Vikttråden 2015

[Kattennizze]

Alla har vi olika förutsättningar. Jag är normalviktig men sliter år ut och år in för det och är helgenmissbrukare vilket jag mår dåligt av.
Andra mår dåligt av annat. Jag tycker att det är bra att tråden är "vid".

Känner igen det där. Jag måste gå ner ca två kg eftersom jag tappat lite kontroll under december. Det är så viktigt för mig att det aldrig brakar iväg för då ger jag bara upp. Men det började bra med dieten, fick liksom en kickstart av vinterkräksjuka....inte en metod jag rekommenderar, årets är synnerligen vidrig. Men jag har nog gått ner nåt kg iaf....
Men jag har insett att jag måste tänka på kosten precis jämt och ständigt, och aldrig överäta. Nu under jul och nyår har dét väl funkat ganska ok, men nog har det blivit några praliner för mycket.

 

[Lilla]

Känner igen det där. Jag måste gå ner ca två kg eftersom jag tappat lite kontroll under december. Det är så viktigt för mig att det aldrig brakar iväg för då ger jag bara upp. Men det började bra med dieten, fick liksom en kickstart av vinterkräksjuka....inte en metod jag rekommenderar, årets är synnerligen vidrig. Men jag har nog gått ner nåt kg iaf....
Men jag har insett att jag måste tänka på kosten precis jämt och ständigt, och aldrig överäta. Nu under jul och nyår har dét väl funkat ganska ok, men nog har det blivit några praliner för mycket.

Duktig du att det bara blev några praliner för mkt. Här har det blivit sjukt för mkt av allt.

 

[Sleepan]

Alltså. Jag blir fan lite sur över att inte all viktnedgång verkar vara "lika viktig".
Ur fysisk synpunkt så är det självklart inte lika viktigt att gå ner om man vill ner ett par kilo, som om man behöver gå ner 20 för att kroppen ska må bra.

Men den psykiska aspekten är väl också viktig?
Är en viktnedgång på några kilo inget man ska "få" diskutera i en tråd om just vikt?
Jag fattar också att det kan vara jobbigt för någon som vill gå ner mer än så, men det känns inte schyst att föringa en mindre viktnedgång för det. Den är ju också önskad.

 

[lil-sis]

Uppfattade det (och några andra) inlägg i tråden som nedvärderande till de som inte är kraftigt överviktiga men ändå inte trivs med sig själv, men det var nog inte riktat åt någon annan inser jag.
Jag är ibland avis på de som väger mer för de kan äta mer utan att gå upp i vikt.
Jag måste vara superstrikt för att gå ner, det är svårt. Och när folk säger "wo började med 5:2 och gick ner 7 kg på 2 veckor", så har man själv kämpat som fan och gått ner ynka 2 kg..

Har ingen koll på tjockistråden, låstes den eller?

Jag behövde en operation för att få minus på vågen. Bara för att man har mycket plus så betyder inte det att kilona lätt rinner av. Dessutom känns ett par kilo helt meningslöst när man har 50 kvar ändå.

Alla har olika svårigheter. Och jag tror man ska försöka låta bli att jämföra så mycket.

 

[_husmusen_]

Om mitt inlägg uppfattats som nedvärderande mot de som bara vill ner några kilo så ber jag om ursäkt, dock så kan jag känna mig avundsjuk på de som "bara" har några kilon de vill gå ner för deras resa är lätt att "mäta" tidsmässigt (även om man självklart måste vara strikt även efter man nått målet). Jag som gått ner 14 kilo på 10 månader och har minst 48 kilo kvar kan känna en hemsk hopplöshet över att det går så sakta. Att jag inte kan ändra allt över en natt. Att forskning dessutom visar att det är väldigt ovanligt att man går ner och sedan håller sin vikt gör också att det känns ännu mer hopplöst.

Så beroende på hur många kilo man har så kan nog svårigheterna skilja åt precis som lil-sis säger.

 

[Fraggel_Tess]

Nu blir det snart frukost här och en timmes promenad efter det. Är det någon som hakar på ungefär vid kvart över åtta i alla fall i sinnet

 

[zassoo]

Nu blir det snart frukost här och en timmes promenad efter det. Är det någon som hakar på ungefär vid kvart över åtta i alla fall i sinnet

Härligt! Jag har gjort det omvända, gick en timmes promenad och nu äter jag frukost

 

[nejlica]

Tror att jag hakar på här! Bara att erkänna för mig själv att min vikt är påväg åt helt fel håll känns jobbigt, jag har ju "alltid" legat stadigt på ungefär samma med några kilo mer än jag kanske skulle vilja, men ändå inom ramen för vad jag känt mig bekväm i. Men att erkänna för mig själv och för Buke att jag liksom klivit ur den komfortzonen helt under 2014 borde väl få mig peppad att kunna redovisa resultat?

65 är på något vis min normalvikt, den jag brukar pendla runt. Så mitt första mål är att ta mig ned dit!
När vågen sen visade på ungefär 75 och jag inte kände igen mig själv i spegeln så insåg jag att jag måste ta tag i mig själv! Dels för att gå ned i vikt, men ffa för att den ökade vikten definitivt beror på en mer ohälsosam livsstil som jag inte vill vänja mig vid!
Just nu ligger vikten på runt 70-71, så nu kör vi!

 

[ameo]

Alltså. Jag blir fan lite sur över att inte all viktnedgång verkar vara "lika viktig".
Ur fysisk synpunkt så är det självklart inte lika viktigt att gå ner om man vill ner ett par kilo, som om man behöver gå ner 20 för att kroppen ska må bra.

Men den psykiska aspekten är väl också viktig?
Är en viktnedgång på några kilo inget man ska "få" diskutera i en tråd om just vikt?
Jag fattar också att det kan vara jobbigt för någon som vill gå ner mer än så, men det känns inte schyst att föringa en mindre viktnedgång för det. Den är ju också önskad.

För den som vill gå ner 3 kg för sitt psykiska välbefinnandes skull, är dessa tre kilo givetvis viktiga.
Men har man mer än det tiodubbla att gå ner så känns det fel att vara i samma tråd och diskutera, för förutsättningarna är så väldigt olika. Som jag skrev tidigare, 3 kg är vad jag pendlar upp och ner i en normal menscykel, skulle jag få viktpanik varje gång jag var på den högre siffran där så skulle jag förmodligen bli helt knäpp.
Det är svårt att se 3 kg som ett "problem" när man skulle kunna tappa mer än det tiodubbla utan att vara riktigt smal. Och även om man kan komma med recepttips och sånt så har man nog svårt att sätta sig in i den riktigt fetas situation om man ser 3 kg som ett problem.

 

[Philosophia]

Om mitt inlägg uppfattats som nedvärderande mot de som bara vill ner några kilo så ber jag om ursäkt, dock så kan jag känna mig avundsjuk på de som "bara" har några kilon de vill gå ner för deras resa är lätt att "mäta" tidsmässigt (även om man självklart måste vara strikt även efter man nått målet). Jag som gått ner 14 kilo på 10 månader och har minst 48 kilo kvar kan känna en hemsk hopplöshet över att det går så sakta. Att jag inte kan ändra allt över en natt. Att forskning dessutom visar att det är väldigt ovanligt att man går ner och sedan håller sin vikt gör också att det känns ännu mer hopplöst.

Så beroende på hur många kilo man har så kan nog svårigheterna skilja åt precis som lil-sis säger.

Men 14 kg på 10 månader är ju jättemycket - och i en bra takt! Jag förstår att det känns frustrerande när du har mycket vikt kvar att gå ner, men nog är det riktigt bra jobbat.

