Ah, ett kilo i veckan förklarar saken.
(Vad jag gör i den här tråden överhuvudtaget är för övrigt en gåta eftersom min vikt kommer bara ticka uppåt fram till april, men sen jävlar kommer jag och jagar er.)
) och kan faktiskt säga att jag gjort något idag ( jag vet inte om "totalförneka att jag borde tentaplugga" räknas som aktivitet annars liksom?). Förutom en långpromenad på nyårsafton var det himla länge sedan jag bara var ute och tog en promenad, så det känns skönt, även om jag missbedömde broddbehovet (nu när jag fått nya dubbskor och allt!) och dessutom drog på mig skavsår.
Men de första kilona gissade jag skulle vara lätta att tappa, nu är jag tillbaka på den vikt jag har legat stadigt på efter förra viktminskningen 2013 (med undantag då för några månader hit och dit). -2,9 kg sen 1 december totalt sett. Hoppar in här med en liten fråga:
Ni som gått ned mkt i vikt, hur har huden hängt med då?
Jag har på ganska kort tid (5 månader) tappat 26kg och jag tycker att ALLT hänger nu. Rumpan (det som är kvar av den) har flyttat ned sig en dm, det är sladdrig hud på magen och till och med bröstkorgen har hud som man kan nypa tag i med fingrarna
Går det att komma tillrätta med sånt utan att ta till kirurgi (helt uteslutet alternativ)?
Jag känner mig väldigt obekväm med min kropp nu
Hoppar in här med en liten fråga:
Ni som gått ned mkt i vikt, hur har huden hängt med då?
Jag har på ganska kort tid (5 månader) tappat 26kg och jag tycker att ALLT hänger nu. Rumpan (det som är kvar av den) har flyttat ned sig en dm, det är sladdrig hud på magen och till och med bröstkorgen har hud som man kan nypa tag i med fingrarna
Går det att komma tillrätta med sånt utan att ta till kirurgi (helt uteslutet alternativ)?
Jag känner mig väldigt obekväm med min kropp nu
Tack för bra och snabba svar!
Jag har varit relativt stabil i min vikt i några månader nu. Mitt problem är egentligen det omvända, jag går ned i vikt ofrivilligt (biverkning av medicinering, därav den snabba viktförlusten) så jag kämpar för att hålla mig på normalvikt.
Jag tror att jag hittat ett sätt att leva nu som gör att jag kan slippa tappa mer vikt och nu hoppas jag att kroppen skall återhämta sig.
Två år alltså...jag får ladda med tålamod med andra ord. Kan man skynda på det med träning eller är det lönlöst? Träning är självklart aldrig lönlöst, men nu tänkte jag mer på den biten med huden
Kirurgi vill jag absolut inte genomgå, det är inte ens ett tänkbart alternativ av många orsaker som jag inte behöver rabbla upp här.
Jag känner mig som den ytligaste personen i världen nu....ångrar lite att jag ens tog upp frågan
Inte ska du ånga det heller
Även om inte dina besvär är stora så att de stör fysiskt så kan ju andra ha problem, men inte våga ta upp det liksom och olika alternativ är ju alltid bra att kunna fundera lite på
Mina besvär är inte så omfattande att jag har fysiskt obehag av dem. Det är mer psykiskt, jag tycker helt enkelt att det är fult (skäms nästan bara av att skriva det), jag tycker inte om det jag ser i spegeln....hur ytligt det än kan låta
Hade det varit så illa som du tar upp som exempel, ja då hade kirurgi varit ett alternativ. Men nu tycker jag inte att det är berättigat, inte när det bara är frågan om ett "skönhetsfel".
Jag känner mig som den ytligaste personen i världen nu....ångrar lite att jag ens tog upp frågan
Hoppar in här med en liten fråga:
Ni som gått ned mkt i vikt, hur har huden hängt med då?
Jag har på ganska kort tid (5 månader) tappat 26kg och jag tycker att ALLT hänger nu. Rumpan (det som är kvar av den) har flyttat ned sig en dm, det är sladdrig hud på magen och till och med bröstkorgen har hud som man kan nypa tag i med fingrarna
Går det att komma tillrätta med sånt utan att ta till kirurgi (helt uteslutet alternativ)?
Jag känner mig väldigt obekväm med min kropp nu
