Jag förstår.
När jag sökte häst för ett par år sedan sökte jag också sto.
Hittade inget passande sto, men däremot en valack som stämde in på alla mina ”krav”.
Köpte honom, men upptäckte tyvärr snabbt att han inte kunde gå med ston (han betäckte). Var tvungen att hitta ny stallplats. Dessutom skadade kan sig hela tiden - kort sammanfattat fick jag nog, gav upp och gav bort honom till garanterat gott hem.
Vi klaffade aldrig riktigt heller. Han var alltid snäll, men jag saknade någonting. Dessutom var det hopplöst att hitta stallplats. Mitt intresse dog med honom. Jag köpte en hund och har nu inte ridit på över två år. Saknar det inte ens. Känns bara skönt.
Det stora problemet med valack är just risken för betäckning. Min hade gått med ston innan utan problem, men började betäcka hos mig. Han fick griffelbenet avsparkat.
Nu vill jag absolut inte skrämma dig, men i och med att du har ett sto kan det vara bra att fundera över detta med risken för betäckning.
Du skrev att du även gillade nr.2. Är det pga att det är ett sto, eller för att du ”föll” för henne som du gjorde för valacken.
Om du hade fått köpa henne nu, hade du valt henne framför valacken?
Sen förstår jag att du föll för valacken, det är få förunnat att verkligen känna att hästen valde mig. Jag har aldrig känt det från början med någon häst. Finns två hästar i mitt liv som jag med tiden känt så för. Den första fick jag sju fantastiska år med, den andra två. Den sistnämnda hann säljas innan jag hade råd att köpa egen häst. Jag drömmer fortfarande om henne. Om jag hade kunnat köpa henne - ja då hade mitt liv sett helt annorlunda ut idag.
Tänk så mycket tid du har att bygga vidare på relationen och grundträna den.
