Är det ett privilegium att plugga på universitetet i Sverige? (utbruten från Vad tycker ni om klädkoder?)

[MJLee]

Jag äter bara med gaffel och sked just nu, främst beroende på att jag inte packat upp ännu och har plastteskedar, några kastruller en gaffel och en kniv som jag använder att ge katten mat med. Det känns iofs lite begränsande.

PS. Detta är därför om man vill göra samhället mer jämlikt alla bör äta med pinnar.

 

[tanten]

Det enda jag skrivit är att det är enklare för de med högskoleutbildade föräldrar att ta sig till universitetet. Och vill man koppla det till klass så ja. Jag vågar nog påstå att det är fler från Stockholms innerstad än utsatta förorter som går på KI tex. Det innebär ju inte att jag ser ner på universiteten eller människor från förorten, det är ju bara så det är.

Börjar med en ursäkt för att jag itne läst hela tråden än.

Jag tror inte det är svårare att "ta sig till universitetet".
Däremot är det svårare att se sig själv som akademiker. Om man är uppväxt i en miljö där ingen är högre utbilad. Där ens föräldrar kanske inte ens gått ut gymnasiet och ingen i bekantskapskretsen är högre utbildad - då har man svårare att se att det är något man gör. Man har inga förebilder.

Man känner helt enkelt inte till det. Och än mindre är det möjligt att i tankarna placera sig i det. Akademiker är "de andra".

Jag vet att det funnits (finns?) projekt där man i s.k. utanförskapsområden gett mellanstadieeleveer mentorer i form av akademiker. Bara för att barnen ska bli kompis med en beteendevetare, ingenjör, läkare eller arkitekt etc.

Det behöver inte finns något akademikerförakt. Bara en total avsaknad av kontakt med den världen.

 

[Mia_R]

Jag vill bara göra tillägget att ja, jag har läst på SU i vuxen ålder samtidigt som jag jobbade för att försörja mig. Min mamma med sjuårig folkskola bakom sig har läst på universitet när hon var i 40-årsåldern efter att ha varit hemmafru, jobbat som expedit, läst upp sina betyg och kompletterat på folkhög samt är dotter till två lantbrukare med sexårig folkskola och inga högre studier. Inte för att deras intresse inte fanns utan för att det fattades pengar när de växte upp.

 

[Badger]

Men hur många kan inte "klara av" en affärslunch även innan studentlivet? Inom beteende, bordsskick osv alltså.

Jag vet inte. Jag skulle ju trott att majoriteten skulle klara det såklart. Nu har jag fått veta pga vett och etikettråden att det anses privilegierat. Ett privilegium jag till exempel inte visste jag besatt. Då får jag väl förmoda att alla inte klarar det trots att jag trodde alla gjorde det?

Slänger ut den här åt dig.

Hur många klarar inte en affärslunch eller en sittning även innan studentlivet? i allmänhet.

 

[Gry]

Det är nog snart risk för att man tror att människor från arbetarklassen saknar adaptiv förmåga. Dvs förmåga att kolla hur andra gör och sedan försöka efterlikna det. Men så är det ju faktiskt inte.

 

[Bexzor]

Har läst hela tråden, och förundras över vissa i tråden.

Att studera på universitet är mer komplext än att bara se till studiemedel och att alla är välkomna att ansöka så länge man uppnår dess behörighet. Vägen till behörighet är svår för många, så jo det är ett privilegium att studera vidare.

Jag kan fortsätta skriva händelser där min bakgrund skapat problem på universitetet, så jag håller inte med att skolor och studenter samarbetar för att alla ska trivas. Jag har personligen upplevt exkludering på universitet pga min bakgrund. En kvinna som kom från en akademiskt släkt slutade tex prata med mig trots att vi studerade på Campus Varberg (vi läste på Malmö Universitet) då hon fick veta att jag är ensam i släkten på att studera vidare, samt att majoritet av min släkt än idag saknar gymnasiekompetens. Jag är även ensam av 3 syskon att ha en gymnasiekompetens efter att ha läst den på vuxenutbildningen, och har heller ingen vänskapskrets som läst vidare.

