...you let her down easy...

[Kattennizze]

Fast jag skulle nog inte delge mina reflektioner kring hans val och känslor och upplevelser liksom. Det känns som du vill rättfärdiga ert beteende genom att dra upp att ni aldrig känt något liknande, lite pubertalt som någon skrev. Det som händer i livet händer, det är inte ditt fel, ansvar, engagemang vad han väljer att göra, tycker jag. Det är väldigt stora ord här, du påpekar hela tiden att ni har en tuff resa framför er, han kanske, men du? Du kan väl bara glida med och njuta av stunden liksom. Du har ju ingen del eller ansvar för att att han råkar ha familj och väljer att lämna den. Sånt tillhör livets gång, ingenting varar för evigt. Kort sagt, försök att inte bli för engagerad i hans röra och i hans relationer. Hans känslor, val etc=hans ansvar. Om jag skulle föreställa mig livet som tufft, slås i spillror, gråtande vuxna barn, katastrofer hit och dit, bönfallande exfruar, gemensamma resor etc då hade jag kastat in handduken på en gång. Orka liksom.

 

[dalian]

Det som händer i livet händer, det är inte ditt fel, ansvar, engagemang vad han väljer att göra, tycker jag. Det är väldigt stora ord här, du påpekar hela tiden att ni har en tuff resa framför er, han kanske, men du? Du kan väl bara glida med och njuta av stunden liksom. Du har ju ingen del eller ansvar för att att han råkar ha familj och väljer att lämna den. Sånt tillhör livets gång, ingenting varar för evigt. Kort sagt, försök att inte bli för engagerad i hans röra och i hans relationer. Hans känslor, val etc=hans ansvar.

Vilket bra tänkvärt inlägg! Tack så mycket - detta tar jag med mig. Viktigt påpekande och helt rätt! Det är lätt att dras med i hans röra men det är ju inte jag som kan styra upp den. Jag ska oroa mig mindre och njuta av min man.

 

[alazzi]

Precis, ansvaret ligger hos mannen i det här fallet. Hans familj, hans ansvar. Jag kan själv inte se det så, ännu, jag ser bara hans nya som "häxan" men jag vet ju innerst inne att det är min man som har valt...Han valde att lämna sitt barn och sin hustru.

 

[dalian]

Precis, ansvaret ligger hos mannen i det här fallet. Hans familj, hans ansvar. Jag kan själv inte se det så, ännu, jag ser bara hans nya som "häxan" men jag vet ju innerst inne att det är min man som har valt...Han valde att lämna sitt barn och sin hustru.

Jag kommer säkert att bli "häxan" för frun också men jag var förvånad under det samtal vi hade att hon inte en ENDA gång lade någon skuld på mig eller liknande (typ svor åt mig).

 

[tanten]

Jag kommer säkert att bli "häxan" för frun också men jag var förvånad under det samtal vi hade att hon inte en ENDA gång lade någon skuld på mig eller liknande (typ svor åt mig).

Din fina man älskade henne så hon är säkert en fin person hon också. Starkt av henne att se skillnad på sa och person. Att inte se det som om du "stulit" hennes make, utan att känslor kommit som inte var väntade.

Livet tar nya vägar. För henne, för dig, för honom. Det är så livet gör.

 

[Petruska]

Jag kommer säkert att bli "häxan" för frun också men jag var förvånad under det samtal vi hade att hon inte en ENDA gång lade någon skuld på mig eller liknande (typ svor åt mig).

Jag förstår inte ens varför det förvånar dig. Jag skulle räkna det där till "normalbeteende" och ilska, skuldbeläggande eller svordomar åt dig som LÅNGT över gränsen.

 

[dalian]

Eftersom situationen inte direkt var (är) "normal" med tanke på att frun blir lämnad av sin älskade man efter 30 års äktenskap så var jag beredd på att frun skulle rikta (en del) av sin ilska mot mig.

 

[Petruska]

Jag fattar fortfarande inte varför.

Så himla onormal är väl inte situationen? Hälften av alla äktenskap i Sverige, tex, slutar med skilsmässa. Skilsmässor är inte sällsynta på andra håll i världen heller.

Jag tror inte att det vanligaste är att ex har en massa starka negativa känslor kring sina "efterträdare". Det ser åtminstone inte ut så kring mig.

 

[Trani]

Håller med @Petruska. Det är väl inte ett dugg onormalt att bli dumpad! Även om man var gift. Även om man var ihop i trettio år. Även om den ena har träffat en ny partner.

@dalian att du betraktar en sådan aggressiv reaktion riktad mot dig som på något sätt normal och förväntad...? Har du inte snurrat iväg lite väl i den här känslokarusellen? Det är ändå bara sociala relationer det handlar om, inte tredje världskriget eller en zombieapokalyps.

 

[Lovisaleonora]

Varför är det så viktigt för dig att vältra dig i hennes känslor? Som du ju faktiskt inte vet något om? "lämnad av sin älskade man efter 30 års äktenskap" - varför skulle det vara så över sig dramatiskt att det måste skrivas ut? Varför räcker det inte med att konstatera att hon är besviken över att bli lämnad av sin man? Jag tror hon hade blivit lika besviken om han lämnat henne för att hon hade gått upp i vikt.

Jag misstänker att det i någon form handlar om att du bedömer styrkan i hans kärlek till dig i relation till hur frun känner för honom och hur mycket lidande som är inblandat. Det är så viktigt att i varje inlägg klargöra vilken katastrof det är för alla inblandade, frun som lider, maken som lider, du som förväntar dig ett helvete det närmsta året. Det är så upphaussat och storstilat och överväldigande att det blir pekoral.

Vad händer om det är så att ni - som miljontals andra - drabbats av en förälskelse och andra blir lidande av er förälskelse? De flesta känner sig som den enda som vet vad kärlek är, i det första förälskelsestadiet. Det är fullt normalt.

 

[mandalaki]

Så himla onormal är väl inte situationen? Hälften av alla äktenskap i Sverige, tex, slutar med skilsmässa. Skilsmässor är inte sällsynta på andra håll i världen heller.

Håller med @Petruska. Det är väl inte ett dugg onormalt att bli dumpad! Även om man var gift. Även om man var ihop i trettio år. Även om den ena har träffat en ny partner.

Det låter allt lite som om ni resonerar bort alla känslor överhuvudtaget. Om ni får veta att er partner (sedan 30 år) det senaste halvåret varit tillsammans med en annan person och nu lämnar er - inte tänker ni "Jaha, ser man på, nu blev även vi en pinne i statistiken", slår upp en kopp kaffe till och fortsätter lösa er sudoku?

Förresten @dalian, jag kan ha missat det om det redan framgår av tråden - men har han definitivt lämnat frun än, dvs flyttat därifrån och gjort klart att det finns ingen återvändo? Innan det skulle jag inte lita på att han faktiskt hade för avsikt att leva med mig. Alltihop låter lite känslomässigt grötigt för mig.

 

[Lena Furberg]

Det låter allt lite som om ni resonerar bort alla känslor överhuvudtaget. Om ni får veta att er partner (sedan 30 år) det senaste halvåret varit tillsammans med en annan person och nu lämnar er - inte tänker ni "Jaha, ser man på, nu blev även vi en pinne i statistiken", slår upp en kopp kaffe till och fortsätter lösa er sudoku?

Förresten @dalian, jag kan ha missat det om det redan framgår av tråden - men har han definitivt lämnat frun än, dvs flyttat därifrån och gjort klart att det finns ingen återvändo? Innan det skulle jag inte lita på att han faktiskt hade för avsikt att leva med mig. Alltihop låter lite känslomässigt grötigt för mig.

Och som jag skrev tidigare i tråden - man tycks lite resonera bort det faktum att kvinnan (om jag förstått rätt) lever i en kultur där det ÄR ett trauma och förmodligen stort stigma att lämnas av sin man. Det finns platser där detta innebär att hon blir en outcast, mer eller mindre. Nu hoppas jag att det inte är fullt så illa för henne, men jag får definitivt intrycket att det inte är en lika "vardaglig" och förhållandevis enkel sak som här hemma i Sverige.

 

[Lovisaleonora]

Jag tror inte det är någon som resonerar bort fruns lidande, men många av oss reagerar på TS sätt att göra sig till talesperson för fruns enorma lidande. Det är ju faktiskt inte TS sak.

Jag tror de flesta av oss kan sätta oss in i tristhetsfaktorn att bli lämnad efter 30 år (oavsett kultur), men det är ju ärligt talat inte TS sak att beskriva och formulera fruns kris. Frun är inte här och kan tala för sig, det är väl på sin plats (normal hyfs och ton och uppfostran?) att beskriva det överskådligt som t ex att frun har tagit väldigt illa vid sig och känner sig utsatt.

Att i detalj gå in på hur mycket lidande och hur svårt och hemskt och katastrofalt det är känns lite som att skadeglatt vältra sig i hur mycket mannen älskar TS eftersom han med vett, vilja och insikt utsätter frun för detta.

 

[mandalaki]

Att i detalj gå in på hur mycket lidande och hur svårt och hemskt och katastrofalt det är känns lite som att skadeglatt vältra sig i hur mycket mannen älskar TS eftersom han med vett, vilja och insikt utsätter frun för detta.

Så tolkar jag det inte alls. Ser det mer som en information bland andra, men många verkar ha hakat upp sig väldigt på just det.

Fruns reaktion är ju inte irrevelant, eftersom frågeställningen handlar om hur TS ska hantera den där planerade gemensamma resan. Sedan vilka ordval man gör är ju subjektivt, du kanske skulle uttrycka det på ett sätt, TS på ett annat.

 

[mandalaki]

Och som jag skrev tidigare i tråden - man tycks lite resonera bort det faktum att kvinnan (om jag förstått rätt) lever i en kultur där det ÄR ett trauma och förmodligen stort stigma att lämnas av sin man. Det finns platser där detta innebär att hon blir en outcast, mer eller mindre. Nu hoppas jag att det inte är fullt så illa för henne, men jag får definitivt intrycket att det inte är en lika "vardaglig" och förhållandevis enkel sak som här hemma i Sverige.

Fast det vet vi väl inte mycket om? "Annan kultur" behöver ju inte alltid betyda afghansk burka.

 

[tanten]

Fast det vet vi väl inte mycket om? "Annan kultur" behöver ju inte alltid betyda afghansk burka.

och åter - TS har ju sagt västerländskt land.

Det kan ju för allt jag begriper kunna vara katolska Irland tex.

 

[Lena Furberg]

Fast det vet vi väl inte mycket om? "Annan kultur" behöver ju inte alltid betyda afghansk burka.

Nej det gör vi ju inte, det kanske bara är jag som får den känslan. Lite vinkar åt det hållet har väl TS ändå släppt?

 

[Lena Furberg]

och åter - TS har ju sagt västerländskt land.

Ok, det har jag missat i den långa tråden.

 

[mandalaki]

Nej det gör vi ju inte, det kanske bara är jag som får den känslan. Lite vinkar åt det hållet har väl TS ändå släppt?

Som tanten säger - hon har förklarat att det handlar om västerlänningar.

 

[Lena Furberg]

Som tanten säger - hon har förklarat att det handlar om västerlänningar.

Ok