Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

[Och_Aye]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

kl.

Är det fasta tjänster eller jobb överhuvudtaget som anses svårt att få? Eller är det arbete (fast tjänst) inom de områden man vill jobba som är svåra?

Jag har pluggat några år och det har aldrig varit svårt för mig att dela ut tidningar på lov eller helger. Trist jobb, verkligen, och rätt dåligt betalt; men det är helt klart mer pengar än att gå arbetslös.

Nu slutade jag plugga i somras och halkade direkt in på timanställning inom nattpatrullen i kommunen, äldreomsorg. Jag kan utan problem jobba så mycket man får lov att göra, och har till och med fått tacka nej till flera erbjudanden då jag har ett annat jobb också. Att få jobb eller lön är alltså inget problem alls. (Nu älskar jag jobbet och kommer att fortsätta med det under hösten också, och det verkar inte heller bli några problem att fylla månaderna. Snarare blir det lite för mycket jobb.) Visst, alla kanske inte ska jobba med människor, och alla kanske inte vill vara timanställda, men det måste vara så mycket bättre än att inte få en krona? Nattjobb är ju dessutom perfekt för de som gillar sin fritid.

Kort sagt; att få jobba är kanske inte så svårt, däremot kan det säkert vara struligare att snabbt få en fast tjänst inom exakt det man drömmer om.

 

[grodan21]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Jag tror inte heller det är svårt att få jobb om man är beredd att ta vad som helst. Men nu tror jag att vissa här skulle kalla mig kräsen, men jag är inte beredd på att ta vilket jobb som helst. Men det finns väldigt många områden jag skulle kunna jobba inom med. Jag har lärt mig inom vilka ramar jag måste hålla mig för att jag ska må bra.

 

[Och_Aye]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Jag tror inte heller det är svårt att få jobb om man är beredd att ta vad som helst. Men nu tror jag att vissa här skulle kalla mig kräsen, men jag är inte beredd på att ta vilket jobb som helst. Men det finns väldigt många områden jag skulle kunna jobba inom med. Jag har lärt mig inom vilka ramar jag måste hålla mig för att jag ska må bra.

Fast om du vet vilka områden du behöver hålla dig inom så låter det ju ändå som om du har prövat på en del sas, och då förstår jag verkligen att man inte tar vad som helst. Det gör inte jag heller, t ex har jag provat telefonförsäljare en gång som yngre och näver bäver att jag utsätter mig för det igen. Då skulle jag hellre plugga alla meningslösa kurser som finns för att klara mig.

Däremot kan man ju testa i alla fall tänker jag. När jag började i äldreomsorgen trodde jag att jag skulle tycka det var helt OK, men bara som sommarjobb. Jag ÄLSKAR det verkligen, och det är jag superförvånad (och glad!) över.

 

[Sparrisen123]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Vilka jobb går bort för dig, och varför?

Jag tror många är för kräsna, faktiskt. Man blandar ihop "kan, bör" med "vill, gillar". Jag bör till exempel inte jobba med funktionshindrade eller åldringar, eftersom jag tycker det är direkt obehagligt och mitt psyke klarar inte av det. Jag får ångest av att behöva "ta hand om", kan inte med att "tvingas" ta i människor, och har lätt för att bli på riktigt illamående (och kräkas) av t.ex. kroppsvätskor (alla sorters kroppsvätskor). Jag anser därför att jag inte skulle kunna jobba i såna yrken, eftersom vårdtagaren/brukaren inte skulle kunna få den hjälp h*n har rätt till av mig.
Det är förstås saker jag försöker träna på, men det är så läget är nu.

Sen tycker jag inte det verkar roligt med t.ex. städning, tidningsutdelning eller telefonintervjuare, men det klarar jag av. Jag tycker det är sjukt läskigt och jobbigt att ringa folk, vissa dagar är jag fysiskt helt orkeslös och så, men det går. Alltså kan jag jobba med det, fast det inte är ett drömjobb, och alltså ska jag söka det om jag får bidrag. Tycker jag.

 

[grodan21]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Har inte provat så mycket, men har väldigt svårt för att träffa mycket nytt folk hela tiden. Därför skulle typ äldrevården eller annan sjukvård inte funka för mig. Men det handlar mycket om att jag verkligen inte vill köra mig själv in i den berömda vägen, jag har större risk att göra det jämfört med de flesta andra, tyvärr.

Sen så ger jag mig själv en ärlig chans att få ett jobb inom det området jag är utbildad inom, då det finns jobb. Men söker jobb i hela Sverige för att öka möjligheten att hitta detta jobb.

 

[grodan21]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Vilka jobb går bort för dig, och varför?

Jag tror många är för kräsna, faktiskt. Man blandar ihop "kan, bör" med "vill, gillar". Jag bör till exempel inte jobba med funktionshindrade eller åldringar, eftersom jag tycker det är direkt obehagligt och mitt psyke klarar inte av det. Jag får ångest av att behöva "ta hand om", kan inte med att "tvingas" ta i människor, och har lätt för att bli på riktigt illamående (och kräkas) av t.ex. kroppsvätskor (alla sorters kroppsvätskor). Jag anser därför att jag inte skulle kunna jobba i såna yrken, eftersom vårdtagaren/brukaren inte skulle kunna få den hjälp h*n har rätt till av mig.
Det är förstås saker jag försöker träna på, men det är så läget är nu.

Sen tycker jag inte det verkar roligt med t.ex. städning, tidningsutdelning eller telefonintervjuare, men det klarar jag av. Jag tycker det är sjukt läskigt och jobbigt att ringa folk, vissa dagar är jag fysiskt helt orkeslös och så, men det går. Alltså kan jag jobba med det, fast det inte är ett drömjobb, och alltså ska jag söka det om jag får bidrag. Tycker jag.

Till exempel går arbetsledare bort, även om jag har utbildning för att kunna jobba som det, det beror på att jag inte vill/kan ha det ansvaret över andra. Även telefonförsäljare skulle jag inte vilja ha som jobb.

Jag TROR att ett jobb som är ganska likadant dag efter dag, pasara mig allra bäst.

 

[MayGrace]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Kl
Jag har testat på en hel del med praktik och såna grejer men de finns två saker jag spyr på som jag absolut inte klarar av och har testat båda och de är att jobba och ta hand om människor, får panik vill bara därifrån så de går bort, och sen telefonförsäljare, hatar att ringa okända människor dessutom fick jag så mycket skit kastat på mig när jag provade på de så tack men nej tack.
Hör omkring kobbar typ alla inom vården oavsett utbildning eller på fabriken precis som Pappa gör. Men som han sa för ett tag sedan de är många sm jobbar hos dem som inte har någon utbildning inom de.

 

[bettysmatte]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

kan inte med att "tvingas" ta i människor.

Det här måste jag få reagera på. Har hört det ett flertal gånger från yngre människor nu. Vad betyder det egentligen att man inte "kan ta i människor"? Innebär det alla åldrar? Är det lika omöjligt att "ta i" små barn, eller skulle det fungera att jobba på förskola med 1-5-åringar, t.ex.? Jag ber om ursäkt om jag trampar någon på tårna, men det låter för mig så oerhört främmande att man blir äcklad (?) av att "ta i" sina medmänniskor ? Varför är det så????

 

[grodan21]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Det här måste jag få reagera på. Har hört det ett flertal gånger från yngre människor nu. Vad betyder det egentligen att man inte "kan ta i människor"? Innebär det alla åldrar? Är det lika omöjligt att "ta i" små barn, eller skulle det fungera att jobba på förskola med 1-5-åringar, t.ex.? Jag ber om ursäkt om jag trampar någon på tårna, men det låter för mig så oerhört främmande att man blir äcklad (?) av att "ta i" sina medmänniskor ? Varför är det så????

Jag har problem med att vara nära andra människor, det spelar ingen roll vem det är. Men jag blir inte äcklad (men svarar ändå), utan jag har bara svårt med det. Detta har nog sin grund i min diagnos, då det är ett av de drag man kan ha då. Därför skulle jag aldrig välja ett sånt yrke att jag var tvungen att vara när personer, jag måste ha ett visst avstånd till människor för att må bra.

