Är ni rädda för att bli brottsutsatta?

[Sezziyanen]

Jag har flera poliser i bekantskapskretsen, fler underbara mjuka personer och en och annan som jag tycker är direkt obehaglig (och var det långt innan hen blev polis). Problemet är väll att de som är direkt obehagliga har väldigt stor makt och är en den enda yrkesgruppen som faktiskt har rätt att ta till våld och faktiskt döda. Från de mjuka bekanta jag har så vet jag att det var ett stort problem då att polisen inte fick det psykologiska stöd som de faktiskt skulle behöva efter jobbiga upplevelser i tjänsten, han upplevde att räddningstjänsen hade en mycket bättre rutin kring det. Att när man var brandman var det ok att vara mjuk medan man som polis måste vara tuff. Att man som brandman alltid skulle rädda människor och medan polisen är den som får kontrollera vid en svår situation.

De har ju trots allt väldigt olika roller, poliser och brandmän. Tänk dig bara allt hat det finns mot poliser, det finns inte på samma vis mot brandmän.

 

[Elektronen]

Väldigt sällan jag är rädd att någon ska hoppa på mig eller försöka råna mig. Men känns som att jag "borde" vara det eftersom jag är kvinna och man matas med det i tidningar hela tiden.
Jag tycker inte att man ska vara dumdristig men livet skulle vara alltför begränsat om jag inte kände att jag kunde gå ut efter en viss tid eller för att det var mörkt.

 

[mandalaki]

äsch var bara ett försök att skämta. Du skrev att du blev av med din filofax och jag spann bara vidare på vad för smaskigheter den innehöll.

Aha. Nä, på den tiden jag hade ett snuskliv ristade vi runor i sten.

 

[vallhund]

Inte mer än att jag undviker vissa delar av Gbg där en viss typ av kulturella gäng samlar sig. Har väl hyffsad skräck för att bli nerslagen eller våldtagen utav de idioter här i Sverige nu som inte fattar hur man beter sig mot kvinnor, behöver nog inte skriva mer.

Förövrigt är jag trygg och är genom jobbet också väldigt trygg i att kunna försvara mig om det skulle behövas.

Bor dessutom på ett tryggt område där sociala normer råder väl.

Du menar hyggliga, svenska, vita män?

 

[Vogue]

Du menar hyggliga, svenska, vita män?

Haha eller hur!

 

[Petruska]

Nej, det kan jag inte säga. Jag ser dem nog som att de sköter sitt jobb, ibland bra, ibland dåligt. Om du ser det som tjuv och polislek så låter det ju väldigt mycket som DIN känsla som inte säger så mycket om vad de faktiskt gör.


Ja, så kan det nog vara. Men det har ju inte mycket med nazister och andra högerextrema att göra.
Sedan tror jag nog att de som mest romantiserar uniform(syrken) nog inte blir poliser, de når inte dit. De blir t ex väktare eller ordningsvakter i stället.

Ja, jag vet att jag pratar om MIN känsla. Nyfikenheten gällde om den var delad.

Jag tror fö också så om många av de som romantiserar uniformer. Det är inte heller så himla bra, men bättre än att de blir poliser.

 

[Petruska]

Så är det ytterst sannolikt. Men frågan är hur stor påverkan det gör på poliskåren i sin helhet? Jag känner ingen polis nära, men däremot några brandmän. Där finns väl visserligen inte maktfaktorn med men definitivt ett machoyrke. Jag upplever dessa män som väldigt mjuka, men en genuin vilja att få hjälpa och göra skillnad i människors liv. En empatinivå som jag snarare saknar hos kostymnissar, om man nu ska generalisera väldigt hårt. Den lilla kontakt jag haft med polisen (bilolycka, ofredande och vid ett pågående inbrott) så har jag fått samma upplevelse, att graden av omsorg har varit stor.

Sedan finns det nog fler machomän som gillar makt inom polisen än vad det finns sådana män som valt att bli socionomer. Men jag tror du hittar fler inom finansbranschen än i poliskåren.

Alltså, finansbranschen, inklusive de rikaste människorna i samhället, är väl typ den mest samhällsfarliga gruppen? I termer av pengar som de undanhåller skattemyndigheten.

