Ja, min branch kan ju också driva folk till osundhet. Jag vet att i en av Sveriges främsta dressyrryttares stall tävlade man om vem som åt minst. Inte vem som åt sundast för att orka utan om man hade ätit bara ett äpple under dagen var det super. Som elitidrottare liksom..
Jag har tur som har två förebilder och tränare som markerat tydligt för oss då vi var unga att utseendet är inte viktigt. Det är funktionen av kroppen som spelar roll. Vi har fått lära oss äta rätt, träna rätt etc för att orka.
Och att jag är lång och rank är snarare ngt som inte ses som så bra iom att jag lättare tar fysisk skada än de som är mer satta.
Jag fick också skäll av min kiropraktor en period då han ansåg att jag var för smal för att mina hormoner skulle kunna funka ordentligt. Det hade han ju rätt i. Jag tränade så extremt mycket både i jobbet och utanför att jag behövde äta bättre än jag gjorde. Jag hade järnbrist och hormonpaj och hade tex inte mens. Så visst kan det vara osunt att vara för vältränad. Jag åt ju hyfsat normalt. Men hade behövt ännu mer.
Just modebranschen tror jag man måste vara jävligt väl grundad hemifrån om man ska kunna jobba i den och må bra.
Jag dejtade modeller förut. Ingen av dem ville dejta kvinnliga modeller iom att de var så jävla tråkiga mentalt pga all hets om deras yttre, vikt etc.
De av mina vänner som jobbar i den branschen mår ingen av dem särskilt bra gällande egna kropp/utseende. Sen tror jag inte de själva är medvetna om hur rubbade deras tankar är eller ibland att de faktiskt ens inte mår riktigt bra. Men ja..
Det är en jävligt speciell bransch som nog kräver sin man/kvinna.
