Sv: Vilken är den mest bisarra provridningen ni varit med om!?...
Jag har ju också en historia som ponnyköpare. Vi åkte en tur nedåt Sverige för att prova några olika d-ponnyer som skulle passa en jämnårig släkting till mig men med mindre rutin (och väldigt ointresserade föräldrar).
Ett av ställena vi körde in på var rätt nedkört och i små leriga hagar stod flera hästar av olika typ och storlek. Det hade varit en rätt regnig vecka och ett slitet stall säger ju egentligen inte så mycket mer än att tid/pengar tryter. Möts av en bullrig farbror runt 60 och hans son(?) i 25-35 års åldern. Han stövlar ned mot ett skjul och sonen piper iväg åt något annat håll och vi stannar lite tveksamt och funderar på att dra oss mot det öppna stallet. Men han vinkar med oss ned till skjulet och när han öppnar så står det, som ni förmodligen redan gissat, hästar där i halvmörkret. I smala spiltor, usel luft och med dynga halvvägs upp på smalbenen. Nån hade till och med ett begynnande gödselpansar på ena bakbenet.
Den ponny vi skulle titta på var i alla fall hjälpligt ryktad, och gubben pratade på om ponnyn (vad han sa minns jag inte, mer än att hästen kunde hoppa hus). Pappa påpekade att den var ojämnt musklad med fick någon dålig bortförklaring (minns inte vad).
Vi bestämde att vi skulle provrida och gubben sa att vi skulle åka till ett ridhus och prova. Inga problem. De backade in sin slitna lastbil alldeles framför dörren. Gubben klämde sig in i spiltan medan ponnyn gjorde klart att den inte var särskilt road. Gubben knäppte loss spiltgrimskaftet och hästen formligen kastade sig ur spiltan med gubben flygande. Efter lite stegrande och andra dumheter sätter ponnyn fart mot dörren och gubben måste ta spjärn med foten mot dörrkarmen för att bromsa upp lite så att sonen hann ställa sig på andra sidan lämmen med långpisken. Sen minns jag inte hur lastningen gick till, men sedan åkte vi till ridhuset inte så långt därifrån. De tränsade och sadlade ponnyn i lastbilen och urlastningen gick till på ungefär samma sätt som hur den tog sig ur spiltan. Gubben förklarade det hela med att han lätt blir lite vild när han fått stå inne flera dagar i spiltan. Hagarna var ju så dåliga.
Med lite vacklande kontroll ledde gubben ponnyn ett halvvarv över ridhuset, när han kommer tillbaka frågar han om vi vill se den riden. Det vill vi av naturliga själ. Då ber han sonen sitta upp och visa. Sonen ser både förvånad och förskräckt ut. Säkert runt 100 pannor och jag minns inte om han ens hade hjälm på sig. Jeans och jympaskor hade han i alla fall. Han hinner inte sätta foten i stigbygeln innan ponnyn far iväg som skjuten ur en kanon. De ställer sen ponnyn med huvudet inne i hörnet och han lyckas kravla (ja, bildligt kravla) sig upp. När gubben släpper håller sonen på att ramla av när hästen gör ett rejält bocksprång, men han håller sig kvar. Han skrittar och så småningom travar, tror nästan han galopperade med(?) men har stora problem med att ponnyn bockar, slänger sig, vägrar gå fram, skava mot sargen, stegrar och typ alla andra sätt hästar kan protestera på förutom att lägga sig ned.
Enligt historien ska jag upprepat viskat till mamma att jag klarar hästen bättre själv, att jag inte vill att mannen ska rida mer. Detta framförs och sonen hoppar väldigt uppenbart lättad av. Jag hoppade upp och fick en rejäl åktur, jag var ju mycket lättare. Men han gav rätt så snabbt upp de värsta protesterna och blev hyfsat ridbar i alla tre gångarter även om bromsandet inte satt som det skulle. Gubben satte fram hinder och vi hoppade några gånger medan gubben höjde rätt friskt och när vi passerade gott och väl 100 sa jag ifrån att jag inte behövde mer - han var ju väldigt omusklad.
Exakt vad som hände från den punkten vet jag inte, mer än att jag var bombsäker på att vi var tvungna att köpa honom. Han skulle inte vara kvar där. Bredvid satt min släkting och var livrädd för att hon var livrädd att vi menade att hon skulle ha den ponnyn...
Och hem kom han, trots att vi provade ett par mycket mer passande ponnyer.
Ponnyn var precis så arg, ledsen och totalt livsfarlig som vi befarat.
Även under större beten.
Ont hade han haft också sa vet, men bedömde att allt var ok nu. Men efter en del arbete sparkade och bet han inte i boxen, anföll inte vid longering och blev allt mer jämnmusklad. Så småningom blev han den mest sociala hästen i hagen som alltid kom fram och pratade även om det innebar att han fick lämna flocken. Även mina småsyskon kunde leda honom helt riskfritt mellan hage och stall. Helt uppfostrad vid ridning blev han aldrig hos mig, och okända hästar var han fortfarande mycket arg på trots en hel del frotterande på tävlingsplatser. Men att han hoppade hus,
det hade gubben helt rätt i.
