Vila

Jag önskar att jag kunde få vila någon gång. Som det är nu så är hjärnan igång non-stop all vaken tid. Planerar. Löser problem.

En hel del av det kan skyllas på samhället som drivs av girighet och egoism.

Det här samhället är väl generellt inte till för människor. Folk slits ut på löpande band och så kastas de på tippen. Jag tänker t.ex. på de som utförsäkras. Antalet människor som utförsäkras ökar.

Och idag måste jag åka ända till byn, bara för att hämta lite medicin. Sånt tar orimligt mycket energi för mig.

Jag längtar efter att få vila.

 

[Wille]

Jag tror du måste försöka tänka annorlunda. Det är få förunnat att vara självförsörjande. Och ska man bli det är inte nödvändigt med stora ytor.
Jag vet att du vill odla nötter och har ett framtidstänk, men krasst sett kanske du ska fokusera på några lättodlade basvaror, sen är skogen full av svamp och bär. Du kanske mer måste fokusera på att komma ut i jobb om det viktigaste är att behålla huset. Jag vet att det är svårt, men det är inte omöjligt. Det är ju så att du har en ekonomisk tillgång i form av huset, så du måste kanske vänja dig tanken på att livet ändå kan ha annat att erbjuda.
Du måste ju kunna överleva även om det blir ett skitår odlingsmässigt med missväxt, torka och sorkar. Inte meningen att klampa dig på tårna men det känns som att du fastnar i att det bara är värt att leva om du är självförsörjande. Kan du inte sätta små, uppnåeliga delmål istället? Och försök återuppta kontakten med att få hjälp i jobbsök. Du har ju kompetenser.

Jag kommer aldrig att få jobb som jag kan försörja mig på. Det är helt omöjligt. Jag står sist i kön till samtliga jobb i Sverige.

Jobbar förvisso timmar just nu men kan inte försörja mig på det. Och jag HATAR jobbet.

 

[karamelldrottningen]

Kanske kan vara läge att tillfälligt ha tråden låst?
I all välmening verkligen!

 

[hundtant]

Jag kommer aldrig att få jobb som jag kan försörja mig på. Det är helt omöjligt. Jag står sist i kön till samtliga jobb i Sverige.

Jobbar förvisso timmar just nu men kan inte försörja mig på det. Och jag HATAR jobbet.

Är det ändå inte bättre att lägga energin på att få en inkomst än på att knäcka nöten hur man överlever utan en?

Du blev av med din konsulent för att du ställde av bilen, då kunde han inte hitta något åt dig eftersom du inte skulle kunna ta dig dit. Det var rimligt. Men nu har du ju bil igen och även om du inte har en sius så bör du åtminstone ha en handläggare. Du måste kunna få hjälp där t ex med att gå vidare på Samhall-spåret, du har pratat om kriterier där som måste stämma. Men de där kriterierna, är de permanenta? Måste man alltid vara under 30? Det tvivlar jag på, många äldre jobbar där. Även om du inte passade in när det undersöktes första gången så kanske du gör det nu. Du behöver ligga på, och du behöver nog utöka både kretsen av jobb du kan klara och avståndet du kan ta dig.

 

[Tantan]

Jag kommer aldrig att få jobb som jag kan försörja mig på. Det är helt omöjligt. Jag står sist i kön till samtliga jobb i Sverige.

Jobbar förvisso timmar just nu men kan inte försörja mig på det. Och jag HATAR jobbet.

Men det är ett jobb. Det är en inkomst. Det är betydligt mycket lättare att få ett nytt jobb om man redan har ett, det säger att man är anställningsbar och funkar i arbete.

 

[Alexandra_W]

Utan att beröra detaljer så enda sättet jag ser för dig att få lite mer respit och vila är det jättesvåra att faktiskt försöka släppa hyperfokuset. Det är supersvårt, jag lyckades inte själv helt med det heller när jag stod inför att bli av med min inkomst.

Men att helt enkelt släppa att hela tiden fokusera på problemet, på vad som kanske kommer hända framåt, vad man kanske kommer behöva göra osv. Utan istället vila i att här och nu har man gjort vad man kan. Just idag kan jag inte påverka mer.