Jag har min högskoleexamen, och är stolt att se mig som akademiker då vägen dit inte har varit lika självklar som flera av dem jag studerat med.

 

[Snurrfian]

Det har säkert förbättrats , men i mitten av 90-talet togs det emot med stor skepsis och oförståelse när man berättade att man måste åka till kyllagret för att dra in kulor och inte alls kan delta i kvällens nollningsaktivitet, oavsett hur mycket man ville eller inte.

Jag kan tänka mig att det skiljer mellan olika program, men vi är många som jobbar på sidan av utbildningen. Första året kände jag mig ganska udda som äldre med tonårsbarn på universitetet. Nu fyra år senare så är det i högre grad vi äldre som är kvar, och de yngre som är kvar har stadgat sig, jobbar på sidan av och är klara med studentlivet i största allmänhet. Men jag har alltid känt mig välkommen om än som en mamma ibland. Jag skippade allt som hade med nollningen att göra, men det var det ingen som brydde sig något om.

 

[sjoberga]

Det är nog snart risk för att man tror att människor från arbetarklassen saknar adaptiv förmåga. Dvs förmåga att kolla hur andra gör och sedan försöka efterlikna det. Men så är det ju faktiskt inte.

Men hur kommer du till den slutsatsen? Och varför ska man behöva efterlikna överklassfasoner för att få utbilda sig?

 

[Sonic76]

Jag kan tänka mig att det skiljer mellan olika program, men vi är många som jobbar på sidan av utbildningen. Första året kände jag mig ganska udda som äldre med tonårsbarn på universitetet. Nu fyra år senare så är det i högre grad vi äldre som är kvar, och de yngre som är kvar har stadgat sig, jobbar på sidan av och är klara med studentlivet i största allmänhet. Men jag har alltid känt mig välkommen om än som en mamma ibland. Jag skippade allt som hade med nollningen att göra, men det var det ingen som brydde sig något om.

Jag var aldrig aktiv inom studentkåren, jag hade en liten hemma, häst, lång väg till skolan och var för introvert. Men jag älskade högskolan och fick många nyttiga kontakter via mina professorer som jag hade kontakt med även efter jag slutade att plugga.

 

[Fruentimber]

Att högre utbildning är ett privilegium är inte märkligare än att vit hudfärg och manligt kön också är privilegium. Det handlar sällan om tekniska svårigheter - det har att göra med socioekonomiska och kulturella skillnader, normer och strukturer.

 

[Lingon]

Har läst hela tråden, och förundras över vissa i tråden.

Att studera på universitet är mer komplext än att bara se till studiemedel och att alla är välkomna att ansöka så länge man uppnår dess behörighet. Vägen till behörighet är svår för många, så jo det är ett privilegium att studera vidare.

Jag kan fortsätta skriva händelser där min bakgrund skapat problem på universitetet, så jag håller inte med att skolor och studenter samarbetar för att alla ska trivas. Jag har personligen upplevt exkludering på universitet pga min bakgrund. En kvinna som kom från en akademiskt släkt slutade tex prata med mig trots att vi studerade på Campus Varberg (vi läste på Malmö Universitet) då hon fick veta att jag är ensam i släkten på att studera vidare, samt att majoritet av min släkt än idag saknar gymnasiekompetens. Jag är även ensam av 3 syskon att ha en gymnasiekompetens efter att ha läst den på vuxenutbildningen, och har heller ingen vänskapskrets som läst vidare.

Jag har min högskoleexamen, och är stolt att se mig som akademiker då vägen dit inte har varit lika självklar som flera av dem jag studerat med.

Det fetade: Ja, idioter finns överallt. Eller så klickade inte era personligheter.

 

[sjoberga]

Att högre utbildning är ett privilegium är inte märkligare än att vit hudfärg och manligt kön också är privilegium. Det handlar sällan om tekniska svårigheter - det har att göra med socioekonomiska och kulturella skillnader, normer och strukturer.

Ja, trots att de tekniska svårigheterna nästan helt lyckats med enträget arbete att tas bort, är det långt kvar innan det på riktigt är förutsättningar som gör att valet handlar om individ och inte struktur.

