Hej :heart
Jag vet inte hur jag ska börja dethär. Men jag är ju inte död iallafall och nu är det den dagen som jag INTE skulle leva. Men tydligen så gör jag det.
Men ärligt så känner jag mig inte som jag lever. Utan är typ HELT tom och som död i tankarna.
Igår var iallafall en av dom värsta dagarna i mitt liv. Eller det började ju ändå ganska okej mot vad jag trodde men sen blev det bara mera och mera jobbigt och massa massa ångest. Så fick en panik attack på dagen och sen på kvällen fick jag flera så blev typ HELT dum i huvudet och fick värsta ut brottet som jag inte har fått i närheten av på flera månader. Jag tänker inte skriva detaljer vad jag gjorde men kan bara säga att jag var skit jobbig och konstig. Så fattar personalen också och mina föräldrar. Och tillslut blev det en skit jobbig sak som jag inte kan skriva så mycket om. Men ja dom försökte typ över tala mig att jag skulle ta medicin men jag kunde inte och hade bara en sak i huvudet att jag måste bort från dom och MÅSTE göra nåt så jag skulle dö. Så tillslut bestämde dom att jag skulle ha medicin med en spruta.
Så kommer inte ihåg så jätte mycket mer efter det. Eller kommer ihåg själva det och att jag fick ännu mera panik då så pappa fick hålla fast mig ungefär. Men det är typ sista saken jag kommer ihåg om igår. Och sen somnade jag pågrund av det liksom.
Och nu idag så är jag som jag är helt tom i huvudet och att jag inte kan få in i huvudet att jag inte är död nu som jag skulle. Men det låter säkert helt knäppt men vet inte hur jag ska förklara. Men typ att det känns helt o verkligt på nåt sätt och att det inte var meningen att jag skulle finnas nu ens. Så allt är liksom fel bara.
Och somsagt jag fattar väl varför dom bestämde det med medicinen igår för ja jag var jätte jobbig och jag kunde inte ha kontroll över migsjälv. Så jag fattar att dom bestämde det men får ändå som en mini ångest attack såfort en sköterska kommer in på rummet för min hjärna tänker ändå typ att dom kommer tvångs ge mig en sån spruta igen ifall jag inte sköter mig perfekt. Fast jag vet att det inte är så egentligen men ändå som blir min hjärna så.
Så har fått pappa att lova att han inte kommer gå ifrån mig nånting på hela dagen idag. Och ja det är jätte taskigt egentligen. För måste ju ändå vara skit jobbigt för han att han inte slipper mig NÅNTING på hela dagen. Så ja det är taskigt mot han men egentligen om man tänker så är det hans och mammas fel att jag MÅSTE vara här idag så då kan egentligen han ha det jobbigt idag också. För om jag skulle fått dött så hade han ju inte behövt det. Så egentligen om det är så jävla viktigt för dom att jag måste finnas idag fast det är helt fel så får han väl ha det skit jobbigt och vara med mig exakt helatiden då. För det är ju ändå typ det dom vill ändå.
Men ja annars så förutom att jag är helt död och tom i huvudet så är det väl ingen skillnad på 15 mot 14. Men trodde inte det skulle vara det heller utan det är mera allt annat som kanske inte märks direkt som känns jobbigt. Men ja nu är jag iallafall det som jag INTE skulle bli och var aldrig aldrig aldrig meningen att jag skulle leva nu.
 

Fast träd gör ju massa saker mer än bara står där. Eller alltså dom står ju bara men kan komma på MASSA saker som ändå är att andra har nytta av träd liksom. Så det är en skillnad att jag inte gör massa bra saker bara för jag finns.

Du gör en massa nytta med genom att vara du. Du tillför något bra till världen. Du ser det inte nu, men vi gör. :heart
 
Jobbigt med drömmarna och tyvärr är det sånt som lätt händer när man har något traumatiskt att bearbeta och jag kan tänka mig att situationen med sprutorna triggade något.

Hoppas att du får ett par lugnare dagar och nätter nu!
 
