Anmäla?

[vallhund]

Tycker fortfarande det låter väldigt överdrivet att anmäla en djurägare som tar sin gamla hund på regelbundna kontroller. Djurskyddsinspektörerna har otroligt hög belastning och åker på många besök som är fullständigt onödiga. Det gör att det finns ställen där djur i princip självdör får lång väntetid.
Prova att prata med djurägaren eller ta kontakt med behandlande veterinär och få en ordentlig och verklig bild av hundens kliniska tillstånd istället för att gå runt men onda ögat och tycka massa saker på egen bedömning.

Du verkar säker på att den här hunden inte lider o inte kommer att självdö?
Vad gäller att prata med djurägaren har TS rean svarat att det i princip är omöjligt, ev pga psykisk sjukdom/nära släktskap.
Behandlande veterinär har sekretess o får inte prata om djurets tillstånd med andra än djurägaren o lst`s inspektörer o/e länsveterinären. M.a.o. är dina råd totalt värdelösa för TS o för hunden ifråga.

 

[esther]

Och du är lika säker på att hunden lider och mår dåligt trots att en vet som är utbildad tycker annorlunda? Självklart ska man anmäla om det verkligen handlar om djurplågeri, jag tycker bara man ska ta reda på fakta först.
En hund värderar inte livskvalitet som vi gör, det ligger inte och drömmer om hur det skulle vara att springa runt på ängar och leka med bollar. En äldre hund kan absolut ha ett drägligt liv trots att den har svårt att gå så länge den får vara med och känner sig önskad av sin flock.
Där är skillnaden mot en häst som börjar bli skruttig och då ofta blir utstött av flocken.
Sedan ska naturligtvis inget djur ha ont, men sådana grundläggande saker får man väl ändå hoppas att en vet har.

Jag förstår att det kan vara svårt att prata med hundägaren om en sådan känslig sak, men tror ändå att det är det bästa.

 

[iNHALE]

Och du är lika säker på att hunden lider och mår dåligt trots att en vet som är utbildad tycker annorlunda? Självklart ska man anmäla om det verkligen handlar om djurplågeri, jag tycker bara man ska ta reda på fakta först.
En hund värderar inte livskvalitet som vi gör, det ligger inte och drömmer om hur det skulle vara att springa runt på ängar och leka med bollar. En äldre hund kan absolut ha ett drägligt liv trots att den har svårt att gå så länge den får vara med och känner sig önskad av sin flock.
Där är skillnaden mot en häst som börjar bli skruttig och då ofta blir utstött av flocken.
Sedan ska naturligtvis inget djur ha ont, men sådana grundläggande saker får man väl ändå hoppas att en vet har.

Jag förstår att det kan vara svårt att prata med hundägaren om en sådan känslig sak, men tror ändå att det är det bästa.

Undrar hur du kan vara så säker på att gamla hundar inte drömmer om att springa omkring och leka. Visst, djur blir ju ofta medvetna om att dem blir äldre, men jag tror inte för ett ögonblick att deras vilja och naturliga driv att röra sig skulle försvinna bara för det. De allra flesta djur har ett naturligt behov av rörelse, vissa arter mer än andra. Just hundar är ju en djurart som är gjorda för att röra sig en hel del, även om alla raser inte har samma behov av motion och rörelse så finns ju grundbehovet där, oavsett ålder.

Nu är jag ingen expert på hundar, men jag har svårt att tänka mig att en hund faktiskt mår "så bra den kan" om den inte ens kan gå ordentligt, oavsett om det beror på ren stelhet eller på smärta. Visst, när hundar blir äldre, som med de flesta andra djur, så är dem inte lika spänstiga som när dem var valpar och har inte samma behov av att rusa runt som tokar, men jag tycker inte att det är ursäkt nog att ha en hund kvar i en situation där den knappt ens kan gå i promenadtakt, faktiskt.

 

[yennork]

Kanske vetten tycker det är lugnare att behandla än att komma med ett besked som hundägaren inte uppskattat. Hunden hade inte blivit avlivad, den hade kanske inte fått någon behandling alls, och hur hade hundägaren reagerat på ett förslag om avlivning? Hunden hade inte blivit avlivad, men det är inte otroligt att ägaren gjort vettens liv till ett helvete, med allt från anmälningar till telefonterror.

 

[Is]

@iNHALE har en tydlig poäng i sitt inlägg, själv är jag stenhård på att en hund som inte kroppsligt kan utföra det den faktiskt är avlad att göra mår inte bra. Jag är helt säker på att även hundars kroppar kan ge upp föra deras huvud och psyke. Är det då rätt att låta en hund leva bara för att det ska glädja matte eller husse?

Min förra tik hade fruktansvärda smärtor tidigt i livet smärtor som tillslut gjorde att hon inte längre kunde göra det hon ville. Jag fick alltså förbjuda henne att leka, springa för fort, följa med ut i skogen osv därför gjorde jag inte det fick hon så ont att hon bara skakade.

Men det är klart så länge som hon bara gick kopplad på kortare promenader så funkade det ju men... För en aktiv 6 årig bruksschäfer är det inte ett värdigt liv. Så självklart kan en hund "drömma om att springa över ängarna" även om det inte är drömma i den bemärkelse som vi människor tänker drömma....

 

[iNHALE]

Vill också lägga till förutom mitt förra inlägg att avsaknaden av fysisk rörelse har en hel del nackdelar när det kommer till hundens fysiska hälsa. Det är ingen nyhet för någon att rörelse är viktigt för att kroppen ska hållas igång. Stillasittande/liggande ger fort problem med magen (trög mage, förstoppning osv) plus att avsaknaden av motion lätt ger en hund som blir överviktig om man inte är extremt noga med maten. Övervikten gör sedan i sin tur att eventuella ledproblem och andra åkommor blir ännu värre och hunden blir ännu mer orörlig.

 

[Raderad medlem 94602]

Och du är lika säker på att hunden lider och mår dåligt trots att en vet som är utbildad tycker annorlunda? Självklart ska man anmäla om det verkligen handlar om djurplågeri, jag tycker bara man ska ta reda på fakta först.
En hund värderar inte livskvalitet som vi gör, det ligger inte och drömmer om hur det skulle vara att springa runt på ängar och leka med bollar. En äldre hund kan absolut ha ett drägligt liv trots att den har svårt att gå så länge den får vara med och känner sig önskad av sin flock.
Där är skillnaden mot en häst som börjar bli skruttig och då ofta blir utstött av flocken.
Sedan ska naturligtvis inget djur ha ont, men sådana grundläggande saker får man väl ändå hoppas att en vet har.

Jag förstår att det kan vara svårt att prata med hundägaren om en sådan känslig sak, men tror ändå att det är det bästa.

Inom alla yrkeskategorier finns den en och annan som borde ha ett annat jobb. Det verkar som den här hunden har varit hos en och samma veterinär. Tyvärr finns det veterinärer som tycker det är enklare att ge djuren mera smärtstillande än att ta diskussionen med ägaren. Så utlåtande från en enda vette skulle jag inte alltid lita så blint på.
Det finns också ägare som greppar minsta lilla halmstrå och det räcker att en veterinär säger att till 99% så lider hunden men ägaren stirrar sig blind på den sista procenten.

Äldre hundar kan också bli utstötta. Och det är inte helt ovanligt att sjuka hundar svälter sig eller går undan om de lever i en större grupp. Hundar känner absolut av försämrad livskvalité.

 

[Is]

Tillägg "En granne" ( läs sommarstugsägare i byn som jag ser en vecka per år) hade en hund som var extremt sjuk väldigt länge... Den gick och självdog i somras, druknade av vattnet i sina lungor, hemma under soffan där han gjorde allt för att komma undan ägaren och smärtorna. Månaden innan var första gången veterinären nämt för ägaren att det kanske var dags att fundera på avlivning, ägaren vägrade för hon ville själv va den som tog beslutet.......... Hmm glömde jag att nämna att hunden var 17(!)år och hade inte kunnat gå på promenad sedan den va 10 och hade opererats för deverse.......

 

[AraSlei]

Tillägg "En granne" ( läs sommarstugsägare i byn som jag ser en vecka per år) hade en hund som var extremt sjuk väldigt länge... Den gick och självdog i somras, druknade av vattnet i sina lungor, hemma under soffan där han gjorde allt för att komma undan ägaren och smärtorna. Månaden innan var första gången veterinären nämt för ägaren att det kanske var dags att fundera på avlivning, ägaren vägrade för hon ville själv va den som tog beslutet.......... Hmm glömde jag att nämna att hunden var 17(!)år och hade inte kunnat gå på promenad sedan den va 10 och hade opererats för deverse.......