 

[Lingon]

Att högre utbildning är ett privilegium är inte märkligare än att vit hudfärg och manligt kön också är privilegium. Det handlar sällan om tekniska svårigheter - det har att göra med socioekonomiska och kulturella skillnader, normer och strukturer.

Det går inte att jämföra. En person kan anstränga sig och lyckas skaffa sig en högre utbildning. Däremot är det svårare att ändra hudfärg och kön. Jag kan ju knappast bestämma mig för att helt plötsligt bli en man för att skaffa mig det privilegiet.

 

[athena_arabians]

Men hur många kan inte "klara av" en affärslunch även innan studentlivet? Inom beteende, bordsskick osv alltså.

Fler än du tror...

 

[Bexzor]

Det fetade: Ja, idioter finns överallt. Eller så klickade inte era personligheter.

Gör man inlämningsuppgift ihop så är det irrelevant vilken åsikt man har om den andre, det är ett jobb som ska skötas oavsett vad man tycker om den andre. En sådan utfrysning skulle inte vara acceptabel på en arbetsplats, åtminstone inte på de arbetsplatser jag haft under årens lopp.
För övrigt så har jag träffat på allt för många med liknande åsikter för att kunna förklara bort det med idioti eller avsaknad av klickade personligheter.

 

[Thera]

Allt jag säger är att det är enklare för de som kommer från akademikerfamiljer.

Vad i universitetsstudierna är enklare?

 

[Sonic76]

Gör man inlämningsuppgift ihop så är det irrelevant vilken åsikt man har om den andre, det är ett jobb som ska skötas oavsett vad man tycker om den andre. En sådan utfrysning skulle inte vara acceptabel på en arbetsplats, åtminstone inte på de arbetsplatser jag haft under årens lopp.
För övrigt så har jag träffat på allt för många med liknande åsikter för att kunna förklara bort det med idioti eller avsaknad av klickade personligheter.

Har varit med om utfrysning på högskola
Men det var för att jag hade pluggat innan
Jag skulle inte tro att jag var nåt så det så..
Som tur var hade jag lärarna på min sida för det blev riktigt illa det sista. Då menar jag ren elakhet

 

[escodobe]

Börjar med en ursäkt för att jag itne läst hela tråden än.

Jag tror inte det är svårare att "ta sig till universitetet".
Däremot är det svårare att se sig själv som akademiker. Om man är uppväxt i en miljö där ingen är högre utbilad. Där ens föräldrar kanske inte ens gått ut gymnasiet och ingen i bekantskapskretsen är högre utbildad - då har man svårare att se att det är något man gör. Man har inga förebilder.

Man känner helt enkelt inte till det. Och än mindre är det möjligt att i tankarna placera sig i det. Akademiker är "de andra".

Jag vet att det funnits (finns?) projekt där man i s.k. utanförskapsområden gett mellanstadieeleveer mentorer i form av akademiker. Bara för att barnen ska bli kompis med en beteendevetare, ingenjör, läkare eller arkitekt etc.

Det behöver inte finns något akademikerförakt. Bara en total avsaknad av kontakt med den världen.

Precis! Jag har bara inte haft tid att skriva ett liknade inlägg.
Jag har i mitt jobb träffat flera hundra arbetslösa från både de mest utsatta områden och från mycket mer privilegierade sådana och det är en påtaglig skillnad i vilka framtidsutsikter man tror sig ha...
Även om csn och intagningspoängen är lika för alla.

 

[Lingon]

Gör man inlämningsuppgift ihop så är det irrelevant vilken åsikt man har om den andre, det är ett jobb som ska skötas oavsett vad man tycker om den andre. En sådan utfrysning skulle inte vara acceptabel på en arbetsplats, åtminstone inte på de arbetsplatser jag haft under årens lopp.
För övrigt så har jag träffat på allt för många med liknande åsikter för att kunna förklara bort det med idioti eller avsaknad av klickade personligheter.

Ja, då var personen bara en helt vanlig idiot... Självklart gör man grupparbeten med de man blivit tilldelad oavsett vad man tycker om det.

 

[Gry]

Men hur kommer du till den slutsatsen? Och varför ska man behöva efterlikna överklassfasoner för att få utbilda sig?

Jag tänkte på arbetsluncher