Förlåt att jag är så neggativ nu men det bara är skit jobbigt med ALLT. Och nu saknar jag C jätte mycket också och vill åka till stallet och träffa O men får ju inte åka dit nu. Och inte träffa hundarna heller och dom två sakerna är typ det ENDA om jag ska försöka komma på nånting jag vill minsta lilla. Men det får jag inte.
 
Det är okej att vara jättenegativ när det känns jobbigt.
Jag var själv otroligt vresig och sur i fredags. Ville egentligen bara ryta åt folk som jag tyckte var dumma. :o Men höll mig!

Jag tror att det värre nu när det är mörkt nästan hela tiden också. Mörkt och kallt.

Kanske du kan försöka tänka att just nu känns allt riktigt BLÄ bara? Att det helt enkelt är så.

Hur går det att lyssna på poddar för dig just nu? Är det jobbigt eller funkar det?
 
Egentligen så är det säkert dåligt att skriva om dethär men vill ändå göra det bara IFALL nån har nåt tips eller nåt. Fast fattar att det nog är svårt men ändå.
Och först så vill jag förklara också att jag menar INTE att dom gjorde det för att vara dumma eller att dom skulle bestämma bara föratt eller nåt sånt. Utan jag fattar ju varför det liksom behövdes men det ändrar ändå inte hur det känns.
Men det är om detdär som hände i torsdags och som nästan blev igen igår med medicin sprutan eller vad man ska säga. Och såklart så fattar jag att det inte är precis trevligt för nån men känns ändå som jag över reagerar jätte mycket.
För både att jag nästan inte vågar säga om jag börjar få starkare ångest nu för är rädd att det ska bli så igen. Så jag är skit rädd för att få panik och såklart så får jag det ännu lättare då. Så fattar ju att det inte hjälper att jag är rädd för det men kan inte bara bestämma att jag inte ska vara det heller.
Och sen att det känns som jag kan lita ännu mindre på dom i personalen nu än vad jag kunde innan. Fast har ju aldrig varit bra på att lita på nån liksom men det är ändå ännu mera o möjligt nu. Och dom som var med då får jag som panik om dom kommer in i mitt rum. Men alltså inte att jag EGENTLIGEN tror att dom är hemskare än dom andra utan vet ju att det bara råkade vara dom som jobbade då liksom. Men det är inte som att jag VILL få panik av dom men det bara blir så.
Och sen det sista som säkert låter helt stört och konstigt men om ni tycker det så behöver ni kanske ändå inte skriva det. Men det är iallafall att jag har drömt skit jobbiga drömmar flera gånger som känns jätte verkliga och som typ börjar med att det blir som i torsdags och sen blir det hop blandat med äckel händelsen som hände i våras. Så liksom att det hoppar mellan dom sakerna i drömmen och blir som hop blandat så när jag vaknar så känns det typ som det hände nyss. För det är så verkligt i drömmen liksom. Så då är det som att alla såna äckel känslor också är en miljon gånger starkare för att det känns så verkligt i drömmen.
Och somsagt jag fattar om ingen har nåt tips eller så men bara OM nån har det så vore det snällt.
Och innan nån säger det så pratade jag lite om det som blev i torsdags med läkaren i fredags så har liksom pratat genom det och har som en kris plan ungefär men ändå blev det ju nästan så igen igår.
Det är helt naturligt att du reagerar som du gör på det som hände. Att bli påtvingad en medicinering på det sättet är ett rejält övergrepp. Det finns tillfällen då det är försvarbart och jag tar för givet att man inte tar till den typen av tvång mer än i yttersta nödfall. Drömmarna du beskriver låter också som en naturlig reaktion på det som skett eftersom vi bearbetar saker då vi drömmer.
Jag hoppas du tar dig igenom detta snabbt och kommer ut stark på andra sidan :heart
 
Det är okej att vara jättenegativ när det känns jobbigt.
Jag var själv otroligt vresig och sur i fredags. Ville egentligen bara ryta åt folk som jag tyckte var dumma. :o Men höll mig!

Jag tror att det värre nu när det är mörkt nästan hela tiden också. Mörkt och kallt.

Kanske du kan försöka tänka att just nu känns allt riktigt BLÄ bara? Att det helt enkelt är så.

