ADHD, har min son det???

[lakrits]

Jag har nu läst tråden om ADHD barn och fått en bekräftelse att det är detta min son har.
Någon utredning är ännu inte gjord men i förra veckan så bestämdes det att vi ska göra en sådan efter ett möte med våran sons lärare.

Han har alltid varit aktiv och man gjorde en "bedömning" när han var fem år men då sa de att inga tecken fanns på det. Eller rättare sagt en bedömning om han hade Damp.

När man nu inte hittade något så ransakade man sig själv och funderade på om man inte varit tillräckligt bestämdt i sin uppfostran och att han rent av var lite bortskämd när det gällde regler osv.

Nu så har han visat mer och mer att det inte riktigt är som det ska.

Efter att ha läst tråden så är jag mer inställd på att det är ADHD han har.
Han har lätt för att komma i bråk med klasskamrater, tycker att det mesta är tråkigt i skolan, svårt att koncentrera sig och sitta still.
Han ska göra sig hörd om man pratar med andra, ha uppmärksamhet och visa att han finns för sin omgivning. Kan inte arbeta i större grupper och om det är högljudt i hans omgivning så blir han mer högljud.
Om han inte vill göra någonting, som läxor eller uppgifter i skolan så är det omöjligt att få honom till att ändra sig.

Han är nu nio år och nu ikväll inser jag hur det ligger till. Jag sitter nu här och gråter för jag har ju inte haft en aning. Tänk vad många gånger man har blivit arg på honom för att han inte lyssnar och att man inte förstått varför.

Han är väldigt känslig och har lätt för att ta åt sig saker och hans självförtroende är inte det bästa och inte undra på.

Det känns skönt att ha en förklaring till varför det är så här men tänk allt han fått utstå med.

Det här med socker stämmer precis.Vi är godisgrisar hela högen här hemma och det har ju säkert hjälpt till när det gäller beteende oxå.

Jag mår riktigt dåligt just nu under denna upptäckt men det lägger väl sig snart kanske.

 

[Jarrah]

Sv: ADHD, har min son det???

Tröstkram!

Det är härligt att läsa att du har en sund och bra inställning till din sons problem. Det kommer troligen att vara till stor nytta i framtiden att ni accepterar hur det är och istället för att förneka hjälper honom.

Min kollega har också en son där alla dessa symptom stämmer till punkt och pricka, men de vägrar inse att det inte står rätt till med grabben. De tillhör en lite "finare" familj och där kan sådant inte förekomma. De har det verkligen jobbigt med honom och de har väldigt dåligt med gränser och regler, vilket inte gör det bättre. Han har varit en fasa för sina lärare och sin klass sedan skolstarten och hon har varit på otaliga möten med lärare, och skolpsykologer, men vill ändå inte se att det är något som är fel.

 

[Snurrfian]

Sv: ADHD, har min son det???

Prata med skolsköterskan om det finns någon skolpsykolog för det kan vara bra att få en ordentlig utredning så man vet vilka problemen är för att kunna hjälpa dem.
Det är ju även bra för barnet att få bekräftat att man inte är dum i huvudet utan att det är en "sjukdom", jag vet inte vad rätt beteckning är men för mig är det en sjukdom ialla fall. Annars är väl risken att barnet intalar sig själv att det är bara fel på den och att det inget går att göra.
Det är även skönt som förälder att få stöd och få någon att prata med och diskutera hur man ska jobba vidare.
Det är inte världens undergång och din grabb kommer säkert att bli en underbar person men han kräver lite extra!

Kramar till hela familjen och God jul på er!

 

[cinnas]

Sv: ADHD, har min son det???

Halloj!!

Lider med dig...

Har som sagt själv en tjej som, förhoppningsvis, kommer att utredas inom en snar framtid.

Det jag gjorde för ett par veckor sedan när jag var i samma situation som du verkar vara i nu var att leta på nätet, på ADHD/DAMP. Hittade en sida som jag tycker är vettig:

http://user.tninet.se/~fxg297r/nep_damp.htm

Pratade med psykologen på BUP i fredags, men han menade på att eftersom E. funkar bra hemma och vi inte upplever det hela som ett problem, så bollade han över till skolhälsovården eftersom det är där hennes problem finns. Kände mig ganska nöjd med det.
Blev uppringd av skolsköterskan som tycker jag var lite underlig som tackade nej till en utredning hos BUP. Men, sa jag, jag har inte tackat nej till något. Det var vad han sa. Pratade med skolsk. i säket en halvtimme utan att nå fram till henne SUCK
Enl henne så kan de inte få en tid hos skolpsykologen förräns i slutet av feb. Hur ska jag kunna veta det!!!
Har ringt upp BUP och de ska höra av sig i veckan

Stå på dig kan jag bara säga och jag hoppas att ni får hjälp.

Vi höres
Cinna

 

[break_a_leg]

Sv: ADHD, har min son det???

Om man har en lindrig form av exempelvis ADHD så kan det mycket väl vara så att det fungerar hemma men inte i skolan. En kamrat till mig har en son som är diagnostiserad, han fungerar i princip "normalt" i skolan - vilket tar all kraft, och i stället flippar ur hemma.

Hoppas iaf att ni får till en utredning!

 

[GaurdianAngel]

Sv: ADHD, har min son det???

Min praktikant som jag har på jobbet är 16 år och har ADHD. Han går i skolan 3 dagar och är hos mig 2 dagar.

En superkille som är glad, trevlig och väldigt engagerad i det han gör. Vet inte hur han har det i skolan, men trivs gör han väl bara sådär. Däremot lever han upp när han kommer till mig och vårt jobb.

Är väldigt hjälpsam och erbjuder sig alltid att jobba extra under lov och ledigheter.

En kille att vara rädd om!!

Så en kram till Dig och Din son, detta fixar Ni galant tillsammans. Vet inte vad jag ville med mitt inlägg, men ja...

 

[Stollan]

Sv: ADHD, har min son det???

Har BUP varit i kontakt med skolan annars förstår jag inte hur dom resonerar?
Min dotter är uppsatt där enbart för att skolan lättare skall få riktlinjer hur dom bäst behandlar min dotter.
Hon har samma problem som jag hade när jag var liten och ett av dom är att hon har höga krav på sig själv, är väldigt känslig och har svårt för att skilja på sina och andras känslor i känslosamma stunder.
Kanske inte ovanligt i sig men min dotter blir mycket utåtagerande (hennes starka vilja gör att hon inte kan "hålla" käft om hon känner att något är fel) och allt blir värre om den vuxne gör fel i dom situationerna.
Det har fk-lärare redan lyckats med så väl att min dotter höll på att gå i atomer och nästan slutade äta helt.
Det tog flera månader att få tillbaka min dotter trygg och glad igen så den vägen vandrar vi inte igen i onödan. Dessutom var vi tvungna att ha min dotter i en liten grupp (finns enbart några pojkar med adhd där) för att överhuvudtaget lyckas med att vända hennes misstro till främst dom vuxna personalen. Dock skall tilläggas att det just nu jobbas mycket för att det skall gå bra för min dotter i skolan och för att hennes tillbakakomst till sin vanliga klass skall gå smärtfritt. Åtgärder för att integrera henne med klasskamrater planeras nogrant så personalen gör ett jättejobb för att det skall bli så bra som möjligt.
Jag har också börjat att få dom vuxna inblandade att fokusera på det som ÄR problem och lösningen där.
För mig som är som person mycket lik min dotter (eller om det är vice versa) vet precis vad som triggar, vad för känslor som ligger bakom mm och vet hur jag skall göra men kan ha svårt att begränsa exakt i varje situation och kan då ha hjälp av BUP att få fram instruktioner kortare och mer konkret. Det hjälper min dotter så att risk för problem minskas och ju äldre hon blir desto bättre klarar hon det själv.
Skolpsykologen kan inte hjälpa då han anser att det är mer än vad han är utbildad för (hans egna ord).
Så BUP är tillför att vi skall få hjälp med att ge skolan information om hur min dotter funkar och hur dom bäst förhåller sig till henne.
Är det inget som BUP hos er vill göra eller inget som ni ser skulle vara något bra?

För att tillägga så har inte min dotter adhd eller annan bokstavsdiagnos men hon är vad man kan kalla för "överperceptiv" eller "emotionell besmittning" som jag tror att T.Alsterfeldt skrev en gång som ett alternativnamn.
Min dotter är med enkel svenska mycket känslig av sig.

 

[ecssory]

Sv: ADHD, har min son det???

Jag tycker det är så bra att man börjat uppmärksamma problemet med bokstavsdiagnos.

Jag tror att detta är relativt vanligt och att det finns många vuxna som idag har diagnosen utan att vara diagnosticerade.

Många av dessa är de som "vi andra" ser som lite knepiga - humör som växlar som kappvändningar med rejäla toppar och dalgångar. En förmåga att inte kunna ta in information - vända på det som sägs till ngt helt annat och då bli helt hysterisk.
Tänker på min tid då man satte alla dessa "överaktiva halvkriminella knäppisar" i OBS klasser, är ganska övertygad om att de flesta hade ADHD, alla var missförstådda och hade samma typ av problem/symptom - många av dem är idag bosatta på fängelser eller ute men kriminella...andra pundar och vissa är döda...innan 30.

Är det någon här som levt ihop med en diagnosticerad ADHDáre eller med ngn som antagligen har ADHD men inte vet om det själv och därför aldrig kunnat bearbeta problemen?