”Vi kan inte avla på neurotiska spända tävlingsmaskiner”

Inom travet får hästarna ofta mycket naturlig utevistelse, medan dressyrhästarna packas in i så mycket täcken att de liknar Michelingubbar. Ridsports gästkrönikör Axel Wallman menar att det inte är så stor skillnad på hästarna, och att mer utevistelse behövs för hästarnas välmående.

 

[MayGrace]

Jag har ju hållit på med trav i hela mitt liv parallellt med ridning fram tills jag sålde min sista ridhäst och bara har travhästen kvar. Oftast är det väldigt välhanterade från början, det sätts tidigt i vagn, man ställer krav på att det måste kunna uppföra sig i olika situationer osv för att det ska vara hanterbart och inte farligt varken för häst eller människa. Men det är individer, vissa blodslinjer är kända för att ge mer knepiga hästar än andra, så är det nog inom all hästsport. Och det finns extremt fall i travet med där jag tänkt shit varför tar det inte bort hästen istället men det kan ju råka vara så att hästen sprungit in ex antal miljoner och där med är mkt värdefullt för tränare/ägaren.

Själv rensar vi bort sådana som vi inte anser passar in, säljer och omplacerar dem till människor som vill hålla på. Den sista som blev omplacerad är inte så rolig att hålla på med, kan bli farlig i fel händer men där hittade vi en perfekt match och när hon slutar tävla återgår ägarskapet hit och vi bestämmer vad som ska hända med henne. Väljer ston efter deras mentalitet mycket när vi ska avla och jag tycker ändå att vårt sista fölsto nu präglar sina avkommor hårt, hon är snäll att hålla på med men samtidigt hård men rättvis.
Hon har givit oss två fina sto avkommor som verkar ärva mammas godhet trots två olika pappor. Vallacken jag har är världens snällaste, vem som helst kan köra honom men vem som helst kan inte komma honom in på livet. Han är en typisk enmanshäst som hittar på bus och stök när han inte får ha sina fasta rutiner med träning, vila och mattider. Han är inte elak för det tror jag inte det finns elaka hästar där i mot kan han nog bli missförstådd om man inte lär känna hans signaler vilket jag tror gäller alla hästar. Tog mig 1 och halvt år att räkna ut vad han menade med saker men nu tycker jag personligen att vi nog är rätt bra team tillsammans och jag kan oftast läsa av honom.

 

[Grazing]

När det gäller travhästar och ridhästar så är min erfarenhet att dom inte är särskilt olika, det som skiljer är väl mest hästhållningen möjligen. När jag jobbade med travhästar så hade dock även dom bättre av dom skydd och en hel del täcken i hagen..tror det är som med allt, vissa passar in i en miljö medans vissa inte passar in och vi är väldigt dåliga på att se hästens behov och ändra hästhållningen efter individen. Dom flesta hästar tror jag fungerar utmärkt sålänge dom hittar rätt ägare och rätt stall, sen är ju vissa lättare än andra.

Sen tycker jag det finns så mycket fördomar, dom jag känner nu med dressyrhästar på högre nivåer har inte hästarna inpackade och dom går faktiskt i hage utan skydd. Sen är ju en del väldigt väldigt känsliga och svåra men har fungerat fint när missförstånden lagt sig.

 

[Sel]

Nu är det så att en häst kan leva längre än dom 10 resp 15? år dom kan vara på banan. Dessutom brukar dom avvecklas tidigare än så och blir kanske då ridhästar. I travstall brukar det finnas minst ett par individer som har någon form av problem, nån bits, nån sparkas, nån kan inte stå uppbunden osv etc. Många gör nog felet att tro att en travhäst är en mentalt stark häst för att den kan springa på lopp. De travisar jag sedan sett som ridhästar har visat sig vara otroligt känsliga individer.

Men generellt tycker jag att hästfolk är otroligt konstiga då de prioriterar hellre konster en häst kan göra under sadeln än att de ska tränas för att vara hanterbara. Men kanske inte det spelar någon roll om hästen mentalt är trasig.. å andra sidan svårt att avgöra vad som är arv och vad som är miljö..

Såklart. Jag har spenderat mycket tid med varmblodstravare både före, under och efter banan, samt travare som aldrig gått på banan alls utan skolats som ridhästar från början och jag min upplevelse är till största delen positiv. Jag tycker attt den varmblodiga travhästen som ras är himla trevlig helt enkelt, både genom avel och på grund av tidig hantering skulle jag tro.
Klart det funnits någon stolle som tolererats för att den varit en "pengamaskin" men de är ett stort undantag upplever jag. Sedan har kanske mina upplevelser av varmblodiga ridhästar varit orättvis åt andra hållet då jag jobbat i bland annat försäljningsstall, för jag har fått hålla i linan av alldeles för många som gått i luften vid markahantering, vävt, varit krubbitare och omöjliga att sko (något jag aldrig sett hos travare faktiskt, hur svåra de än varit annars. En travhäst skos och skos ju om i parti och minut. Det funkar liksom inte. ) och framför allt varit explosiva att rida ut.

Allmänt: jag tror absolut på arv, det är ju givet att olika hästraser fungerar olika precis som de ser olika ut, men en kan ju underlättta för en energisk häst genom att låta den röra på sig, umgås socialt och äta sunt.

Edit: sedan görs ju många travare som kommer direkt från banan en enorm orättvisa genom att de bland annat säljs otroligt billigt och till okunniga hem som plötsligt står med en knappt insutten, topformad tävlingsindivid i handen. Ofta hos en tonåring som första häst och på en gång ska bli en promenadkompis. Klart det blir fel då.

 

[Kamomilla]

Tänkte faktiskt samma!
Även fast det såklart skiljer sig åt mellan individer enormt.
Jag själv håller inte på inom travsporten men skor lite i ett travstall och en del är bara att droga direkt för helt omöjliga sko annars. Flyger i taket så fort man hostar till liksom
Men mycket beror på linjer en del verkar ju vara rent livsfarliga att köra till och med. Har undrat många gånger varför man väjer sådana hästar men de är inga billiga utan kostar väl runt 400-500 tkr

Finns vissa linjer jag inte skulle vilja ha själv då de flesta jag träffat varit otrevliga i olika former, undantag finns dock.

Överlag tycker jag att travarna är trevliga individer, vissa kan dock bli lite besvärliga när de är i toppkondis.

 

[karamelldrottningen]

Finns vissa linjer jag inte skulle vilja ha själv då de flesta jag träffat varit otrevliga i olika former, undantag finns dock.

Överlag tycker jag att travarna är trevliga individer, vissa kan dock bli lite besvärliga när de är i toppkondis.

Ja absolut! Och sen på travskolan finns det ju hur många supersnälla ponnyer och stora varmblodstavare som är hur snälla och gulliga (jo de små är gulliga med sitt flufffluff )

 

[Bismarck]

Edit: sedan görs ju många travare som kommer direkt från banan en enorm orättvisa genom att de bland annat säljs otroligt billigt och till okunniga hem som plötsligt står med en knappt insutten, topformad tävlingsindivid i handen. Ofta hos en tonåring som första häst och på en gång ska bli en promenadkompis. Klart det blir fel då.

Håller verkligen med om den här biten. Har själv jobbat i profssstall och haft fler supermysiga, genomsnälla passhästar, sådana man kunde jogga på långa tömmar och som barn/praktikanter alltid fick lära sig rida och köra på. Sedan avslutade de karriären och hamnade som ridhästar, och då blev ett par plötsligt omskrivna som heta och stressade.

I ena fallet satt folk och ojade sig i kommentarerna på FB och undrade "vad den varit med om på travet". Samma häst som månader innan knatade runt med tränarens 5-åring på ryggen. Jättesorgligt.

I travstall brukar det finnas minst ett par individer som har någon form av problem, nån bits, nån sparkas, nån kan inte stå uppbunden osv etc.

Måste säga att jag aldrig någonsin, varken i stora stall i Sverige eller Frankrike, varit med om en häst som inte kan stå uppbunden. Och jag har nog bara hört talas om (ej vår) en häst som behövde drogas för att skos (avelsmärr som i sin tur lämnade helt schyssta och snälla avkommor).
Det existerar säkert, men det är knappast något som "brukar" finnas, och definitivt inget som är det minsta önskvärt utav någon.

När det kommer till annat beteende beror det ju också lite på vad man ser som problematiskt.
Generellt ser man ju inte lite humör i hantering som något jätteproblem i travet, och man låter dem oftast hållas så länge de inte blir farliga. Man kan ha åsikter om det, men så är det i alla fall. Upplever också oftast att hästarna mycket väl vet var gränsen går.
Direkt aggressiva hästar vill dock ingen ha. Många av de mer ökända blodslinjerna som var mer vanligt förekommande kanske för 20 år sedan är ganska ovanliga idag, av fler skäl än ett, säkert.

 

[tuaphua]

Håller verkligen med om den här biten. Har själv jobbat i profssstall och haft fler supermysiga, genomsnälla passhästar, sådana man kunde jogga på långa tömmar och som barn/praktikanter alltid fick lära sig rida och köra på. Sedan avslutade de karriären och hamnade som ridhästar, och då blev ett par plötsligt omskrivna som heta och stressade.

I ena fallet satt folk och ojade sig i kommentarerna på FB och undrade "vad den varit med om på travet". Samma häst som månader innan knatade runt med tränarens 5-åring på ryggen. Jättesorgligt.



