Tro mig när jag säger att vi pratat om detta, men slutsatsen är nog: nej. Om jag skulle ha något mopsliknande igen, så skulle jag vilja se resultat av många års gediget hälsoarbete för rasen. Det är ju inte bara andningen, utan mopsar har ganska många andra problem, det blir ju rundgång i den dåliga fysiken som orsakar följdeffekter tycker jag det oftfa verkar som. Retromops är ju ingen ras på det sättet, så det verkar svårt att göra ordentlig koll som köpare.
Min (ganska lilla) erfarenhet av mopsuppfödare är att alla säger att andningen är viktig. Ändå ser det ut som det gör. Antingen är det helt enkelt inte sant eller så har det gått för långt för att även välvilliga uppfödare under flera års avelsarbete helt enkelt inte kan göra något åt saken.
Och så köper man valp, och så älskar man sin hund, och så kan/vill/klarar man inte att se att den faktiskt inte mår bra förrän den stackars lilla hunden lidit ganska länge. Been there.
Husses förra hund var malteserkorsning, jag tycker malteser, havanaise, bichon låter som bra val. Alla jag träffat har varit väldigt trevliga och pälsen går att trimma ner.
Husse var en typisk husse som mest gick promenad eller satt i soffan och klappade hund men sen fick han hoppa in på agilitykurs (för att dottern hoppade av) och han och hans lilla sällskapsmix tog sig så småningom till SM
Numera har husse border collie och planerar för en till samt att förutom agility så hänger han numera i fårhagen också. Hade han inte fastnat i hundsports-träsket så hade en liten sällskapsras passat honom bättre, då hade den kunnat hänga med honom på jobbet också. Vår lilla mix var väldigt behändig att ta med överallt och hängde ibland med på jobbet utan problem.
Annars hade jag personligen kunnat tänka mig en cavalier från x projektet om vi skulle ha en hund av sällskapstyp. Jag tycker projektet verkar spännande och följer det med intresse och jag gillar cavalierens temperament.