Däremot har jag inte den där obekväma känslan, personligen, inför själva kostymen, men det beror nog på att min pappa alltid hade kostym på jobbet.

Jag tänker nog ungefär samma skillnad som du mellan poliser och brandmän (på gruppnivå). Och som sagt tror jag ju att det där jag känner inför polisen är just vad jag känner, och jag är lite nyfiken på hur den känslan ser ut hos andra, om den finns. Tex @Trani verkar ju vara lite på samma spår.

Generellt är nog "svaghet för uniform", oavsett vem som hyser den och hur den kommer till uttryck, något som jag är lite försiktig med.

 

[Petruska]

Oj. Jag letade efter en smiley men förstår nu att du menar allvar. Den uppfattningen ser jag som så totalt apart och samhällsfrånvänd att jag inte ser någon utsikt att ens diskutera den. Det händer inte ofta, men nu gjorde det. Men tack för ärligt svar.

Intressant att du måste tala om för @Trani hur apart hens upplevelse och känsla är.

I min erfarenhet är den inte alls ovanlig, faktiskt. Snarare det vanliga, sedan barnsben, tror jag.

Snarare ser jag det som mer apart att göra som du gjorde där.

 

[Snubbelfot]

Intressant att du måste tala om för @Trani hur apart hens upplevelse och känsla är.

I min erfarenhet är den inte alls ovanlig, faktiskt. Snarare det vanliga, sedan barnsben, tror jag.

Snarare ser jag det som mer apart att göra som du gjorde där.

Jag talade inte om för @Trani att hens känsla är apart. Jag beskrev att jag ser den som sådan. Det är en väsentlig skillnad, som jag i min enfald trodde var uppenbar.

 

[avslutat medlemskap]

Ja det är jag nu för tiden! För tänkte jag mer på inbrott o om inne katten skulle komma ut. Inye trodde jag i minvildaste fantasi att jag skulle bli hotad för att vi klagade på ett föetag som har vetksamhet i närheten. Vi kontaktade tillsyns myndigeten. Sen tog det hus i...

Har blivit utsatt för hot hemma i huset, på tomten mm av ett företag.
Det är mycket obehagligt!
Har larm med kamera o väktar utryckning. Bytt ytterdörrar. Har alltid mobil med spåring så maken och en till kan se vart jag är. Kamera övervakning av stall gårdsplan o över bilarna. Har inte nån ro hemma den goa känslan av att vara hemma i lugn o ro är borta. Jag får puls o blodtryck på hög nivå om det kommer nån oanmäld o jag hör att det kommer någon eller knackar på dörren. Är jag själv o jag inte ser vem det är öppnar jag inte. Alltid lästa ytter dörrar.
Polisen la ner utredningen för jag hade inte filmat fotat eller hade ljudupptagning på händelserna.

Men skulle det ske nu filmas det ur flera vinklar med ljudupptagning. Som även mmsar o mailar upptagning till flera mobiler o dator. Larmföretaget vet vad dom hänt så detas väktare kommer vägen om när de kör förbi. Vänligen smsar de en liten stund innan.

Ja vi letar annat boende. Stora frågan hur långt bort ska man flytta?

Det är därför man aldrig ska se nåt, det man inte lägger sig i behöver man heller inte försöka dra sig ur, sorgligt men sant.

På frågan om jag är rädd, nej inte det minsta, det är dom som kommer hit och tänker ställa till med nåt som ska tänka en extra gång,,,,,,vilket dom också gör efter en incident. Pundarna och tjyvarna m.fl. vet vem jag är och vet att sköter dom sitt och skiter i mig så gör jag likadant och det funkar. Nån sorts heder verkar dom ha iallafall.

Däremot utsätter jag mig inte för risken att bli rånad på stan, men här ute rör jag mig ute dygnets alla timmar utan en tanke på att det skulle vara nån fara, här finns bara en massa älgar och vildsvin mm. och dom är varken aggressiva eller rädda och brukar bara se mig som ett naturligt inslag i en grå vardag.

 

[avslutat medlemskap]

Så är det ytterst sannolikt. Men frågan är hur stor påverkan det gör på poliskåren i sin helhet? Jag känner ingen polis nära, men däremot några brandmän. Där finns väl visserligen inte maktfaktorn med men definitivt ett machoyrke. Jag upplever dessa män som väldigt mjuka, men en genuin vilja att få hjälpa och göra skillnad i människors liv. En empatinivå som jag snarare saknar hos kostymnissar, om man nu ska generalisera väldigt hårt. Den lilla kontakt jag haft med polisen (bilolycka, ofredande och vid ett pågående inbrott) så har jag fått samma upplevelse, att graden av omsorg har varit stor.

Sedan finns det nog fler machomän som gillar makt inom polisen än vad det finns sådana män som valt att bli socionomer. Men jag tror du hittar fler inom finansbranschen än i poliskåren.

Jag vet iallafall vad polisen m.fl. av "blåljusfolket" här tycker om mig och det värmde när jag fick veta det bakvägen.
Jag dömer ingen utifrån yrke, etnicitet, kön, sexuell läggning eller social status, men gör bara inget dumt för då agerar jag oavsett om dom är "pundar-Pelle", "finans-Fredrik" eller "blåljus-Benny".

(Med "agerar" betyder det inte att jag just lägger mig i, det kan lika gärna vara att jag tittar åt andra hållet beroende på situation.)

 

[Heulwen]

Nej, jag är inte rädd för att bli utsatt för brott. Vidtar så klart sunda försiktighetsåtgärder som att låsa dörren på nätterna, låsa bilen och hålla koll på min väska i kollektivtrafiken. Upplever ingen otrygghet i att röra mig ute sent på kvällarna. Nu när jag är mamma skulle jag dock undvika att aktivt konfrontera otäcka typer som jag gjort innan, vilket resulterat i att de låtsades försöka pricka mig med bilen.

 

[Petruska]

Jag talade inte om för @Trani att hens känsla är apart. Jag beskrev att jag ser den som sådan. Det är en väsentlig skillnad, som jag i min enfald trodde var uppenbar.

Okejrå. Jag tycker fortfarande att det är lite intressant att du ville påpeka det.

 

[Trani]

Oj. Jag letade efter en smiley men förstår nu att du menar allvar. Den uppfattningen ser jag som så totalt apart och samhällsfrånvänd att jag inte ser någon utsikt att ens diskutera den. Det händer inte ofta, men nu gjorde det. Men tack för ärligt svar.

 

[Trani]

Jag har ungefär en känsla av att poliser typ leker tjuv och polis.

Fattar vad du menar! Märks inte minst i språkbruket: "Polisen skyddar Vanligt Folk mot Buset". Det är så poliser pratar och ser på verkligheten.

 

[Dressyrtjejen_97]

Tänkte faktiskt på den här tråden tidigare ikväll...
Var på väg hem från ett event med studentföreningen vid 00-tiden. Bussen skulle inte gå förrän om typ 30 min, så jag gick upp från stationen, med musiken dunkandes på högsta volym i hörlurarna som vanligt. Drygt 1 km, enbart uppförsbackar. Bara det att alla gatlyktor på ungefär 700 m av dessa sammanlagda 1 100 m var trasiga, så det var i princip helt svart ute. Och jag kände verkligen bara lugn och trygghet. Det kändes som en så fridfull och rofylld kontrast till diskomusiken i mina lurar när det var så svart och tyst... Många andra hade nog reagerat med obehag.
Ganska tydligt exempel på den väldiga trygghet jag faktiskt känner ute nattetid.

 

[Trani]

Tänkte faktiskt på den här tråden tidigare ikväll...
Var på väg hem från ett event med studentföreningen vid 00-tiden. Bussen skulle inte gå förrän om typ 30 min, så jag gick upp från stationen, med musiken dunkandes på högsta volym i hörlurarna som vanligt. Drygt 1 km, enbart uppförsbackar. Bara det att alla gatlyktor på ungefär 700 m av dessa sammanlagda 1 100 m var trasiga, så det var i princip helt svart ute. Och jag kände verkligen bara lugn och trygghet. Det kändes som en så fridfull och rofylld kontrast till diskomusiken i mina lurar när det var så svart och tyst... Många andra hade nog reagerat med obehag.
Ganska tydligt exempel på den väldiga trygghet jag faktiskt känner ute nattetid.

Jag känner lite likadant. Går jag förbi ett ställe med ett par trasiga gatlyktor så känns det behagligt. Samtidigt kan jag också njuta av all belysning som ett tätbebyggt område har. Är uppvuxen på landet och tycker mörker är tryggt men opraktiskt.

 

[avslutat medlemskap]

Tänkte faktiskt på den här tråden tidigare ikväll...
Var på väg hem från ett event med studentföreningen vid 00-tiden. Bussen skulle inte gå förrän om typ 30 min, så jag gick upp från stationen, med musiken dunkandes på högsta volym i hörlurarna som vanligt. Drygt 1 km, enbart uppförsbackar. Bara det att alla gatlyktor på ungefär 700 m av dessa sammanlagda 1 100 m var trasiga, så det var i princip helt svart ute. Och jag kände verkligen bara lugn och trygghet. Det kändes som en så fridfull och rofylld kontrast till diskomusiken i mina lurar när det var så svart och tyst... Många andra hade nog reagerat med obehag.
Ganska tydligt exempel på den väldiga trygghet jag faktiskt känner ute nattetid.

Det är så många som kommenterat "men vi såg dig inte" fast jag stått helt synlig, jag har ju en förmåga att smälta ihop med omgivningen i naturen och varför det är så vet jag inte så får du se en buske följa dig kan du vara lugn, då är det bara jag som håller koll så att ingen stör eller ställer till med nåt jävulskap.

Människorna ser mig inte, djuren ignorerar mig helt, finns jag?

 

[Sezziyanen]

Det var nog mest en personlig nyfikenhet. Om just du delar den grad av avsaknad av djupare förtroende, som i mitt fall helt enkelt är kopplat till maskulinitetsuttryck och sånt som @Trani pekar på, män som gillar hierarkier och uniformer och sånt. Jag lyckas inte se förbi det när det gäller polisen. Jag har ungefär en känsla av att poliser typ leker tjuv och polis. Och var bara nyfiken på om du känner något liknande.

Denna hade jag missat. Men jag önskar du fick åka med lite olika poliser i deras vardagsjobb nångång, så du kunde se hur deras "lek" ser ut.

Men tills dess kan man ju alltid sitta online och snacka "maskulinitetsuttryck".

 

[hastflicka]

Man hor sa valdigt mycket negativt om USA och brott i Sverige sa bara som en motvikt tankte jag beratta att vi kort samma stracka som fran norra gransen i Sverige till Malmo ... och sedan tillbaka upp till Stockholm med en hel del prylar pa Pick-up flaket. En kompressor, en cooler och lite annat smatt och gott. Det star dar natt och dag, vare sig vi ar i narheten eller inte. Allt finns kvar och inte nagon gang har vi varit oroliga att det inte skulle vara kvar.
Vi lamnar standigt klader, vaskor och diverse annat i bilen. Har ofta fonstren nerrullade ett par decimeter eller mer och har aldrig haft inbrott.

Vi star nu med var husvagn pa en sandplan nedanfor parkeringen till ett Casino ... I kvall nar vi gick upp till casinot, ungefar 800 meter, konstaterade vi att det holl pa att bli morkt, inga lysen pa atmonstone 300 - 400 meter, och vi valde att lamna dorren oppen och bara ha natdorren som inte gar att lasa stangd. I kvall var hundarna i burar da vi packar och Diva annars skulle kunna tankas ata upp diverse kartonger. Inte for en sekund funderade vi pa att nagon skulle ta sig in for att stjala datorer, kamera, eller annat som stod framme eller sadant vi redan packat.

Jag ar mer orolig att ga ensam pa vissa platser i Sverige sent pa kvallen an jag ar har i USA ... Nu skulle jag ju inte fa for mig att ga sent pa kvallen i sadana omraden dar jag vet att det ar problem med sakerheten ... som vissa omraden i Chicago, Los Angeles, etc. Har nere vid Mexikanska gransen kanner jag mig dock valdigt trygg. Numera vinkar jag och border patrol at varandra da vi mots nar jag gar med hundarna i oknen.