Är det otrevligt att använda punkt i sms?

[MiaMia]

Generellt tycker jag inte alls att det är något fel på en oskyldig liten punkt, men jag är nog skyldig till att ibland ersätta den med en smiley för att ge mitt meddelande en mer positiv eller avslappnad ton. Fast jag ersätter nog oftare ett utropstecken än en punkt med en smiley, tror jag.

Häromdagen fick jag dock ett sms där punkten kändes just lite tråkig, eller där jag liksom tolkade den som brist på entusiasm och vilja. Jag skrev och frågade om en vän (40 år gammal, själv är jag 34) var sugen på att ses och ta en fika nån dag nästa vecka och hon svarade "Absolut. Ska iväg med jobbet på tisdag men är hemma igen från onsdag och framåt."

Här hade jag nog personligen skrivit det som "Absolut! Ska iväg med jobbet på tisdag men är hemma igen från onsdag och framåt " för att ge meddelandet en lite mer positiv ton, men jag förstår ju att inte alla tänker som jag och är medveten om att jag har en tendens att överanalysera sådant här.

Ett annat exempel är när jag svarade på en väns frågan om när vi kunde ses. Jag gav ett förslag på tid och plats och fick ett enkelt "Ok." tillbaka. Det kändes inte som att hon direkt sprudlade av entusiasm, men där var det nog nästan lika mycket bristen på uppföljning (typ, "det låter trevligt") som själva punkten som satte tonen.

Just i ett sådant fall som i ditt exempel skulle jag kunna använda punkt oftare ju mer "enkelt skrivsätt" jag hade, som i sms.
Då är jag bara ute efter att få en skiljeteckensfunktion som delar av i texten. Utan att lägga närmare tankemöda på vilket tecken det skulle vara, och lägga dit ytterligare betydelsemässiga nyanseringar utöver att dela av texten.

 

[MiaMia]

Som sagt, ett ord kan betyda tusen olika saker beroende på hur det uttrycks, ord är inte bara ett ord. Jag tycker nog att vi borde kommit såpass långt i samhället för att förstå att ord kan vara både traumatiserande och skadliga.

Att gå den lilla lilla extra biten och förtydliga litegrann är inte fel och skadar inte någon. Antingen i form av smileys eller genom skiljetecken. Vi har i alla år också faktiskt använt oss av skiljetecken för att få fram vad vi menar känslomässigt.

Det blir tex inte en mindre korrekt mening för att man lägger till ett skiljetecken för att få fram känslan så varför bli så upprörd att folk lägger till en smiley istället för ett skiljetecken. Samma funktion men olika tecken. Och smileys har trots allt använts flitigt dom senaste typ 30 åren iallafall så det bör inte vara så konstigt längre.

Att bry sig om hur den andra man skriver med uppfattar en är aldrig fel.

Men du får ju skilja på att ha förståelse för någon, från att ge deras tolkningar en normerande status.

 

[Grazing]

Men du får ju skilja på att ha förståelse för någon, från att ge deras tolkningar en normerande status.

Jag vet inte men jag bryr mig iallafall om dom jag brukar messa med såpass att jag kan skriva på ett sätt så att det minimerar missförstånd. Jag vill inte orsaka att någon sitter och överanalyserar någonting och riskerar att tro någonting som inte är. Jag tycker verkligen inte det är jobbigt att lägga till en glad gubbe efter en mening, jag går gärna den extremt lilla biten extra för att förtydliga något.

Sen vem är jag liksom också att tro att alla ska känna och läsa och uppleva samma sak som jag gör, jag skulle aldrig mena på att jag har rätt och alla andra måste anpassa sig efter vad jag anser är rätt.