Angående det här att det är vanligt att man går upp igen tror jag beror på att man (sannolikt) omedvetet gör sig en bild av att viktnedgången är en livsstil som är tillfällig. Skulle man gå ner över en natt (det vore ju en önskedröm) så blir också dieten kort. Men det stämmer ju inte alls! Vill man hålla vikten så är livsstilen livslång. Och jag tror att det är just precis därför som vi ser så många normalviktiga i tråden - de har gått upp några kilon på grund av att de (jag inkluderar mig själv här) har gjort avsteg från den livsstil som gör att de håller vikten.

Jag tror att man vinner mycket på att inte se det sätt som man äter på som en bantningskur, utan som det sätt som man kommer att äta på resten av livet.

Jag håller med om att svårigheterna kan skilja sig åt. De som ofta stämmer i bäcken vid några kilos uppgång är ofta medvetna om att de har frångått sin normala livsstil och har kanske svårt att motivera sig att gå tillbaka till den då det trots allt bara är frågan om några kilon (men på sikt kan det ju bli många kilon). De som har väldigt mycket att gå ner har andra svårigheter, t.ex. att motivera sig till en ny livsstil där resultatet som man vill ha i vissa fall ligger flera år i framtiden.

 

[nejlica]

Till att börja med vill jag försöka bryta invanda mönster. typ;

• Sluta ta mera mat bara för att det står på bordet, är jag hungrig eller ej?
• Sluta köpa med en chipspåse och en massa annat gott eller så hem bara för att det är fredag, en sak som jag verkligen är sugen på räcker gott och väl.
• Inte äta en massa fika bara för att det trugas, är jag nöjd efter en kaka får det vara bra så, vad svärmor än säger.
• Ett glas vin till maten behöver inte betyd att hela flaskan tar slut, ett glas är ett glas och jag ska bli bättre på att ställa fram vatten till så jag har ifall jag är törstig!

Och för att ställa sig till hela gå ned mycket vs. gå ned några få kg diskussionen så är det just det ovan som är det viktiga för mig, det vill säga att bryta en ohälsosam livsstil. Sen skulle jag i dagsläget kunna gå ned 20 kg utan att bli underviktig (fast det är jäkligt svårt för mig att ens skriva, 20 kg är ju jättemycket ) men satsar på runt 5-10 just nu. Men egentligen känns det helt oväsentligt om det är några kg eller väldigt många det gäller, det är just det där med att landa i en sund livsstil som jag kan behöva pepp till!

Edit: det @Philosophia skrev om att ändra livsstilen för gott instämmer jag fullständigt i!

 

[Sleepan]

För den som vill gå ner 3 kg för sitt psykiska välbefinnandes skull, är dessa tre kilo givetvis viktiga.
Men har man mer än det tiodubbla att gå ner så känns det fel att vara i samma tråd och diskutera, för förutsättningarna är så väldigt olika. Som jag skrev tidigare, 3 kg är vad jag pendlar upp och ner i en normal menscykel, skulle jag få viktpanik varje gång jag var på den högre siffran där så skulle jag förmodligen bli helt knäpp.
Det är svårt att se 3 kg som ett "problem" när man skulle kunna tappa mer än det tiodubbla utan att vara riktigt smal. Och även om man kan komma med recepttips och sånt så har man nog svårt att sätta sig in i den riktigt fetas situation om man ser 3 kg som ett problem.

Och detta gör att vi som har mindre att gå ner är en skymf mot er andra? Vad är okej då? Jag vill gå ner 6 kg. Jag antar att det inte heller är ok?

Klart att man inte kan sätta sig in i hur andra har det på samma sätt när man själv inte varit där, men jag tycker det är tråkigt om man inte ska känna sig välkommen i en tråd om viktminskning bara för att man inte har tvåsiffrigt att gå ner. Jag kände mig iaf ovälkommen av ditt och andras inlägg.

Förra vikttraden verkade vi alla kunna samsas utmärkt i och stämningen var god.

 

[Petronilla]

Jag börjar om från början efter plattån och här är min nedräknare. Nu kör vi tjejer. Oavsett om vi har ett eller tio eller 50 kilo att gå ner. We can do it!

