E
exitingflame
idag kom äntligen små missarna!
Det började igår vid elva på kvällen och strax före sju kom värkarna igång.
Det första som kom ut var ett dött foster, såg inte ens ut som en kattunge, utan var ungefär samma storlek som en femkrona i diameter, en blodig klump...
Vid åtta kom det dock en kattunge som var välskapt och mådde bra, men problemet var att den tredje och sista ungen aldrig kom, ringde vet. och fick komma in akut.
I väntrummet får man frågan uppslängd i nyllet: Antingen akut kejsarsnitt eller avlivning, vad väljer du?
Valde naturligtvis kejsarsnitt, men en klump i magen av oro för vad min sambo skulle tycka om att betala 4000:- för en katt (han tog det dock ganska bra), ingen kunde lova att den sista ungen levde, men efter en timme kom vet ut med min lilla älskling... och hennes andra, fullt friska bäbis!
Väl hemma började bekymmren åter, kissen ville plötsligt inte dia nån av ungarna och eter ett tag tog hon den första och gick, bara lämnade den andra lilla bäbisen, som hon fortfarande inte slickat riktigt torr.
Som tur är måste hon ha ångrat sig för hon kom tillbaka med den första och la tilbaka den i lådan med sin syster.
Hon är fortfarande lite skeptisk mot sina bäbisar, men hon låter båda dia (efter lite övertalning) och hon slickar och pratar, babyjoller med dom
Vågar inte hoppas riktigt än, men just nu ser allt ut att ordna sig med våra nya familjemedlemmar.
Skickar ett STORT tack och tusen kramar till min kompis Alvia, för all hjälp idag, hos veterinären och allt ditt stöd, när allt såg mörkt ut och mycket tack för att du tog hand om min häst idag, så att jag kunde få vara hemma med missemissarna
Lång "berättelse" men jag kände att jag ville berätta för er hur allt hade gått
Mvh Flamman, Skrållan (kattmamman) och de små liven Madicken och Tjorven
Det började igår vid elva på kvällen och strax före sju kom värkarna igång.
Det första som kom ut var ett dött foster, såg inte ens ut som en kattunge, utan var ungefär samma storlek som en femkrona i diameter, en blodig klump...
I väntrummet får man frågan uppslängd i nyllet: Antingen akut kejsarsnitt eller avlivning, vad väljer du?
Valde naturligtvis kejsarsnitt, men en klump i magen av oro för vad min sambo skulle tycka om att betala 4000:- för en katt (han tog det dock ganska bra), ingen kunde lova att den sista ungen levde, men efter en timme kom vet ut med min lilla älskling... och hennes andra, fullt friska bäbis!
Väl hemma började bekymmren åter, kissen ville plötsligt inte dia nån av ungarna och eter ett tag tog hon den första och gick, bara lämnade den andra lilla bäbisen, som hon fortfarande inte slickat riktigt torr.
Som tur är måste hon ha ångrat sig för hon kom tillbaka med den första och la tilbaka den i lådan med sin syster.
Hon är fortfarande lite skeptisk mot sina bäbisar, men hon låter båda dia (efter lite övertalning) och hon slickar och pratar, babyjoller med dom
Vågar inte hoppas riktigt än, men just nu ser allt ut att ordna sig med våra nya familjemedlemmar.
Skickar ett STORT tack och tusen kramar till min kompis Alvia, för all hjälp idag, hos veterinären och allt ditt stöd, när allt såg mörkt ut och mycket tack för att du tog hand om min häst idag, så att jag kunde få vara hemma med missemissarna
Lång "berättelse" men jag kände att jag ville berätta för er hur allt hade gått
Mvh Flamman, Skrållan (kattmamman) och de små liven Madicken och Tjorven