Och även - hur mycket man än tycker man inte har tid med det - planera in vila mm.

Det finns verktyg men det är svårt att råda dig om dem så länge din känsla är att din situation är helt unik och ingenting som hjälpt andra kan ha minsta effekt på din situation.

Oaktat så hoppas jag det löser sig!

 

[Alexandra_W]

Och @Wille du står INTE sist i kön till alla arbeten i hela Sverige. Även om det känns så så är det inte sant!

 

[monster1]

Jag kommer aldrig att få jobb som jag kan försörja mig på. Det är helt omöjligt. Jag står sist i kön till samtliga jobb i Sverige.

Jobbar förvisso timmar just nu men kan inte försörja mig på det. Och jag HATAR jobbet.

Men skitbra att då fått till ett jobb på timmar ändå . Bra jobbat!

Hur man stänger av tankarna vet jag inte riktigt, jag försöker använda avslappnings/mindfullness guidningar. Finns på spotify bland annat. Men det är en deppig period av årshjulet nu med både januari, februari och början av mars tycker jag är sjukt deppiga. Håller tummarna för att du hittar något lagom bra jobb nu när det snart är säsong med.

 

[Niyama]

Tveksamt. Jag har fortfarande hotet om hemlöshet hängande över mig om jag inte lyckas få färdigt min plan i tid, eller om den inte fungerar. Jag är stressad av det.

Du har skrivit i flera år om rädslan att bli hemlös och det har ju inte hänt än. Din rädsla kanske är orimligt stor?

Jag kommer att bli en jävligt bråkig person om jag ska sitta i lägenhet. Jag har extremt lätt för att bli arg. Och jag kommer inte tolerera mina grannar om de använder parfym, röker, gör ljud som jag hör o s.v. Grannarna kommer få det jävligt hett om öronen då. Bråka är liksom det enda jag kan göra i en lägenhet.

Det går att förändra hur man är. Det går att lära sig hantera sin ilska. Det går att lära sig tolerera saker.

Och det går att finna glädje i andra saker än du gör just nu. Min största dröm var att bo i ett litet hus långt från grannar och utan ljusföroreningar. Så kommer det aldrig bli. Jag har hittat andra sätt att få ro och slippa ifrån folk. Det som ger mig mest glädje idag är intressen jag inte ägnade mig åt överhuvudtaget för 10 år sen.

Hur du är och vad som ger dig glädje behöver inte vara samma sak resten av livet.

 

[Wille]

Är det ändå inte bättre att lägga energin på att få en inkomst än på att knäcka nöten hur man överlever utan en?

Du blev av med din konsulent för att du ställde av bilen, då kunde han inte hitta något åt dig eftersom du inte skulle kunna ta dig dit. Det var rimligt. Men nu har du ju bil igen och även om du inte har en sius så bör du åtminstone ha en handläggare. Du måste kunna få hjälp där t ex med att gå vidare på Samhall-spåret, du har pratat om kriterier där som måste stämma. Men de där kriterierna, är de permanenta? Måste man alltid vara under 30? Det tvivlar jag på, många äldre jobbar där. Även om du inte passade in när det undersöktes första gången så kanske du gör det nu. Du behöver ligga på, och du behöver nog utöka både kretsen av jobb du kan klara och avståndet du kan ta dig.

Jag ställde inte av bilen. Den totalhavererade och blev okörbar. Inte mitt fel alltså. Men jag skulle straffas för det. För att jag inte fungerar som normala människor.

Jag kommer ändå inte få jobb. Jag har gett upp det.

Det kostar för mycket att åka långt. Halva lönen ryker för arbetsresor då eftersom jag bara kan jobba halvtid. Och knappt det ens om jag ska lägga energi på resor.

Och hur i helskotta ökar man kretsen av jobb man kan klara?
Jag klarar det jag klarar. Jag kan inte öka min förmåga.

Men det är ett jobb. Det är en inkomst. Det är betydligt mycket lättare att få ett nytt jobb om man redan har ett, det säger att man är anställningsbar och funkar i arbete.

Det har hittills inte gett mig ett jobb jag kan klara mig på. Det är tredje våren på det här jobbet. Och det tar energi från mig att skapa en långsiktig försörjning. Så det känns mest som om jobbet sätter mig mer på pottan än innan.

Du har skrivit i flera år om rädslan att bli hemlös och det har ju inte hänt än. Din rädsla kanske är orimligt stor?

Det går att förändra hur man är. Det går att lära sig hantera sin ilska. Det går att lära sig tolerera saker.

Och det går att finna glädje i andra saker än du gör just nu. Min största dröm var att bo i ett litet hus långt från grannar och utan ljusföroreningar. Så kommer det aldrig bli. Jag har hittat andra sätt att få ro och slippa ifrån folk. Det som ger mig mest glädje idag är intressen jag inte ägnade mig åt överhuvudtaget för 10 år sen.

Hur du är och vad som ger dig glädje behöver inte vara samma sak resten av livet.

Nu är det så att aktivitetsstödet SKA sänkas. Jag kommer få ut runt 4-6 tusen kronor då. Hur tänker du att man ska klara sig på den summan?

Jag har varit som jag är i hela mitt liv. Det är inte så stor chans att jag kommer bli en annan person.

Jag vill faktiskt inte stå ut med cigarettrök, parfym och ljud. Jag vill heller inte stå ut med att sitta och stirra in i väggen hela dagarna.

 

[Alexandra_W]

@Wille är det något som förändrats nu jämfört med tidigare? Du lät betydligt mer positiv till att klara jobb bara för mindre än ett halvår sedan? Även om det var brist på sådana jobb som passade.

Du behöver inte svara här, tänker mer om det är i tanken eller i realiteten det försämrats? (Det är givetvis förståeligt att man blir nedslagen och tänker mer negativt ju längre tid man är arbetslös)

 

[Niyama]

Jag ställde inte av bilen. Den totalhavererade och blev okörbar. Inte mitt fel alltså. Men jag skulle straffas för det. För att jag inte fungerar som normala människor.

Det var nog inget straff? Men om förutsättningen för att fortsätta är att du kan ta dig dit så är det ju ingen mening om du inte kan det. Då läggs resurserna på nån annan.

Nu är det så att aktivitetsstödet SKA sänkas. Jag kommer få ut runt 4-6 tusen kronor då. Hur tänker du att man ska klara sig på den summan?

Jag har varit som jag är i hela mitt liv. Det är inte så stor chans att jag kommer bli en annan person.

Jag vill faktiskt inte stå ut med cigarettrök, parfym och ljud. Jag vill heller inte stå ut med att sitta och stirra in i väggen hela dagarna.

Jag menar att det har ju hänt förr att du sett framtiden som "körd" och det har ju löst sig.

Nej det är klart du inte blir en annan person. Men man kan utvecklas, även om man har autism.

Varför ska du sitta och stirra in i väggen hela dagarna? Av alla lägenheter jag bott i är det få där cigarettrök och parfym varit ett problem. Ljud går att lösa med öronproppar/lurar.

 

[parellikusken]

@Wille Du har ju haft jobb förut som du klarat av, så jag förstår inte helt varför du inte skulle kunna få jobb igen?
Du har trots allt kompetenser och många år kvar i arbetslivet, så med lite hjälp borde det inte var omöjligt.

Men har man inställningen att det aldrig kommer gå så blir det såklart svårare.

 

[hundtant]

Jag ställde inte av bilen. Den totalhavererade och blev okörbar. Inte mitt fel alltså. Men jag skulle straffas för det. För att jag inte fungerar som normala människor.

Jag kommer ändå inte få jobb. Jag har gett upp det.

Det kostar för mycket att åka långt. Halva lönen ryker för arbetsresor då eftersom jag bara kan jobba halvtid. Och knappt det ens om jag ska lägga energi på resor.

Och hur i helskotta ökar man kretsen av jobb man kan klara?
Jag klarar det jag klarar. Jag kan inte öka min förmåga.

Det har hittills inte gett mig ett jobb jag kan klara mig på. Det är tredje våren på det här jobbet. Och det tar energi från mig att skapa en långsiktig försörjning. Så det känns mest som om jobbet sätter mig mer på pottan än innan.


Nu är det så att aktivitetsstödet SKA sänkas. Jag kommer få ut runt 4-6 tusen kronor då. Hur tänker du att man ska klara sig på den summan?

Jag har varit som jag är i hela mitt liv. Det är inte så stor chans att jag kommer bli en annan person.

Jag vill faktiskt inte stå ut med cigarettrök, parfym och ljud. Jag vill heller inte stå ut med att sitta och stirra in i väggen hela dagarna.

Man måste ju kunna ta sig till sitt jobb. Går bilen sönder måste man reparera den eller köpa en ny. Klarar man inte det förlorar man såklart samhällsstöd. Det har inget med straff att göra.

Man ökar kretsen av jobb man kan klara genom att utmana sina egna tankar. Man tänker att Ok, det viktigaste av allt är att jag kan bo kvar i mitt hus, då får jag söka allt i jobbväg som bara finns så att jag kan behålla det.

 

[Wille]

Det var nog inget straff? Men om förutsättningen för att fortsätta är att du kan ta dig dit så är det ju ingen mening om du inte kan det. Då läggs resurserna på nån annan.

Jag menar att det har ju hänt förr att du sett framtiden som "körd" och det har ju löst sig.

Nej det är klart du inte blir en annan person. Men man kan utvecklas, även om man har autism.

Varför ska du sitta och stirra in i väggen hela dagarna? Av alla lägenheter jag bott i är det få där cigarettrök och parfym varit ett problem. Ljud går att lösa med öronproppar/lurar.

Jag kan ta mig till de närmaste orterna utan bil. Vad är problemet?

Man kan utvecklas men som person har jag aldrig ändrats. Det enda som ändrats genom åren är att jag fått mer erfarenhet. Men mina värderingar och intressen är det samma som förut.

Det enda som går att göra i en lägenhet är att stirra in i väggen. Jag har frågat folk vad man gör i en lägenhet. Har då fått svar som "samma som i hus". Jaha, så man skottar snö, fixar med veden och rensar ogräs? "Nej, nej, nej" får jag till svar. Men vad GÖR man då? Det är det ingen som kunnat svara på. Gissar kanske de syftar på disk, städ och tvätt. Men dessa sysslor ger inte mitt liv någon mening. Ska det stå på min gravsten att jag diskade, städade och tvättade?

Jag vill leva. Inte bara existera.

Jag kommer ALDRIG, JAG MENAR ALDRIG, att använda hörselskydd där jag bor. (Det använder jag bara när jag arbetar med bullriga maskiner.)

 

[Wille]

@Wille Du har ju haft jobb förut som du klarat av, så jag förstår inte helt varför du inte skulle kunna få jobb igen?
Du har trots allt kompetenser och många år kvar i arbetslivet, så med lite hjälp borde det inte var omöjligt.

Men har man inställningen att det aldrig kommer gå så blir det såklart svårare.

Jag är 50plussare numera. Utmattning i bagaget. Jag kommer aldrig att bli som förr igen. Det finns liksom goda skäl till varför läkare anser att jag bör ha 50% sjukersättning.

Och att hitta en ag som ger jobb till en funktionsnedsatt 50plussare som inte orkar heltid är omöjligt.

Man måste ju kunna ta sig till sitt jobb. Går bilen sönder måste man reparera den eller köpa en ny. Klarar man inte det förlorar man såklart samhällsstöd. Det har inget med straff att göra.

Man ökar kretsen av jobb man kan klara genom att utmana sina egna tankar. Man tänker att Ok, det viktigaste av allt är att jag kan bo kvar i mitt hus, då får jag söka allt i jobbväg som bara finns så att jag kan behålla det.

Hallå! Har du missat att jag är terapiresistent? Och att allt jag redan gjort i mitt liv har jag misslyckats med.

Jag söker redan allt som jag rimligen kan klara. Halvtid!

Det går buss här.

 

[bettysmatte]

Det enda som går att göra i en lägenhet är att stirra in i väggen. Jag har frågat folk vad man gör i en lägenhet. Har då fått svar som "samma som i hus". Jaha, så man skottar snö, fixar med veden och rensar ogräs? "Nej, nej, nej" får jag till svar. Men vad GÖR man då? Det är det ingen som kunnat svara på. Gissar kanske de syftar på disk, städ och tvätt. Men dessa sysslor ger inte mitt liv någon mening. Ska det stå på min gravsten att jag diskade, städade och tvättade?

Fast det du räknar upp är ju sådant man gör UTANFÖR huset? I mitt hus gör jag massor med trevliga/roliga saker som jag skulle kunna göra lika bra i en lägenhet. Bakar, lagar mat, läser, skriver, släktforskar, tittar på TV, umgås med min hund.... Det är ju jättemärkligt om ingen annan har kunnat ge dig ett svar på vad man gör i en lägenhet?

 

[Niyama]

Jag kan ta mig till de närmaste orterna utan bil. Vad är problemet?

Jag trodde problemet var att du inte kunde ta dig till platsen som det där stödet krävde? Och då avslutades insatsen?

Det enda som går att göra i en lägenhet är att stirra in i väggen. Jag har frågat folk vad man gör i en lägenhet. Har då fått svar som "samma som i hus". Jaha, så man skottar snö, fixar med veden och rensar ogräs? "Nej, nej, nej" får jag till svar. Men vad GÖR man då? Det är det ingen som kunnat svara på. Gissar kanske de syftar på disk, städ och tvätt. Men dessa sysslor ger inte mitt liv någon mening. Ska det stå på min gravsten att jag diskade, städade och tvättade?

Du vill hellre att det ska stå att du skottade snö, fixade med ved och rensade ogräs? Jag bor i lägenhet och jag skottar snö (tyvärr ) och om jag ville odla och rensa ogräs så finns såna möjligheter i byn.

Jag kommer ALDRIG, JAG MENAR ALDRIG, att använda hörselskydd där jag bor. (Det använder jag bara när jag arbetar med bullriga maskiner.)

Ok, var glad för att du aldrig behövt det. Vi är väldigt många ljudkänsliga som måste bo så att öronproppar är självklart att använda ibland.

 

[Wille]

Jag trodde problemet var att du inte kunde ta dig till platsen som det där stödet krävde? Och då avslutades insatsen?

Du vill hellre att det ska stå att du skottade snö, fixade med ved och rensade ogräs? Jag bor i lägenhet och jag skottar snö (tyvärr ) och om jag ville odla och rensa ogräs så finns såna möjligheter i byn.

Ok, var glad för att du aldrig behövt det. Vi är väldigt många ljudkänsliga som måste bo så att öronproppar är självklart att använda ibland.

De krävde att jag skulle ta mig 6 mil bort till en träff som var frivillig. Och SÅ långt kan jag inte ta mig utan bil.

Nej, jag tänker mig mer att det på min gravsten ska stå att jag fick leva mitt liv levande, nära naturen där jag fått använda min kropp, kreativitet och skaparlust i samklang med moder jord och där min skapelse kommer att leva vidare till gagn för efterkommande generationer. (Fast jag ska kremeras och spridas i minneslund.)

Stackars satar som fått lida med hörselskydd och aldrig fått ro ens i sitt hem. Hörselskydd är ju asjobbiga att ha på sig.

 

[Wille]

Varför sitter alla i den här tråden och tjafsar om att jag bör ge upp det som får mig att orka leva? Vill ni att jag ska ta snabbspåret till den eviga vilan?

 

[parellikusken]

Varför sitter alla i den här tråden och tjafsar om att jag bör ge upp det som får mig att orka leva? Vill ni att jag ska ta snabbspåret till den eviga vilan?

Anklagar du oss för att vilja se dig död?

Nu går du på tok för långt.

Tror alla här vill se dig lyckas och må bra, men det lägger jag ned helt nu.