Måste säga att jag aldrig någonsin, varken i stora stall i Sverige eller Frankrike, varit med om en häst som inte kan stå uppbunden. Och jag har nog bara hört talas om (ej vår) en häst som behövde drogas för att skos (avelsmärr som i sin tur lämnade helt schyssta och snälla avkommor).
Det existerar säkert, men det är knappast något som "brukar" finnas, och definitivt inget som är det minsta önskvärt utav någon.

När det kommer till annat beteende beror det ju också lite på vad man ser som problematiskt.
Generellt ser man ju inte lite humör i hantering som något jätteproblem i travet, och man låter dem oftast hållas så länge de inte blir farliga. Man kan ha åsikter om det, men så är det i alla fall. Upplever också oftast att hästarna mycket väl vet var gränsen går.
Direkt aggressiva hästar vill dock ingen ha. Många av de mer ökända blodslinjerna som var mer vanligt förekommande kanske för 20 år sedan är ganska ovanliga idag, av fler skäl än ett, säkert.

Det blir ju jäkligt bökigt med en travhäst som inte kan stå uppbunden. Man selar ju gärna på i gången liksom..
Jag jobbade hos en av våra största travtränare för många år sedan. Vi fick in många av de hästar som var snabba som tusan med utmärkte sig som extremt svårhanterliga och i vissa fall farliga. Det var de som andra i toppen gått bet på. Man skickade dit dem iom att tränaren och stallchefen i Solvalla-delen av verksamheten var extremt bra på knepiga individer.
Idag ser jag inte att de linjerna finns kvar i någon större utsträckning. Och de hästar jag stöter på idag i Sverige har inte den mentaliteten som vissa hade. Hur man hanterar hästar har väl tack och lov också förbättrats. De var kanon i stallet jag var i. Men man visste ju att det skedde trista saker i många andra stallar. Och vi fick ju in många hästar som tagits för hårt och lite grann tappat det mentalt utöver de man visste kom från tuffa linjer.
Idag är jag dressyr- och rehab-tränare och jobbar med problemlösning och foder/tillskott. Jag kommer i kontakt med alla möjliga grenar, hästraser och folk.
Jag tycker att travhästen har ett himla trevligt temperament i jämförelse med många dressyrhästar. De är arbetsvilliga och kämpar väldigt ofta. Sen har de för min egen del inte rätt förutsättningar för den ridning jag vill syssla med. Men deras mentalitet gillar jag.
Dagens dressyrhästar är betydligt nervigare, reaktiva etc.
Travhästen får ett himla oförtjänt dåligt rykte på grund av att de lite för ofta hamnar hos folk som inte har kunskap nog. Jag vet ju folk som tagit en travare direkt från banan, ger den flera kg kraftfoder IOM att den ju fått det innan, inte vet hur man skolar om en häst, vill mysrida några dagar i veckan och blir förvånade när hästen exploderar/är het.
Och har hästen aldrig satt sin fot utanför preparerade banor kan de så klart behöva lära sig hitta sin kropp och lära sig gå i skogen och knövel. Det är ju en del ridimporter som inte heller är vana vid det eller gå i hage.
Det finns ett kanonstuteri som erbjuder unghästkurser för de unghästar som går på lösdrifterna hos dem. Man tar bland annat ut unghästarna i grupp i skogen. De lär sig balans, koll på fötter och blir hållbara individer. De lär sig också vara uppbundna tex. Sådana hästar går att ha i hage, rida in lättare, rida ut etc.

Ang brist på magsår och kolik i NZ så fodrar de ju ofta annorlunda också. Har foder/tillskott med ingredienser som motverkar magsår och inte irriterar mage/tarm så minskar så klart risken för kolik. Precis som att hästarna ju gärna dricker mer när det inte är så kallt som under våra vintrar.

Men ja, självklart bra om hästarna får vara ute mkt!

 

[iNHALE]

Jag är personligen väldigt förtjust i travare över lag. Väldigt trevliga i huvudet, tillmötesgående, engagerade, har kämparanda och anstränger sig för att vara till lags. Min gamla travare som tyvärr dog alldeles för tidigt är nog den absolut trevligaste hästen jag någonsin haft att göra med. Så himla obrydd, var med på allt, gjorde alltid sitt bästa i alla lägen och var så himla positiv och trevlig. Min nuvarande häst (kallblod) är givetvis också underbar men hon har en annan mentalitet som är lite mer "tänka själv" vilket ju är typiskt för kallblod.

