Vikttråden 2014

[Springsteen]

Har stått på 57-58 kg hur länge som helst. Idag så hade det helt random dippat ner till 55.2 kg. Det händer ju grejjor!

 

[sassiball]

Har stått på 57-58 kg hur länge som helst. Idag så hade det helt random dippat ner till 55.2 kg. Det händer ju grejjor!

Härligt!!

 

[carre]

Tycker inte det är så konstigt att man hatar sig själv, då man hela tiden misslyckas med något som många tycker är så lätt och inte förstår varför det är ett problem.
Samhället är ju så pass utseende fixerat idag att man känner sig väldigt obekväm som tjock. Är också svårt att köpa kläder om man inte är 2 meter lång. Reklamen för mulligas kläder utgörs ofta av kvinnor som är normala men längre, och givitvis ska dom hålla i en bakelse eller något....
Det är ju ett tecken för mig att jag är misslyckad och inte kan ta kontroll över en så "lätt" sak.
Nu pratar jag ju bara för mig själv och hur jag tänker. Verkar finnas många som trivs med sig själva och inte mår så dåligt av det som jag gör. Jag beundrar dom och önskar att det inte var så viktigt för mig heller.
Ibland funderar jag på om det beror på att det är en av dom få saker jag kan påverka och styra över själv i ett liv som inte alltid varit så lätt.
Jag har gjort den här resan många gånger och alltid slutar det med att när jag börjar se slutet på det hela så tappar jag kontrollen och går snabbt upp igen. Har undrat många gånger varför? När jag är på väg att börja känna att jag fixar det här och mår bättre än på länge så tappar jag allt och blir ännu mer besviken på mig själv.
Men den här gången så ska jag hela vägen Jag tappade kontrollen över helgen och fick direkt ett stort bakslag, men har nu tagit tag i det igen och ska nu ner hela vägen. Även om det drar ut på tiden!

 

[lilluss]

Hm... Inte varit så aktiv här i tråden. 3 månader sen jag skrev sist!

I början på året vägde jag ju 101,5...
Det har gått ner och upp och ner och upp och ner igen!!!
Har väldigt svårt att hålla mig från choklaaad och kolhydratrik mat... Vill inte förbjuda mig nåt, men behöver ju inte äta allt JÄMT.
Försöker köra med färre kolhydrater och lite åt 5:2. Funkar jättebra egentligen, men ibland ballar jag ur totalt och har svårt att komma på banan igen. Suck. Inte lätt att vara socker/kolhydratsberoende!

Nu hade jag en helt fri påskhelg och käkade ALLT! Lyckades faktiskt ta mig i kragen i tisdags och har varit "duktig" resten av veckan (som ju inte är slut än...)
Vet inte riktigt när jag ska ha vägdag, men råkade visst ställa mig på vågen imorse. Så fredagar får väl bli vägdag då!

Startvikt januari: 101,5 kg
Vikt idag: 89,5 kg

Blev minst sagt förvånad! Och jätteglad! En förstasiffra jag inte sett på flera flera år!

 

[Philosophia]

Tycker inte det är så konstigt att man hatar sig själv, då man hela tiden misslyckas med något som många tycker är så lätt och inte förstår varför det är ett problem.
Samhället är ju så pass utseende fixerat idag att man känner sig väldigt obekväm som tjock. Är också svårt att köpa kläder om man inte är 2 meter lång. Reklamen för mulligas kläder utgörs ofta av kvinnor som är normala men längre, och givitvis ska dom hålla i en bakelse eller något....
Det är ju ett tecken för mig att jag är misslyckad och inte kan ta kontroll över en så "lätt" sak.
Nu pratar jag ju bara för mig själv och hur jag tänker. Verkar finnas många som trivs med sig själva och inte mår så dåligt av det som jag gör. Jag beundrar dom och önskar att det inte var så viktigt för mig heller.
Ibland funderar jag på om det beror på att det är en av dom få saker jag kan påverka och styra över själv i ett liv som inte alltid varit så lätt.
Jag har gjort den här resan många gånger och alltid slutar det med att när jag börjar se slutet på det hela så tappar jag kontrollen och går snabbt upp igen. Har undrat många gånger varför? När jag är på väg att börja känna att jag fixar det här och mår bättre än på länge så tappar jag allt och blir ännu mer besviken på mig själv.
Men den här gången så ska jag hela vägen

Fast du vet ju att det inte är lätt - och det är ju det viktiga - så varför spä på hatet mot dig själv istället för att vara snäll och förlåtande? Negativa affirmationer påverkar en mycket mer än vad många tror. Visst kan man känna att man inte lyckades med att det hade föresatt sig för dagen, men genom att använda hårda ord mot en själv och till sig själv säga att man är usel, dålig och att man till och med hatar sig själv är oerhört destruktivt.

Ett skäl varför du tappar kontrollen varje gång du nästan är vid målet kanske beror på att du är så bra på att övertala dig själv om att du är misslyckad? Negativa affirmationer är som självuppfyllande profetior.

Var snäll mot dig själv. Sätt upp pyttesmå mål, belöna dig och ge dig en klapp på axeln när du lyckas och se sakligt på missade mål ("Vad gick snett?"). Tala sedan om för dig själv att du faktiskt förtjänar att må bra och trivas i din kropp och sätt sedan upp ett nytt mål.

 

[hier]

KL

Jag har inte varit aktiv här i tråden sedan den började, men kan iallafall säga att jag äntligen är på väg åt rätt håll efter mycket om och men Har gått ner från 111 till 104 sedan i mars, så nu kör jag stenhårt på att komma till tvåsiffrigt innan midsommar! Har alltid haft lågkolhydratkost som tänk, men har nu testat att lägga in 5:2 också och då började det hända grejer. 2 kg minus per vecka de senaste 3 veckorna Vet att jag inte kan hålla den takten hur länge som helst, men just nu är jag bara glad över resultaten

 

[Springsteen]

Härligt!!

Verkligen!

Tror nog att jag kommer vara nöjd när jag kommer ner till 52-53, inte långt kvar alls! Känner mig fortfarande lite flabbig så ett par kg till och så slipper jag tänka på om jag ser tjock ut hela tiden.

 

[sassiball]

Verkligen!

Tror nog att jag kommer vara nöjd när jag kommer ner till 52-53, inte långt kvar alls! Känner mig fortfarande lite flabbig så ett par kg till och så slipper jag tänka på om jag ser tjock ut hela tiden.

Men hallå, du ser ju skitsmal ut på varenda bild man ser ju fast det är ju känslan som är det viktigaste.

 

[Springsteen]

Men hallå, du ser ju skitsmal ut på varenda bild man ser ju fast det är ju känslan som är det viktigaste.

Från sidan är jag smal. Allt mitt sitter på rumpan, lår och höft!

Baken skumpar så dant när man springer.

 

[porfyr]

Välkommen!
Jag har använt godis till allt.
När jag gjort något bra, då är jag värd det!
När jag är ledsen, då är jag värd att tröstas!
När jag är hungrig, då går det ju så fort!
Jag har alltid en orsak att äta godis!
Det är godiset som är så jobbigt att låta bli, har ett grymt sockerberoende.

Igår bjöd dom på så fluffig, fin prinsesstårta på jobbet..... Jag led som tusan och kände hur snålvattnet rann i munnen.
Fast jag klarade mig och känner mig nöjd idag. Blir ju inte lättare utav att man måste förklara inför alla flera ggr att man vill verkligen inte ha en liiiiten bit. "Klart du ska ta en liten bit, det är du värd" Nää, det är jag inte värd, har ju en del redan att ta bort efter två kattastrof helger. Gick säkert upp utav att sitta bland 18 st som mosade tårta under hela mötet

Är faktiskt lite trött på att vara tjock och funderar på om jag aldrig kommer att kunna äta lite gott utan att bli tjockare?
Känner en sorg utav att min kropp inte kan bete sig normalt och antagligen aldrig kommer att få ett normalt förhållande till godis

Tack för välkomnande!
Duktiga ni är allihop!
Duktigt att avstå prinsesstårta! Pluspoäng på det!
Idag är huvudvärken borta och jag börjar känna mig piggare!
Startade dagen med 1,5 timme på gymmet, så helt otränad är jag inte!
Kämpar på där 2ggr i veckan! Underbart!
HA en bra helg alla!

 

[Lilla]

Trevlig helg till dig också!

 

[carre]

Vad härligt att ni är flera som det går åt rätt håll för
Själv så har veckan gått bra och jag hoppas att jag gått ner det jag gått upp nästa vägning
Solen skiner och jag är vaken sen länge fast jag jobbade till tolv i natt.
Så lite kaffe nu och sen en joggingtur eller promenad beroende på vad kroppen säger efter lite sömn.
Sen kan man njuta av resten av dagen utan dåligt samvete.

Ps jag hatar inte mig själv jämt, utan känner mig nöjd ibland också.
Blev bara besviken på kroppen som går upp närmare tre kg pga av en helgs frossande och stillasittande. Vet ju vilket jobb det är att gå ner igen

 

[SweetPanther]

@svea Även om det bara är två pengar än så länge, så lär det snabbt bli fler!

@porfyr Välkommen! Tyvärr har jag haft liknande problem som dig och systeryster, med mat som både belöning och tröst. Det är väldigt svårt att komma ifrån, men en-dag-i-taget med fokus på planering brukar fungera nuförtiden, för min del.

*kl* Kul att det är flera som det går riktigt bra för! Själv var jag lite halvkass på att planera igår, och åkte dit rätt rejält. Rörde på mig massor, men glömde förbereda mat i tillräcklig omfattning. Så det blev en kebabrulle (bättre än tallrik iofs) och magen protesterar idag.. med rätta kanske man skall tillägga. Nya tag idag igen!

 

[porfyr]

Tycker inte det är så konstigt att man hatar sig själv, då man hela tiden misslyckas med något som många tycker är så lätt och inte förstår varför det är ett problem.
Samhället är ju så pass utseende fixerat idag att man känner sig väldigt obekväm som tjock. Är också svårt att köpa kläder om man inte är 2 meter lång. Reklamen för mulligas kläder utgörs ofta av kvinnor som är normala men längre, och givitvis ska dom hålla i en bakelse eller något....
Det är ju ett tecken för mig att jag är misslyckad och inte kan ta kontroll över en så "lätt" sak.
Nu pratar jag ju bara för mig själv och hur jag tänker. Verkar finnas många som trivs med sig själva och inte mår så dåligt av det som jag gör. Jag beundrar dom och önskar att det inte var så viktigt för mig heller.
Ibland funderar jag på om det beror på att det är en av dom få saker jag kan påverka och styra över själv i ett liv som inte alltid varit så lätt.
Jag har gjort den här resan många gånger och alltid slutar det med att när jag börjar se slutet på det hela så tappar jag kontrollen och går snabbt upp igen. Har undrat många gånger varför? När jag är på väg att börja känna att jag fixar det här och mår bättre än på länge så tappar jag allt och blir ännu mer besviken på mig själv.
Men den här gången så ska jag hela vägen Jag tappade kontrollen över helgen och fick direkt ett stort bakslag, men har nu tagit tag i det igen och ska nu ner hela vägen. Även om det drar ut på tiden!

Vad jag känner igen mig i det du skriver!
Hatar är kanske lite starkt uttryck hos mig, men ogillar stämmer nog bättre.
Jag kan blunda ganska länge för att jag lagt på mig extrakilon, men den har åtminstone flyttats ner 10kg nu mot tidigare.
Har egentligen inte särskilt svårt att gå ner, men att hålla vikten är desto svårare....
Håller på med utrensning av kläderna jag hade när jag vägde ytterligare 10kg. Dessa ska ut nu, så det inte finns chans att växa i dem!
Får vara lite tråkigt ett tag med ett mindre urval av kläder som går på.
Värsta sockersuget har passerat och jag börjar känna mig piggare!
Ha en bra helg och kämpa på nu!

 

[systeryster]

Vågade mig upp på vågen idag. Tycker jag skött veckan ganska bra matmässigt. Det blev -0,1 kg. Dvs jag här i alla fall blivit av med påsk-vikten igen.

Idag har jag dock lidit av dålig planering som ledde till att jag först inte åt något, sen när jag väl åt, så åt jag för mycket.

Angående diskussionen om att hata så: Ja, det är ett starkt ord, men det blev för min del skrivet lite i stundens hetta. Det handlar mest om att man blir så TRÖTT på sig själv. Man vet att man inte ska äta kaloristinna saker, men likväl sitter man plötsligt där och tuggar i alla fall.

(-0,1kg= 6,9 kvar)

 

[Gnist]

Blev akut sjuk i början av april = ingen träning på några veckor = gått upp lite i vikt, men idag har jag kommit igång igen lite lätt och det blev totalt 8,4 km med en snittfart på 7 km/h och förbrända kcal enligt appen blev 413. Detta tar jag dock med en liten nypa salt, men en liten fingervisning ger det ju i alla fall.

Börjar också med en ny tabell 1/5 där jag skriver in veckovikten för att lite enkelt och snabbt följa utvecklingen viktmässigt så slipper jag bläddra i träningsdagboken

 

[carre]

Måste bara kika snabbt in före jobbet och tala om att nu har jag tappat det jag gick upp över påsk och helgen innan.
Så glad!
- 5,9 kg kvar till målet jag satte upp den 27 januari. Jag kanske kommer dit den här gången.
Ser även att ni andra också gjort det
Nu måste jag kila, ha en underbar dag i solen!

 

[Gnist]

Morgonpromenad avklarad och jag kände mig hyfsat pigg i morse vilket märktes. 4,3 km på 31 minuter, total stigning på slingan 277 m, snitthastighet 8,3 km/h och enligt appen - 233 kcal.

Skönt att ha kommit igång igen, men motigt också eftersom jag ju kommit ur rutinerna.. Fast jag tänkte mig nog komma mig ut iaf 2 ggr/dag på mer eller mindre raska promenader

Invägning igen som sagt den 1/5 och det är ju inte långt bort

 

[Batwoman]

*kl*

Nu hoppar jag också in i tråden!
Är precis hemkommen från en vecka i Turkiet tillsammans med ett gym som anordnade en träningsresa. 1-3 ordentliga pass om dagen, drog ner på kollisar + ökade grönsaker och skippade godis/chips etc mån-fre.

Ställde mig förväntansfull på vågen idag.
Resultat?
Noll.
Det har inte hänt ett enda jävla skit.

Tröstar mig med att brännan åtminstone får mig att se smalare ut...

Dagens dato väger jag 81 kilo till mina 167 cm.
Målet är att stanna när jag känner att min kropp ser bra ut igen, och jag gissar att det kommer någonstans mellan 60-65 kg vilket alltså innebär att jag som mest har 21 kg att gå ner vilket känns helt överväldigande för någon som aldrig haft problem med vikten fram tills 3-4 år sedan då jag blev deppig och helt enkelt la mig i soffan med en Ben&Jerry och ett Pringles-rör nersköljt med Coca-Cola i sisådär sex månader.

Sockerberoende har jag varit så länge jag kan minnas även om jag har haft det under kontroll i perioder (som nu). Jag har problem med att hitta motion som jag tycker är rolig sedan jag slutade rida eftersom jag inbillar mig att är det inte kul kommer jag i slutändan att misslyckas. Men just nu känns det som att det helt enkelt får bli motion under tvång med en pistol mot tinningen.

Gick ner till 68 kg fram till juni förra året men flyttade hem till Sverige (bodde då i Norge) och hittade kärleken = sambokilona kom som ett brev (eller fler) på posten och nu väger jag mer än någonsin. Eftersom jag är arbetslös är största problemet soffliggandet, maten har jag under hyfsad kontroll. Sambon som är fd orienterare har försökt få med mig på löpning, något jag alltid skytt som pesten för att det är så jävla tråkigt och givetvis skitjobbigt för någon som har noll kondition. Kan väl springa sisådär 800 m innan jag måste stanna. Överlag har jag alltför lätt för att ge upp så fort det blir lite jobbigt.

Så, det var lite om mig! Pepp tack, ni andra är ju så jädra duktiga!

 

[Lilla]

Du har säkert samlat på dig vätska. Det kommet säkert ett minus snart!