Så fruktansvärt, jävla hemskt

 

[Dandylinn]

Tillägg "En granne" ( läs sommarstugsägare i byn som jag ser en vecka per år) hade en hund som var extremt sjuk väldigt länge... Den gick och självdog i somras, druknade av vattnet i sina lungor, hemma under soffan där han gjorde allt för att komma undan ägaren och smärtorna. Månaden innan var första gången veterinären nämt för ägaren att det kanske var dags att fundera på avlivning, ägaren vägrade för hon ville själv va den som tog beslutet.......... Hmm glömde jag att nämna att hunden var 17(!)år och hade inte kunnat gå på promenad sedan den va 10 och hade opererats för deverse.......

Jag tycker man tar ansvar när det är dags..och det är dags när djurets livskvalitet blir så dåligt att den är sjuk eller skadad länge utan förbättring, eller utan chans till förbättring, oavsett ålder. Det är inte okej att äldre djur har vilka krämpor som helst!

Det värsta jag vet är faktiskt när folk behåller djur så himla länge som tillslut får självdö/att man sätter in livsuppehållande vård bara för att man vägrar släppa taget..fyy så elakt och egoistiskt. Visst det är ett helsicke att stå inför beslutet att säga farväl till sin bästa vän, men det är ett ansvar och ett faktum man måste veta att man ska ställas framför förr eller senare.
För mig är det ett plågande..de kan i vissa avseenden plågas till döds i mina ögon faktiskt. På äldre sjuka djur som har ont ser man nästan en tydlig nedbrytning av kroppen..som inte bör gå så långt att det innebär stora problem och krämpor.

Det nästan äcklar mig faktiskt för det är brist på empati..att hålla dem vid liv genom alla möjliga medel känns inte försvarbart.
För om man vänder på det så skulle de flesta av våra djur inte bli så gamla som de blir idag (deras ålder stiger med välfärd)..många lever sas redan på övertid och blir övertiden så pass uttagen att djuret inte ens kan röra sig ohindrat..då är det god natt.

 

[ch791022]

Veterinärer har ingen skyldighet att diskutera med andra än djurägaren. (undantaget är väl typ mot myndiget isf i vissa lägen)

Det du tipsar om bryter mot den sekretess som råder..tvärtom får de ju inte diskutera enskilt fall med andra utan tillåtelse fr djurägaren. Sånt som journaler/historik får aldrig lämnas ut till andra, inte ens diskuteras.

Visst..man kan alltid ringa till vetten och säga att man är orolig..men det mest troliga är att denne kommer att tala om att man inte vill diskutera saken utan djurägares närvaro/godkännande.

Inte heller kan man hota med att göra en utredning av djuret som man själv inte ens äger hos någon annan. Hur skulle man lyckas med det utan djurägarens tillåtelse?

Som sagt..ett knepigt läge..speciellt med motparter som inte ser det felaktiga.

Fast att veterinären inte diskuterar ett fall med andra än djurägaren är ju inget som hindrar att man ringer och säger vad man själv sett och hur det ser ut härifrån. Kan ju även vara så att hundägaren faktiskt inte berättar hur illa det är i vardagen och att det har varit på hundens "bättre" dagar dom haft sina besök. Men man kan aldrig räkna med ett svar från veterinären och har inte heller rätt att ens be om det, utan får bara hoppas den tar det man sagt i beaktan.

/Camilla

 

[Sablar22]

Fast att veterinären inte diskuterar ett fall med andra än djurägaren är ju inget som hindrar att man ringer och säger vad man själv sett och hur det ser ut härifrån. Kan ju även vara så att hundägaren faktiskt inte berättar hur illa det är i vardagen och att det har varit på hundens "bättre" dagar dom haft sina besök. Men man kan aldrig räkna med ett svar från veterinären och har inte heller rätt att ens be om det, utan får bara hoppas den tar det man sagt i beaktan.

/Camilla

Det var precis så jag menade!

 

[ch791022]

Kanske vetten tycker det är lugnare att behandla än att komma med ett besked som hundägaren inte uppskattat. Hunden hade inte blivit avlivad, den hade kanske inte fått någon behandling alls, och hur hade hundägaren reagerat på ett förslag om avlivning? Hunden hade inte blivit avlivad, men det är inte otroligt att ägaren gjort vettens liv till ett helvete, med allt från anmälningar till telefonterror.

Hoppas verkligen det inte är så för då har vi en vet som verkligen inte gör sitt jobb

/Camilla