Skriver jag till en okänd så anpassar jag mig efter mig själv och vad jag anser är trevligt, som tex ordet "välkommen" det skriver jag aldrig utan utropstecken för jag anser att det låter kort och kan faktiskt låta drygt. Ordet förvandlas till trevligt och glatt med ett utropstecken tycker jag och därför lägger jag till det. Sen ju mer man lär känna en person ju mer anpassar man sig också till deras sätt att uttrycka sig på och hur man pratar med dom, då ändrar man sig lite åt olika håll. Man möts ju ofta tillslut på mitten på nåt sätt hur man kommunicerar.

 

[Luff]

Som sagt, ett ord kan betyda tusen olika saker beroende på hur det uttrycks, ord är inte bara ett ord. Jag tycker nog att vi borde kommit såpass långt i samhället för att förstå att ord kan vara både traumatiserande och skadliga.

Att gå den lilla lilla extra biten och förtydliga litegrann är inte fel och skadar inte någon. Antingen i form av smileys eller genom skiljetecken. Vi har i alla år också faktiskt använt oss av skiljetecken för att få fram vad vi menar känslomässigt.

Det blir tex inte en mindre korrekt mening för att man lägger till ett skiljetecken för att få fram känslan så varför bli så upprörd att folk lägger till en smiley istället för ett skiljetecken. Samma funktion men olika tecken. Och smileys har trots allt använts flitigt dom senaste typ 30 åren iallafall så det bör inte vara så konstigt längre.

Att bry sig om hur den andra man skriver med uppfattar en är aldrig fel. Bara för att du uppfattar ett ord på ett sätt innebär inte det att alla uppfattar dom på det sättet. Folk har olika erfarenhet och olika bagage och uppfattar ord och meningar på olika sätt.

Men det säger mer om dig och din bekantskapskrets om ni är taskiga och ironiska mot varandra. Att ta med det ut i förenings/arbetslivet blir kaos. Om någon skriver Välkommen att ta för er av fikabrödet. Då tycker du att det kan vara en fälla? Inga utropstecken, smileys och ve o fasa en PUNKT på slutet.
Om du hela tiden ska tolka en vanlig mening som negativ så bäddar det för problem. Dina och i förlängningen andras som inte förstår varför du agerar mot dom som om dom varit otrevliga efter en inbjudan till ett möte med efterföljande diskussion om lämplig tidpunkt. Utan smileys, med ok eller tummen upp som bekräftelse. Och korrekt placerade skiljetecken som punkt och inga utropstecken.

 

[Iamia]

En annan aspekt av det här är ju att det blir nästan omöjligt att hänga med i vad som är ”inne” just nu och i vilken åldersgrupp… Som vi sett bara här i tråden, så har många inte ens vetat om att en mening avslutad med punkt ens skulle kunna uppfattas som otrevligt?

Jag fattar att (framförallt) unga har sitt eget språk och egna ”etikett” (som det alltid har varit), men det kan ju inte ligga på den som skriver något att använda rätt koder för mottagaren? Det går ju inte att ta för givet att farfar, eller ens morsan, hänger med i svängarna…

 

[Pegasus63]

Fattar inte varför man inte skal skriva korrekt svenska även i SMS. 360 gränsen i SMS försvann ju redan på 90 talet med Nokia och infördes snabbt även av övriga mobil tillverkare.

 

[Mia_R]

Jag personligen hatar när fok ska tolka vad jag skriver, istället för att läsa vad jag skriver. Ge i att tolka mig!
Om man inte ska använda sig av , är det ok (!) att gilla ett inlägg fortfarande?

 

[Enya]

Jag personligen hatar när fok ska tolka vad jag skriver, istället för att läsa vad jag skriver. Ge i att tolka mig!
Om man inte ska använda sig av , är det ok (!) att gilla ett inlägg fortfarande?

Jag hoppas att ingen av de jag skriver med tolkar mig som sur för att jagi nte har triljoner med emojis och även använder punkt ibland....

 

[Sel]

Generellt tycker jag inte alls att det är något fel på en oskyldig liten punkt, men jag är nog skyldig till att ibland ersätta den med en smiley för att ge mitt meddelande en mer positiv eller avslappnad ton. Fast jag ersätter nog oftare ett utropstecken än en punkt med en smiley, tror jag.

