Jag hade planerat att både amma och pumpa, och tur var väl det - han vägrade amma efter tredje dagen när mjölken rann till och brösten fick ny form. Då hade han redan fått mat ut bröst och kopp (han fick ersättning första dygnet pga lågt blodsocker). Sedan fick han mest mat ur flaska i tre veckor, även om jag erbjöd bröstet nästan varje gång. Han köpte konceptet med flaska rakt av och utan att tveka. Så småningom började han intressera sig mer och mer för amning, och att ha amningsnapp var en sjukt bra idé.
När vi började amma mer så hade jag antingen pumpat lite innan eller använde amningsnapp första stunden, då bli bröstvårtorna större och det var enklare för honom att få grepp = betydligt nöjdare och mindre frustrerad bebis.
Han fick napp när han var en vecka gammal, mest som tröst på skötbordet i början - men även för att hålla igång snuttandet och suget. Det går onekligen snabbare att dricka ut flaska än att amma = mindre snutt och sug pga farten, och att snutta och suga är såpass viktigt att det är rimligt att prioritera. Han har också fått legat och greja med bröstet även när han ratade det, bebisar brukar hålla på rätt ordentligt där, de luktar och lattjar och leker och boxas och hånglar lite med bröstet, jag tror att de ska få tid och möjlighet att göra det oavsett om de ammas eller flaskas
Nu ammar vi nästan bara, men det är smidigt med flaska om vi ska bort någonstans eller om jag är på vift. Jag var på en shoppingrunda själv i över två timmar när han var några dagar gammal, inga konstigheter alls. Det var underbart! Superbra för bebis och pappa att umgås själva och för bebisen att få mat av någon annan än mamman.
Sen finns det en hysteri kring tuttförvirring, att om bebisen får flaska så vill den inte ha bröstet sen. Jag tror snarare på att de är anpassningsbara och kan vänja sig vid olika saker och att vi inte ska underskatta dem.
Köp fler flaskor, jag matar fortfarande bara ur små även om jag kan pumpa i stora. Vi har fyra stora och fyra små. (Philips Avent)