Arbetslöshet och utbildningar

Jag kanske läst tråden slarvigt men vad är egentligen problemet? Att ditt företag enbart kan anställa de som har den specifika inriktningen och de är för få?

Jag tog upp min oro för att vi är ett företag som har expansionsplaner (ihop med fler andra) men antal "anställningsbara" ingenjörer inom området har droppat från 20 om året till 2 om året just nu. Drastiskt försämrade förutsättningar för expansion med andra ord.

Sedan har tråden i vanlig bukemening handlat om lite allt möjligt som är halvt relaterat.

Man kan alltid lasta oss som småföretag för att inte göra tillräckligt och starta allehanda aktiviteter (och det stämmer säkert delvis) - men jag tror problemen är djupare än så.
 
Men måste ni verkligen ha exakt den inriktningen då? Kanske dum fråga.. En generell elektroingenjör som kanske först gör sitt exjobb hos er, trainee-tjänst, praktik, prövoanställning eller liknande där den lär sig av de andra i företaget? Jag har svårt att se att en inriktning inom utbildningen som redan har en inriktning, elektroteknik, innebär särskilt mycket mer än ett par mindre kurser som skiljer, men det kanske är något jätteunikt inom er bransch, det vet inte jag. Bara en idé :)

Och är det så jätteunikt och smalt med den inriktningen så verkar det ju inte vara särskilt lockande om bara 2-4 studenter väljer det. De ser kanske inte att efterfrågan är så stor och blir de hellre generalister inom elektro.
 
Men måste ni verkligen ha exakt den inriktningen då? Kanske dum fråga.. En generell elektroingenjör som kanske först gör sitt exjobb hos er, trainee-tjänst, praktik, prövoanställning eller liknande där den lär sig av de andra i företaget? Jag har svårt att se att en inriktning inom utbildningen som redan har en inriktning, elektroteknik, innebär särskilt mycket mer än ett par mindre kurser som skiljer, men det kanske är något jätteunikt inom er bransch, det vet inte jag. Bara en idé :)

Jag tackar och tar emot, och tänkte börja undersöka möjligheterna att samarbeta med fler institutioner om nu den som är närmast har börjat haverera i meningen att producera tillräckligt många goda ingenjörer.

Vi kräver viss spets på ett lite specialsätt som LiTH är kända för sedan 80-talet att ha satsat på - men det finns absolut inte bara i Linköping. Både KTH och Chalmers har grupper som är ledande på liknande.

För att förtydliga för den som förstår detaljerna: Vi behöver ingenjörer som har elektrotekniken med en ganska djup förståelse för fysiken och matematiken bakom i GHz-kretsar, med stark digital signalbehandling, stark matematisk förmåga och förmåga att omsätta det i chipkonstruktioner (dvs hårdvarukod som Verilog/VHDL för att köras på FPGA eller ASIC).

Sedan behöver inte riktigt allt vara uppfyllt i varje person, men det är i den häraden vi ligger.

Men jag ska definitivt uppdatera mig på vad som pågår runt om i landet på de olika lärosätena - med ditt tips inser jag att den information jag använder för att "dissa"/inte tro på - är hyfsat gammal och hemmablind-biaserad. Det är trots allt 17 år sedan jag själv tog examen.
 
Jag tog upp min oro för att vi är ett företag som har expansionsplaner (ihop med fler andra) men antal "anställningsbara" ingenjörer inom området har droppat från 20 om året till 2 om året just nu. Drastiskt försämrade förutsättningar för expansion med andra ord.

Sedan har tråden i vanlig bukemening handlat om lite allt möjligt som är halvt relaterat.

Man kan alltid lasta oss som småföretag för att inte göra tillräckligt och starta allehanda aktiviteter (och det stämmer säkert delvis) - men jag tror problemen är djupare än så.
Fast småföretagen befinner sig i en bransch och då kan mani som bransch eller branschorganisationer försöka påverka situationen.
Ni måste ju då göra er mer attraktiva för unga.
Jag förstår att tråden gått åt lite olika håll. Det var svårt att förstå tycker jag vad du var ute efter. I första inlägget trodde jag du ville diskutera allmänt varför unga "väljer fel"
Och nu visar sig problemet vara en inriktning på ett universitet som inte är intressant
 
Det var svårt att förstå tycker jag vad du var ute efter. I första inlägget trodde jag du ville diskutera allmänt varför unga "väljer fel"
Och nu visar sig problemet vara en inriktning på ett universitet som inte är intressant

Fast jag tror att de två hänger ihop. Även om just min vardagsutmaning som jag utgick ifrån är mer specifikt den senare.
 