Hur går det att lyssna på poddar för dig just nu? Är det jobbigt eller funkar det?
Alltså jag kan inte bara sitta och lyssna liksom men om jag typ ritar eller löser korsord eller nånting så har jag en podd på också ibland. Men har ingen bra som jag lyssnar på justnu.
 
Det är helt naturligt att du reagerar som du gör på det som hände. Att bli påtvingad en medicinering på det sättet är ett rejält övergrepp. Det finns tillfällen då det är försvarbart och jag tar för givet att man inte tar till den typen av tvång mer än i yttersta nödfall. Drömmarna du beskriver låter också som en naturlig reaktion på det som skett eftersom vi bearbetar saker då vi drömmer.
Jag hoppas du tar dig igenom detta snabbt och kommer ut stark på andra sidan :heart
Ja somsagt så jag vet varför dom bestämde att jag skulle ha det. Och dom försökte väl ändå göra så lite jobbigt som kunde men det blev ändå skit jobbigt.
 
Jag började nyligen lyssna på en ny podd som heter Uppgång och fall. Den är väldigt icke-triggande. Handlar mest om företagsidéer som visat sig antingen vara fiffel eller luftslott.
Kanske inte världens mest spännande podd, men det funkar bra att lyssna på när man gör något annat och bara vill ha något i öronen.

Jag kan rekommendera avsnitten som handlar om Falcon Funds, de var ganska spännande faktiskt. (Inget läbbigt alls i dem, bara ett bedrägeri om pensionssparande).
 
Jag började nyligen lyssna på en ny podd som heter Uppgång och fall. Den är väldigt icke-triggande. Handlar mest om företagsidéer som visat sig antingen vara fiffel eller luftslott.
Kanske inte världens mest spännande podd, men det funkar bra att lyssna på när man gör något annat och bara vill ha något i öronen.

Jag kan rekommendera avsnitten som handlar om Falcon Funds, de var ganska spännande faktiskt. (Inget läbbigt alls i dem, bara ett bedrägeri om pensionssparande).
Okej! Det låter inte så jätte mycket som nåt för mig men kan prova lyssna på den iallafall. Så tack för tipset!
 
Det här kommer låta jätte knäppt men vill ändå skriva det. Och det är att maten var ju inte så jätte stort problem längre. Men nu är det som anorexi monstret har vaknat och bara direkt bestämmer att det ska ta över ALLT igen. Så hade inte vunnit över det alls heller egentligen utan det tog bara en paus. Och jag orkar inte försöka säga mot det ens så jag bara som ger upp och låter det bestämma. Som jag VET att jag inte borde och vet att det bara blir dåligt men orkar ändå inte gå mot det.
 
Vet att ingen kan göra nåt eller tipsa om nåt eller nånting men vill bara skriva dethär ändå och få ut det. Men skit samma men det är middag nu och jag har såå sjukt mycket ångest och känns som det är typ ett pytte litet steg från en panik attack och alltså jag orkar INTE med migsjälv och dethär mera. Och jag bara förstör exakt allt så ALLT blir så jävla dåligt och kaos.
 
Vännen det är inte DU som förstör, det är sjukdomen. Även om det antagligen känns oväsentligt för dig så som du har det just nu. Finns det någonting som vi kan göra för att hjälpa dig att styra bort tankarna lite från paniken en stund? Någon musik att lyssna på som kan funka? Någonting att rita av? Bilden med husen var jättefin ju, men det är inte heller så viktigt att det måste vara fint, rita som du känner bara så kanske det får ut lite grann av det hemska? :heart
 
