Att avsluta något där det fortfarande finns mycket känslor kvar.

[Fibusen]

Gårdagen var först helt ok,höll mig sysselsatt hela dagen,först en långpromenad för att klara upp tankarna,och efter lunch åkte jag hem en vända till en av mina absoluta bästa vänner som känner mig utan och innan efter 13 års vänskap,han tvingade i mig lite mat och bara lyssnade,vart kvar där enda till kl 21,sen en timmes bilfärd hem,så när jag väl kom igen så var jag nästan redo direkt för sängen,kändes skönt att ha dom där två timmarna i bilen också fram och tillbaka,lyssna på musik och bara köra. Passerade dock ett ställe där jag och "min" besökt flertal gånger,och då högg det verkligen i hjärtat.

So far so god, men precis när jag skulle till att somna så får jag ett meddelande på facebook (vilket typ aldrig hänt) från "min", antagligen för att han ville se om jag var vaken och hade läst det (synns ju på fb när den andra läser)... Frågade hur det var,jag svarade inte, då skrev han igen efter ett tag och sa förlåt över att han hörde av sig,men det var så tomma dagar utan mig,att han vet inte ens vad han skulle skriva,och att allt bara blev så skitjobbigt nu,så allt som jag hade byggt upp under dagen,min feel good känsla som faktist hade börjat infinna sig lite lite igen bara raserade. Jag är inte ens arg över att han skrev trots att jag bett honom att låta bli,på ett sätt känns det skönt att veta att det inte bara är jag som lider så mycket som jag faktist gör. Kändes trots detta endå ok när jag vaknade, (efter 3 timmars sömn....) trodde jag skulle sköljas över at den enorma sorgen som jag haft hittils som vanligt när man vaknar och inser att det är över,men i morse så kändes det lite bättre, lååååångt långt ifrån bra,men jag har trots allt lyckats behålla lite feel good faktor uppenbarligen från gårdagen endå.

Men varför varför kunde det bara inte få vara vi? Det känns som en stor bit saknas hos mig verkligen.

I helgen är jag tack och lov ganska fullbokad (man blir uppenbarligen väldigt "poppis" när man är singel och tillgänglig för allt tok,vilket jag är enormt tacksam för just nu. ) så jag hoppas den rullar på snabbt,sen kommer grabben hem på Måndag,så då blir ensamheten inte lika påtaglig,då kommer det kännas bättre i hjärtat igen när jag får ha min underbara lilla prins hemma igen! Och då måste jag börja sköta maten och alla andra rutiner,då kommer det nog kännas bättre igen pga det också. Nu när jag varit själv så har jag skitit i att äta ordentligt,har inte orkat laga mat,inte orkat ta mig ner på affären,inte orkat åka och hämta en pizza ens,bara legat hemma och stirrat i taket... Det här har haft sönder mig,men i går reste jag mig upp och började borsta av knäna iallafall,det är ju alltid en början,från att ha legat platt.

Så nu är nästa steg att överleva helgen,och se fram emot Måndagen. Små babysteps, dag i taget, i dag är det en vecka sen vi sågs för sista gången. Nu ska jag bara klara en vecka till,och en till och en till....

 

[cirkus]

Jag är mest förbannat över att det inte är NI som gjort slut - det är andra människor som gjort slut åt er. Jag begriper faktiskt inte hur det kan ta så hårt på er att ni väljer bort varann. Hade det varit strul er emellan hade jag fattat, men just nu är det som ett enda frågetecken för mig.

Hade mitt ex betett sig så hade det varit HAN som inte skulle fått ta kontakt med mig. hantering av barn kan fixas utan att man behöver skava så på varann. Hämta och lämna på dagis till exempel. Jag hade gått in i minimum av diskussion.

Och nu är du poppis för att du är singel? Är det samma människor som tidigare vänt dig ryggen? OM det är annat folk så kan du väl börja där och bygga en ny krets av vänner som också kan acceptera att du har en ny man i ditt liv.

Sorry att jag inte riktigt kan köpa läget - men jag blir verkligen heligt förbannad å era vägnar

 

[athena_arabians]

Jag kan bara instämma med @cirkus ovan

 

[Fibusen]

Jag är mest förbannat över att det inte är NI som gjort slut - det är andra människor som gjort slut åt er. Jag begriper faktiskt inte hur det kan ta så hårt på er att ni väljer bort varann. Hade det varit strul er emellan hade jag fattat, men just nu är det som ett enda frågetecken för mig.

Hade mitt ex betett sig så hade det varit HAN som inte skulle fått ta kontakt med mig. hantering av barn kan fixas utan att man behöver skava så på varann. Hämta och lämna på dagis till exempel. Jag hade gått in i minimum av diskussion.

Och nu är du poppis för att du är singel? Är det samma människor som tidigare vänt dig ryggen? OM det är annat folk så kan du väl börja där och bygga en ny krets av vänner som också kan acceptera att du har en ny man i ditt liv.

Sorry att jag inte riktigt kan köpa läget - men jag blir verkligen heligt förbannad å era vägnar

Nej nej,dom som vänt mig ryggen har inget mer i mitt liv att göra! Dessa är mina vänner som nu lyckas dra ut mig på saker,innan har det varit mest familjeliv,jobb,häst som tagit upp min tid,så jag har väll ofta tackat nej till mycket som erbjudits (jobbar mycket helger så när jag väl var ledig en helg så gick den ju till familjen) så nu när det blir helt tomt på mina lediga helger så har vännerna som sagt börjat försöka få ut mig på saker istället för att jag ska sitta hemma,så det är det jag menar med "poppis",därav "" dessa tecken. Dom försöker få ut mig på saker så jag slipper sitta hemma själv och fundera. I morgon har min arbetskollega bjudit ut mig till hennes sommarstuga för lite grillning och vin tillsammans med hennes vänner,som jag aldrig tidigare träffat,och jag och kollegan har aldrig umgåtts utanför jobbet tidigare,så förhoppningsvis så kan det bli några nyfunna vänner där. Ikväll ska jag hem till min gamla hemstad och gå ut på krogen där något band skulle spela tillsammans med min bästa vän,som alltid funnits där hela tiden under resan,och hon är nog nästan beredd att döda nån/några snart för min skull,så det är inga ryggvändare jag umgås med nu,aldrig i hela livet! Dom snackar så mycket skit bakom ryggen på mig,så dom kan ika gärna kyssa mig i röven medans dom endå är där!

Och barnen blir lidande,därav det tar så fruktansvärt hårt så vi kände att vi måste välja bort varandra. Struntar man i att svara så dyker dom upp och gapar, det är där problemet ligger. Det går inte att ignorera dom. Vad ska man göra,låsa dörren och ringa polisen? När barnen sitter inne och hör den andra föräldern utanför? Dom behöver hjälp,men dom verkar inte inse hur illa det verkligen är.

Alltså det är inte lite det varit,men jag varken vill eller kan skriva ut allt här vilken jag hoppas ni har förståelse för.

 

[Fibusen]

Och hämtning och lämning har vi löst så det sker på dagis jag och exet,är bara en dag var fjärde vecka vi måste ses. Tyvär är inte sonen så stor än så man kan säga hejdå i dörren och be han gå ut till pappan själv.

 

[athena_arabians]

Vad ska man göra,låsa dörren och ringa polisen? När barnen sitter inne och hör den andra föräldern utanför?

Ja, faktiskt. Oavsett situationen har INGEN rätt hota och/eller förolämpa någon annan. Det du berättat är illa nog så är det värre än så är polisanmälan en bra idé. Ditt ex kommer förmodligen aldrig att sluta jävlas om du inte sätter ner foten. Jag utgår ifrån att jurister är inblandade så upplys exet att all kommunikation går via jurist om han inte kan hålla sig civiliserad.

