Jag står inför den spännande och inte så lite skrämmande utmaningen att hitta ett nytt jobb, då jag blir arbetslös inom några månader. Som det ser ut nu, har jag tre olika vägval att göra.
1) Söka jobb i närområdet (max 30 min pendling). Fördelen är att restiden hålls kort. Dock är det få jobb som verkar bli lediga och de som kommer ut är både lägre kvalificerade och lägre betalda. Så väljer jag detta alternativ får jag nära till jobbet, men får gå ner i lön (3-5000 räknar jag med och då var inte den ursprungliga lönen hög) samt att det blir arbetsuppgifter jag egentligen inte vill ha.
2) Söka jobb efter vad jag skulle vilja jobba med. Jag har en ganska klar uppfattning om vilken typ av tjänst jag skulle vilja ha, men dessa finns främst i storstadsregionen. Här är fördelen ett roligt arbetsliv och chans till betydligt högre lön. Den stora nackdelen är dock pendlingstiden och dess konsekvenser. Man får räkna med MINST 1,5 timme enkel resa från dörr till dörr, under förutsättning att jobbet ligger centralt. Det innebär 3 timmar varje dag som försvinner från det övriga livet, tid som man inte får betalt för eller kan göra något med, förutom att bara förflytta sig. Sedan vet jag också att även om jag har en sambo, så kommer allt hemmajobb att vänta vid hemkomsten, det ska lagas mat, barn ska hjälpas med läxor, det ska skjutsas till kompisar och fritidsintressen och allt annat som tillhör. Orkar man med ett sådant liv en längre period, även om jobbet är jättekul?
3) Söka jobb efter vad jag skulle vilja jobba med, men kräver en flytt. Här är fördelen att kunna få det bästa av båda världar, dvs både ett intressant jobb med bra lön och en hanterbar restid. Det förutsätter dock att jobbet inte återfinns i en storstad, för då hamnar vi i alternativ 2 igen (vi kommer inte att ha ekonomi att bosätta oss nära jobbet, med tanke på bostadspriserna). Dessutom involverar detta vägval den övriga familjen på ett ganska övergripande sätt. Barnen måste byta skola och förskola, sambon ska hitta nytt jobb. Det gäller också att sambon är med på detta, vilket är högst osäkert. Hen kan vara jättepositiv långt in i processen, för att sedan tvärvända precis på mållinjen. Då är hela ansträngningen förgäves isåfall.
Jag hade helst valt alt 2 eller 3, men jag inser att jag nog inte kommer att orka de långa dagarna det blir (åka till jobbet senast 6, komma tillbaka 19, utföra allt jobb och lägga mig vid 23). Dessutom skulle jag bli så otroligt besviken i alt 3 om allt är ordnat och klart, men tvärniten kommer. Säkrast är då alt 1, samtidigt som det är det valet jag skulle bli mest missnöjd med. Mitt senaste jobb har varit bra, men det jag hade innan vantrivdes jag med i sju år för att det var så tråkigt och rutinartat. De jobb som finns runtomkring är mest sådana ekorrhjulstjänster som jag var så nöjd med att slippa.
Hur hade ni tänkt? Det är inte ett alternativ att flytta närmare storstaden i alt 2, för de huspriserna har vi inte ekonomi till att betala. Då får vi isåfall bosätta oss på ett såpass stort avstånd att restiden blir lika lång som härifrån.
1) Söka jobb i närområdet (max 30 min pendling). Fördelen är att restiden hålls kort. Dock är det få jobb som verkar bli lediga och de som kommer ut är både lägre kvalificerade och lägre betalda. Så väljer jag detta alternativ får jag nära till jobbet, men får gå ner i lön (3-5000 räknar jag med och då var inte den ursprungliga lönen hög) samt att det blir arbetsuppgifter jag egentligen inte vill ha.
2) Söka jobb efter vad jag skulle vilja jobba med. Jag har en ganska klar uppfattning om vilken typ av tjänst jag skulle vilja ha, men dessa finns främst i storstadsregionen. Här är fördelen ett roligt arbetsliv och chans till betydligt högre lön. Den stora nackdelen är dock pendlingstiden och dess konsekvenser. Man får räkna med MINST 1,5 timme enkel resa från dörr till dörr, under förutsättning att jobbet ligger centralt. Det innebär 3 timmar varje dag som försvinner från det övriga livet, tid som man inte får betalt för eller kan göra något med, förutom att bara förflytta sig. Sedan vet jag också att även om jag har en sambo, så kommer allt hemmajobb att vänta vid hemkomsten, det ska lagas mat, barn ska hjälpas med läxor, det ska skjutsas till kompisar och fritidsintressen och allt annat som tillhör. Orkar man med ett sådant liv en längre period, även om jobbet är jättekul?
3) Söka jobb efter vad jag skulle vilja jobba med, men kräver en flytt. Här är fördelen att kunna få det bästa av båda världar, dvs både ett intressant jobb med bra lön och en hanterbar restid. Det förutsätter dock att jobbet inte återfinns i en storstad, för då hamnar vi i alternativ 2 igen (vi kommer inte att ha ekonomi att bosätta oss nära jobbet, med tanke på bostadspriserna). Dessutom involverar detta vägval den övriga familjen på ett ganska övergripande sätt. Barnen måste byta skola och förskola, sambon ska hitta nytt jobb. Det gäller också att sambon är med på detta, vilket är högst osäkert. Hen kan vara jättepositiv långt in i processen, för att sedan tvärvända precis på mållinjen. Då är hela ansträngningen förgäves isåfall.
Jag hade helst valt alt 2 eller 3, men jag inser att jag nog inte kommer att orka de långa dagarna det blir (åka till jobbet senast 6, komma tillbaka 19, utföra allt jobb och lägga mig vid 23). Dessutom skulle jag bli så otroligt besviken i alt 3 om allt är ordnat och klart, men tvärniten kommer. Säkrast är då alt 1, samtidigt som det är det valet jag skulle bli mest missnöjd med. Mitt senaste jobb har varit bra, men det jag hade innan vantrivdes jag med i sju år för att det var så tråkigt och rutinartat. De jobb som finns runtomkring är mest sådana ekorrhjulstjänster som jag var så nöjd med att slippa.
Hur hade ni tänkt? Det är inte ett alternativ att flytta närmare storstaden i alt 2, för de huspriserna har vi inte ekonomi till att betala. Då får vi isåfall bosätta oss på ett såpass stort avstånd att restiden blir lika lång som härifrån.