Jag ska snart sova nu så ingen behöver bry sig om dethär egentligen. Men vill iallafall bara skriva lite tankar innan jag ska sova. Och skriver inte dethär för att vara neggativ men det är bara som det är.
Men ja då kommer jag vara kvar här tills jag dör. För kommer ju ALDRIG framåt såmycket så jag kan bli ut skriven. Och när jag var ändå närmaste jag har varit så blev det tusen bak steg så det blev skit långt bort igen.
Så lika bra att inte tänka på det och inte försöka för jag miss lyckas ändå med ALLT så jag kommer aldrig klara det.
Och jag vet att det är för JAG inte gör saker som jag borde. Utan jag borde säga mot monstret och borde försöka bättre med allt. Och borde sköta mig bättre med allting och inte bli så dum i huvudet och så jag inte kan ha kontroll på migsjälv. Utan borde bara bestämma mig liksom.
Och en sak som ingen här har skrivit så menar inte så. Men det är väl för alla ni här vill vara snälla och det kanske låter taskigt om man skriver sånt. Men på massa ställen så står det och folk skriver att man inte ska typ hålla fast vid dåliga saker som har hänt och så. Så fattar ju att jag inte borde tänka på äckel händelsen i våras så jävla mycket och inte göra nån stor sak av det i torsdags. Menspelar ingen roll att jag vet det och även ifall jag försöker inte tänka på det så går det kanske ett tag och sen blir det nånting som typ en trigger så är det i huvudet nästan helatiden igen. Och jag VET att det är dåligt och jag rår säkert för själv då att jag mår skit för jag tänker på det helatiden. Och borde inte skriva om det eller nånting men jag KAN inte fåbort det ur hjärnan ändå.
Fattar att säkert många tänker att jag är skit konstig och dum i huvudet för det och att det är jätte över drivet att jag ungefär låter det ta så mycket plats i mitt huvud fast det var ändå ganska länge sen och inte nån så stor grej heller egentligen. Och känner mig redan skit dålig för det och andra som är med om mycket värre saker klarar liksom att vara normala ändå men jag klarar inte det.
Och det om i torsdags så ja det var ju också mitt egetl fel att jag inte kunde ta kontroll på migsjälv och att jag var så dum i huvudet så dom inte tyckte det fanns några andra möjlig heter. Och dom gjorde det för jag typ blev farlig för mig och för dom och jag typ vägrade ta medicin som skulle hjälpa. Så JA jag vet varför OCH det var också mitteget fel så har egentligen ingen andledning att inte lita på dom för det. Men ändå så kan jag inte det och känns typ som att alla sviker och luras att dom inte kommer göra nåt dåligt eller typ som triggar massa saker. Men sen gör dom det ändå. Och att fast alla vet att jag har mått skit dåligt efter det så blev det ändå nästan samma igår så det finns liksom ingen andledning att det INTE skulle hända igen. Utan det är ju isåfall större risk föratt jag redan är rädd för det så jag inte kan säga hur jag mår eller nånting förräns det blir sådär skit mycket och dåligt.
Men somsagt så vet jag att det inte är deras fel ändå men det KÄNNS ändå så.
Men skit samma det här blev jätte långt och säkert ingen som fattar nånting om nån orkar läsa det alls. Men det gör inget ändå för somsagt ville mest få ut lite tankar och sånt innan jag ska sova.
 
Ibland gör man ju saker fast man vet att man egentligen inte borde.
Det är svårt att vara förnuftig hela tiden liksom.
Och jag tror alla här förstår att dina känslor kokar över ibland.
Det är inte konstigt att det inte går att stänga av tankar på jobbiga saker. Även om det vore skönt om det gick!

Jag har läst lite om anorexia och om jag förstått saken rätt (är ingen expert) så verkar det också som att störande tankar som upprepar sig är ett symtom på sjukdomen. Så det är jobbigt. :(

Jag hoppas den nya veckan blir bättre för dig än den här veckan.

Sov gott, hoppas du kan drömma lugna drömmar i natt.
 
Jag ska snart sova nu så ingen behöver bry sig om dethär egentligen. Men vill iallafall bara skriva lite tankar innan jag ska sova. Och skriver inte dethär för att vara neggativ men det är bara som det är.
Men ja då kommer jag vara kvar här tills jag dör. För kommer ju ALDRIG framåt såmycket så jag kan bli ut skriven. Och när jag var ändå närmaste jag har varit så blev det tusen bak steg så det blev skit långt bort igen.
Så lika bra att inte tänka på det och inte försöka för jag miss lyckas ändå med ALLT så jag kommer aldrig klara det.
Och jag vet att det är för JAG inte gör saker som jag borde. Utan jag borde säga mot monstret och borde försöka bättre med allt. Och borde sköta mig bättre med allting och inte bli så dum i huvudet och så jag inte kan ha kontroll på migsjälv. Utan borde bara bestämma mig liksom.
Och en sak som ingen här har skrivit så menar inte så. Men det är väl för alla ni här vill vara snälla och det kanske låter taskigt om man skriver sånt. Men på massa ställen så står det och folk skriver att man inte ska typ hålla fast vid dåliga saker som har hänt och så. Så fattar ju att jag inte borde tänka på äckel händelsen i våras så jävla mycket och inte göra nån stor sak av det i torsdags. Menspelar ingen roll att jag vet det och även ifall jag försöker inte tänka på det så går det kanske ett tag och sen blir det nånting som typ en trigger så är det i huvudet nästan helatiden igen. Och jag VET att det är dåligt och jag rår säkert för själv då att jag mår skit för jag tänker på det helatiden. Och borde inte skriva om det eller nånting men jag KAN inte fåbort det ur hjärnan ändå.
Fattar att säkert många tänker att jag är skit konstig och dum i huvudet för det och att det är jätte över drivet att jag ungefär låter det ta så mycket plats i mitt huvud fast det var ändå ganska länge sen och inte nån så stor grej heller egentligen. Och känner mig redan skit dålig för det och andra som är med om mycket värre saker klarar liksom att vara normala ändå men jag klarar inte det.
Och det om i torsdags så ja det var ju också mitt egetl fel att jag inte kunde ta kontroll på migsjälv och att jag var så dum i huvudet så dom inte tyckte det fanns några andra möjlig heter. Och dom gjorde det för jag typ blev farlig för mig och för dom och jag typ vägrade ta medicin som skulle hjälpa. Så JA jag vet varför OCH det var också mitteget fel så har egentligen ingen andledning att inte lita på dom för det. Men ändå så kan jag inte det och känns typ som att alla sviker och luras att dom inte kommer göra nåt dåligt eller typ som triggar massa saker. Men sen gör dom det ändå. Och att fast alla vet att jag har mått skit dåligt efter det så blev det ändå nästan samma igår så det finns liksom ingen andledning att det INTE skulle hända igen. Utan det är ju isåfall större risk föratt jag redan är rädd för det så jag inte kan säga hur jag mår eller nånting förräns det blir sådär skit mycket och dåligt.
Men somsagt så vet jag att det inte är deras fel ändå men det KÄNNS ändå så.
Men skit samma det här blev jätte långt och säkert ingen som fattar nånting om nån orkar läsa det alls. Men det gör inget ändå för somsagt ville mest få ut lite tankar och sånt innan jag ska sova.
Det är inte det minsta konstigt att du tänker på äckelhändelsen. Och det är absolut inte fel att du gör det! Du har inte bearbetat det, inte pratat om det nog etc. Då blir det lätt så att man inte kan släppa det och att triggers kan väcka mycket känslor.
Och det är inte ovanligt att man reagerar starkt på att hållas fast med sådana saker i bagaget.
Jag tror inte någon av dina behandlare/vårdare tycker att du ska låta bli att tänka på händelsen. Och det är inte en liten grej! Det som gjordes mot dig, som faktiskt räknades som barn då, är brottsligt. Det gjorde att du mådde och mår fruktansvärt dåligt. Självklart är det en stor grej!
Du reagerar inte överdrivet, utan som de flesta andra som upplevt liknande. ❤️

Jag är övertygad om att du kommer få må bättre och kan skrivas ut. Men det kanske inte blev så snabbt som du hoppats på.

Hoppas du sover nu och att morgondagen blir bättre! ❤️
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 273
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Jag känner och tänker allt som man inte får känna eller tänka. Eller inte ska iallafall. Tillexempel så vill jag så jävla gärna kunna ha...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
5 183
Senast: Luff
·
L
  • Artikel
Dagbok Idag är det min födelse dag. Det känns bara helt sjukt. Jag kommer fort farande håg när jag skulle fylla 15 och jag var in lagd på bup...
2 3
Svar
47
· Visningar
3 603
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 454
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vi som pluggar del VII
  • Köpa hus
  • Svensk politik nr 3

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp