Vilken är den sämsta bok du läst?

[Anna]

Ja, och för mycket våld och för många orealistiska scener.

På förekommen anledning måste jag citera det roligaste jag någonsin läst om en bok här - tyvärr av en anonym person men den finns att hitta här: http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=8481

Spoiler: Refererar slutscenen av Hypnotisören så lägger här bakom

Några exempel: en pojke med punkterad lunga springer ifrån poliser och fortsätter hugga ihjäl folk till höger och vänster, "pokemonbarn" mördar och hotar människor i en hamndocka samtidigt som mamman till ett nyligen kidnappat barn ägnar sig åt sex med en okänd man samtidigt som det kidnappade barnets pappas hypnospatienter ringer på mobilen! (suck).

Slutscenen är bara den värdig ett nobelpris i litteratur, hör bara:
Hypnotisören hotas i den norrländska iskalla natten av den sinnessjuka kvinnan som utan anledning just klippt av nästippen av sin kvinnliga kamrat, samtidigt vill den store galne Bosnien-Serben ha sex bakifrån med den kidnappade pojkens fru utomhus i en snödriva (!) samtidigt som han hotar hypnotisören med ett gevär, och under tiden har den lille blödarsjuke kidnappade pojken vaknat och lyckas få igång en stor linjebuss som stod infryst under lager av snö och kör den i full fart rakt emot de andra!

 

[Hyacinth]

Trilogi x 2! 1-5 är bland det bästa jag läst, 6 är helt olidlig.

Bläckis + manligt navelskåderi = sant

 

[gammalek]

Åh jisses. Den var nog en av de första vuxenböcker jag verkligen tokälskade. Jag tyckte att den var Så Vacker!

Ja, du och alla andra. Jag kände mig stendum som inte fattade storheten.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag läste ett kapitel i Coetzee’s Onåd innan jag fick se mig besegrad.

Åh den avskyr jag också! Också en snubbigt flåsig bok!

 

[Hyacinth]

Ok kom på en nu som kan få mig att eventuellt få springa gatlopp.. Tyckte Donna Tartts The Goldfinch var riktigt urtrist

Men nej! Jag dyrkar henne! Allt hon skriver är nobelprismaterial (eller var, innan kulturprofilsakandaler och akademiförfall).

 

[Karfitsa]

Håller med! Jag drogs med i hajpen kring pseudonymen och köpte den första direkt när den kom. Och för mig nådde den knappt upp till medioker.

Usch ja, den läste jag faktiskt ut. Bestämde sen att aldrig läsa ngt av Kepler igen. Vansinnigt dålig, blodig och äcklig. Orealistisk också.

 

[Klara]

Nej herregud, om du lyssnade på en inläsning förstår jag varför du inte gillade den. Den måste läsas.

Jag har under några år haft problem att läsa böcker efter närkontakt med den berömd väggen. Inte direktkontakt, men nära nog. Jag hann bromsa i tid. Men det påverkade min koncentrationsförmåga. Jag har heller inte kunnat se en hel film på länge. Ljudböcker har varit min räddning.

På senare tid har jag dock lyckats börja läsa igen. Om jag inte sitter för länge i taget. Och häromdagen lyckades jag se en hel film i ett svep. Så jag har hopp om att snart vara tillbaka.

Jag ska absolut testa någon bok av henne vid tillfälle.

 

[Petruska]

Vad jobbigt för er att ha så fel .

Jag hade verkligen inte fattat varken att "alla" läser Läckberg eller att "alla" tar henne som exempel på simpla deckare, när jag läste en av hennes böcker.

Men språket. Grammatiken. Herreminje.

 

[Lobelia]

På förekommen anledning måste jag citera det roligaste jag någonsin läst om en bok här - tyvärr av en anonym person men den finns att hitta här: http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=8481

Spoiler: Refererar slutscenen av Hypnotisören så lägger här bakom

Några exempel: en pojke med punkterad lunga springer ifrån poliser och fortsätter hugga ihjäl folk till höger och vänster, "pokemonbarn" mördar och hotar människor i en hamndocka samtidigt som mamman till ett nyligen kidnappat barn ägnar sig åt sex med en okänd man samtidigt som det kidnappade barnets pappas hypnospatienter ringer på mobilen! (suck).

Slutscenen är bara den värdig ett nobelpris i litteratur, hör bara:
Hypnotisören hotas i den norrländska iskalla natten av den sinnessjuka kvinnan som utan anledning just klippt av nästippen av sin kvinnliga kamrat, samtidigt vill den store galne Bosnien-Serben ha sex bakifrån med den kidnappade pojkens fru utomhus i en snödriva (!) samtidigt som han hotar hypnotisören med ett gevär, och under tiden har den lille blödarsjuke kidnappade pojken vaknat och lyckas få igång en stor linjebuss som stod infryst under lager av snö och kör den i full fart rakt emot de andra!

Så kan man också se det. Jag läste boken och tyckte den var ganska bra i men den flippade ut på slutet. Du citerar en del. Det var första och sista boken av den duon. Den började lovande men det gick utför.

Tack för inlägget, jag tyckte mest den var för rå men här ser jag absolut det komiska.

 

[lizan]

Jag älska Lars Keplers böcker men blev sååå besviken på "Playground", tråkigare bok får man fasen leta efter. Snoozefest liksom

Tog mig inte igenom den. Blev typ förbannad för den var så dålig.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag hade verkligen inte fattat varken att "alla" läser Läckberg eller att "alla" tar henne som exempel på simpla deckare, när jag läste en av hennes böcker.

Men språket. Grammatiken. Herreminje.

Jag har faktiskt aldrig läst Läckberg (eftersom jag sällan läser deckare) men jo tyvärr, hennes böcker är typexemplet folk använder för dålig litteratur. Urtrist.

Men det var din åsikt om Ferrante jag kommenterade från början .

 

[MJLee]

Att inte tycka om en bok/tycka den är bra betyder inte att man inte berörs och det är egentligen det som är själva kärnan - och bara det att man här skriver om böcker man läst för många år sedan visar att de på något sätt, positivt eller negativt har berört och satt sig minnet. Jag tycker inte om Lord of the Flies, likt en annan som skrev här tidigare (tyvärr tror jag också många böcker blir 'förstörda' av att läsas i skolan). Däremot blev, och blir jag, lätt illamående av hur tunn fernissan av civilisation egentligen är, och hur empati är ett inlärt beteende. Men tycker jag den är bra? Nepp. Vill jag läsa om den igen? Nope.

Kommer jag ihåg den idag trots att det var många, många år sedan jag läste den? Absolut.

 

[Emtherlia]

Alkemisten av Paulo coelho fattar jag inte heller storheten i, jag tyckte mest den var dryg.

 

[Hyacinth]

Jag hade verkligen inte fattat varken att "alla" läser Läckberg eller att "alla" tar henne som exempel på simpla deckare, när jag läste en av hennes böcker.

Men språket. Grammatiken. Herreminje.

Mitt största problem var nog att jag inte fick flyt i språket. Det är så drygt när det stapplar. Det handlar förmodligen mest om min lästeknik som också gör engelska böcker jättejobbiga.

 

[Lobelia]

Jag hade verkligen inte fattat varken att "alla" läser Läckberg eller att "alla" tar henne som exempel på simpla deckare, när jag läste en av hennes böcker.

Men språket. Grammatiken. Herreminje.

Jag har inte direkt reagerat på språket. Får väl tänka på det när nästa bok kommer (de är definitivt inte bra nog att läsa flera gånger), jag läser dem som underhållning. Lättsmälta. Hoppas jag inte stör mig för mycket...

 

[Killaloe]

Den absolut sämsta boken jag läst är ”Det är jag som är Caroline”. Faktiskt så ogillade jag den så mycket att jag mailade båda förlagen som gett ut den och ifrågasatte det lämpliga i att öht ge ut en bok som enbart består av författarens sunkiga fantasier kring tonårstjejer.

 

[Hazel]

Jag minns när jag va yngre att jag gillade filmen Ciderhusreglerna och bestämde mig för att läsa boken men tyckte den va så himla trist att jag inte ens ville ha boken i bokhyllan.

Tycker även att Leif Gw perssons böcker är dötrista trots att jag följt Veckans Mord slaviskt.

 

[Petruska]

Jag har faktiskt aldrig läst Läckberg (eftersom jag sällan läser deckare) men jo tyvärr, hennes böcker är typexemplet folk använder för dålig litteratur. Urtrist.

Men det var din åsikt om Ferrante jag kommenterade från början .

Aha! Ja, där är jag mer neutral. Jag tröttnade fort. Det var allt.

Men jag tror att jag missade något. Men vad? Som så många andra ser.

 

[krus]

En bokjävel som heter Vägen. Den var så deprimerande att jag höll på att trilla ihop. Klämde mig igenom eländet eftersom jag var med i en bokcirkel. Normalt sett brukade våra träffar innebära diskutera bok en timme medan vi drack vin för att sedan gå över till att bara dricka vin och ha trevligt. Till just den här träffen dök en person triumferande upp med filmen baserad på boken och alla tyckte o, så trevligt, nu ska vi jämföra bok och film.. Filmen var exakt lika bedrövlig som boken så efter trekvart frågade jag hur lång filmen var, hällde ut mitt vin och åkte hem... Blääh!

 

[Görel]

För några år sedan fick jag en ljudbok inför en långkörning, det var Thomas Kanger Gränslandet som tydligen skulle vara en kriminalroman med psykologisk botten Det var den sorgligaste smörja jag någonsin tagit mig igenom. Platt, helt ospännande och omystisk fast den utlovade tvärtom.

Jag har svårt för böcker som ska vara djupa och psykologiska men som inte alls lyckats med det. En annan är Henning Mankells Kennedys hjärna som är på nästan samma nivå som ovanstående. Jag har uppskattat många av hans böcker men denna blev jag rejält besviken på.
En bok som lyckades vara svår och psykologisk enligt mitt sätt att se är Camus Främlingen. Jag älskade sättet som huvudpersonen presenterades för läsaren så att man kunde förstå varför det blev som det blev. Säkert någon som har den som sin hatbok