Intressant ämne. Jag tror jag har nämnt det tidigare men alla vet att färre barn från områden med hög andel nysvenskar studerar vidare. En vän som arbetade som högstadielärare i Rinkeby berättade om två pojkar i samma klass. En hade universitetsutbildad pappa från Indien, en bodde tillsammans med sin ensamstående mamma från Somalia som var nästan analfabet och talade mycket dålig svenska. Den indiska killens pappa ringde varje vecka, ibland flera gånger för att fråga hur det gick, kunde han göra något mer, se till att sonen fick extra lektioner osv. Mamman till den somaliska killen kom inte till föräldramöten eftersom hon inte kunde läsa kallelsen och när hon kom så förstod hon inte alls att sonen behövde studiero och hjälp och sonen fick tolka. Gissa vilken av dem som kommer att plugga vidare?
Sedan var det SYO konsulenten... Eleverna berättar för hen om drömmar att bli läkare, ingenjör, jurist. Hen tycker att det är bättre att kvinnorna utbildar sig till hårfrisörska, står i butik osv. Killarna borde bli lastbilschaffisar, lagerarbetare osv. Nej jag säger inte att det är lägre status än akademikeryrken, men att krossa yrkesdrömmarna redan på högstadiet och få höra att universitet inte är något för dig är så fel det kan komma.
Vi i Sverige har ett ganska unikt och fantastiskt system där man kan läsa in och upp sina betyg för att bli behörig. Folkhögskolor och yrkeshögskolor där man kan studera när man är äldre och arbetat, ofta med något helt annat än det man vill studera. Bara vårt system med omtentor är oerhört viktigt. Jag pluggade i England och där var systemet att du studerade i tre år, kunde inte byta inriktning, och sista terminen tentade du alla kurser. Körde du i dem, well tough luck. Ingen examen för dig. Förhoppningsvis har de ändrat systemet nu, eftersom det resulterade i personer som spenderat tre år utan att ha något att visa för det. Eller som upptäckte efter ett år att jag hatar det jag studerar och vill göra något helt annat. Klassystemet i England är dessutom mer strikt skulle jag nog säga, bl.a pga ska public schools och är ett av skälen till att jag är motståndare till friskolor eftersom jag kan se en liknande utveckling där.
Vad gäller klass, eller kulturellt kapital som Pierre Bourdieu är känd för att skriva om (nu blir jag pretto jag vet) så konstaterar han att socialt eller kulturellt kapital vilar på att en grupp människor förenas genom en homogen uppväxt, kulturellt och socioekonomiskt. Samt att det är den sk överklassen som anses ha störst kapital och dit de andra klasserna strävar och ser upp till. Men det man aldrig ska glömma är att studiebegåvning, läshuvud om man så vill, har nada, zip, att göra med social status och klass. Universitet, liksom lumpen en gång i världen, var och är viktiga smältdeglar just för att man, kanske för första gången, stiger ur sin comfort zone, och träffar och umgås med personer från andra grupper, klass om man så vill, vilket även om det kan vara förvirrande och överväldigande berikar livet något otroligt.
Jag ska bara avsluta med att säga att människor med riktig klass, jag har träffat några ur den svenska och engelska högadeln, aldrig någonsin skulle komma på tanken på att klanka ned på sitt land, än mindre skratta åt arbetslöshet eller nedvärdera personer som flyr från krig och våld.
PS. När fiskknivar först infördes ansågs det som bourgeois och vulgo eftersom man tidigare åt fisk med två gafflar
