Anpassa arbetstider efter pendling

[athena_arabians]

Fast det där tycker jag också är lite knepigt, om jag ska vara ärlig. HUR ska den hänsynen tas då? Och om man väljer att inte skaffa barn/inte kan få barn, ska man då för evigt vara den som får de sämsta passen/de sämsta arbetstiderna?

Finns inte en suck att jag skulle acceptera att alltid få ett dåligare schema pga att jag inte har barn. Det är lika absurt som att kräva att schema läggs efter pendlingsmöjligheter.

Önskemål kan man givetvis framföra.

 

[lil-sis]

Tillåt mig att skratta... Seriöst? Varför har de då tagit ett jobb med sådana arbetstider om de vägrar köra bil? Varför tycker de att det är mer rätt att kollegorna håller sig med bil för att jobba obekväma tider?

Min kollega hyr bil var tredje vecka på Statoil, dvs när hushållets enda bil behövs av partnern under kollegans skift. Det är ju en lösning.

Själv jobbar jag precis ut med sträckan min sambo pendlar varje dag, inte fasen gnäller jag över att vi inte kan samåka utan måste ha två bilar.

Eller förresten, kanske borde vi på landet vägra jobba eftersom det för det första är så långt till kollektivtrafiken (nu har vi faktiskt bara 4 km!) och för det andra så går det bara några turer/dag så det passar ju bara en arbetstid i princip.

Och ja, hur gör de i Norrland? :-P

Jag bor typ i Norrland (nä men norr om Uppsala iaf) och jag kan intressant nog åka kollektivt från dörr till dörr men det är två osäkra byten på vägen (taskig marginal och ingen samtrafik).

Men jag väljer jobbtider så jag får dagsljus hemma. Det betyder att jag börjar vid 04 och första bussen härifrån går 06.05, så det går ju inte Men jag kan åk tåg halva sträckan ett par dagar per vecka som mest.

 

[lil-sis]

Finns inte en suck att jag skulle acceptera att alltid få ett dåligare schema pga att jag inte har barn. Det är lika absurt som att kräva att schema läggs efter pendlingsmöjligheter.

Önskemål kan man givetvis framföra.

Fast vad som är ett sämre schema är ju högst individuellt.

 

[athena_arabians]

@lil-sis: Naturligtvis, en bättre formulering är väl att aldrig få igenom sina önskemål vad gäller schemat men att de med barn ofta får det. Det ska sas vara lika illa för alla

Jag har en kompis utan barn som på en tidigare arbetsplats alltid fick välja semester sist eftersom de med barn valde först. Han var hygglig och ställde upp på det men jag hade själv inte gjort det. Där gäller det att det finns en chef som klarar och vågar styra upp det hela.

 

[Lobelia]

Visst roterar vi. Men inte oftare än terminsvis alternativt läsårsvis. Jag har haft fredagsstängningen sedan i augusti. Det har varit helt okej egentligen. Många röda dagar som infallit på fredagar i år, och faktiskt en något lättare arbetsbörda på fredagseftermiddagar jämfört med andra eftermiddagar...

Att rotera terminsvis är snarare att byta schema och det hade inte varit okej i mina ögon. Det är knepigare att lägga schema med riterande pass men just icke attraktiva tider kan det vara nödvändigt för att få det att gå ihop och göra folk mindre missnöjda.

Det blir också lättare med schemaläggning om folk Tala om de föredrar att öppna föra att stänga och tvärt om, de kan finnas de som vill börja tidigt ( alternativt stänga) som gärna tar de passen oavsett om de anses som attraktiva eller de som helt enkelt inte bryr sig.

 

[Jeffery]

Jag skulle i din situation på ett arbetsplatsmöte ta upp vad som skulle gälla i gruppen vid schemaläggningen, och på så sätt låta alla arbetskamrater gemensamt bestämma vilka regler och undantag ni ska ha.
Om ni är åtta personer, som ska dela på öppna och stänga vid 2x5 tillfällen varje vecka, hur ska ni då lösa detta? - det är ju faktiskt ert ansvar som grupp att se till att detta fixas!

Är det ok för de sju andra att A inte hjälper till alls, pga sin livssituation.
Är det ok för de sex kvarvarande att B inte hjälper till alls, pga sin livssituation.
Är det ok för de fem kvarvarande att C inte hjälper till alls, pga sin livssituation.
Ja, är det så, så är det inget problem.

Det jag lärt mig av trettio yreksarbetande år, där vi ofta jobbat i grupp och delat på ansvar, är att A, B och C vid ett sådant möte kommer tvingas ta av sig strutarna från sina ansikten, där man bara ser sitt eget ego - och se vilka problem andra människor har, samt att det faktiskt är en grupp, som man själv är en del i, som faktiskt har ett ansvar för att utföra ett jobb.

 

[Thaliaste]

Tanken är god, men det finns säkerligen inga extra pengar till det. Och det måste ju ändå gå att få ihop schemat i slutänden. Vi har ju inte en massa personal som "blir över". Det är tight.

Kanske kan det vara något att lyfta som förslag, att nästa löneökningspott läggs till att skapa en extrapott för de mest oönskade passen (t ex öppna mån/stänga fredag = x2, öppna/stänga övrig dagar =x1). Jag tycker att Jefferys förlag om att diskutera igenom problemet gemensamt är bra, och om ni där diskuterar vad de dåliga passen är värda i pengar för att slippa passet eller belönas för att man tar det kan nog väcka dem som inte fattat att de ingår i en arbetsgrupp som måste fungera tillsammans. Diskussion om lön kopplat till prestation brukar kunna få igång en diskussion på de flesta arbetsplatser. I slutändan får de två val: antingen kommer allt att förläggas på de oönskade passen och alla har kvar sin lön eller så kan de mest oönskade passen säljas/köpas och de som tar dem får då ett extra lönepåslag. "Priset" blir ju då vad ni behöver sätta för att lagom många ska vilja ha de passen. Alternativet att fortsätta som nu, där vissa ska behöva ställa upp mer än andra utan kompensation, finns inte.

(Jag har tolkat det som att även de som inte är tåg/bussberoende inte heller vill ha de här passen, för det är ju en central fråga om det handlar om vem som ska ta passen som ingen vill ha, eller om det handlar om att det upplevs som orättvist att några får lämna önskemål/krav som tas hänsyn till och andra inte. Arbetstider i sig kan ju upplevas väldigt olika som bra eller dåliga.)

Sedan tycker jag att ett halvår/helår med ett dåligt pass är rätt lång tid, om det inte hade gällt så lång tid hade det inte känts lika betungande. Men det är ju också en smaksak, det kan ju vara enklare att planer sitt övriga liv om man inte byter schema så ofta.

 

[Sonic76]

Tillåt mig att skratta... Seriöst? Varför har de då tagit ett jobb med sådana arbetstider om de vägrar köra bil? Varför tycker de att det är mer rätt att kollegorna håller sig med bil för att jobba obekväma tider?

Min kollega hyr bil var tredje vecka på Statoil, dvs när hushållets enda bil behövs av partnern under kollegans skift. Det är ju en lösning.

Själv jobbar jag precis ut med sträckan min sambo pendlar varje dag, inte fasen gnäller jag över att vi inte kan samåka utan måste ha två bilar.

Eller förresten, kanske borde vi på landet vägra jobba eftersom det för det första är så långt till kollektivtrafiken (nu har vi faktiskt bara 4 km!) och för det andra så går det bara några turer/dag så det passar ju bara en arbetstid i princip.

Och ja, hur gör de i Norrland? :-P

Jag som inte har körkort och pendlar kan vara på jobbet allt mellan 2 timmar innan eller strax innan jag börjar.
När jag slutar får jag vänta mellan 40 min och 2 timmar på bussen.
Men jag passar på att handla efter jobbet då. Innan jobbet dricker jag kaffe, äter frukost eller surfar lite på nätet.

 

[Lovisaleonora]

@Sonic - ja, det är ju precis så man får göra när tiderna inte passar ihop med resten av livet. Det blir lite dötid här, lite dötid där, en hel hög extratid på tredje passet. Det är flexibelt och bra att ha cykelavstånd till jobbet, eller pengar nog att hålla bil och ta körkort. Har man inte de möjligheterna men ändå vill ha jobbet, får man helt enkelt slicka i sig att det blir en del väntetid att sitta av.

Är man skicklig ser man till att ändå låta den tiden bli kvalitetstid. Eller byter jobb.

 

[bettysmatte]

Sedan finns det ytterligare saker som "komplicerar" schemaläggande. Långt ifrån alla jobbar ju heltid, t.ex., så att bara lägga turer efter person 1,2,3, osv fungerar tyvärr inte. Annars är det en bra idé.

I höst kommer vi nog att vara 10 personer (8 förut) för vi håller på att utöka lite. Hälften kommer att vara heltidare, och resten 50-80%. Min tanke nu är att alla heltidare ska få varsin öppning och varsin stängning, och att alla deltidare ska ha minst en eftermiddagstid (till ca 17-17:30). Helt generellt kan man väl säga att eftermiddagarna är minst eftertraktade av ALLA, och när jag lägger schema strävar jag alltid i första hand efter att verksamheten fungerar på bästa sätt SAMT att tiderna fördelas så jämt och rättvist som möjligt. Dessutom är jag övertygad om att det är viktigt att alla får i alla fall en "smak" av vad det innebär att jobba på förmiddagen och vad det innebär att jobba på eftermiddagen. Alla bör vara väl förtrogna med alla arbetsuppgifter så att man lätt kan hoppa in för varandra vid behov, tycker jag.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker absolut du tänker rätt, och att du ska vara tydlig med hur du tänkt när du lagt schemat.

 

[bettysmatte]

Jag som inte har körkort och pendlar kan vara på jobbet allt mellan 2 timmar innan eller strax innan jag börjar.
När jag slutar får jag vänta mellan 40 min och 2 timmar på bussen.
Men jag passar på att handla efter jobbet då. Innan jobbet dricker jag kaffe, äter frukost eller surfar lite på nätet.

Ja, det är ju så man får göra om man väljer (frivilligt eller ofrivilligt) att pendla med buss eller tåg.

Ska kanske också tillägga att alla på mitt jobb som har problem med sina scheman pga pendling har tillgång till minst en bil i sina familjer, och att alla har körkort.

 

[lil-sis]

@lil-sis: Naturligtvis, en bättre formulering är väl att aldrig få igenom sina önskemål vad gäller schemat men att de med barn ofta får det. Det ska sas vara lika illa för alla

Jag har en kompis utan barn som på en tidigare arbetsplats alltid fick välja semester sist eftersom de med barn valde först. Han var hygglig och ställde upp på det men jag hade själv inte gjort det. Där gäller det att det finns en chef som klarar och vågar styra upp det hela.

Vi får inte ens välja semester. Man har tidig vartannat år och sen vartannat och exakt vilka veckor styrs av sommartidtabellen.

Kan man inte komma överens är ju rotation det mest vettiga tycker jag.

 

[mysterious]

Schemat får anpassas efter verksamheten, det brukar vara omöjligt att tillmötesgå allas önskemål när man lägger schema inom din verksamhet. Vara tydlig med att det går inte att tillmötesgå alla, men att de innan onsdag (exempelvis) får tala om att ex. på onsdagar stänger jag helst inte eller att jag tar gärna flera öppningar för jag är morgonpigg. Så det går att försöka tänka på sådana saker, men samtidigt vara tydlig med att det inte alltid går att ordna. Man ska inte behöva få de sämsta tiderna bara för man t.ex. bor nära, är barnlös/har vuxna barn.

Det jag tycker du ska tänka på är
* när behövs personalen mest,
* fördela så att alla får lika "hektiska" tider, att det inte alltid blir "Stina" på avdelning A som får täcka upp och ta "Sture" på avdelning Bs sena/tidiga tid när han är sjuk eller vabbar. För det sliter på personalen att det alltid är samma person som får täcka upp när någon annan är sjuk eller vabbar. Att schemat är hållbart så ingen går in i väggen.

 

[Amha]

Det beror ju helt på situationen. Jag bodde vid ett tillfälle på en plats där jag tvunget behövde bil. En gång när jag av en anledning behövde åka kollektivt fick jag kliva utanför dörren vid strax efter midnatt för att vara PP jobbet kl 4 och börja kl 6. Då vi bor på många olika platser och har många olika objekt på olika platser i länet tycker jag nog ändå att våra schemaläggare får anstränga sig lite. För några få är det inte praktiskt möjligt att befinna sig på en viss plats en viss tid men det går fint ett par timmar senare.

Handlar det om att vara på jobbet en halvtimme-timme tidigare är det inget att bråka om tycker jag men för vissa blir det väldigt svårt att ta vissa tider. Dock anser jag att om man inte kan ta en morgontid får att resan ska påbörjas mitt i natten eller att man har dagislämning t.ex bör man ju ta på sig en annan mindre attraktiv tid för att kompensera.

Nu dealar jag mycket med mina planerare, fräck som jag är. Om de vill att jag tar extrapass och jag känner att jag redan har för mycket ber jag om en annan ledig dag eller morot/muta för att göra det. Ber jag om ledigt lite hastigt och lustigt säger jag att jag kan ta ett annat pass i stället osv. En dialog mellan planerare och övriga som jobbar är nog viktigt. "Jag kan försöka ta bort dessa pass men jag behöver att du tar ett annat pass som kan tyckas vara obekvämt eller att du får dina obekväma pass på samma vecka" t.ex.

 

[ch791022]

Det är precis det som inte fungerar. De som vill kunna buss- och tågpendla kan inte komma såpass tidigt att de kan öppna. Ska de stänga, så får två av dem en väntetid mellan jobbslut och buss på ca 1 timme och en kvart. Det tycker de inte heller om.

Kanske ska tillägga att detta inte är en arbetsplats inom ett storstadsområde. Bussar och tåg går därför inte jätteofta, speciellt bussarna kan gå med TIMMARS mellanrum vid vissa tidpunkter på dagen. Att anpassa efter dessa tider är helt enkelt mer än SVÅRT!

Har man tagit ett jobb där det inte är så bra möjligheter till kollektivt resan så får man ta det och köra bil de dagarna som man tycker väntetiden blir för lång. Det är inte arbetsgivaren uppgift att ha något alls med resorna till och från jobb att göra om det inte är sagt vid anställningen redan.
Jag håller utan tvekan med alla som säger att obekväma pass ska fördelas jämt eller så ska den/de som tar fler än övriga premieras på annat sätt för att dom tar det.

/Camilla

 

[kattan1974]

Låter som ni har typ samma schema vecka till vecka om samma person åker på att alltid stänga på fredagar en hel termin? Kanske skulle det underlätta om man kunde ha ett 4v schema tex då är det iaf 4olika som får ta det passet efter vecka 4 börjar det automatiskt om på v1. De som inte stänger på fredagar får turas om att öppna på måndagar?
Jobbar själv oregelbundna arbets tider både dag,kväll och helg . Vissa pass är attraktivare än andra. Ingen vill väl jobba en fredagkväll om man ska vara ledig på helgen tex , det handlar om att ge och ta och att få kollegorna att förstå vad det innebär. Tex fall man kan tänka sig o jobba fredagkväll när man ska jobba helg så får man bli ledig fredagkväll på ledig helg liknande för dig fre stängning - måndag morgon . Å nej man blir inte alltid undantagen bara för att man har barn. Jag bor själv med min dotter och när vi genom upphandling bytte arbetsgivare var jag tvungen att byta arbetsplats då jag inte fick ihop det med dagis öppettider bussåkande och min arbetstid ( fick helt plötsligt bara 7-turer) . Jag jobbar lika mkt kväll som mina kollegor och skaffar barnvakt de kvällar, eftersom det behövs nästan lika mkt bemanning på dagen som på kvällen så måste de bli så jag kan ju faktiskt inte låta minn privatliv styra över mina kollegor. Nu har jag en jätte bra mamma som hjälper mig med barnpassning så jag klagar inte.

Du tänker helt rätt. Alla ska veta vad som händer/hur det är att vara på jobbet under hela arbetsdagen så att man kan hoppa invid behov där det fattas folk.

 

[monster1]

Ja, det är ju så man får göra om man väljer (frivilligt eller ofrivilligt) att pendla med buss eller tåg.

Ska kanske också tillägga att alla på mitt jobb som har problem med sina scheman pga pendling har tillgång till minst en bil i sina familjer, och att alla har körkort.

Jag tänker så här, som du redan skrivit och som din chef påpekat så har ni rätt att schemalägga utan att ta hänsyn till hur obekvämt det blir för den anställda. Men man får sedan ställa det mot hur smidigt det är att nyrekrytera om de anställda anser att det blir för besvärligt att få ihop livspusslet. Jag tror även att de flesta gör ett bättre jobb om de trivs och får ihop sina liv även efter arbetet. För mig skulle det vara ett absolut nej, till att pendla 2h enkel resa, men det är ju som man ser i den här tråden helt upp till person.

Att reglera med lönen tycker jag verkar vara en bra ide, det kan ju kompensera den extra kostnad det blir för en extra bil och drivmedelskostander för att kunna ta de pass då man inte kan pendla med kollektivtrafiken.

 

[ch791022]

. Å nej man blir inte alltid undantagen bara för att man har barn. Jag bor själv med min dotter och när vi genom upphandling bytte arbetsgivare var jag tvungen att byta arbetsplats då jag inte fick ihop det med dagis öppettider bussåkande och min arbetstid ( fick helt plötsligt bara 7-turer) . Jag jobbar lika mkt kväll som mina kollegor och skaffar barnvakt de kvällar, eftersom det behövs nästan lika mkt bemanning på dagen som på kvällen så måste de bli så jag kan ju faktiskt inte låta minn privatliv styra över mina kollegor. Nu har jag en jätte bra mamma som hjälper mig med barnpassning så jag klagar inte.

Du tänker helt rätt. Alla ska veta vad som händer/hur det är att vara på jobbet under hela arbetsdagen så att man kan hoppa invid behov där det fattas folk.

Tyvärr är det inte alla som håller med, fick höra från en kollega att det var bara för mig att stå ut med att jobba alla jular för jag hade ju faktiskt inga barn så det var ju inte viktigt att jag fick fira med familjen någonsin :S
Visst förstår jag att det i vissa fall måste göras undantag för att det finns barn med i bilden men det får inte bli på bekostnad av oss som inte har barn hela tiden, då är det kanske på plats att byta jobb som passar in i övriga livet bättre.
Så det är trevligt att se föräldrar som inte bara tycker det är kollegernas jobb att ställa upp extra eller anpassa sig konstant.

/Camilla

 

[Jeffery]

Jag har en barnlös bekant som jobbar som uska (eller likvärdigt). Hon och två andra barnlösa arbetskamrater har alltid täckt upp på sin avdelning på de stora helgerna. De har velat ha det så, mer pengar, och ingen klagar alls när de vill ha ledigt vid andra tillfällen.

Så vid något tillfälle mitt på året råkade de jobba tillsammans, och någon av dem tog upp detta fenomen - att övriga tog för givet att just dessa tre alltid skulle jobba jul, nyår, påsk, midsommar. Så de smidde lite planer, och var för sig och utspridda i tid ansökte de alla om semester över kommande jul och nyår. Den beviljades av arbetsgivaren, den låg ju åtta-nio månader bort, och nu var det ju av vikt att dessa tre kunde jobba mycket under de andras semestrar.

Så blev det september. Oktober. November. Paniken hade spridit sig på avdelningen. Man var upprörda. Cirklar hade blivit rubbade. Jämvikten var på sniskan.
"Det var skönt," sade hon, "att åka iväg på den där jul-nyårs-ledigheten."