerv i min armbåge.
Jag blev ordinerad att sova med rak arm och så ville de ändå proppa i mig blodförtunnande.
Jag förklarade att det nog skulle ge dem större problem senare då de skulle bli tvungna att försöka få stopp på mitt näsblod.
Efter litet framhärdande så höll de till slut med.
De ville inte ha mig tillbaka i ett blodbad.
Och jag lovade att ta en extra Ipren mot min migrän. (Den fungerar bra på Diklofenak som dock ofta ger mig just näsblod.)

Jag undrar så vad det är med just mig som gör att jag aldrig blir avvisad utan i stället indragen till läkare i alla lägen?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
5 379
Senast: Jahaja
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 404
Senast: __sofia__
·
Kropp & Själ Har vi några läkare eller sköterskor här som kan svara på sårrelaterad fråga? Jag är opererad/sydd med resorberbar tråd för 1 1/2 v...
2
Svar
23
· Visningar
2 960
Senast: Lavinia
·
  • Artikel
Dagbok Först tänkte jag skriva i en kropp som inte orkar, men grejen är att ju längre tid jag varit sjuk desto mer en del av mig känns kroppen...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 722
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp