Vilken är den sämsta bok du läst?

[mandalaki]

Lars Keplers böcker är inga favoriter här. Har dock bara läst två men kommer inte ihåg något annat än att huvudkarraktären heter Linna i efternamn.

Håller med! Jag drogs med i hajpen kring pseudonymen och köpte den första direkt när den kom. Och för mig nådde den knappt upp till medioker.

 

[Halfrek]

Håller med! Jag drogs med i hajpen kring pseudonymen och köpte den första direkt när den kom. Och för mig nådde den knappt upp till medioker.

Men ja! Så himla tramsiga "actionscener" och larviga karaktärer. Den ena något slags kvinnligt sagoväsen men svintuff, nä snark.

 

[mandalaki]

Men ja! Så himla tramsiga "actionscener" och larviga karaktärer. Den ena något slags kvinnligt sagoväsen men svintuff, nä snark.

Ja, och för mycket våld och för många orealistiska scener.

 

[Halfrek]

Ja, och för mycket våld och för många orealistiska scener.

Ja verkligen, jag är inte känslig för våldsskildringar men tror det var i Stalker som det var riktigt obehagligt och spekulativt.

 

[Raderad medlem 19815]

Mästaren och Margarita. Den gick mig 100% över huvudet. Swish bara. Fattade ingenting.

Soldaten Svejk. Samma där.

 

[Mineur]

Igelkottens elegans (Muriel Barbery) är en sådan där som "alla" höjde till skyarna medan jag bara tyckte den var helknäpp och gav upp halvvägs.

Av skuggor märkt (Marianne Cedervall) tyckte jag var dåligt skriven och lite allmänt småfånig sådär.

Pagianinikontraktet av Kepler ogillade jag då jag tyckte att den innehöll så onödigt mycket grovt våld och groteska detaljer. Sådant kan verkligen provocera mig.

Djävulsdoften av Mons Kallentoft provocerade mig på riktigt, den var så otroligt fylld av ångest och misär att det fortfarande svider lite i bröstet när jag tänker på den. Fy vad dåligt jag mådde av att läsa den! Synd, eftersom han dittills varit en av mina favoritförfattare när det kommer till deckare.

 

[Luff]

Den nionde insikten. Karaktärer försvann utan förklaring, språket var uschelt och allt var bara fullständigt osammanhängande. Och den blev en av åttiotalets mest sålda böcker?!?

Och sen Brott o straff. Ren Dynga. Den enda bok jag inte läst klart.

 

[MJLee]

Vad är det som är så fantastiskt med Ursula K Le Guin? Jag har verkligen försökt med Övärlden, har lyssnat på 3 eller 4 och jag förstår inte storheten. Har hört så många i så många olika sammanhang som hyllar dem, men jag förstår inte. Vad är det jag missar?

Det är både hennes lyriska språkbruk (hon måste läsas på engelska (IMO) men också att hon får en att tänka, att ifrågasätta normer och att hon fortfarande är aktuell. Ta tex Left Hand of Darkness (1969) där hon skriver om ett folk utan bestämt kön och hur mycket könsroller, kön och sexualitet genomsyrar vårt psyke. "The Ones Who Walks Away From Omelas" Där en utopisk, perfekt stad är beroende av ett barns misär. Något som befolkningen blir medvetna om som vuxna och där de flesta väljer att inte se det medan andrar lämnar staden pga att deras lycka är beroende av ett barns olycka. Man kan dra vissa paralleller till tex nazi Tyskland och frågan om varför en majoritet av vanliga tyskar valde att inte se vad som pågick. Frågan är också där man ställer en individ mot en hel stad och om det är moraliskt försvarbart. För att citera Star Trek av alla källor "The needs of the many outweigh the needs of the few." Att Le Guin var dotter till två antropologer är ganska uppenbart i mycket hon skriver där hon ifrågasätter och utmanar vad de flesta av oss tar för givet eftersom vi bara ser det utifrån vår egen utgångspunkt.