 

[ameo]

Och detta gör att vi som har mindre att gå ner är en skymf mot er andra? Vad är okej då? Jag vill gå ner 6 kg. Jag antar att det inte heller är ok?

Klart att man inte kan sätta sig in i hur andra har det på samma sätt när man själv inte varit där, men jag tycker det är tråkigt om man inte ska känna sig välkommen i en tråd om viktminskning bara för att man inte har tvåsiffrigt att gå ner. Jag kände mig iaf ovälkommen av ditt och andras inlägg.

Förra vikttraden verkade vi alla kunna samsas utmärkt i och stämningen var god.

Ska jag be om ursäkt för att jag tycker att det känns jobbigt att delta i en vikttråd där flera av deltagarna tycker att det är ett problem att gå ner 3 kg? FÅR jag tycka att det är som två olika planeter när några diskuterar hur de ska gå ner 3 kg inför en fest om några veckor (påhittat) medan andra försöker jobba långsiktigt och kanske ser sitt mål 2 år framåt? Kan du inte se skillnaden?

ALL viktnedgång är okej! SJÄLVKLART!

Jag bara konstaterar att jag förstår varför tjockistråden skapades, varför det faktiskt fanns behov av separata trådar för detta ändamål. För som rejält överviktig är det svårt att känna sig hemma i en tråd som avhandlar ett par kilos viktnedgång.

Och härmed lämnar jag den här tråden att leva vidare utan min medverkan.

 

[Gnist]

För den som vill gå ner 3 kg för sitt psykiska välbefinnandes skull, är dessa tre kilo givetvis viktiga.
Men har man mer än det tiodubbla att gå ner så känns det fel att vara i samma tråd och diskutera, för förutsättningarna är så väldigt olika. Som jag skrev tidigare, 3 kg är vad jag pendlar upp och ner i en normal menscykel, skulle jag få viktpanik varje gång jag var på den högre siffran där så skulle jag förmodligen bli helt knäpp.
Det är svårt att se 3 kg som ett "problem" när man skulle kunna tappa mer än det tiodubbla utan att vara riktigt smal. Och även om man kan komma med recepttips och sånt så har man nog svårt att sätta sig in i den riktigt fetas situation om man ser 3 kg som ett problem.

Med mina gamla skador så är även 3 kilo ett fysiskt aber, så få kilo för många är definitivt ett problem som inte blir enklare av de fysiska begränsningarna för träning.

Jag tycker att vissa av er med stor övervikt är rätt nedlåtande mot oss som inte är lika feta men ändå kämpar med vikten faktiskt och anledningen att vi inte är lika feta är ju just för att vi kämpar med att hålla vikten under kontroll på ett eller annat sätt och att då få slängt efter oss att våra kilon för många inte är ett problem, utan ett "problem" är rätt oförskämt!

Så håll er ni till tjockistråden, ni som resonerar på det viset att för många kilon är inte problem så länge man inte är fet..

Ni som förstår att det faktiskt är samma sak, samma kamp oavsett om man har 5 eller 50 kilo att gå ner får gärna stanna för ni tillför ju mycket bra i vikttrådarna

 

[Sleepan]

Ska jag be om ursäkt för att jag tycker att det känns jobbigt att delta i en vikttråd där flera av deltagarna tycker att det är ett problem att gå ner 3 kg? FÅR jag tycka att det är som två olika planeter när några diskuterar hur de ska gå ner 3 kg inför en fest om några veckor (påhittat) medan andra försöker jobba långsiktigt och kanske ser sitt mål 2 år framåt? Kan du inte se skillnaden?

ALL viktnedgång är okej! SJÄLVKLART!

Jag bara konstaterar att jag förstår varför tjockistråden skapades, varför det faktiskt fanns behov av separata trådar för detta ändamål. För som rejält överviktig är det svårt att känna sig hemma i en tråd som avhandlar ett par kilos viktnedgång.

Och härmed lämnar jag den här tråden att leva vidare utan min medverkan.

Du FÅR tycka precis som du vill. Men JAG kände mig ovälkommen i den här tråden när du skrev som du gjorde.
Och det tycker inte jag är så jävla roligt.

 

[Philosophia]

Det är svårt att se 3 kg som ett "problem" när man skulle kunna tappa mer än det tiodubbla utan att vara riktigt smal. Och även om man kan komma med recepttips och sånt så har man nog svårt att sätta sig in i den riktigt fetas situation om man ser 3 kg som ett problem.

Tre kilo på en människa som väger 100 kg är inte som tre kilo på person som väger 50 kg. I det ena fallet är det 3% av kroppsvikten i det andra 6% (alltså dubbelt så mycket).

Den som väger 100 kg och ska gå ner 30 kg har så klart ett mycket stort arbete framför sig och tre kilo kanske inte märks så tydligt. Men i gengäld har den som väger 100 kg en betydligt högre basalförbränning än en person som väger 50 kg. Det är en genomsnittlig middags skillnad per dag (600 kcal). En person som väger 100 kg kan därför oftast dra ned på kalorierna betydligt mycket mer än en person som väger 50 kg och därför tappa enstaka kilon fortare. Att gå ner tre kilo tar därför betydligt längre tid för den som väger 50 kg jämfört med den som väger 100 kg. I gengäld har naturligtvis den som ska gå ner 30 kg en längre väg att gå då det är frågan om fler kilon.

Observera att jag inte försöker säga att 3 kg är en stor viktnedgång (även om det är en hel klädstorlek för mig).

Tillägg: Skillnaderna till trots så kan jag inte se att hur mycket man har att gå ner skulle spela roll när det kommer till en hälsosam livsstil och en sund syn på mat och en sund viktnedgång. Därför tycker jag att det är vettigt med bara en tråd.

 

[zassoo]

Håller helt och hållet med @Philosophia !

 

[oxo]

Nu hoppar jag in här igen! Har varit med några gånger och kan behöva en putt i rätt riktning igen.

Jag har ju fortfarande inte så många kilon jag vill gå ner men dom sitter stenhårt!

Vägde mig igår hemma hos min mor och far eftersom jag fortfarande inte hittar min våg. Så jag kommer inte väga mig så ofta.
Startvikt: 65,5 kg
Första delmål: 63 kg

Har stegräknare på mig och försöker gå så mycket det går och sen ska jag försöka äta lite bättre och inte lika mycket godis.

 

[Kattennizze]

Om mitt inlägg uppfattats som nedvärderande mot de som bara vill ner några kilo så ber jag om ursäkt, dock så kan jag känna mig avundsjuk på de som "bara" har några kilon de vill gå ner för deras resa är lätt att "mäta" tidsmässigt (även om man självklart måste vara strikt även efter man nått målet). Jag som gått ner 14 kilo på 10 månader och har minst 48 kilo kvar kan känna en hemsk hopplöshet över att det går så sakta. Att jag inte kan ändra allt över en natt. Att forskning dessutom visar att det är väldigt ovanligt att man går ner och sedan håller sin vikt gör också att det känns ännu mer hopplöst.

Så beroende på hur många kilo man har så kan nog svårigheterna skilja åt precis som lil-sis säger.

Ja, jag tror att det viktigaste för oss som gått ner många kilon är att kanske inte just fokusera på målet om den stora viktnedgången, utan vad som händer sen? jag måste hela mitt liv äta 20% mindre vid varje måltid än min normalviktiga man, som alltid varit normalviktig. Varje måltid. Varje gång jag stoppar nåt i munnen måste jag tänka efter, har jag råd med detta utan att gå upp? Jag kommer alltid att kunna gå upp lättare än andra pga min tidigare stora övervikt. Jag måste planera hela mitt liv kring det här, det är ett ständigt arbete.