Fast jag tror att de två hänger ihop. Även om just min vardagsutmaning som jag utgick ifrån är mer specifikt den senare.
Det som hänger ihop är ju att den utbildningen inte är attraktiv för unga
Det finns många undersökningar etc på vad unga söker hos en arbetsgivare. Det kan vara intressant att se på.
Jag har tidigare jobbat inom hr hos en stor arbetsgivare inom teknik. Där jobbade man mkt med denna fråga dvs både med att gå ut till skolelever. Samarbeta med skolor och eleverna fick göra moment i företagets lokaler
Man var också intresserad och tog del av rapporter kring vad unga söker hos en arbetsgivare, framtidens arbetsmarknad etc
 
Plus att många som kommer och är tex civilingenjörer talar en alldeles utmärkt engelska. På flera företag inom pendlingsavstånd till min ort talas inte svenska i korridorerna och på arbetsmötena. Det är engelska som gäller. Eftersom det finns anställda från så många länder.

varför är det så himla viktigt att de där ingenjörerna ska traggla sig igenom SFI och SVA innan de ska ut på arbetsmarknaden?? När de ändå kommer att tala engelska på jobbet....
Vi kan enas om att det är nödvändigt att tala ett lands språk för att bli en samhällsmedborgare som deltar och känner samhörighet. Det gäller såväl akademiker som lågutbildade. Visst är det önskvärt att snabbt komma ut i arbetslivet, men sker det på en arbetsplats där landets språk inte talas och i ett jobb som är högintensivt och kräver alla intellektuella resurser, blir det varken tid eller energi kvar till språkstudier. Var och hur hade du tänkt dig att civilingenjörerna skulle lära sig svenska?
 
Vi kan enas om att det är nödvändigt att tala ett lands språk för att bli en samhällsmedborgare som deltar och känner samhörighet. Det gäller såväl akademiker som lågutbildade. Visst är det önskvärt att snabbt komma ut i arbetslivet, men sker det på en arbetsplats där landets språk inte talas och i ett jobb som är högintensivt och kräver alla intellektuella resurser, blir det varken tid eller energi kvar till språkstudier. Var och hur hade du tänkt dig att civilingenjörerna skulle lära sig svenska?
Framför allt när jag jobbade på universitetet, men även på andra arbetsplatser, har jag varit med om att vi fått personal som inte talade svenska utan vi har jobbat på engelska. Dock har de personer som tänkt sig stanna mer permanent lärt sig svenska. Hur har jag ingen aning om, men jag tvivlar på att de gått genom SFI. I de flesta fall har vi gradvis växlat över till svenska allt eftersom personen lärt sig mer.

Mina f d kollegor är ju inte flyktingar utan personer som rekryterats till tjänster (som definitivt är högintensiva och kräver intellektuella resurser), men behöver det vara så stor skillnad? Om det nu finns ett behov inom vissa yrken och om kompetensen finns hos vissa flyktingar borde det inte vara orimligt att tänka sig att personen inledningsvis jobbar kanske 80-90 % och att resten av tiden frigörs för mer intensiva språkstudier.
 
Jag har de senaste åren träffat 100tals arbetslösa ungdomar i förorten. De vill bli busschaufför, jobba inom vården,taxiförare,makeupartister, lagerarbetare, lokalvårdare, jobba på Volvo eller barnskötare. Några enstaka (100%än dessa har haft utländsk bakgrund) vill bli läkare eller tandläkare.
Inte En enda ingenjör,agronom eller beteendevetare. Några vill lite vagt "jobba med datorer" men kan inte närmare precisera VAD de är intresserade av för datorjobb.
Min tolkning är de vill ha begripliga jobb, jobb som de kan relatera till. De vet vad en busschaufför gör. De känner folk som jobbar på lager.
De har ingen aning om vad en ingenjör gör. Det är något för abstrakt.

Att läsa högre än gymnasiet känns svåruppnåligt (nä,det klarar ju inte JAG) och ta studielån osäkert. En del ser helt förskräckta ut om man undrar vad de vill bli inom vård tex uska, sjuksköterska eller läkare...

Jag är övertygad om att syokonsulenter borde vara mer synliga i skolan.
 
Det här är min kommuns satsning. Mycket lyckat och fantastiskt ställe.
http://balthazar.nu/om-balthazar/
Tyvärr sätter matten stopp för många som är intresserade. Jag jobbar ju med tonåringar och ser hur många är så smarta och kan klura ut det mesta. Men i matte har dom skitbetyg. Jag filosoferar ibland om att man skulle kunna vända på det. Lära sig att lösa problemen först och klura ut vad som krävs och då lära sig rätt räknesätt. Istället för att lära sig traggla tal och inte se nyttan förrän i gymnasiet.
 
Vi kan enas om att det är nödvändigt att tala ett lands språk för att bli en samhällsmedborgare som deltar och känner samhörighet. Det gäller såväl akademiker som lågutbildade. Visst är det önskvärt att snabbt komma ut i arbetslivet, men sker det på en arbetsplats där landets språk inte talas och i ett jobb som är högintensivt och kräver alla intellektuella resurser, blir det varken tid eller energi kvar till språkstudier. Var och hur hade du tänkt dig att civilingenjörerna skulle lära sig svenska?
På mitt jobb kombinerade de jobb med studier
Tex ingenjörer från Indien Pakistan etc.
De la en del fritid på svenskastudier och en del jobbtid fick de också lägga på det.
Arbetsgivarna betalade en del av utbildningen
 
Jag är övertygad om att syokonsulenter borde vara mer synliga i skolan.

Sedan 2013 lyder skolan undan dessa "råd" (läs - gör detta eller något liknande som är lika bra/bättre). http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http://www5.skolverket.se/wtpub/ws/skolbok/wpubext/trycksak/Record?k=3143

Tyvärr är dessa allmänna råd inte satt på agendan i alla skolor ännu, men undantag finns. Jag skulle vilja säga att dessa föreskrifter är särskilt angelägna i förorter där det många gånger saknas förebilder, kontakter etcetera.

Sedan kan ju lärare också bidra till spännande undervisning som gör att man blir mer intresserad...
 
Vi kan enas om att det är nödvändigt att tala ett lands språk för att bli en samhällsmedborgare som deltar och känner samhörighet. Det gäller såväl akademiker som lågutbildade. Visst är det önskvärt att snabbt komma ut i arbetslivet, men sker det på en arbetsplats där landets språk inte talas och i ett jobb som är högintensivt och kräver alla intellektuella resurser, blir det varken tid eller energi kvar till språkstudier. Var och hur hade du tänkt dig att civilingenjörerna skulle lära sig svenska?

Naturligtvis är svenska a och o för integration på arbetsmarknaden och samhället, men saken är den att sitta som civilingenjör och traggla på SFI där samma grupper innehåller analfabeter från Somalia och ingenjörer med dubbla examen (förvisso kemisk) framstod för mig som ytterst stelbent.

Jag vet att Stockholm stad hade ett program där just högt utbildade nysvenskar kunde gå kurser som var riktade mot den svenskan de behövde för att snabbare komma in på arbetsmarknaden för bristyrken. Tyvärr lades projektet ner när Stockholm bytte färg. Det är mer det på en landsomfattande skala jag tänker mig. Varva praktik med riktad utbildning för att avhjälpa just den problematik som @sjoberga tagit upp i den här tråden.
 
Jag har de senaste åren träffat 100tals arbetslösa ungdomar i förorten. De vill bli busschaufför, jobba inom vården,taxiförare,makeupartister, lagerarbetare, lokalvårdare, jobba på Volvo eller barnskötare. Några enstaka (100%än dessa har haft utländsk bakgrund) vill bli läkare eller tandläkare.
Inte En enda ingenjör,agronom eller beteendevetare. Några vill lite vagt "jobba med datorer" men kan inte närmare precisera VAD de är intresserade av för datorjobb.
Min tolkning är de vill ha begripliga jobb, jobb som de kan relatera till. De vet vad en busschaufför gör. De känner folk som jobbar på lager.
De har ingen aning om vad en ingenjör gör. Det är något för abstrakt.

Att läsa högre än gymnasiet känns svåruppnåligt (nä,det klarar ju inte JAG) och ta studielån osäkert. En del ser helt förskräckta ut om man undrar vad de vill bli inom vård tex uska, sjuksköterska eller läkare...

Jag är övertygad om att syokonsulenter borde vara mer synliga i skolan.

Jag tror inte det räcker eller ens hjälper med syokonsulenter för att råda bot på klassamhället. För det är det du beskriver, skulle jag säga.

Det finns ju andra ungdomar vars föräldrar är t ex ingenjörer. För dem känns nog lagerarbetena mer abstrakta eller främmande. Och som har ett självklart självförtroende när det gäller studier - klart jag kan klara dem, jag har ju högsta betyg i allt, varför skulle inte det gå?:cool:
 
