Vinterföräldrar 21/22

[Hedinn]

Jag som har mått prima tidigare har även jag nu börjar må illa. De senaste tre dygnen har jag varit oändligt trött, och ingen sömn hjälper, samt illamående. Jag kräks inte, men det finns liksom inget som gör det varken bättre eller sämre. Det blir varken bättre eller sämre av att äta, eller vila, eller träna. Det bara är där, konstant. Enormt tärande. Jag läste någonstans att vara gravid kan vara som att man krökar varje dag i veckan och lite så känns det. Som en bok-stop baksmälla. Uuuugghhhh.. Idag har jag tagit två stycken naps men kommer ändå knappt upp ur soffan.

Välkommen i klubben, sådär har jag mått i snart tre veckor nu. Det är skitkul!

 

[Voeux]

Välkommen i klubben, sådär har jag mått i snart tre veckor nu. Det är skitkul!

Låter lovely Och jag som har en tjejtrip bokad till Sandham över midsommar. Med segling. Kommer bli GREAT detta

 

[superstar]

Vill önska alla lycka till med era graviditeter

Då två olika test idag knappt visade skuggor så har hoppet lämnat mig.

Sist jag fick missfall/ MA så började jag aldrig blöda så fick skrapas i vecka 10-11, embryot hade slutat utvecklas redan i v.5. Jag vill verkligen inte behöva vänta så länge igen.. någon här som vet hur länge man bör vänta innan man söker hjälp? Om kroppen sköter det självt?

Så tråkigt att höra, jag håller såklart tummarna att hoppet inte är ute än men jag förstår dina känslor. Det fungerar ju olika i alla regioner men du kan ju alltid vända dig till en (privat?) gynmottagning för ett tidigt ultraljud. Än så länge är nog lite väl tidigt dock, men ringa kan man ju alltid. För att kunna se att det inte växer måste det ju först få en chans att växa om du förstår vad jag menar ❤ Eller så kommer blödning/mens och sedan helt negativa test och då bör kroppen ha skött det själv. Men gyn-mottagning Ska kunna hjälpa dig med dessa frågor.

Jag har också haft två MA, förstår dina känslor, man vill barafå det avslutat. Kram!

 

[CajsaStina]

Jag skulle betala mycket för att få må illa..känns mer och mer kört det här när jag inte känner nåt..

 

[CajsaStina]

Vill önska alla lycka till med era graviditeter

Då två olika test idag knappt visade skuggor så har hoppet lämnat mig.

Sist jag fick missfall/ MA så började jag aldrig blöda så fick skrapas i vecka 10-11, embryot hade slutat utvecklas redan i v.5. Jag vill verkligen inte behöva vänta så länge igen.. någon här som vet hur länge man bör vänta innan man söker hjälp? Om kroppen sköter det självt?

Usch va tråkigt om det skulle vara så.. Men kolla som sagt om du kan få komma in och kolla om de ser något? Vet precis hur det känns, ska det inte bli nåt vill man ju få veta det fortast möjligt..

 

[superstar]

@CajsaStina @Voeux

När man mår illa vill man slippa det mer än något annat men när man inte mår illa oroar man sig

Mvh illamående sedan jag-har-tappat-räkningen-på-hur-länge

 

[CajsaStina]

Jag skulle betala mycket för att få må illa..känns mer och mer kört det här när jag inte känner nåt..

Starka test dock, men det hade jag förra gången med. Sorry för depp.

 

[Voeux]

Jag skulle betala mycket för att få må illa..känns mer och mer kört det här när jag inte känner nåt..

Förstår det. Men, man vet ju aldrig Kan ju vara hemskt lynnigt det där med symptom.

 

[Voeux]

@CajsaStina @Voeux

När man mår illa vill man slippa det mer än något annat men när man inte mår illa oroar man sig

Mvh illamående sedan jag-har-tappat-räkningen-på-hur-länge

Precis så

 

[Hedinn]

Jag skulle betala mycket för att få må illa..känns mer och mer kört det här när jag inte känner nåt..

Fast det finns ju de som mår jättebra genom hela graviditeten också. Det gjorde min mamma t.ex, inte det minsta illamående med nån, och det gick hur bra som helst ändå.
Även om jag förstår att det lätt oroar.

