Arv,f-kassan och soc

[Kattennizze]

Jag är inte säker på att jag förstod dig rätt, men jag tror jag håller med
När personer som stått utanför arbetsmarknaden, oavsett om det är pga sjukdom eller andra orsaker, ska in där behöver de mer stöd än någon som klarat sig själv på arbetsmarknaden i många år. Inte bara med arbetsuppgifterna, utan även med den personliga utvecklingen utanför arbetstimmarna. Det känns rätt självklart, utan lite sunt förnuft och en normal nivå av människokännedom. Som skattebetalare bidrar jag gärna de resurserna eftersom jag tror att samhället tjänar enormt mycket på att alla med någon förmåga i någon grad (vilket de alla flesta har) får chansen att bidra med det som den kan.

Exakt vad jag försökte formulera men va trött. Det borde vara så att de allra flesta med någon diagnos utom rent dödliga sjukdomar etc, borde kunna med stöd, hjälp, resurser sysselsätta sig med något, få arbetskamrater, komma in i ett sammanhang som i sig leder till ett bättre mående. Detta visar forskningen och allt talar för det. Men så är det inte idag, vården hospitaliserar och är sjukgör människor i något slags bisarrt medberoende som är så skadligt för patienten. Ibland kan man undra för vem man rehabiliterar, är det för patientens oberoende och förbättring eller är det för att terapeuten/behandlaren ska ha något att göra.....och känna sig uppskattad och behövd, behandlaren alltså, inte patienten......sjukt är det. Det är därför jag tycker det är så sjukt viktigt att människor med t ex högfungerande autism måste få anpassad sysselsättning med rejält med stöd och resurser för att deras speciella gåvor ska kunna blomma ut och de ska få må bättre. Som ett exempel alltså.

 

[Rosett]

Exakt vad jag försökte formulera men va trött. Det borde vara så att de allra flesta med någon diagnos utom rent dödliga sjukdomar etc, borde kunna med stöd, hjälp, resurser sysselsätta sig med något, få arbetskamrater, komma in i ett sammanhang som i sig leder till ett bättre mående. Detta visar forskningen och allt talar för det.

Forskningen är inte gjord på individnivå eller hur? Man har dragit slutsatser efter hur majoriteten fungerar.
Om det är själva sysselsättandet/arbetet/kraven, som trots stödåtgärder gör att en får mer självmordstankar så är det bättre att vara sjukskriven.
Tycker jag iallafall.

 

[Thaliaste]

Exakt vad jag försökte formulera men va trött. Det borde vara så att de allra flesta med någon diagnos utom rent dödliga sjukdomar etc, borde kunna med stöd, hjälp, resurser sysselsätta sig med något, få arbetskamrater, komma in i ett sammanhang som i sig leder till ett bättre mående. Detta visar forskningen och allt talar för det. Men så är det inte idag, vården hospitaliserar och är sjukgör människor i något slags bisarrt medberoende som är så skadligt för patienten. Ibland kan man undra för vem man rehabiliterar, är det för patientens oberoende och förbättring eller är det för att terapeuten/behandlaren ska ha något att göra.....och känna sig uppskattad och behövd, behandlaren alltså, inte patienten......sjukt är det. Det är därför jag tycker det är så sjukt viktigt att människor med t ex högfungerande autism måste få anpassad sysselsättning med rejält med stöd och resurser för att deras speciella gåvor ska kunna blomma ut och de ska få må bättre. Som ett exempel alltså.

Såg att det blev lite fel i mitt inlägg också "Med lite sunt förnuft och en normal nivå av människokännedom" ska det stå, inte utan.

Ja, det blir så mycket fokus på vad en person inte kan göra när fokus borde - om det fanns resurser för att ta hand om det - vara på vad personen kan göra.

 

[Thaliaste]

Forskningen är inte gjord på individnivå eller hur? Man har dragit slutsatser efter hur majoriteten fungerar.
Om det är själva sysselsättandet/arbetet/kraven, som trots stödåtgärder gör att en får mer självmordstankar så är det bättre att vara sjukskriven.
Tycker jag iallafall.

Självklart bör en åtgärd avbrytas om åtgärden i sig - oavsett stöd - oundvikligen leder till att personen vill ta livet av sig. Det är dock relativt få som inte kan ha någon sysselsättning alls, utan att vilja ta livet av sig.

 

[sjoberga]

Självklart bör en åtgärd avbrytas om åtgärden i sig - oavsett stöd - oundvikligen leder till att personen vill ta livet av sig. Det är dock relativt få som inte kan ha någon sysselsättning alls, utan att vilja ta livet av sig.

I det fallet behövs avancerad vård. För jag kan inte tänka mig att det finns en rimlig diagnos, obehandlingsbar, som är akut fobi mot sysselsättning.

Att sätta press är inte samma som sysselsättning, det är just pressen att prestera som måste bort för många som är sjuka.

 

[Okantnamn]

Tänkte uppdatera hur det gått. Jag fick ingen läkartid innan nyår. Men handläggaren på fk pratade med nån specialist på fk och tillsammans granskade dem mitt fall och bestämde sig att de hade tillräckligt med information för att skicka in det för beslut. Så igår fick jag brev om att det blivit godkänt att jag får full ersättning ett år till.

 

[escodobe]

Tänkte uppdatera hur det gått. Jag fick ingen läkartid innan nyår. Men handläggaren på fk pratade med nån specialist på fk och tillsammans granskade dem mitt fall och bestämde sig att de hade tillräckligt med information för att skicka in det för beslut. Så igår fick jag brev om att det blivit godkänt att jag får full ersättning ett år till.

Vad skönt!