9/11

[Skojamindoja]

Jag tror man kommer ihåg om det kopplas till nåt särskilt. Det enda jag kommer ihåg från Anna Lindh var att sambon återigen var jublande glad.

Utöya minns jag inte alls, men har lyssnat på många reportage långt i efterhand.

Vilken absolut vedervärdig människa! Oavsett om man inte håller med en person politiskt så kan man väl inte jubla för att människan blir mördad?!

Minns också mordet på Anna Lindh. Då gick jag i åttan så var tillräckligt gammal för att förstå allvaret. Pappa var utomlands i jobbet och mamma jobbade kväll så mormor och morfar var hos oss för att passa mina småsyskon (sex och åtta år). Främst åttaåringen var svinsur för att Mordkommissionen utgick ur tv-tablån den kvällen. Mormor och morfar var absolut inte sossar och hade inte mycket till övers för sossarna överlag (Centerpartister) men minns när de förklarade för min bror att det som hänt var fruktansvärt. De hade ju dessutom upplevt ett ministermord tidigare vilket inte vi hade.

 

[farin]

Jag tror man kommer ihåg om det kopplas till nåt särskilt. Det enda jag kommer ihåg från Anna Lindh var att sambon återigen var jublande glad.

Utöya minns jag inte alls, men har lyssnat på många reportage långt i efterhand.

Jag kommer ihåg själva händelserna och rapporteringen kring dem, men jag har absolut noll koll på var jag var och vad jag gjorde när jag först hörde om det.
Vid Utöya var jag i en annan miljö än min vardag vilket säkert hjälper minnet.

Bra gjort av dig att lämna den sambon

 

[Habina]

Estonia minns jag för att den katastrofen drabbade vår gymnasieskola så mycket (jag gick inte där då). En hel klass var på skolresa och bara läraren överlevde. En av eleverna var dessutom min ena förälders kollegas barn, så då kom det ännu närmare.

 

[Habina]

Vilken absolut vedervärdig människa! Oavsett om man inte håller med en person politiskt så kan man väl inte jubla för att människan blir mördad?!

Minns också mordet på Anna Lindh. Då gick jag i åttan så var tillräckligt gammal för att förstå allvaret. Pappa var utomlands i jobbet och mamma jobbade kväll så mormor och morfar var hos oss för att passa mina småsyskon (sex och åtta år). Främst åttaåringen var svinsur för att Mordkommissionen utgick ur tv-tablån den kvällen. Mormor och morfar var absolut inte sossar och hade inte mycket till övers för sossarna överlag (Centerpartister) men minns när de förklarade för min bror att det som hänt var fruktansvärt. De hade ju dessutom upplevt ett ministermord tidigare vilket inte vi hade.

Ja, jag är tacksam över att jag lyckades lämna honom innan allt gick överstyr.

 

[athena_arabians]

Jag pluggade i U-a och mamma var på besök och när vi kom hem från att ha handlat (hon brukade fylla på åt den fattiga studenten) så var alla i korridoren i TV-rummet och tittade på de extra nyhetssändningarna. En kursare ringde mig när vi var och handlade och berättade att något stort hänt i USA så vi visste redan innan vi kom hem att det var något på gång.

 

[nullo-modo]

Satt på en buss påväg hem från jobbet när nyheten kom ut i högtalarna på bussen. Hade jag tagit moppen istället som jag brukade för buss så hade jag nog missat hela nyheten tror jag.

 

[Asko]

Jag var nio år och kom hem till ett tomt hus där telefonen ringde när jag öppnade dörren. Det var mamma som visste att jag skulle komma hem vid den tiden och att jag brukade titta på tv. Hon ville försäkra mig om att det på tv var i USA och inte i Sverige. Jag gick och satte på teven efter det och då flög det andra planet in i tornen. Jag tror att det inte riktigt sjönk in vad detta innebar. Men vi fick ta med tidningsartiklar och prata om det på skolan efteråt, då minns jag särskilt dem med foton på folk som hoppade från tornen.

Den andra stora katastrofen jag minns var jag var är Utöya. Jag var i sommarstugan med familjen och ena dagen var det mera nyheter om det bombade kvarteret och det hade bara liksom börjat komma nyheter om Utöya, man visste inte hur många dödsoffer det var än. Men jag sa tvärsäkert att det som hände på ön var värre än bomben.
Nästa dag när jag gick upp så sa min mamma att jag hade rätt. Skjutningen på ön var mycket värre...

 

[MCP]

Jag var 16 år gammal, hade tagit en tupplur efter skolan, och sedan när man knäppte på tv:n var det inslag överallt om händelsen. Minns att allt kändes väldigt overkligt, och apokalyptiskt.
Dagen efter hade hela skolan extrainsatt morgonsamling i gymnastik/matsaken (planerade morgonsamlingar med hela skolan var väldigt ovanliga i sig) där det pratades om händelsen och vi hade en tyst minut.

 

[lingonben]

Jag var på jobbet, strax innan trefikat såg jag en kollega skynda sig i trapphuset och hörde honom säga i telefon att "det ska ha hänt alldeles nyss". Och det var ett av de ögonblicken när en fattar att världen tiltar en smula, det har hänt något som är riktigt allvarligt. Jag snokade runt lite för att få reda på mer och hittade andra kollegor framför TV:n, och sen jobbade vi inte mer den dan. "Börjar tredje världskriget nu?" var känslan. Lite senare ringde kompis som är inblandad i lite försvarsgrejer och sa att attackerna också varit riktade mot Pentagon och Vita huset men inte lyckats.

Dan efter jobbade jag på tävling i stallet och vi hade lite debatt om flaggan skulle vara på halv stång eller inte. Jag var team Nej på det, för vi tyckte det kändes en smula fånigt. Hemsk händelse, visst, men inte inom landets gränser och den dagen hölls det inte nån allmän manifestation att flagga för offren

 

[Enya]

Jag och min man stod i affären där de hade TV på och kikade så där såg vi hur plan flög in osv. Vi skyndade hem till min mamma och fortsatte titta där. Helt ofattbart att det kunde vara en olycka men ännu mer ofattbart när det skedde i båda tornen, då fattade vi att någon verkligen var så ond.

 

[Digbil]

Såg det på TVn i biblioteket på veterinärstudenternas kårhus. Vi hade kliniksnurran då och käkade lunch på kåren.

 

[ameo]

Jag och dåvarande sambon var hos fjällkorna på Skansen och "bytte ringar". Dagen var "årsdag" för vårt första möte. När vi sedan tog bussen därifrån hörde vi på nyheterna om att ett flygplan hade flygit in i det ena tornet.
(vi gifte oss samma datum året efter, men är numera skilda)