 

[Cilla89a]

@CajsaStina @Voeux

När man mår illa vill man slippa det mer än något annat men när man inte mår illa oroar man sig

Mvh illamående sedan jag-har-tappat-räkningen-på-hur-länge

Precis så
Nu tycker jag att mitt illamående blivit lite lättare de senaste dagarna, och går lite mer i vågor över dagen istället för konstant jätteillamående och då börjar jag istället noja för om allt står rätt till istället för att njuta av att dagarna känns lite mer hanterbara.
Men är å andra sidan snart i vecka 12, så vore ju inte omöjligt om det börjar vända samtidigt som det vände med dottern först i vecka 14-15. Men sen är ju varje graviditet individuell...

Jämnt huvudbry att vara gravid

 

[CajsaStina]

Fast det finns ju de som mår jättebra genom hela graviditeten också. Det gjorde min mamma t.ex, inte det minsta illamående med nån, och det gick hur bra som helst ändå.
Även om jag förstår att det lätt oroar.

Jo jag vet..men det verkar inte så vanligt. Jag hoppades ju att nåt skulle kännas annorlunda mot förra gången, därför det suger lite..ska försöka gaska upp mig!

 

[Dorinda]

Till diskussionen om när berätta på jobbet.
Jag berättade lite tidigt för chefen, vi skulle ut och dricka drinkar och planera. Hade gjort ett UL så det kändes safe att berätta…. Jag pallade inte att hitta på någon dålig anledning att vara nykterist, sa i samband med det att jag ville ha mera föräldrapenning då jag tyckte vi låg lite lågt mot konkurrenterna.
föräldrarpenningen fixade han så den nu är nästan dubbelt så hög (sen är jag är sambo med en kollega, så för oss blir det ännu större skillnad).
Fick nyss årets löneförhöjning, snäppet över vad jag brukar och bara några veckor innan jag går på FL.

Så mitt jobb har hanterat det riktigt snyggt

 

[Hedinn]

Jo jag vet..men det verkar inte så vanligt. Jag hoppades ju att nåt skulle kännas annorlunda mot förra gången, därför det suger lite..ska försöka gaska upp mig!

Åh nämen du behöver absolut inte gaska upp dig, klart att det kan kännas oroligt ibland, det har du all rätt att göra! Tänkte mest bara att det ju inte behöver vara kört för att man inte mår illa.

 

[vemsomhelst123]

Jag skulle betala mycket för att få må illa..känns mer och mer kört det här när jag inte känner nåt..

Jag mådde fysiskt fantastiskt hela min graviditet. Hade inte kommit på tanken att testa förrän typ v.20 om jag inte varit så arg.

 

[Kilauea]

Vill önska alla lycka till med era graviditeter

Då två olika test idag knappt visade skuggor så har hoppet lämnat mig.

Sist jag fick missfall/ MA så började jag aldrig blöda så fick skrapas i vecka 10-11, embryot hade slutat utvecklas redan i v.5. Jag vill verkligen inte behöva vänta så länge igen.. någon här som vet hur länge man bör vänta innan man söker hjälp? Om kroppen sköter det självt?

Jag hade gett det nån vecka och sen bokat privat VUL om inte landstinget vill kolla.
Har själv varit med om att gå till v.11+1 och då upptäcka MA från v.4-5 på privat VUL. Började inte få bruna flytningar förrän v.12+ så vem vet hur länge det dröjt innan det kom ut självt.

Tillägg: och jag beklagar såklart

 

[superstar]

En vecka till KUB, vill bara spola fram tiden...

Mår iaf lite mindre illa idag, hittills... Men så trött

 

[Voeux]

Jag hade en riktigt tuff dag igår med trötthet och konstant illamående. Såg framför mig hur hela sommaren gick i stöpet och hur jag och mannen aldrig kommer kunna slappna av och njuta av varandras sällskap igen på en lugnt sätt. Så fick jag panik och undrade vad tusan vi gett oss in på. Alltså, vi båda har längtat efter barn länge och blev överlyckliga när testet visade positivt. Men huvudet kan verkligen spela en ett spratt när man inte mår bra. Jag har hört berättelser om kvinnor som absolut inte ska föda barn har de bestämt sig för när de är på väg in till förlossningen. Skulle kunna börja skriva en lista på "saker som ingen berättade för dig".

1. Oron för MA och de evighetslånga första 12 veckorna (visste knappt vad MA var för ett par månader sedan)
2. Paniken och kalla fötterna som kan dyka upp när man mår riktigt skräp och det känns som man är sjösjuk utan stopp eller horisont

 

[superstar]

Jag hade en riktigt tuff dag igår med trötthet och konstant illamående. Såg framför mig hur hela sommaren gick i stöpet och hur jag och mannen aldrig kommer kunna slappna av och njuta av varandras sällskap igen på en lugnt sätt. Så fick jag panik och undrade vad tusan vi gett oss in på. Alltså, vi båda har längtat efter barn länge och blev överlyckliga när testet visade positivt. Men huvudet kan verkligen spela en ett spratt när man inte mår bra. Jag har hört berättelser om kvinnor som absolut inte ska föda barn har de bestämt sig för när de är på väg in till förlossningen. Skulle kunna börja skriva en lista på "saker som ingen berättade för dig".

1. Oron för MA och de evighetslånga första 12 veckorna (visste knappt vad MA var för ett par månader sedan)
2. Paniken och kalla fötterna som kan dyka upp när man mår riktigt skräp och det känns som man är sjösjuk utan stopp eller horisont

Åh, ja!! Jag som ändå gjort detta förut borde lärt mig men det gör man inte Inför denna graviditet sa jag flera saker som att "nästa gång ska jag inte..." som jag ändå gör nu, eller i februari när jag hade mitt MA "jag ska inte klaga på illamående, bara jag blir gravid". Fast det ÄR skittufft och det får man tycka, det betyder inte att man inte är glad och tacksam över graviditeten. Jag frågade min man häromdagen "visst blir jag pigg igen? Jag kommer väl inte må såhär tills i vinter?" och han intygade att ja, det blir jag tappar liksom perspektivet när man är mitt i det...

Jag mår dessutom mindre illa denna gång än vad jag gjort med döttrarna, men det spelar ingen roll, det är fortfarande fruktansvärt obehagligt att må illa

 

[Cilla89a]

Jag hade en riktigt tuff dag igår med trötthet och konstant illamående. Såg framför mig hur hela sommaren gick i stöpet och hur jag och mannen aldrig kommer kunna slappna av och njuta av varandras sällskap igen på en lugnt sätt. Så fick jag panik och undrade vad tusan vi gett oss in på. Alltså, vi båda har längtat efter barn länge och blev överlyckliga när testet visade positivt. Men huvudet kan verkligen spela en ett spratt när man inte mår bra. Jag har hört berättelser om kvinnor som absolut inte ska föda barn har de bestämt sig för när de är på väg in till förlossningen. Skulle kunna börja skriva en lista på "saker som ingen berättade för dig".

1. Oron för MA och de evighetslånga första 12 veckorna (visste knappt vad MA var för ett par månader sedan)
2. Paniken och kalla fötterna som kan dyka upp när man mår riktigt skräp och det känns som man är sjösjuk utan stopp eller horisont

Hjärnan kan verkligen gå bananas när man är gravid
Trots att vi försökt med syskon aktivt i 7 mån,
hade jag helt ärligt funderingar på att göra abort när det var som värst, för jag inte kunde leka med dottern, var en tråkig mamma, lämnade över typ allt på sambon och att jag skulle förstöra hela sommaren och semestern.
Det är ren och skär tortyr att må illa och känna en förlamande trötthet.

MEN även om det inte är mycket tröst när man är mitt i det så en dag förr eller senare så kommer man slippa det, man får bara försöka ta en dag i sänder och försöka ha en målbild.

Sen vill man så kan man ju be om medicin för illamåendet. Jag äter Lergigan Comp, där är även lite koffein i dem, så man känner sig lite pigg en stund i alla fall, sen hjälper det lite halvdant mot illamåendet, men är glad för det lilla i alla fall.