 

[em-pirre]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Detta har nog sin grund i min diagnos

Jag tror inte det. Jag tror att det är en attitydfråga och beror på förutfattade meningar. Det är så lätt att genast säga att "det skulle man ändå aldrig klara av".

Prova. Jag lovar, flera, om inte de flesta börjar verkligen gilla att jobba nära andra människor, att hjälpa, sköta om och se till. Precis som Sörlatungu skrev.

Jag tänkte nog liknande i tonåren, men jag verkligen älskar att jobba med både äldre och yngre psykiskt/fysiskt sjuka. Trots att jag torkat spyor, diarré, slem och kiss. Det är liksom bara en bisak.

 

[grodan21]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Jag tror inte det. Jag tror att det är en attitydfråga och beror på förutfattade meningar. Det är så lätt att genast säga att "det skulle man ändå aldrig klara av".

Prova. Jag lovar, flera, om inte de flesta börjar verkligen gilla att jobba nära andra människor, att hjälpa, sköta om och se till. Precis som Sörlatungu skrev.

Jag tänkte nog liknande i tonåren, men jag verkligen älskar att jobba med både äldre och yngre psykiskt/fysiskt sjuka. Trots att jag torkat spyor, diarré, slem och kiss. Det är liksom bara en bisak.

Visst det kanske är så. Men jag har svårare för det än gemene man.

Detta är saxat från wikipedia från min diagnos att man kan ha problem med:

• Begränsad förmåga att förstå hur andra tänker och att leva sig in i andra människors situation.
• Begränsad förmåga till ömsesidig dialog, vilket kan beskrivas som svårigheter att förstå det outtalade och att läsa mellan raderna.
• Svårt med planering och organisering av tillvaron (behov av rutiner). Kan gälla mat, tider, att besök måste vara väl inplanerat, att det inte bara ringer på dörren.

Dessa drag har jag till stor del fått. Alltså känner jag mig inte direkt lämpad för att jobba med människor.

 

[em-pirre]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Men har du provat? Det är lite onödigt att läsa på sin diagnos och börja leva enligt den då du kan prova först.

Nu känner jag ju inte dig så det kan ju verkligen vara så att du absolut inte passar i vården, men rent allmänt tror jag att det ofta handlar om förutfattande meningar.

 

[Silkisif]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Jag förstår verkligen att telefonist är ett pissjobb, i alla fall om man är försäljare. Därmed inte sagt att alla telefonistjobb är dåliga. Jag hade själv rätt duktig telefonskräck när jag flyttade till Stockholm, och det jobbet jag till slut fick var som transportledare där man enbart pratar i telefon. Personerna jag pratade med var glada och trevliga, och vips var det inte lika farligt att prata i telefon.

Angående att inte ta i andra människor så tror jag snarare på att det har med din syn på hur andra människor är snarare än diagnosen. Vad är det som är så hemskt med att jobba med äldre människor som i princip är lika kvicka i skallen som du och jag? Vad är det som gör dig illamående?



Om det nu är så att du behöver rutiner, varför jobbar du då inte? Jag kan inte tänka mig att du mår bättre av att bara skrota hemma.

Alla kan må dåligt av att bara gå och skrota. Själv blir jag deprimerad om jag inte har något mål (och strategier för att nå det) med mina dagar.

 

[doglover]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Ja, självklart. Eller ja, nu har jag jobb (som i princip inte är inom det jag är utbildad till) så nu kan jag väl sluta söka sånt

Visst, man pluggar inte för att bli lokalvårdare eller liknande, men huvudsaken är ju att kunna försörja sig. Sen (under tiden) kan man försöka få igång sin karriär inom det man vill göra på sikt.

Tillägg: arbetsförmedlingen har betydligt lägre krav på mig än vad jag gör oavsett. Det enda jag har att uppfylla är att höra av mig via telefon en gång i månaden. Snarare så att de blir förvånade/tycker det är onödigt att jag sökt annat, samtidigt som de varken kan söka på sin egen annonsbas efter jobb jag är utbildad till och konstaterar att de inte kan hjälpa mig.
Känns mest som att arbetsförmedlingen är till för att "sätta dit" de som inte vill ha ett jobb och för att hjälpa de som varit arbetslösa i flera år.

Det finns faktiskt lokalvårdsutbildning. Så visst kan man plugga för att bli lokalvårdre.

 

[Manji]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Låna knapp och ett allmänt svar i jobbdebatten...

När det kommer till vård och omsorgsyrken är dock personlig lämplighet väldigt viktigt. Oavsett anledningar till varför man väljer bort den typen av jobb, om det är bortskämdhet, lathet, diagnoser eller påhittade problem, så ser jag mycket hellre att en sådan människa håller sig borta från behövande brukare, än att personen "biter ihop" för att få en lön.

Brukare förtjänar mer än så...

 

[Sparrisen123]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Vad betyder det egentligen att man inte "kan ta i människor"? Innebär det alla åldrar? Är det lika omöjligt att "ta i" små barn, eller skulle det fungera att jobba på förskola med 1-5-åringar, t.ex.? Jag ber om ursäkt om jag trampar någon på tårna, men det låter för mig så oerhört främmande att man blir äcklad (?) av att "ta i" sina medmänniskor ? Varför är det så????

För min del: Ja, det innebär egentligen alla åldrar. Och det är inte direkt så att jag blir äcklad av att ta i medmänniskor, utan att jag (av diverse personliga anledningar, som jag jobbar med att komma vidare från) inte fixar att "vara nära" någon alls om det inte är någon jag känner mig 100% trygg med.
Jag är alltså medveten om att det är hos mig problemet ligger, och jag vill bättra på det, men innan jag är där bör jag inte ha såna jobb av hänsyn till personerna jag eventuellt skulle behöva ta i.

 

[Och_Aye]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Låna knapp och ett allmänt svar i jobbdebatten...

När det kommer till vård och omsorgsyrken är dock personlig lämplighet väldigt viktigt. Oavsett anledningar till varför man väljer bort den typen av jobb, om det är bortskämdhet, lathet, diagnoser eller påhittade problem, så ser jag mycket hellre att en sådan människa håller sig borta från behövande brukare, än att personen "biter ihop" för att få en lön.

Brukare förtjänar mer än så...

Det här håller jag i och för sig med om. Det är trots allt människor man ska arbeta med, och de ska inte behöva lida för att någon "måste" ha pengar. Hellre då att en person går på soc än behandlar vårdtagare av olika slag illa på något sätt.

 

[Silkisif]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

För min del: Ja, det innebär egentligen alla åldrar. Och det är inte direkt så att jag blir äcklad av att ta i medmänniskor, utan att jag (av diverse personliga anledningar, som jag jobbar med att komma vidare från) inte fixar att "vara nära" någon alls om det inte är någon jag känner mig 100% trygg med.
Jag är alltså medveten om att det är hos mig problemet ligger, och jag vill bättra på det, men innan jag är där bör jag inte ha såna jobb av hänsyn till personerna jag eventuellt skulle behöva ta i.

Det är i och för sig helt rätt, men jag tror att många ändå behandlar vårdtagarna med värdighet. Värre är det med anställda som jobbat inom äldrevården i 30 år, och kommit in i den på tok för vardagliga rytmen...

 

[MayGrace]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

De har jg har sagt både till min sambo ( han jobbar som skötare ) och till Af att vården är ingenting för mig för jag kan inte vara en bra medmänniska eller vad man ska säga när jag får panik. De skulle bara bli jobbigt för alla! Jag har provat så jag vet att de inte blir bra. Men barn har jag absolut ingenting i mot att jobba med! Älskar barn!

 

[grodan21]

Sv: Arbetsförmedlingen, tacka nej till arbete.

Jag är inte min diagnos, skulle mer än gärna slipa den. Men jag har svårt för sociala sammanhang. Jag vill ha ett jobb där jag är ensam eller med samma personer hela tiden. Detta är något som jag indirekt tog hänsyn till när jag valde utbildning.