- Svar: 31
- Visningar: 5 507
Jag har i hela mitt liv haft en önskan om att kunna rota mig. Jag har flyttat runt mycket och saknat att ha en egen plats. Men nu har jag det. Det har tagit sin tid att känna sig hemma men nu är den här platsen på jorden min.
Jag älskar mitt hus. Den håller mig varm på vintern och sval på sommaren. Luftvärmepumpen kan ge både värme och kyla.
Det bästa av allt är att jag kan gå ut i trädgården. Att kunna var ute är jätteviktigt för mig. Trädgården är insynsskyddad och jag kan utan att skämmas gå lättklädd. Utanför huset har jag en hängmatta, som jag för övrigt hittade gratis på Facebook. Där ligger jag ofta och tittar på molnen, helt ifred från störande människor.
Jag har en stor inglasad veranda som jag kan nyttja under den varma delen av året. Nu under sommaren har jag ställt dit en säng som jag kan sova i. Det är skönt att kunna sova "ute". Jag älskar det. Verandan är underbar.
Huset är billigt att bo i. Jag har slutat amortera vilket gör att jag trots att jag är arbetslös klarar mig bra.
I min trädgård har jag rosor som jag älskar. Ibland pysslar jag med dem genom att vattna dem. I år har de fått gödning i form av guldvatten. Mer än så har jag inte orkat ge dem, men de har växt och blommat fint ändå, utom de två rosorna som står på fel plats. De ska jag flytta.
Jag har också en slänt ner mot åkern där jag kan skapa mig en skogsträdgård. Förra året planterade jag ett jostabär där. I år planterade jag en buartnöt, ett slags valnöt som också kallas för bixbyvalnöt. Och nyligen hittade jag en bärhäggmispel i en handelsträdgård som jag köpte och ska plantera där. Jag har också tänkt plantera en hjärtvalnöt där, men den har jag inte haft tillfälle att köpa än. Att ha en skogsträdgård är en dröm jag har.
Trädgården ger mig utrymme för mina drömmar. Vad vore jag utan mina drömmar? Apatisk?
Men samtidigt, trädgården är också min sorg. Jag har inte orkat med den så som jag hade önskat. Jag har t.o.m. funderat på att flytta på grund av den. Men vart skulle jag ta vägen? Jag har kollat runt, men svaret är tyvärr att alternativ saknas. Så i stället har jag fått öva på min acceptans. Jag har fått acceptera att trädgården är kaos.
Igår hade jag besök av en kvinna som blev lyrisk över min trädgård och tyckte att det är så en trädgård ska se ut. Intressant att hon tyckte det. Det ger ett visst perspektiv.
Men någon dag kanske jag kan bli frisk och orka med det jag vill. Tills vidare får det vara som det är. Jag har det trots allt väldigt bra i mitt hus.
Jag älskar mitt hus. Den håller mig varm på vintern och sval på sommaren. Luftvärmepumpen kan ge både värme och kyla.
Det bästa av allt är att jag kan gå ut i trädgården. Att kunna var ute är jätteviktigt för mig. Trädgården är insynsskyddad och jag kan utan att skämmas gå lättklädd. Utanför huset har jag en hängmatta, som jag för övrigt hittade gratis på Facebook. Där ligger jag ofta och tittar på molnen, helt ifred från störande människor.
Jag har en stor inglasad veranda som jag kan nyttja under den varma delen av året. Nu under sommaren har jag ställt dit en säng som jag kan sova i. Det är skönt att kunna sova "ute". Jag älskar det. Verandan är underbar.
Huset är billigt att bo i. Jag har slutat amortera vilket gör att jag trots att jag är arbetslös klarar mig bra.
I min trädgård har jag rosor som jag älskar. Ibland pysslar jag med dem genom att vattna dem. I år har de fått gödning i form av guldvatten. Mer än så har jag inte orkat ge dem, men de har växt och blommat fint ändå, utom de två rosorna som står på fel plats. De ska jag flytta.
Jag har också en slänt ner mot åkern där jag kan skapa mig en skogsträdgård. Förra året planterade jag ett jostabär där. I år planterade jag en buartnöt, ett slags valnöt som också kallas för bixbyvalnöt. Och nyligen hittade jag en bärhäggmispel i en handelsträdgård som jag köpte och ska plantera där. Jag har också tänkt plantera en hjärtvalnöt där, men den har jag inte haft tillfälle att köpa än. Att ha en skogsträdgård är en dröm jag har.
Trädgården ger mig utrymme för mina drömmar. Vad vore jag utan mina drömmar? Apatisk?
Men samtidigt, trädgården är också min sorg. Jag har inte orkat med den så som jag hade önskat. Jag har t.o.m. funderat på att flytta på grund av den. Men vart skulle jag ta vägen? Jag har kollat runt, men svaret är tyvärr att alternativ saknas. Så i stället har jag fått öva på min acceptans. Jag har fått acceptera att trädgården är kaos.
Igår hade jag besök av en kvinna som blev lyrisk över min trädgård och tyckte att det är så en trädgård ska se ut. Intressant att hon tyckte det. Det ger ett visst perspektiv.
Men någon dag kanske jag kan bli frisk och orka med det jag vill. Tills vidare får det vara som det är. Jag har det trots allt väldigt bra i mitt hus.
.
