Vem utbildar universitetslärare?

[EmmaBovary]

Hos oss skulle pedagogik ses som en merit, skulle jag tro. Utan pedagogiskt intresse skulle det vara svårt med undervisningsdelen på våra utbildningar helt enkelt.

Helt klart att det kan (kan, men inte måste) bero på dels ämne och sedan vilken typ av utbildningar man jobbar med. Hos oss har vi tyvärr inget som pushar eller drar med i rätt riktning. Hade behövts!

Förresten, de poängen du läst på eget initiativ, är det något som alla kan söka, eller är det en kurs som man måste vara anställd vid något universitet för att läsa? (Jag ska väl så framöver trotsa råden jag fick, om det tar väldigt lång tid att få en tjänst (vilket det lär ta :P))

 

[lizan]

Förresten, de poängen du läst på eget initiativ, är det något som alla kan söka, eller är det en kurs som man måste vara anställd vid något universitet för att läsa? (Jag ska väl så framöver trotsa råden jag fick, om det tar väldigt lång tid att få en tjänst (vilket det lär ta :P))

Ja det är en helt vanlig kurs, ges helt på distans på Malmö högskola. Den är inte inriktad på högskolepedagogik, utan vuxenpedagogik. Vilket kändes mest relevant för min del.

 

[VLMF]

Sen kan jag tycka att det faktiskt inte behövs lika mycket pedagogik av en föreläsare på högskolenivå, som av en lärare på grundskolan/gymnasieskolan. På högskolenivå är "lärarna" mer guidande, stöttande och vägvisande snarare. Det ställs högre krav på att studenterna tar eget ansvar för sitt lärande och instuderande än vad det kan göras på yngre elever.

 

[lizan]

Sen kan jag tycka att det faktiskt inte behövs lika mycket pedagogik av en föreläsare på högskolenivå, som av en lärare på grundskolan/gymnasieskolan. På högskolenivå är "lärarna" mer guidande, stöttande och vägvisande snarare. Det ställs högre krav på att studenterna tar eget ansvar för sitt lärande och instuderande än vad det kan göras på yngre elever.

Visst har vi enormt olika behov beroende på var i livet vi är, och det är viktigare för barn och ungdomar för att det kan påverka dem som människor. Men om syftet är inlärning och lärande, helst långsiktigt, så krävs det åtminstone en viss kunskap om pedagogik. Om inte annat så för att veta hur man bäst examinerar.

 

[VLMF]

Visst har vi enormt olika behov beroende på var i livet vi är, och det är viktigare för barn och ungdomar för att det kan påverka dem som människor. Men om syftet är inlärning och lärande, helst långsiktigt, så krävs det åtminstone en viss kunskap om pedagogik. Om inte annat så för att veta hur man bäst examinerar.

Det håller jag med dig om, och jag skriver just mindre pedagogik, inte noll pedagogik.

 

[EmmaBovary]

Sen kan jag tycka att det faktiskt inte behövs lika mycket pedagogik av en föreläsare på högskolenivå, som av en lärare på grundskolan/gymnasieskolan. På högskolenivå är "lärarna" mer guidande, stöttande och vägvisande snarare. Det ställs högre krav på att studenterna tar eget ansvar för sitt lärande och instuderande än vad det kan göras på yngre elever.

Jag håller med dig, men det är nog högst personligt hur man vill att ens högskolelärare skall vara pedagogiskt sett. Men det är ändå viktigt att kunna hantera vissa problem hos eleverna, så som depression och sådant som kan äventyra studierna. Vidare är det nog faktiskt viktigt att de har kunskap om hur man bäst driver en hel kurs på distans. Eller för all del, man bör kanske ha kunskaper om hur prekära situationer uppstår, när en elev blir mer eller mindre besatt av en annan elev, så råd kan ges.

 

[VLMF]

Jag håller med dig, men det är nog högst personligt hur man vill att ens högskolelärare skall vara pedagogiskt sett. Men det är ändå viktigt att kunna hantera vissa problem hos eleverna, så som depression och sådant som kan äventyra studierna. Vidare är det nog faktiskt viktigt att de har kunskap om hur man bäst driver en hel kurs på distans. Eller för all del, man bör kanske ha kunskaper om hur prekära situationer uppstår, när en elev blir mer eller mindre besatt av en annan elev, så råd kan ges.

Depressioner hoppas jag ändå att en lärare, oavsett om det är grundskola eller universitet, tar hjälp av en kurator eller skolpsykolog eller liknande för att hantera.. att hantera depression har ganska lite att göra med den typ av lärandepedagogik som jag trodde att tråden handlade om, rätta mig gärna om jag har fel!

Edit: Kan jämföra med vissa kurser jag har läst, där föreläsaren har ca 150 studenter som den enbart ser på föreläsningar, kanske 3 timmar 2 ggr/vecka. Kurs utan labbar eller grupparbeten. Hur den läraren skulle hantera en students depression eller stalking kan jag inte gissa mig till, det känns inte alls som hens uppgift faktiskt.

 

[grodan21]

Jag hade en lärare när jag pluggade som inte ens var färdig med sin högskoleingenjörsutbildning.

 

[labb]

Jag hade en lärare när jag pluggade som inte ens var färdig med sin högskoleingenjörsutbildning.

Det är väl ganska vanligt att elever med bra studieresultat får möjlighet att hålla lektioner och jag tycker det är ett bra system, antalet lärare på institutionerna räcker oftast inte till och det ger möjlighet fånga upp dessa elever för senare doktorandtjänster.

Angående pedagogisk erfarenhet, har man gått på föreläsningar, övningar och laborationer och skrivit tentor och uppsatser under under ett antal år bör man om man inte är helt bakom flötet fått ett grepp om vilka lärare som är bra och hur de arbetar och den erfarenheten använder man förhoppningsvis när man själv börjar undervisa.

 

[KSF]

Vet många lärare som endast undervisar för att själva få forska, min utbildning är ganska fri ifrån dem men mina "natur vänner" (cevilingenjörer, biologer, läkare etc.) har ett flertal av sina lärare som verkligen tydligt hatar att undervisa. Supersmärta forskare som ser undervisningen som ett nödvändigt ont.

Pedagogik är INGET krav för att bli lära ut på universitet. Det hjälper ju och ska du gilla ditt jobb en fördel, men inget krav.

PS. Vi har även urusla lärare på vår institution med men de är mest urusla och inte supersmarta på sitt ämne och dåliga/ovilliga på att lära ut. ds.

 

[grodan21]

Det är väl ganska vanligt att elever med bra studieresultat får möjlighet att hålla lektioner och jag tycker det är ett bra system, antalet lärare på institutionerna räcker oftast inte till och det ger möjlighet fånga upp dessa elever för senare doktorandtjänster.

Det universitet jag gick på har ingen forskning inom det området som jag pluggade, utan alla var just lärare.

 

[stjarnhimmel]

Detta är något jag också funderat på.
Har träffat på vissa som kan allt om ämnet men inte har någon kunskap eller intresse för att förmedla kunskap.

Tex att bara sitta och titta ner i papperen och läsa innantill.

 

[lizan]

En kollegas fru läser någon kurs inom filosofi, deras föreläsningar går ut på att föreläsaren sitter och läser innantill medan de ska hänga med i resonemang och hinna fundera själva.. Låter intressant!

 

[snow]

Många universitet och högskolor kräver att lärarna har gått någon typ av högskolepedagogisk kurs, särskilt för anställning som lektor. Men det viktigaste för att få undervisa är sakkunskap i ämnet och därför anses andel disputerade lärare på en utbildning oftast vara en kvalitetssämpel, snarare än pedagogiskt meriterade lärare. Personligen anser jag att pedagogisk meritering bör få högre status inom universitetsvärlden! (Är själv doktorand med undervisning, jag har läst 15 hp högskolepedagogik.)

Att universitetslärare skulle behöva kunskaper i att hantera deprimerade studenter o.dyl. låter avigt i mina öron. Det finns ju ett specialiserat skolhälsovårdsteam för sådana situationer som studenter och lärare kan ta hjälp av vid behov. Lärarens huvudupgift är att överföra kunskap, inte agera psykolog/polis/jourhavande kompis.

 

[EmmaBovary]

Depressioner hoppas jag ändå att en lärare, oavsett om det är grundskola eller universitet, tar hjälp av en kurator eller skolpsykolog eller liknande för att hantera.. att hantera depression har ganska lite att göra med den typ av lärandepedagogik som jag trodde att tråden handlade om, rätta mig gärna om jag har fel!

Edit: Kan jämföra med vissa kurser jag har läst, där föreläsaren har ca 150 studenter som den enbart ser på föreläsningar, kanske 3 timmar 2 ggr/vecka. Kurs utan labbar eller grupparbeten. Hur den läraren skulle hantera en students depression eller stalking kan jag inte gissa mig till, det känns inte alls som hens uppgift faktiskt.

Uttryckte mig lite galet. Jag rörde mig absolut längre från vad som är pedagogik, men vad som jag ändå vet att tex. min handledare som jag talar mkt med, fått försöka hantera. Om man exempelvis är handledare åt en student som skriver en längre uppsats, så kan det vara nödvändigt att försöka vidga sina vyer som handledare om studenten har speciella "behov" fick bla. höra om strategier som handledaren tillsammans med en student som led av aspergers kokade ihop, för att underlätta skrivprocessen. Jag vet flera personer som skrivit uppsats som mått väldigt dåligt, och faktiskt fått viss stöd hos handledaren. Men i en sal med 150 studenter är det ju lite svårare.

 

[Pallen]

På "mitt" universitet har vi både föreläsningar (hela programmet samtidigt, ca 160 elever) och "klasser" (i våra "småklasser", ca 20 elever). Föreläsningarna hålls såklart av professorer och liknande men våra "klasser" har vi lärare som är allt från phd studenter till elever som endast går 1 år över oss. Detta funkar jättebra tycker jag! Ofta är de yngre mycket mer pedagogiska för de har fräscht i minnet hur det var att läsa just den kursen och vet vad som är relevant för examen osv. Ingen har pedagogisk utbildning.