Jag tror att du har problemet här... Skolan i största allmänhet verkar vara experter på att döda all glädje med matte, alltså flyr man allt som har med matte att göra. De som jag hör pratar om ett intresse i matematik har det trots skolan, inte tack vare skolan. Nu är min yngsta rätt ung än så länge men han har ärvt sin fars matematiska sinne, jag hänger inte med hur de tänker, jag har svårt att få ihop det utan papper och penna och tydliga tecken, de tänker flera steg åt gången och finner glädje i tal :cautious: Men den skolans sätt att hantera sonens matematiska intresse är att försöka döda det med mängdträning i sånt han redan kan. Ta exempel som gångertabellen, han har kunnat 1-10 sen åk 1 typ men ändå ska han traggla gångertabellen varje vecka för det är andra elever i klassen som inte kan den.. :meh: Han är så trött på den så han håller på att krevera, så hemma vände vi på det och frågade om bråktal, vilket han snabbt förstod, nackdelen är att han nu börjar ledsna på det när övriga klassen börjar med bråk osv. Han ser fram emot hösten då han byter skola och får göra matteprov i början av terminen och får fortsätta framåt i den takt han själv vill utan att bromsas av en klass. Vi peppar för civilingenjör redan nu, även om han ännu inte riktigt har grepp om vad det innebär. ;)
Grundskolan är inget vidare när det gäller naturvetenskapliga ämnen, fast å andra sidan kanske det på sätt och vis också är en fördel. Risken finns att man bränner ut sig och det kan vara bättre att upptäcka den världen först på universitetet eller möjligen gymnasiet - inget av de så kallade underbarn jag känner till som pushats att läsa matematik i förväg under grundskolan har lyckats särskilt bra på universitetet.

Undervisningen i matematik på universitetsnivå börjar från den allra första grunden och det räcker i princip med de fyra räknesätten som förkunskap. Visst, en elev som läst i förväg kanske kan ha inhämtat någon enstaka grundkurs i förväg men det spelar i praktiken ingen roll, det väsentliga är tillgången till den kunskap som finns hos lärare på universitetet och som med få undantag går att finna på lägre nivåer och jag tror inte det vore särskilt lyckat att låta tolv-trettonåringar börja på universitet. Inte för att matematiskt begåvade barn inte skulle kunna klara av undervisningen utan för att det är en vuxenvärld och barn behöver få vara barn.
 
Undervisningen i matematik på universitetsnivå börjar från den allra första grunden och det räcker i princip med de fyra räknesätten som förkunskap.

Nej, man förväntas ha en massa kunskaper från gymnasiet (inte bara grundskolan). Den börjar från grunden på ett sätt, men ändå inte.

På min tid fanns det ett matematiskt basår man kunde läsa innan om man inte hade rätt grundkunskaper för civilingenjörsprogrammen.

Grundskolans uppgift tycker jag är att dels lära ut grunder, men framförallt att väcka och hålla liv i intresse för matematik och dessutom sprida kunskap om att matematik och taluträkning inte är samma saker.
 
Nej, man förväntas ha en massa kunskaper från gymnasiet (inte bara grundskolan). Den börjar från grunden på ett sätt, men ändå inte.
Lite tillspetsat var såklart mitt inlägg för visst har man en viss nytta av att känna igen en del, men det är också en nackdel för undervisningen i matematik på gymnasienivå bedrivs på fel sätt och man lär sig inte tänka matematiskt med bevis och härledningar utan det är formelräkning.
 
Jobbar på företag som vill rekrytera, ihop med massor av andra företag i stan.

Fick i veckan veta att det är 2 st som kommer att examineras inom elektronik på universitetet i stan, jämfört med runt 30 för ett antal år sedan.

Förra året examinerades 4 stycken. Vi anställde 2 av dem.
Alla som tar examen får jobb med bra villkor direkt.

Varför vill ingen jobba där det finns jobb? Varför utbildar sig människor till saker som finns för lite efterfrågan på?

Och ni som funderar på framtiden och har en god matematisk förståelse. Sök Y på LiTH med inriktning Elektroniksystem. Jag "garanterar" grymt intressant jobb i regionen.

/Oroad utvecklingschef

Min unge ska läsa på LiTh i höst - det blir dock inte Y. Utan Industriell Ekonomi (om han kommer in) eller maskin.

Men är det alltså så illa att det examinerades endast 2 pers från Y?
 
Min unge ska läsa på LiTh i höst - det blir dock inte Y. Utan Industriell Ekonomi (om han kommer in) eller maskin.

Men är det alltså så illa att det examinerades endast 2 pers från Y?
Nej, det är inte så illa. Uppenbarligen har många förstått det så, så jag tar på mig att ha varit otydlig.
Det är 2 stycken som examineras från Elektronikprofilen, som går att välja som profil för både D och Y.

Enligt institutionen har eleverna på D-linjen helt tappat allt intresse för elektronik och samtliga elever som antas är bara mjukvaruinriktade.

Det måste vi kunna motverka på bra sätt genom upplysning!
 

Liknande trådar

Skola & Jobb För att inte hänga ut min arbetsplats så skriver jag under anonymt nick. För två år sedan fick jag chansen att starta upp en etablering...
Svar
6
· Visningar
706
Senast: Maoam
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Att bjuda någon?
  • Vad gör vi? Del CXCV
  • Bra hörlurar

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp