• Dagbok
  • Trådstartare Trådstartare Wille
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 161
  • Visningar Visningar 9 804

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag önskar att jag kunde få vila någon gång. Som det är nu så är hjärnan igång non-stop all vaken tid. Planerar. Löser problem.

En hel del av det kan skyllas på samhället som drivs av girighet och egoism.

Det här samhället är väl generellt inte till för människor. Folk slits ut på löpande band och så kastas de på tippen. Jag tänker t.ex. på de som utförsäkras. Antalet människor som utförsäkras ökar.

Och idag måste jag åka ända till byn, bara för att hämta lite medicin. Sånt tar orimligt mycket energi för mig.

Jag längtar efter att få vila.
 

Så du är som jag? Skulle inte tro det.
Vart har jag skrivit det? Vi är nog väldigt olika men jag har varit i en situation som har många likheter med din.
Jag kan inte ens ångestreglera inomhus. Det gör jag ute.
Utomhus finns även om man bor i lägenhet. Jag ångestreglerar med kallbad eller går upp på fjället (du behöver inte tala om att detta inte är något för dig, det är exempel på att ångestreglera utomhus fast man bor i lägenhet).
Tala om för mig hur jag ska klara mig på 4-6 tusen kronor, så att jag kan slappna av då och sluta tramsa som du säger.
Det tramsiga var detta:
Varför sitter alla i den här tråden och tjafsar om att jag bör ge upp det som får mig att orka leva? Vill ni att jag ska ta snabbspåret till den eviga vilan?
 
Lånar/snor citat. Att du tror en massa är ju liksom halva ditt problem!

Jag har ett par år (bokstavligen) kvar till 50. Men jag kan inte ens vara vaken på heltid. Än mindre arbeta heltid. Jag klarar halvtid med enorma anpassningar. Jag behöver anpassningar för att ens kunna handla eller besöka en butik. Mina läkare anser också att jag bör ha 50% sjukersättning. Jag kommer aldrig kunna arbeta heltid. Din ork/energi är något jag bara kan drömma om

Så nej jag är inte som dig, för jag har en annan funktionsnedsättning som orsak, jag ser på världen och mina medmänniskor på ett annat vis osv osv. Men JA jag tillhör samma grupp som dig på arbetsmarknaden och JA jag tillhör gruppen du säger aldrig kan få jobb. Och ja, jag har jobb.

och ja jag har sagt det här åt dig förr men du har även då viftat bort det med att din situation är helt unik och ingen förstår.
Du har nog bara haft tur som fått jobb. Det är sällsynt att få det. För jag har som sagt sökt i åratal utan att ens få komma på intervju.
 
Och när då samhället tycker det är mitt fel genom att sänka aktivitetsstödet till 4-6tusen i månaden för att jag ska få "incitament" att ta ett jobb. (Hur TAR man ett jobb? Tvingar man någon att anställa en eller hur funkar det?)
Tidöregeringens ”incitament” är förfärliga, det håller jag med om.

Men med ”ta ett jobb” brukar menas att man helt lägger sina preferenser åt sidan och accepterar att jobba med sånt man tidigare ratat, alltså oftast nåt bristyrke.
 
Vart har jag skrivit det? Vi är nog väldigt olika men jag har varit i en situation som har många likheter med din.

Utomhus finns även om man bor i lägenhet. Jag ångestreglerar med kallbad eller går upp på fjället (du behöver inte tala om att detta inte är något för dig, det är exempel på att ångestreglera utomhus fast man bor i lägenhet).

Det tramsiga var detta:
Du jämförde dig med mig. Som om vi vore lika varann. Du kan inte komma och säga att bara för att du kan så kan jag.

All yta utomhus när man bor i lägenhet är offentlig yta. Det går inte att vila ifred där. Man får inte göra vad man vill. Alltså kan jag inte ångestreglera där. Jag skottar snö, fixar med veden, rensar ogräs, andas ifred. Som ångestreglering.

Det var inte det minsta tramsigt eftersom jag menar allvar. Men blockar dig nu för jag orkar inte diskutera med folk som inte vill begripa något.
 
Tidöregeringens ”incitament” är förfärliga, det håller jag med om.

Men med ”ta ett jobb” brukar menas att man helt lägger sina preferenser åt sidan och accepterar att jobba med sånt man tidigare ratat, alltså oftast nåt bristyrke.
Problemet är väl att man inte kan ta dessa jobb för att man saknar kompetens och/eller förmåga.

Jag söker exempelvis städjobb fast min rygg inte håller för det. Det kan hålla i två dagar. Sen kan jag inte gå. Brukar släppa efter en halv dag eller så, men jag är inte i bruksskick alls innan det. Minns en dag när jag inte ens kunde krypa på alla fyra. Fick ringa efter hjälp.
 
Du jämförde dig med mig. Som om vi vore lika varann. Du kan inte komma och säga att bara för att du kan så kan jag.
Va, vart har jag jämfört mig med dig? 😅

Poängen var väl att det går att förändra hur man är. Det gäller alla. Hur stor förändring som är möjlig varierar.

Ena gången vill du att vi ska tycka att det är kört, du har inga möjligheter alls. Nästa gång ska vi tycka att du visst klarar saker och har möjligheter.
All yta utomhus när man bor i lägenhet är offentlig yta. Det går inte att vila ifred där. Man får inte göra vad man vill. Alltså kan jag inte ångestreglera där. Jag skottar snö, fixar med veden, rensar ogräs, andas ifred. Som ångestreglering.
Vilket finns lösningar på men det är meningslöst att skriva.
Det var inte det minsta tramsigt eftersom jag menar allvar. Men blockar dig nu för jag orkar inte diskutera med folk som inte vill begripa något.
Det tramsiga var att du skrev att vi tjafsar om att du bör ge upp det som får dig att orka leva, vilket ingen gjort. Och antyder med din fråga att vi skulle vilja att du tog livet av dig. Fattar inte varför du blir arg.
 
Fundera på att leva ett lyxigare vanlife? Det lär du ha råd med om du säljer huset. Då får du bo var du vill när du vill och du kommer ner i kostnader. Stör du dig på någon är det bara att köra därifrån och ställa dig någon annanstans. Dessutom kan du köra och bo där det finns tillfälliga säsongsjobb du tycker om eller som passar som du kan försörja dig på för att dra runt livet.

Vet inte hur mycket du får över om du säljer huset men du kommer förmodligen ha råd med något bekvämt att bo i och köra i med gott om plats. Dessutom hela naturen i sverige att ha som ditt mer eller mindre eftersom vi har det så bra med våran allemansrätt.
Vanlife är tufft. Jag har levt så en tid och det var mysigt och kul ett tag men inte sen. Det blev klaustrofobiskt och instängt och kostade dessutom lika mycket att ha plats på camping (om vi ville ha vatten och el) som att hyra lägenhet. Detta var inte i Sverige men ändå. Vi har en plåtis nu men aldrig att jag vill sälja mitt hus och min trädgård och bo i den!!

Ts ska inte sälja sitt hus, det är inte ett alternativ!
 
Jag söker exempelvis städjobb fast min rygg inte håller för det. Det kan hålla i två dagar. Sen kan jag inte gå. Brukar släppa efter en halv dag eller så, men jag är inte i bruksskick alls innan det. Minns en dag när jag inte ens kunde krypa på alla fyra. Fick ringa efter hjälp.
Men hur kommer det sig? Ett städjobb är väl inte jobbigare än o skotta snö, bära ved , rensa ogräs, gräva i trädgården , plantera , snickra osv etc som du skriver att du gör.
 
Det är väldigt nedvärderande att hävda att någon bara har tur. Jag är säker på att Alexandra fått jobbet pga det hon gör och är.
Det du säger här är då att det är jag som är fullständigt värdelös för att jag inte får jobb. Tack för den.

Du bortser också från arbetslöshetsstatistiken för funktionsnedsatta.
 
Vanlife är tufft. Jag har levt så en tid och det var mysigt och kul ett tag men inte sen. Det blev klaustrofobiskt och instängt och kostade dessutom lika mycket att ha plats på camping (om vi ville ha vatten och el) som att hyra lägenhet. Detta var inte i Sverige men ändå. Vi har en plåtis nu men aldrig att jag vill sälja mitt hus och min trädgård och bo i den!!

Ts ska inte sälja sitt hus, det är inte ett alternativ!
Jag vet inte ens vad man gör i en van. Jag skulle klättra på väggarna så som jag nästan gjorde när jag bröt benet och inte kunde göra något. Helt klart den tråkigaste och mest själadödande perioden i mitt liv.
 
Det du säger här är då att det är jag som är fullständigt värdelös för att jag inte får jobb. Tack för den.

Du bortser också från arbetslöshetsstatistiken för funktionsnedsatta.
Nej. Ingen säger att du är fullständigt värdelös som inte får jobb, men det är heller inte schysst att påstå att någon annan bara haft tur som fått den.

Jag har ingen funktionsnedsättning men tänker ändå på en situation jag var i för ett par år sedan. Sökte ett jobb på ett litet till medelstort företag på en förhållandevis enkel grej jämfört med min kompetens. Blev kallad på intervju och några dagar senare fick jag ett standard "vi har gått vidare med andra ansökningar". Spola fram två år, och jag står som huvudansvarig för ett kort projekt på samma företag för att jag hade lärt känna just den där personen som tog in mig på företaget. Jag var inte sämre två år innan, de visste bara inte vem jag var. Jag hade heller inte tur eftersom personen såg vem jag var och mina meriter. Att säga att jag har tur där, är ju bara att underminera min prestation.
Så vi fattar att det är jobbigt. Det gör ont. Men det hjälper inte att underminera andras prestationer heller.
 
Nej. Ingen säger att du är fullständigt värdelös som inte får jobb, men det är heller inte schysst att påstå att någon annan bara haft tur som fått den.

Jag har ingen funktionsnedsättning men tänker ändå på en situation jag var i för ett par år sedan. Sökte ett jobb på ett litet till medelstort företag på en förhållandevis enkel grej jämfört med min kompetens. Blev kallad på intervju och några dagar senare fick jag ett standard "vi har gått vidare med andra ansökningar". Spola fram två år, och jag står som huvudansvarig för ett kort projekt på samma företag för att jag hade lärt känna just den där personen som tog in mig på företaget. Jag var inte sämre två år innan, de visste bara inte vem jag var. Jag hade heller inte tur eftersom personen såg vem jag var och mina meriter. Att säga att jag har tur där, är ju bara att underminera min prestation.
Så vi fattar att det är jobbigt. Det gör ont. Men det hjälper inte att underminera andras prestationer heller.
Det är väldigt lätt att göra den tolkningen när jag sökt jobb i flera år och inte ens får en intervju.
 
Du har nog bara haft tur som fått jobb. Det är sällsynt att få det. För jag har som sagt sökt i åratal utan att ens få komma på intervju.
Det var elakt!
Har jag också haft tur då menar du? Jag är 46 år, har halvtidsjobb på lönebidrag, har haft lönebidrag sedan 2018, har sjukersättning och fler funktionsnedsättningar och anpassningar både på jobbet och i livet i övrigt. Jag har inte varit arbetslös under flera år utan det har handlar om korta perioder i taget (förutom mellan 2014 och 2016 då jag ännu inte hade fått lönebidrag eller vad "kodad" som funktionsnedsatt enligt Arbetsförmedlingen).
 
Det du säger här är då att det är jag som är fullständigt värdelös för att jag inte får jobb. Tack för den.

Du bortser också från arbetslöshetsstatistiken för funktionsnedsatta.
Det @tuaphua säger här är snarare att hon har fått jobbet på sina meriter osv och inte att hon säger något alls om dig och din situation. Hur kan du ens få det till det?

Statistiken för funktionsnedsatta är dyster, det är sant, men inte omöjlig.
 
Det du säger här är då att det är jag som är fullständigt värdelös för att jag inte får jobb. Tack för den.

Du bortser också från arbetslöshetsstatistiken för funktionsnedsatta.

Det är väldigt lätt att göra den tolkningen när jag sökt jobb i flera år och inte ens får en intervju.
Nejmen vet du. Det är ju du som brukar anse dig så missförstådd för att folk tolkar i stället för att bara läsa vad du skriver. Du har sagt det hur många gånger som helst. Och om du läser vad @tuaphua faktiskt skrev så handlade det om @Alexandra_W, inte om dig. Och jag håller med tuaphua, det var nedvärderande att avfärda Alexandra med att hon bara haft tur.
 
Men hur kommer det sig? Ett städjobb är väl inte jobbigare än o skotta snö, bära ved , rensa ogräs, gräva i trädgården , plantera , snickra osv etc som du skriver att du gör.
Skillnaden på ett arbete och att göra något på sin fritid är att man kan dels sprida ut det under dagen med flera långa pauser emellan. Dels kan man göra det när kroppen och knoppen är med en alltså anpassa sig efter måendet under veckan/månaden osv. Det är ganska stor skillnad mot ett arbete när det krävs att man gör något specifikt vid ett specifikt tillfälle. Det är också ganska stor skillnad att göra något hemma/hemmifrån mot att göra det på annan plats, möjligheten till vila är betydligt mindre än hemifrån tex. Så när man gör samma "arbetsuppgifter" hemma kanske det ser ut som följer= vila+ frukost till 10 eller 11, bära ved 30 minuter, vila 1-2 h, rensa ogräs 30 minuter vila 1-2 h, äta lunch, vila 1 h gräva 1h vila osv. Det är helt enkelt inte görbart på en arbetsplats. Dessutom är bara förberedelserna för att ta sig till en arbetsplats belastande för många med npf/utmattning eller liknande problem.
 
Skillnaden på ett arbete och att göra något på sin fritid är att man kan dels sprida ut det under dagen med flera långa pauser emellan. Dels kan man göra det när kroppen och knoppen är med en alltså anpassa sig efter måendet under veckan/månaden osv. Det är ganska stor skillnad mot ett arbete när det krävs att man gör något specifikt vid ett specifikt tillfälle. Det är också ganska stor skillnad att göra något hemma/hemmifrån mot att göra det på annan plats, möjligheten till vila är betydligt mindre än hemifrån tex. Så när man gör samma "arbetsuppgifter" hemma kanske det ser ut som följer= vila+ frukost till 10 eller 11, bära ved 30 minuter, vila 1-2 h, rensa ogräs 30 minuter vila 1-2 h, äta lunch, vila 1 h gräva 1h vila osv. Det är helt enkelt inte görbart på en arbetsplats. Dessutom är bara förberedelserna för att ta sig till en arbetsplats belastande för många med npf/utmattning eller liknande problem.
Exakt så. Jag vilar liksom massor dagligen, men det är det ingen som ser. Och när min rygg protesterar vilar jag. Det valet har jag inte på ett jobb.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp