J
Jeeves
Sitter o funderar kring det här med den kommande inridningen av min welsh cob och kunde behöva lite input.
Saken är den att den senaste unghästen lämnades iväg på inridning till en utbildad remontryttare. Jag kände mig helt enkelt för gammal o ringrostig för att återigen rida in på egen hand. Nu blev det aldrig så bra med den hästen, skyller inte på den som red in utan det beror säkert på mig, det blev liksom en osäkerhetsfaktor på något sätt att sitta upp helt plötsligt och bara börja rida. Tidigare hästar har jag gått hela vägen och kravlat mig upp på, haft ledhjälp och vinglat ut i terrängen, ridit själv i paddocken, successivt ridit i alla gångarter och först efter det har jag ridit för tränare. Oftast har jag hunnit rida i ett helt år ute i naturen innan det är dags för riktig ridning eller vad man ska kalla det.
Jag är fortfarande "gammal", inte lika ringrostig men inte smidigheten själv och börjar leka med tanken på att försöka på egen hand igen eftersom jag inte har några bra erfarenheter av att lämna iväg. Jag tycker att jag är typ 10 kg över min matchvikt f n, dvs väger en bit över 70, 1,68 lång och tänker också om det ska vara en lättare ryttare på en kat D, han blir stor häst men det lär nog dröja tills han är kanske 4-5 innan han är färdigväxt på höjden. Funderar jag vidare så tänker jag;om hästen är van vid en lättare ryttare med superbalans och så kommer då jag, stelbenta tanten på 70 kg o kravlar sig upp - hur inriden är hästen då egentligen? Det måste bli en smärre chock för honom då.
Hur resonerar ni kring inridning, vikt, smidighet, lämna bort eller ej? Jag kan tillägga att jag förr alltid ridit in mina egna hästar och utbildat dem vidare med tränares hjälp därav rubriken.
Saken är den att den senaste unghästen lämnades iväg på inridning till en utbildad remontryttare. Jag kände mig helt enkelt för gammal o ringrostig för att återigen rida in på egen hand. Nu blev det aldrig så bra med den hästen, skyller inte på den som red in utan det beror säkert på mig, det blev liksom en osäkerhetsfaktor på något sätt att sitta upp helt plötsligt och bara börja rida. Tidigare hästar har jag gått hela vägen och kravlat mig upp på, haft ledhjälp och vinglat ut i terrängen, ridit själv i paddocken, successivt ridit i alla gångarter och först efter det har jag ridit för tränare. Oftast har jag hunnit rida i ett helt år ute i naturen innan det är dags för riktig ridning eller vad man ska kalla det.
Jag är fortfarande "gammal", inte lika ringrostig men inte smidigheten själv och börjar leka med tanken på att försöka på egen hand igen eftersom jag inte har några bra erfarenheter av att lämna iväg. Jag tycker att jag är typ 10 kg över min matchvikt f n, dvs väger en bit över 70, 1,68 lång och tänker också om det ska vara en lättare ryttare på en kat D, han blir stor häst men det lär nog dröja tills han är kanske 4-5 innan han är färdigväxt på höjden. Funderar jag vidare så tänker jag;om hästen är van vid en lättare ryttare med superbalans och så kommer då jag, stelbenta tanten på 70 kg o kravlar sig upp - hur inriden är hästen då egentligen? Det måste bli en smärre chock för honom då.
Hur resonerar ni kring inridning, vikt, smidighet, lämna bort eller ej? Jag kan tillägga att jag förr alltid ridit in mina egna hästar och utbildat dem vidare med tränares hjälp därav rubriken.