Häromdagen fick jag dock ett sms där punkten kändes just lite tråkig, eller där jag liksom tolkade den som brist på entusiasm och vilja. Jag skrev och frågade om en vän (40 år gammal, själv är jag 34) var sugen på att ses och ta en fika nån dag nästa vecka och hon svarade "Absolut. Ska iväg med jobbet på tisdag men är hemma igen från onsdag och framåt."

Här hade jag nog personligen skrivit det som "Absolut! Ska iväg med jobbet på tisdag men är hemma igen från onsdag och framåt " för att ge meddelandet en lite mer positiv ton, men jag förstår ju att inte alla tänker som jag och är medveten om att jag har en tendens att överanalysera sådant här.

Ett annat exempel är när jag svarade på en väns frågan om när vi kunde ses. Jag gav ett förslag på tid och plats och fick ett enkelt "Ok." tillbaka. Det kändes inte som att hon direkt sprudlade av entusiasm, men där var det nog nästan lika mycket bristen på uppföljning (typ, "det låter trevligt") som själva punkten som satte tonen. Det hade nog varit ännu värre att få en enkel "tumme upp" som svar dock

Fast man behöver väl inte Ersätta punkten med en smiley? Jag använder alltid båda om jag lägger in en smiley, skulle aldrig förska min punkt bara för att det kommer en glad gubbe efter.

Edit: ibland lägge rjag in en smiley som förstärkning i mitten på en mening och då används smileyn utan punkt, men enbart då.

 

[Capybara]

Men alltså! På riktigt: tack för svaren, jag ju intresserad av (och jobbar med) språk, och tycker alltid det är toppenkul när folk engagerar sig i språktrådar. Men! Många av er drar på alldeles för stora växlar. Det finns helt uppenbart en mess-kultur där man inte använder punkt, åtminstone inte i korta svar, typ "Ja, vi ses" (obs, exempel). Det finns forskning på att vissa kan uppfatta en punkt som irriterat, se ett tidigare inlägg.

Men det betyder inte att alla unga gör så, att de blir kränkta, att de gråter. Varifrån får ni det? Det är en kulturskillad, en skillnad i sociolekt eller kronolekt, ett intressant fenomen, nåt som kan vara kul att veta, kuriosa. Ni som skriver om att unga måste kamma sig och att de är generation kränkt, chilla lite!

 

[Capybara]

(Och precis som t.ex. @SiZo skrev - nej, min dotter kom inte och grät och var ledsen, eller rasande över mitt skiljeteckensbruk. Vi skrattade och drev med varandra, även om det inte framgår explicit i trådstarten.)

Nu är jag nyfiken på hur många av er hade resonerat i t.ex. slutet av femtiotalet, då den plurala verbböjningen var på väg bort även i skrift, men många absolut tyckte att vi skulle ha kvar den.)

 

[athena_arabians]

(Och precis som t.ex. @SiZo skrev - nej, min dotter kom inte och grät och var ledsen, eller rasande över mitt skiljeteckensbruk. Vi skrattade och drev med varandra, även om det inte framgår explicit i trådstarten.)

Nu är jag nyfiken på hur många av er hade resonerat i t.ex. slutet av femtiotalet, då den plurala verbböjningen var på väg bort även i skrift, men många absolut tyckte att vi skulle ha kvar den.)

Jag har alltid varit en dinosaurie vad gäller språkbruk även om jag själv tappat mycket pga att jag inte skrivit så mycket de senaste åren samt främst jobbar på engelska (och en ohygglig hjärntrötthet eftersom jag bränt ut mig för många gånger).

Dvs jag skulle garanterat försvarat ovanstående och förfasat mig över språkets förfall

 

[Capybara]

Jag har alltid varit en dinosaurie vad gäller språkbruk även om jag själv tappat mycket pga att jag inte skrivit så mycket de senaste åren samt främst jobbar på engelska (och en ohygglig hjärntrötthet eftersom jag bränt ut mig för många gånger).

Dvs jag skulle garanterat försvarat ovanstående och förfasat mig över språkets förfall

Dina inlägg äro fullt begripliga och ditt språkbruk föredömligt mondänt, ehuru din inställning går åt det arkaiska hållet och dina språkliga böjelser luta åt äldre tidevarv.

 

[Skojamindoja]

Men alltså! På riktigt: tack för svaren, jag ju intresserad av (och jobbar med) språk, och tycker alltid det är toppenkul när folk engagerar sig i språktrådar. Men! Många av er drar på alldeles för stora växlar. Det finns helt uppenbart en mess-kultur där man inte använder punkt, åtminstone inte i korta svar, typ "Ja, vi ses" (obs, exempel). Det finns forskning på att vissa kan uppfatta en punkt som irriterat, se ett tidigare inlägg.

Men det betyder inte att alla unga gör så, att de blir kränkta, att de gråter. Varifrån får ni det? Det är en kulturskillad, en skillnad i sociolekt eller kronolekt, ett intressant fenomen, nåt som kan vara kul att veta, kuriosa. Ni som skriver om att unga måste kamma sig och att de är generation kränkt, chilla lite!

Jag var en av dem som kanske tycker att ungdomar bör kamma till sig och inte vara så kränkta jämnt, men det var absolut inte riktat mot din dotter eller någonting som du skrivit i tråden, utan mer på andras inlägg och de eviga kommentarerna från personer födda senare del av 90-talet och framåt som tar för givet att man är sur för att man utelämnar en smiley i ett jobbrelaterat sammanhang. Att man inte blivit så vuxen när man är ute på arbetsplatsen att man inte lärt sig att alla är olika, och också kommunicerar olika, tycker jag är rätt absurt. Och att det då är den äldre generationen (alltså i stort sett alla andra) som ska ändra sig...

Vad ungdomarna skriver till varandra, eller till vuxna i deras närhet privat, skiter jag faktiskt lite i. Som sagt var vi inte bättre. Minns en klasskompis som i en uppsats fick in ungefär hundra typ. Läraren garvade lite, men hon fick skriva om den. Idag hade förmodligen ungdomen (vi gick i sjuan) börjat lipa och sen hade föräldrarna kommit och gormat på läraren... Men i skolan och framför allt senare i arbetslivet, tycker jag att man inte kan använda ett "Internetspråk" eller bli galen för att det saknas en emoji.

 

[Capybara]

Jag var en av dem som kanske tycker att ungdomar bör kamma till sig och inte vara så kränkta jämnt, men det var absolut inte riktat mot din dotter eller någonting som du skrivit i tråden, utan mer på andras inlägg och de eviga kommentarerna från personer födda senare del av 90-talet och framåt som tar för givet att man är sur för att man utelämnar en smiley i ett jobbrelaterat sammanhang. Att man inte blivit så vuxen när man är ute på arbetsplatsen att man inte lärt sig att alla är olika, och också kommunicerar olika, tycker jag är rätt absurt. Och att det då är den äldre generationen (alltså i stort sett alla andra) som ska ändra sig...

Men gör de verkligen det? Några gör det säkert, men det finns verkligen väldigt fullvuxna personer mitt i arbetslivet som inte heller fattat att folk är olika Olika språkgrupper på FB är fullsmockade av mänskor som reagerar kraftigt på språkdrag och vanor som inte är helt i linje med just deras uppfattning.

Jag, som är 45+, tycker inte heller att det i alla situationer är fel med emojier i jobbmejl. Det beror helt på situation och mottagare. I vissa fall funkar det bra och är helt naturligt - och visst vore det rätt sjukt om mottagaren tog illa upp av en enkel smajly?

 

[escodobe]

Problemet är väl egentligen inte att tal och skrift är lite olika, för det är det ju absolut. Jag säger imorron men skriver imorgon, jag säger dom men skriver de eller dem. Jag kan till och med lägga till en smiley i ett mejl för att förekomma ”är du sur” frågan.

Men problemet för mig blir när unga människor, och vissa unga människors föräldrar, blir så infernaliskt kränkta över exempelvis att vuxna avslutar en mening med punkt så att det förväntas att vuxenvärlden ändrar sig. Eller att vi börjar acceptera seriösa mejl fulla av dom och imon.

Man måste ju kunna anpassa sig utefter vem man skriver med? Jag skriver inte likadant med min femtonåriga kusin, en hyfsat jämngammal kompis eller min 63-åriga ganska stelbenta kollega? Det är ju den nyanseringen som ungdomarna måste lära sig och som de inte får en chans att lära sig om vuxenvärlden genast flaxar dit och kraxar men nu blev lilla Stina kränkt, vi måste genast sluta använda punkt då.

Om jag inte minns fel är det en del av undervisningen i svenska att lära sig använda rätt språk på rätt plats så att säga.

 

[Capybara]

Om jag inte minns fel är det en del av undervisningen i svenska att lära sig använda rätt språk på rätt plats så att säga.

Ja, genrepedagogik. Jätteviktigt! Och svårt, även för vuxna i arbetslivet - särskilt när man t.ex. byter jobb och behöver orientera sig i den nya arbetsplatsens språkkultur.

 

[Skojamindoja]

Men gör de verkligen det? Några gör det säkert, men det finns verkligen väldigt fullvuxna personer mitt i arbetslivet som inte heller fattat att folk är olika Olika språkgrupper på FB är fullsmockade av mänskor som reagerar kraftigt på språkdrag och vanor som inte är helt i linje med just deras uppfattning.

Jag, som är 45+, tycker inte heller att det i alla situationer är fel med emojier i jobbmejl. Det beror helt på situation och mottagare. I vissa fall funkar det bra och är helt naturligt - och visst vore det rätt sjukt om mottagaren tog illa upp av en enkel smajly?

JA! Jag har råkat ut för det x antal gånger, och då är jag född -89 så jag är inte lastgammal själv. De blir helt förvirrade och hysteriska och bombarderar en med "är du sur"-meddelanden bara för att man inte använt den där förbannade smileyn. Jag använder också smileys (ganska mycket) när vi chattar internt (alltså även på jobbet), men är det ett mejl försöker jag hålla det ganska cleant och den där generationen som är yngre än jag kan inte ta det...

Vi jobbar dessutom på en myndighet, så jag tycker verkligen inte det ser snyggt ut om mejl som går ut till allmänheten är fulla av imon och käcka emojis.

 

[Capybara]

JA! Jag har råkat ut för det x antal gånger, och då är jag född -89 så jag är inte lastgammal själv. De blir helt förvirrade och hysteriska och bombarderar en med "är du sur"-meddelanden bara för att man inte använt den där förbannade smileyn. Jag använder också smileys (ganska mycket) när vi chattar internt (alltså även på jobbet), men är det ett mejl försöker jag hålla det ganska cleant och den där generationen som är yngre än jag kan inte ta det...

Vi jobbar dessutom på en myndighet, så jag tycker verkligen inte det ser snyggt ut om mejl som går ut till allmänheten är fulla av imon och käcka emojis.

Låter superjobbigt, men det låter som om ni har kommunikationsproblem som varken har med skrivandet eller åldern att göra, kan jag tycka. Om jag hade kolleger som blev hysteriska och bombarderade mig med meddelanden (oavsett anledning) skulle jag ta upp det som ett arbetsmiljöproblem.

 

[Skojamindoja]

Låter superjobbigt, men det låter som om ni har kommunikationsproblem som varken har med skrivandet eller åldern att göra, kan jag tycka. Om jag hade kolleger som blev hysteriska och bombarderade mig med meddelanden (oavsett anledning) skulle jag ta upp det som ett arbetsmiljöproblem.

Fast det har ju i allra högsta grad med åldern att göra om det enbart är unga kollegor som håller på så...