Jag var hoppträning med Chatsi igår. Jag var allmänt less och tjurig på det mesta. Tråkiga operationer på jobb, mörkt och isgata på gårdsplanen, dimma så att det var som att köra i filmjölk. Skitsvårt att sadla med massa renskinn och paddar och skit och jag behöver stå på en pall för att sadla nuförtiden pga handen. Kom sent till träningen för jag vågade inte köra så fort. Dagen innan red vi ut, och Chatsi "satt fast" i vänstertygeln och jag fick inte loss det ute på en isig grusväg.
Men på träningen med annat bett så kändes hon jämn. Framhoppning på en stor volt över ett litet sockerbitshinder och tränaren kommenterade att min innerskänkel fladdrade. Klart den gör, det är alltid nåt som fladdrar när man rider den hästen!


Så jag råkade säga att han kunde få rida henne själv en dag.



Sen fick Chatsi lite däng

och sen jäklar kunde hon gå fram för skänkeln plötsligt (och tränaren sa att efter det låg skänkeln stilla, men jag vet ju att nåt annat måste ha börjat fladdra då, men det vågade han nog inte säga nåt om). Mycket bättre tryck och jättefina språng blev det! Sen blev det lite bana på slutet, och då började jag joxa lite med handen i svängen igen (det är när jag inte ser distansen, då börjar jag bromsa upp med handen) och då ta jag bort galoppen och får sämre språng.
Sen när träningen var slut hoppade jag elegant av. Utan att knäppa loss luftvästen. PANG!!


Stackars Chatsi var väldigt skeptisk...

Tränaren fick hjärtsnörp och min terrängtränare skrattade gott.
Sen när jag körde hem i filmjölken så insåg jag att jag hade glömt att koppla in sladden på transporten, så den var utan lyse.... Skitbra.

Idag pratade jag med transportören, hon är på gång att hämta upp min häst nu! Beräknad leverans den 6 februari, men ev nån dag tidigare. Jag är iväg på kurs då, men stallägaren är ju hemma. Idag hade hon släppt ihop ex-hingsten med flocken, så min nya kan få gå i hingsthagen när hon kommer. Lite isolerat från de andra då där finns föl och dräktigt sto bland dem.