Vi har inte heller något inplanerat utan kommer ta saker och ting när de kommer och när vi känner för det.
Just nu känner jag bara att jag vill ha lugn och ro ett tag framöver när bebis kommit ut (även om jag inser att bebis inte är en dans på rosor

), då vi senaste tiden har haft väldigt mycket att göra, mycket tider att passa osv. Men vi betar fortfarande av en sak i taget och börjar närma oss att bli klara här hemma med inköp av bebisgrejer och renovering och allt.
Igår var jag hos BM och mitt järnvärde har gått upp! Äntligen! Men jag skulle fortfarande ta tabletterna, jag är dock skeptisk till att det är tabletterna som gjort verkan utan snarare kroppen själv som kommit ikapp, men är väl bäst jag fortsätter ta dem.
Kurvan vid mätning av magen hade inte ökat utan måttet var detsamma som sist men BM sa att det kunde bero på att magen sjunkit eller att det är olika personer som mäter, har nu fått byta BM då den jag tidigare haft bytt arbetsplats tillfälligt.
Bebis hjärtslag lät jättebra som vanligt.
Nytt besök nästa vecka.
Och så lite gnäll...
Nätterna är en plåga



Känns som jag kommer vara totalt söndersparkad innan bebis bestämmer sig för att komma ut. Varje natt nu senaste tiden har det sparkats ordentligt och hårt som tusan i ca 2-2,5 timmar i sträck och jag har bara känns för att skrika ut att jag inte orkar med detta mer.. Sen gör det även extremt ont när jag byter position när jag ligger ner eller när jag reser mig upp från liggande, kan knappt andas

Tar någon minut innan det försvinner och får antingen försöka hålla andan tills det går över eller kippa efter luft i små små andetag. Är det att det är så trångt nu och det gör ont när saker och ting flyttar på sig därinne eller vad beror det på? Någon annan som upplever något liknande? Är i hela bröstkorgs/bröstryggs-området det gör ont.