A wizard of Earthsea är en ungdomsbok och kanske 'enklare' än mycket annat av Le Guin men ska definitivt läsas på engelska. Hon kunde också en konst som är alltmer sällsynt att faktiskt skriva korta romaner och noveller inte ta fem böcker på sig att skriva vad hon rymde i en. Och apropå att 'stjäla' från andra författare så jämför du Harry Potter med Wizard of Earthsea...

 

[Hyacinth]

NU vet jag den värsta: han den där Norrmannen som skrev en aptjock trilogi om sitt liv. Till och med glömt vad både han och boken heter. Knut-Ove? Karl-Ove? Jag försökte desperat men gav upp. Det var 1009 sidor navelskådande typ. Min mamma älskade den

 

[LenaH]

Lars Keplers böcker är inga favoriter här. Har dock bara läst två men kommer inte ihåg något annat än att huvudkarraktären heter Linna i efternamn.

Jag har pinat mig igenom en och jag tänker inte ge dem någon mer chans!
För övrigt har jag läst en av Anders de Lamotte (hette han väl?) som var rätt förskräcklig men jag hade ändå svårt att lägga den ifrån mig? Lite samma sak med Läckberg - jag fastnar ju och då kan det väl inte vara kasst?

 

[Mineur]

Ja, och för mycket våld och för många orealistiska scener.

Ja verkligen, jag är inte känslig för våldsskildringar men tror det var i Stalker som det var riktigt obehagligt och spekulativt.

Åh, intressant att läsa att det är fler än jag som tycker att de är för våldsamma. Jag antog att det var jag som var lite känslig helt enkelt, det brukar vara så

 

[Halfrek]

NU vet jag den värsta: han den där Norrmannen som skrev en aptjock trilogi om sitt liv. Till och med glömt vad både han och boken heter. Knut-Ove? Karl-Ove? Jag försökte desperat men gav upp. Det var 1009 sidor navelskådande typ. Min mamma älskade den

Knausgård Han är iaf snygg, alltid något men ja trista böcker.

 

[mandalaki]

Igelkottens elegans (Muriel Barbery) är en sådan där som "alla" höjde till skyarna medan jag bara tyckte den var helknäpp och gav upp halvvägs.

Av skuggor märkt (Marianne Cedervall) tyckte jag var dåligt skriven och lite allmänt småfånig sådär.

Pagianinikontraktet av Kepler ogillade jag då jag tyckte att den innehöll så onödigt mycket grovt våld och groteska detaljer. Sådant kan verkligen provocera mig.

Djävulsdoften av Mons Kallentoft provocerade mig på riktigt, den var så otroligt fylld av ångest och misär att det fortfarande svider lite i bröstet när jag tänker på den. Fy vad dåligt jag mådde av att läsa den! Synd, eftersom han dittills varit en av mina favoritförfattare när det kommer till deckare.

Apropå Igelkottens elegans - Nu ska jag sjunga dig milda sånger! Hela berättelsen led liksom av kramp: Nu ska jag ska skriva en Vacker Berättelse Nu ska jag ska skriva en Vacker Berättelse Nu ska jag ska skriva en Vacker Berättelse Nu ska jag ska skriva en Vacker Berättelse

 

[Hyacinth]

Den nionde insikten. Karaktärer försvann utan förklaring, språket var uschelt och allt var bara fullständigt osammanhängande. Och den blev en av åttiotalets mest sålda böcker?!?

Och sen Brott o straff. Ren Dynga. Den enda bok jag inte läst klart.

Den nionde insikten älskade jag när jag var 13. Gud så insiktsfull jag blev! Vågar inte läsa om den

Brott och Straff älskar jag, jag älskar ryska tegelstenar med krångliga namn sen jag snöade in på Gulag och perestrojkan.

 

[Ceta]

Den unge Werthers lidanden! Herregud, unga MINA lidanden som var tvingad att läsa den kände jag! Kämpade mig nog igenom 20 sidor eller något men det GICK verkligen inte.

Jag har försökt läsa The Book Thief också, men det har inte gått så bra. Kom 2/3 under en sommar, sen har den blivit liggande. Egentligen tror jag inte den direkt var DÅLIG, mer att den var så seg så jag orkade inte med den. Men jag vill ändå ge den ett försök till, många tycker ju tydligen att den är så himla bra.

Kan däremot inte komma på någon bok jag faktiskt läst klart och ogillat sådär riktigt mycket. Även om jag har lite pliktkänsla av att jag måste läsa klart böcker så låter jag faktiskt bli det om de är riktigt dåliga, så de jag har läst klart är inte SÅ usla. Och jag har läst klart typ alla böcker jag gett mig på utom de där två

Åh, boktjuven älskade jag Det är en av böckerna jag knappt vågar läsa om av risk att inte tycka lika mycket om den andra gången

 

[Problematisk]

Den nionde insikten. Karaktärer försvann utan förklaring, språket var uschelt och allt var bara fullständigt osammanhängande. Och den blev en av åttiotalets mest sålda böcker?!?

Och sen Brott o straff. Ren Dynga. Den enda bok jag inte läst klart.

Och jag älskade brott och straff när vi läste den i skolan!

Däremot kom jag på nu, på tal om klassiker, att Pride and Prejudice gick inte alls.

 

[mandalaki]

NU vet jag den värsta: han den där Norrmannen som skrev en aptjock trilogi om sitt liv. Till och med glömt vad både han och boken heter. Knut-Ove? Karl-Ove? Jag försökte desperat men gav upp. Det var 1009 sidor navelskådande typ. Min mamma älskade den

Trilogi x 2! 1-5 är bland det bästa jag läst, 6 är helt olidlig.

Bläckis + manligt navelskåderi = sant

 

[Halfrek]

Däremot kom jag på nu, på tal om klassiker, att Pride and Prejudice gick inte alls.

HÄDA ICKE!

 

[Raderad medlem 6459]

Men hörrni, jag brukar inte såga chick lit särskilt eftersom chick lit ju är chick lit liksom. Men jag läste en bok som var så jädra DÅLIG. Under Vintergatans alla stjärnor hette den. Sexscenerna är så jävla PINSAMMA att jag DOG när jag läste den på flyget nyligen.

Alltså detta:

"Du är så sexig och utsökt. Att smaka dig får mig att tänka på ostron. Enda skillnaden är att du smakar sött istället, och tusen gånger bättre."

 

[Klara]

Det är både hennes lyriska språkbruk (hon måste läsas på engelska (IMO) men också att hon får en att tänka, att ifrågasätta normer och att hon fortfarande är aktuell. Ta tex Left Hand of Darkness (1969) där hon skriver om ett folk utan bestämt kön och hur mycket könsroller, kön och sexualitet genomsyrar vårt psyke. "The Ones Who Walks Away From Omelas" Där en utopisk, perfekt stad är beroende av ett barns misär. Något som befolkningen blir medvetna om som vuxna och där de flesta väljer att inte se det medan andrar lämnar staden pga att deras lycka är beroende av ett barns olycka. Man kan dra vissa paralleller till tex nazi Tyskland och frågan om varför en majoritet av vanliga tyskar valde att inte se vad som pågick. Frågan är också där man ställer en individ mot en hel stad och om det är moraliskt försvarbart. För att citera Star Trek av alla källor "The needs of the many outweigh the needs of the few." Att Le Guin var dotter till två antropologer är ganska uppenbart i mycket hon skriver där hon ifrågasätter och utmanar vad de flesta av oss tar för givet eftersom vi bara ser det utifrån vår egen utgångspunkt.

A wizard of Earthsea är en ungdomsbok och kanske 'enklare' än mycket annat av Le Guin men ska definitivt läsas på engelska. Hon kunde också en konst som är alltmer sällsynt att faktiskt skriva korta romaner och noveller inte ta fem böcker på sig att skriva vad hon rymde i en. Och apropå att 'stjäla' från andra författare så jämför du Harry Potter med Wizard of Earthsea...

Tack för ett utförligt svar! Jag går helt enkelt ge henne en chans till. Men inte lyssna mer på Övärlden, för den inläsningen är katastrof.