Vem ringer man?

[Inte_Ung]

Det fungerar inte så.
Enda gången jag varit med om att någon inte fått använda telefonen är när de beställt droger med den som de använt på avdelningen.

Den som hotade mig till livet blev inlagd utan telefon.

 

[sjoberga]

Men om du har brutit benet och inte får kryckor, då skulle du antagligen också vara ”otacksam” och klagat. Man kan ju tycka att det är är larvig och överdriven liknelse, och det är den väl på sätt och vis, men när man är så sjuk som @Wille är nu, då har man ett psykiskt brutet ben och rutinerna man är van vid är kryckorna. Tar man rutinerna tar man kryckorna. Och rutinerna i det här fallet är tex egna kläder, duschslang och såsen bredvid potatisen.

Sen är det klart att alla fattar att allt inte kan finnas överallt och jag tror inte någon tycker att det är konstigt att det inte finns en duschslng på psyk. Det är ju inte det det handlar om, alls. Men bara för att man vet betyder det inte att det inte är skitjobbigt.

Jag tror att liknelsen är svår eftersom poängen med många psykiatriska akuta sjukdomar är att man inte kan tänka klart. Allt kan vara skitjobbigt trots att det är komplett orimliga förväntningar.

Jag skulle klaga om jag inte fick hjälp med mitt brutna ben och blev omhändertagen. Skulle det saknas kryckor till alla får jag vänta på att kunna gå på egen hand. Min poäng är att jämförelsen bli omöjlig, eftersom man i ena fallet kan förväntas tänka rimligt och i det andra fallet inte kan antas hålla ordning på sina tankar alls.

Mindre skitjobbigt blir det inte. Snarare mer. Förmodligen mer skitjobbigt, antingen för att man är fast i tankarna utan att kunna se nåt eller för att man nånstans inser att det är orimliga tankar men lik för jävligt så är de där och sabbar till det.

 

[Inte_Ung]

Men om du har brutit benet och inte får kryckor, då skulle du antagligen också vara ”otacksam” och klagat. Man kan ju tycka att det är är larvig och överdriven liknelse, och det är den väl på sätt och vis, men när man är så sjuk som @Wille är nu, då har man ett psykiskt brutet ben och rutinerna man är van vid är kryckorna. Tar man rutinerna tar man kryckorna. Och rutinerna i det här fallet är tex egna kläder, duschslang och såsen bredvid potatisen.

Sen är det klart att alla fattar att allt inte kan finnas överallt och jag tror inte någon tycker att det är konstigt att det inte finns en duschslng på psyk. Det är ju inte det det handlar om, alls. Men bara för att man vet betyder det inte att det inte är skitjobbigt.

Jag tror att alla förstår att det är skitjobbigt.
Man där inte där för att det är roligt utan för att det är mindre dåligt än det absolut värsta.
Det finns grader i Hellvetet också.

 

[karamelldrottningen]

@Wille vad tufft du har det nu

Heja dig att orka kämpa

 

[Bapelsin]

Jag tror att liknelsen är svår eftersom poängen med många psykiatriska akuta sjukdomar är att man inte kan tänka klart. Allt kan vara skitjobbigt trots att det är komplett orimliga förväntningar.

Jag skulle klaga om jag inte fick hjälp med mitt brutna ben och blev omhändertagen. Skulle det saknas kryckor till alla får jag vänta på att kunna gå på egen hand. Min poäng är att jämförelsen bli omöjlig, eftersom man i ena fallet kan förväntas tänka rimligt och i det andra fallet inte kan antas hålla ordning på sina tankar alls.

Mindre skitjobbigt blir det inte. Snarare mer. Förmodligen mer skitjobbigt, antingen för att man är fast i tankarna utan att kunna se nåt eller för att man nånstans inser att det är orimliga tankar men lik för jävligt så är de där och sabbar till det.

Ja det är ju det som är så svårt. Min erfarenhet är dessutom att man är mindre flexibla på psyk (självklart) än på en somatisk avdelning, trots att det är på psyk flexibiliteten verkligen behövs.

 

[Wysiwyg]

Vi är ett forum med internetvänner.
Vi har inte det ansvaret.
Vi är helt vanliga människor med olika erfarenheter och jag tycker nog att friska människor med friska åsikter och tankar kan vara bra att ha i ett sådant här läge.

Vi kan också ha olika åsikter i det.
Om du har någon professionell information att komma med så får du gärna göra det.
Med källhänvisningar.
Då så skall jag absolut lyda dina råd.

Annars så vill jag faktiskt följa min egen kompass om du ursäktar.

Det var ju inte heller dig jag skrev till om vad som var lämpligt eller inte så varför du tar åt dig förstår jag inte.

Jag har jobbat inom akutpsykiatrin. Tycker helt enkelt inte det är särskilt konstruktivt att hamna i diskussion eller konfrontation kring saker med någon i kris, speciellt inte flera personer i ett öppet internetforum.

Det är jättebra att ha friska människor runt omkring sig som ger input, det håller jag med dig om. Men med någon där man inte alls vet bakgrunden eller den aktuella situationen tror jag det finns risk för mer skada än nytta ibland att jämföra sitt friska jag med någon som är akut sjuk. Skillnaden mellan vänner som kommer på besök eller telefonkontakt blir ju dels mängden människor och sen mängden åsikter, som alla kan vara olika som kommer hela tiden.

Speciellt när en person ger uttryck för suicidtankar eller att vissa trådar tidigare ökat på dåligt mående tror jag man ska passa sig lite faktiskt. Man har ingen möjlighet att se hur det man skrivs tar emot eller ta hand om en eventuell rektion. Även om man menar väl kan det ändå bli fel i en kris eller vid sjukdom där för andra tydliga intentioner kan tolkas som påhopp eller drev och ytterligare späda på krisen.

 

[Inte_Ung]

Jo, jag tänker mest bara att om man är fri från psykiatriska problem, har man lättare att se varför och acceptera att det inte är en ideal situation som ändå behövs just då för att komma tillbaka.

Ja absolut så.
Särskilt som det t.o.m. är skitjobbigt vid en fysisk åkomma.
Det är ju alltid jobbigt för alla. I någon sorts grundform.

 

[Inte_Ung]

Jag tänker att det är så här det känns att sitta i fängelse.

Ojdå, så illa.
Men du är ju där för att få hjälp inte som straff.
Först hjälp med att hålla dig vid liv.
Sedan hjälp med att vilja leva.

Jag hoppas verkligen att de lyckas så att du får må bra.

 

[Inte_Ung]

Det var ju inte heller dig jag skrev till om vad som var lämpligt eller inte så varför du tar åt dig förstår jag inte.

Jag misstänkte att du visste mer än jag så jag kände att det kunde vara bra att få veta mera.
Och det var ju så.
Och jag fick veta mera.
Tack.

 

[Inte_Ung]

Varför?

Läs vad @Wysiwyg svarar till mig.
Det är en mycket bra förklaring till det.

Jag skall själv ta de råden till mig.

 

[Sleepy]

Det var ju inte heller dig jag skrev till om vad som var lämpligt eller inte så varför du tar åt dig förstår jag inte.

Jag har jobbat inom akutpsykiatrin. Tycker helt enkelt inte det är särskilt konstruktivt att hamna i diskussion eller konfrontation kring saker med någon i kris, speciellt inte flera personer i ett öppet internetforum.

Det är jättebra att ha friska människor runt omkring sig som ger input, det håller jag med dig om. Men med någon där man inte alls vet bakgrunden eller den aktuella situationen tror jag det finns risk för mer skada än nytta ibland att jämföra sitt friska jag med någon som är akut sjuk. Skillnaden mellan vänner som kommer på besök eller telefonkontakt blir ju dels mängden människor och sen mängden åsikter, som alla kan vara olika som kommer hela tiden.

Speciellt när en person ger uttryck för suicidtankar eller att vissa trådar tidigare ökat på dåligt mående tror jag man ska passa sig lite faktiskt. Man har ingen möjlighet att se hur det man skrivs tar emot eller ta hand om en eventuell rektion. Även om man menar väl kan det ändå bli fel i en kris eller vid sjukdom där för andra tydliga intentioner kan tolkas som påhopp eller drev och ytterligare späda på krisen.

Tack. Du formulerade det jag kände behövde sägas.

 

[Wille]

Ojdå, så illa.
Men du är ju där för att få hjälp inte som straff.
Först hjälp med att hålla dig vid liv.
Sedan hjälp med att vilja leva.

Jag hoppas verkligen att de lyckas så att du får må bra.

Jag tror inte det går att känna livsglädje utan en familj. Men kanske har sveket redan förstört allt, oavsett vad som händer framöver.

 

[ainasoja]

Jag tror inte det går att känna livsglädje utan en familj. Men kanske har sveket redan förstört allt, oavsett vad som händer framöver.

Det går men du måste nog sörja klart innan du går vidare.

Jag håller tummarna att du snart får hjälpen du behöver och att du är mottaglig för hjälpen när du får den.

 

[Wille]

Jag är hungrig igen. Det var glass till fikat. Inga fibrer i det. Det är en och en halv timme kvar innan det är middag. Skit också.

 

[Lilla]

Vi är ett forum med internetvänner.
Vi har inte det ansvaret.
Vi är helt vanliga människor med olika erfarenheter och jag tycker nog att friska människor med friska åsikter och tankar kan vara bra att ha i ett sådant här läge.
Som motvikt mot alla sjukvårdberättelser om hur illa andra har haft det.
Jag tror att det är dåligt att tävla om vem som mådde sämst och hade det värst på akutpsyk i just den här tråden.

Precis!!

 

[Inte_Ung]

Jag tror inte det går att känna livsglädje utan en familj. Men kanske har sveket redan förstört allt, oavsett vad som händer framöver.

Jodå det gör det.
Man skaffar vänner som blir som familj.

Jag hade ingen kontakt med min alkoholiserade pappa innan han dog i höstas och undviker kontakt med min mamma. Mamma formligen dränerar mig på energi av olika anledningar.
Jag har inte heller några syskon.
Jag har skapat mig ett eget liv och för det mesta har jag en enorm livsglädje.
Visst dippar det ibland, men jag vet numera hur jag tar mig ur det.
Jag önskar dig också att få hitta vägen till livsglädje.
Det hänger tack och lov inte på att ha en familj.
Det är inte beroende av andra specifika personer på det viset.
Utan man kan hitta sina människor på andra ställen.

 

[Wille]

Det går men du måste nog sörja klart innan du går vidare.

Jag håller tummarna att du snart får hjälpen du behöver och att du är mottaglig för hjälpen när du får den.

Jag tror inte det går.

 

[Inte_Ung]

Jag är hungrig igen. Det var glass till fikat. Inga fibrer i det. Det är en och en halv timme kvar innan det är middag. Skit också.

Det är bra att du är hungrig.
Det är en frisk känsla.
Friska människor blir hungriga.

 

[sjoberga]

Går man runt och hatar allt och alla så blir man aldrig frisk.

Nä, men hade det varit så att enkelt som att bara välja att sluta hade TS varit frisk för länge sedan. Så det kanske inte hjälper att dra väldigt enkla slutsatser, när vägen verkar så lång och svår.

 

[Inte_Ung]

Jag tror inte det går.

Men det gör det oavsett vad du tror.
Man kan behöva hjälp.