Sv: Åka buss...
Jag har också hund modell större, jag kan liksom inte fälla ihop honom och knuffa in honom under sätet. Å andra sidan ligger han lugnt på golvet så folk kan kliva över honom och så utan att han reser sig.
Jag kan tycka att det är lite jobbigt att man ska känna sig i vägen. T.ex. så ska ju hunden vara längst bak. Det är vi alltid. Jag brukar försöka akta honom från folk och försöka att inte störa, men ibland är det ju trångt och han kan vara nyfiken och nosa i luften mot folk. Då brukar jag fundera på om det är fel av mig att ibland känna att folk som kliver på vagnen
efter oss, alltså när vi redan är där längst bak, att dessa människor faktiskt gör ett beslut? Alltså, dom kan ju faktiskt gå framåt på spårvagnen. Det är sällan det är så trångt så att man inte kan flytta sig, är det det brukar jag vänta på nästa för jag vill inte trängas. Hur som helst så kan jag bli lite irriterad när folk kliver på där bak, ser hunden, och sedan står kvar och ser rent ut sagt äcklade ut. Varför flyttar man sig inte då?
Nu är ju dom allra flesta positiva och många sitter och tittar och ler åt honom. Men just dom där surisarna ger mig ont i magen.
Sedan undrar jag lite hur ni andra gör? Försöker ni få hunden att flytta sig hela tiden och så för att inte vara i vägen för andra? Jag kan tycka att det känns lite jobbigt. Jag är glad att jag har en hund som är avslappnad på buss/spårvagn/tåg. Om jag då tvingar honom att ställa sig upp hela tiden så vill han ju inte lägga sig ner igen. Självklart flyttar jag honom alltid om någon visar tecken på att vara rädd, det har jag full förståelse för att man är och jag uppskattar mycket när folk faktiskt säger till att dom är det.
Några sådana barn har jag inte varit med om. Däremot ungdomar/vuxna som på fyllan sitter och "skäller" eller mjauar. Eller en gång när en kille med vääärldens största resväska promt skulle gå av i den bakre dörren, trots att han satt precis vid mittendörren och dessutom såg att det låg en stor hund längre bak i gången. Han släpade bak sin väska och jag var omogen och surnade faktiskt till lite för jag tyckte det var så onödigt. Så jag lät bli att säga åt hunden att ställa sig upp. Killen blev skitsur tillbaka såklart och muttrade något samtidigt som han fick lyfta sin stora väska och bära den av bussen. Men varför varför gick han inte en meter framåt istället för att gå längst bak i bussen och gå av? Jag förstår verkligen inte.
Men tja. Över lag tycker jag faktiskt att folk är glada och trevliga och hur många som helst vill klappa afghanen och prata och berätta om sina afghanerfarenheter alt. sin okunskap om saken.