Jag misstänker att man värderar temperamentet lite högre inom aveln på travare än man gör inom aveln på vissa prestationsridhästar. Hoppteknik, rörelser, exteriör och kapacitet tycks ofta väga tyngre än att hästen är stabil i huvudet. Lägger man då sen till begränsad utevistelse och motion som mest innefattar harvande på ridbana samtidigt som hästen får för mycket kraftfoder så är det lätt att det slår slint. Ibland ser man exempel på ridhästar som först växer upp på lösdrift med jämnåriga fram till de är 2 år sen när det är dags för inridning och matchning mot 3-årstest så stallar man in och direkt övergår till små grusrutor där hästen står några timmar mitt på dagen innan den tas in i boxen igen. Jag kan tänka mig att en sån omställning inte är helt lätt för en del hästar.

 

[Nepenthe]

Jag har jobbat i både travstall och ett med hopphästar från sverige/tyskland. + ett antal olika kollektivstall pga egna och medryttarhästar + olika egen ägda raser och min erfarenhet är att travare inte alls är på den nivån som dessa "överavlade" halvblod.

De travare jag ridit in har varit så himla tillmötesgående, trevliga och det har gått smidigt. Älskar att de är pigga men de går oftast framåt till skillnad mot endel halvblod som försöker krypa ur sitt skinn.

 

[Grazing]

Jag har jobbat i både travstall och ett med hopphästar från sverige/tyskland. + ett antal olika kollektivstall pga egna och medryttarhästar + olika egen ägda raser och min erfarenhet är att travare inte alls är på den nivån som dessa "överavlade" halvblod.

De travare jag ridit in har varit så himla tillmötesgående, trevliga och det har gått smidigt. Älskar att de är pigga men de går oftast framåt till skillnad mot endel halvblod som försöker krypa ur sitt skinn.

Fast dom som man träffat på som ridhästar är sådan extremt liten liten del av alla travhästar som finns. Dom travhästar jag träffat på som ridhästar har också varit superhärliga hästar men dom blev det ju också för att dom var lätta att sälja till folk. Har om man tänker på det sättet procentuellt träffat på mycket lugnare ridtravare än halvblod men det säger ju tyvärr inte att travhästarna generellt är lättare än halvbloden.

Vet inte hur många gånger jag blev påhoppad av hästar på Åby när jag jobbade där, många fruktansvärt nervösa hästar som förmodligen varit mycket lugnare om dom fått vänjas sin vid saker och ting och där allt inte var så forcerat. Det hinns ofta inte med och många hästar tar det bra men många många fler tar det inte bra, det är mycket mera en fabrik för travhästarna än ridhästarna. Jag klarade därför inte av att jobba på travstall pga av det faktiskt.

Visst är det mycket som måste förbättras för ridhästarna men dom i mitt tycke har det ofta bättre i sina unghästår där grunden mycket sätts för deras framtida välmående. Sen kanske dom kräver mer rutinerade ryttare osv men det är ju en annan sak. Man ska inte döma halvblod så bara för att man själv kanske inte klarar av dom. Träffat på så många som går super med en ryttare medans den är "överladdad" och istadig med en annan.

Hästar är hästar oavsett. Min erfarenhet säger mig iallafall att alla raser har individer som är tokiga och lite svåra för en del.

 

[Nepenthe]

Fast dom som man träffat på som ridhästar är sådan extremt liten liten del av alla travhästar som finns. Dom travhästar jag träffat på som ridhästar har också varit superhärliga hästar men dom blev det ju också för att dom var lätta att sälja till folk. Har om man tänker på det sättet procentuellt träffat på mycket lugnare ridtravare än halvblod men det säger ju tyvärr inte att travhästarna generellt är lättare än halvbloden.

Vet inte hur många gånger jag blev påhoppad av hästar på Åby när jag jobbade där, många fruktansvärt nervösa hästar som förmodligen varit mycket lugnare om dom fått vänjas sin vid saker och ting och där allt inte var så forcerat. Det hinns ofta inte med och många hästar tar det bra men många många fler tar det inte bra, det är mycket mera en fabrik för travhästarna än ridhästarna. Jag klarade därför inte av att jobba på travstall pga av det faktiskt.

Visst är det mycket som måste förbättras för ridhästarna men dom i mitt tycke har det ofta bättre i sina unghästår där grunden mycket sätts för deras framtida välmående. Sen kanske dom kräver mer rutinerade ryttare osv men det är ju en annan sak. Man ska inte döma halvblod så bara för att man själv kanske inte klarar av dom. Träffat på så många som går super med en ryttare medans den är "överladdad" och istadig med en annan.

Hästar är hästar oavsett. Min erfarenhet säger mig iallafall att alla raser har individer som är tokiga och lite svåra för en del.

Vet inte om du läste att jag jobbat i travstall?
Jag red in några tävlande travhästar där även.

Det var min erfarenhet jag delade med mig av