Är ni rädda för att bli brottsutsatta?

[Pudlan]

Jag har jobbat på psyk låst avd behandlingshem mm och har ga mentalskötar utbildningen. Kört tradare på mysko ställen o andra länder. Aldrig varit rädd men vaksam o uppmärksam
på omgivningen. O skulle nån hoppa på mig borde jag klara det. Inget jag oroat mig för tidigare.

 

[mandalaki]

Sen skrev hen boken "50 shades". Förlåt

Que?

 

[Singoalla]

Nej, det kan jag inte säga. Jag ser dem nog som att de sköter sitt jobb, ibland bra, ibland dåligt. Om du ser det som tjuv och polislek så låter det ju väldigt mycket som DIN känsla som inte säger så mycket om vad de faktiskt gör.

Jag såg en intressant diskussion mellan två bekanta brandmän på FB. Där den ena också är militär och den andre aktiv feminist inom FI. FI:aren skrev ett inlägg om hur militärövningarna som skedde nyligen är larvigt och att "leka krig". Militären undrade om FI:aren också anser att dom "leker brand" när dom gör brandövningar. Legitim fråga, i mina ögon.

 

[Sezziyanen]

Sedan finns det nog fler machomän som gillar makt inom polisen än vad det finns sådana män som valt att bli socionomer. Men jag tror du hittar fler inom finansbranschen än i poliskåren.

Tror detta är en konstig förenkling av verkligheten. Visst kanske polis/brandman är lite "macho" traditionellt sett. Men det betyder inte att de måste "gilla makt" mer än andra. Jag tror socionomer eller kostymnissar är minst lika sugna på makt. Men värt att komma ihåg är att makt inte alltid ser ut på samma sätt.

Och polis är inget högavlönat eller priviligierat yrke. Med tanke på all skit poliser möter dagligen tycker jag det är fantastiskt att de håller sig så pass vettiga.

 

[mandalaki]

Jag såg en intressant diskussion mellan två bekanta brandmän på FB. Där den ena också är militär och den andre aktiv feminist inom FI. FI:aren skrev ett inlägg om hur militärövningarna som skedde nyligen är larvigt och att "leka krig". Militären undrade om FI:aren också anser att dom "leker brand" när dom gör brandövningar. Legitim fråga, i mina ögon.

Konstigt att se övningar som att leka sin verksamhet - när man själv jobbar i en verksamhet med regelbundna övningar.

 

[Singoalla]

Konstigt att se övningar som att leka sin verksamhet - när man själv jobbar i en verksamhet med regelbundna övningar.

Håller med. Han har annars många intressanta tankar om machokulturen inom sitt och andra yrken, vilket alltid är intressant att läsa om. Men just den kommentaren var nog inte helt genomtänkt.

 

[Scintilla]

Ja det är jag nu för tiden! För tänkte jag mer på inbrott o om inne katten skulle komma ut. Inye trodde jag i minvildaste fantasi att jag skulle bli hotad för att vi klagade på ett föetag som har vetksamhet i närheten. Vi kontaktade tillsyns myndigeten. Sen tog det hus i...

Har blivit utsatt för hot hemma i huset, på tomten mm av ett företag.
Det är mycket obehagligt!
Har larm med kamera o väktar utryckning. Bytt ytterdörrar. Har alltid mobil med spåring så maken och en till kan se vart jag är. Kamera övervakning av stall gårdsplan o över bilarna. Har inte nån ro hemma den goa känslan av att vara hemma i lugn o ro är borta. Jag får puls o blodtryck på hög nivå om det kommer nån oanmäld o jag hör att det kommer någon eller knackar på dörren. Är jag själv o jag inte ser vem det är öppnar jag inte. Alltid lästa ytter dörrar.
Polisen la ner utredningen för jag hade inte filmat fotat eller hade ljudupptagning på händelserna.

Men skulle det ske nu filmas det ur flera vinklar med ljudupptagning. Som även mmsar o mailar upptagning till flera mobiler o dator. Larmföretaget vet vad dom hänt så detas väktare kommer vägen om när de kör förbi. Vänligen smsar de en liten stund innan.

Ja vi letar annat boende. Stora frågan hur långt bort ska man flytta?

Huva, vad jobbigt!

 

[mandalaki]

Vad gäller brandmän så träffade jag under en period rätt många via jobbet. Min bild var inte att de var jätteempatiska, tvärtom uppfattade jag dem som känslomässigt fyrkantiga när det gällde jobbet. Men: jag fattade också varför. De var tvungna att stänga av empatin. En gav ett exempel: när han kom till en bilolycksplats och det satt ett döende barn i bilbarnstolen så var han tvungen att stänga av och JOBBA. Stänga av tankar om hur hemskt det var, att han själv hade barn i samma ålder osv. (Han bröt ihop först när han kom hem på kvällen, till sina egna barn).

Dessutom behöver brandmän - och poliser - en stark kåranda. När den går så långt att man skyddar kollegor som gjort fel så är det naturligtvis FÖR långt. Men båda kategorierna måste ju veta att de kan lita till 100 procent på sina kollegor när de är i skarpt läge. De får inte ha en massa känslomässigt krångel sinsemellan.

 

[Singoalla]

Vad gäller brandmän så träffade jag under en period rätt många via jobbet. Min bild var inte att de var jätteempatiska, tvärtom uppfattade jag dem som känslomässigt fyrkantiga när det gällde jobbet. Men: jag fattade också varför. De var tvungna att stänga av empatin. En gav ett exempel: när han kom till en bilolycksplats och det satt ett döende barn i bilbarnstolen så var han tvungen att stänga av och JOBBA. Stänga av tankar om hur hemskt det var, att han själv hade barn i samma ålder osv. (Han bröt ihop först när han kom hem på kvällen, till sina egna barn).

Dessutom behöver brandmän - och poliser - en stark kåranda. När den går så långt att man skyddar kollegor som gjort fel så är det naturligtvis FÖR långt. Men båda kategorierna måste ju veta att de kan lita till 100 procent på sina kollegor när de är i skarpt läge. De får inte ha en massa känslomässigt krångel sinsemellan.

Jag tänker lite likadant. Det är ju några av våra medmänniskor som ska springa in i brinnande hus, se döda och lemlästade människor eller ligga där i fronten med automatvapen i händelse av krig. Jag tänker på poliserna som sprang mot Drottninggatan med dragna vapen när alla andra flydde där ifrån. Det måste kräva en förmåga att stänga av. Jag har även av en händelse arbetat mycket med sjuksköterskor och hade en nära kollega under några år som kom direkt från barnintensiven. Det hon sett på sitt jobb pratade hon aldrig om men jag kunde ju se det i ögonen på henne när ämnet kom upp.

Hur tacksam jag är att dessa yrkesgrupper finns och ser efter hos Själv sitter jag här i värmen med en kaffe och det jobbigaste jag ska göra idag är att ta ett jobbigt telefonsamtal med en krånglig konsult. Betydligt högre lön har jag också, märkligt nog.

 

[Sleepy]

Hur tacksam jag är att dessa yrkesgrupper finns och ser efter hos

Håller med.

Tyckte den här artikeln var intressant, ang nationella insatsstyrkan. Det handlar absolut inte enbart om att vara "macho":

https://fokus.dn.se/nationella-insatsstyrkan-inifran/

 

[Anders]

Hur tacksam jag är att dessa yrkesgrupper finns och ser efter hos

Allmän värnplikt?

 

[Singoalla]

Allmän värnplikt?

Nja, den frågan är jag för dåligt insatt i för att säga något om.

 

[monster1]

Vad gäller brandmän så träffade jag under en period rätt många via jobbet. Min bild var inte att de var jätteempatiska, tvärtom uppfattade jag dem som känslomässigt fyrkantiga när det gällde jobbet. Men: jag fattade också varför. De var tvungna att stänga av empatin. En gav ett exempel: när han kom till en bilolycksplats och det satt ett döende barn i bilbarnstolen så var han tvungen att stänga av och JOBBA. Stänga av tankar om hur hemskt det var, att han själv hade barn i samma ålder osv. (Han bröt ihop först när han kom hem på kvällen, till sina egna barn).

Dessutom behöver brandmän - och poliser - en stark kåranda. När den går så långt att man skyddar kollegor som gjort fel så är det naturligtvis FÖR långt. Men båda kategorierna måste ju veta att de kan lita till 100 procent på sina kollegor när de är i skarpt läge. De får inte ha en massa känslomässigt krångel sinsemellan.

Jag har flera poliser i bekantskapskretsen, fler underbara mjuka personer och en och annan som jag tycker är direkt obehaglig (och var det långt innan hen blev polis). Problemet är väll att de som är direkt obehagliga har väldigt stor makt och är en den enda yrkesgruppen som faktiskt har rätt att ta till våld och faktiskt döda. Från de mjuka bekanta jag har så vet jag att det var ett stort problem då att polisen inte fick det psykologiska stöd som de faktiskt skulle behöva efter jobbiga upplevelser i tjänsten, han upplevde att räddningstjänsen hade en mycket bättre rutin kring det. Att när man var brandman var det ok att vara mjuk medan man som polis måste vara tuff. Att man som brandman alltid skulle rädda människor och medan polisen är den som får kontrollera vid en svår situation.

 

[Vogue]

Jag hoppas att den här tråden inte ska bli triggande för någon. Jag har upptäckt att jag har Investigation Discovery och fastat i krim-maraton senaste dagarna. Hur rädda är ni att drabbas av brott, och skyddar ni er på något vis? Vilket eller vilka brott i så fall?

Inte mer än att jag undviker vissa delar av Gbg där en viss typ av kulturella gäng samlar sig. Har väl hyffsad skräck för att bli nerslagen eller våldtagen utav de idioter här i Sverige nu som inte fattar hur man beter sig mot kvinnor, behöver nog inte skriva mer.

Förövrigt är jag trygg och är genom jobbet också väldigt trygg i att kunna försvara mig om det skulle behövas.

Bor dessutom på ett tryggt område där sociala normer råder väl.

 

[Pudlan]

Huva, vad jobbigt!

Ja det är vidrigt, det var inget jag trodde hände i Sverige. Företagets anstälda och ägare är från ett annat land där en del hotar för att få som de vill. Inte klokt.

 

[hoppsann]

Jag är rätt rädd och jag och min familj har blivit utsatta, flera gånger. Av för oss okända gärningsmän. Trots att vi själva ser oss som rätt vanligt tråkiga.
Knivhot, pistolhot, inbrott, sexuellt övergrepp, inbrott, skadegörelse, överfall/rån är det jag kommer på i farten.
Vi har blivit drabbade både i stadsmiljö och lantligt.
Några gånger har det hamnat i rätten. Endast ett har lett till dom då det ofta slutar med att ord står mot ord (som vid ett inbrott!), trots vittnen. En del har dragit tillbaka sina vittnesmål och minns plötsligt ingenting.

Stannar aldrig när jag färdas i bil (inte ens när jag vinkas in och en bil står av vägen), och har alltid bilen låst när jag närmar mig en stad/samhälle.

Låser alltid allt. Alla gårdhus och stall, även när vi är hemma och grejar.
Snart läge för stora hundar och inhägnat känner jag. Bor en timme från storstad i dag, men tyvärr utan chans att få ut Polis under pågående brott.

 

[Pontevecchio]

Que?

äsch var bara ett försök att skämta. Du skrev att du blev av med din filofax och jag spann bara vidare på vad för smaskigheter den innehöll.

 

[Singoalla]

Jag tänker på hur priviligerade vi är i det här landet när en stor majoritet svarar att de inte är rädda. I många andra delar av världen hade nog svaren sett helt annorlunda ut.

 

[Singoalla]

Jag är rätt rädd och jag och min familj har blivit utsatta, flera gånger. Av för oss okända gärningsmän. Trots att vi själva ser oss som rätt vanligt tråkiga.
Knivhot, pistolhot, inbrott, sexuellt övergrepp, inbrott, skadegörelse, överfall/rån är det jag kommer på i farten.
Vi har blivit drabbade både i stadsmiljö och lantligt.
Några gånger har det hamnat i rätten. Endast ett har lett till dom då det ofta slutar med att ord står mot ord (som vid ett inbrott!), trots vittnen. En del har dragit tillbaka sina vittnesmål och minns plötsligt ingenting.

Stannar aldrig när jag färdas i bil (inte ens när jag vinkas in och en bil står av vägen), och har alltid bilen låst när jag närmar mig en stad/samhälle.

Låser alltid allt. Alla gårdhus och stall, även när vi är hemma och grejar.
Snart läge för stora hundar och inhägnat känner jag. Bor en timme från storstad i dag, men tyvärr utan chans att få ut Polis under pågående brott.

Fy så trist att höra!

 

[Sezziyanen]

Jag tänker på hur priviligerade vi är i det här landet när en stor majoritet svarar att de inte är rädda. I många andra delar av världen hade nog svaren sett helt annorlunda ut.

Och i många delar av (områden i) vårt eget land..