 

[monster1]

Nej nej,dom som vänt mig ryggen har inget mer i mitt liv att göra! Dessa är mina vänner som nu lyckas dra ut mig på saker,innan har det varit mest familjeliv,jobb,häst som tagit upp min tid,så jag har väll ofta tackat nej till mycket som erbjudits (jobbar mycket helger så när jag väl var ledig en helg så gick den ju till familjen) så nu när det blir helt tomt på mina lediga helger så har vännerna som sagt börjat försöka få ut mig på saker istället för att jag ska sitta hemma,så det är det jag menar med "poppis",därav "" dessa tecken. Dom försöker få ut mig på saker så jag slipper sitta hemma själv och fundera. I morgon har min arbetskollega bjudit ut mig till hennes sommarstuga för lite grillning och vin tillsammans med hennes vänner,som jag aldrig tidigare träffat,och jag och kollegan har aldrig umgåtts utanför jobbet tidigare,så förhoppningsvis så kan det bli några nyfunna vänner där. Ikväll ska jag hem till min gamla hemstad och gå ut på krogen där något band skulle spela tillsammans med min bästa vän,som alltid funnits där hela tiden under resan,och hon är nog nästan beredd att döda nån/några snart för min skull,så det är inga ryggvändare jag umgås med nu,aldrig i hela livet! Dom snackar så mycket skit bakom ryggen på mig,så dom kan ika gärna kyssa mig i röven medans dom endå är där!

Och barnen blir lidande,därav det tar så fruktansvärt hårt så vi kände att vi måste välja bort varandra. Struntar man i att svara så dyker dom upp och gapar, det är där problemet ligger. Det går inte att ignorera dom. Vad ska man göra,låsa dörren och ringa polisen? När barnen sitter inne och hör den andra föräldern utanför? Dom behöver hjälp,men dom verkar inte inse hur illa det verkligen är.

Alltså det är inte lite det varit,men jag varken vill eller kan skriva ut allt här vilken jag hoppas ni har förståelse för.

Min fundering är, vad kommer hända nästa gång du träffar någon? Ska du vara singel resten av livet?

 

[tanten]

Struntar man i att svara så dyker dom upp och gapar, det är där problemet ligger. Det går inte att ignorera dom. Vad ska man göra,låsa dörren och ringa polisen? När barnen sitter inne och hör den andra föräldern utanför? Dom behöver hjälp,men dom verkar inte inse hur illa det verkligen är.

Alltså det är inte lite det varit,men jag varken vill eller kan skriva ut allt här vilken jag hoppas ni har förståelse för.

Ja, faktiskt kan man ringa polisen.

Att hota och förolämpa någon är straffbart. Jag tycker att det kan vara en god idé att skriva upp vad som sker, när det sker, och - om man orkar - även spela in. Ifall det eskalerar ännu mer.
Att hota och förtala andra människor är ett brott.

Jag blir så förbannad när jag läser vad du skriver

 

[Modest]

Ja, faktiskt kan man ringa polisen.

Att hota och förolämpa någon är straffbart. Jag tycker att det kan vara en god idé att skriva upp vad som sker, när det sker, och - om man orkar - även spela in. Ifall det eskalerar ännu mer.
Att hota och förtala andra människor är ett brott.

Jag blir så förbannad när jag läser vad du skriver

Jag blir också förbannad när jag läser - men fr a på att jag inte överhuvudtaget förstår hur TS och hennes karl resonerar. Att acceptera hur idiotiskt dessa ex-partners beter sig (och därmed visa barnen att det är ok) är väl det absolut SÄMSTA för barnen?

@Fibusen Hur resonerar du där? Din son har ju sin mor och far som förebilder. Tycker du att du föregår med gott exempel? Givetvis är det fadern som beter sig helt uppåt väggarna men det jag menar är att din acceptans av det hela också påverkar din son.

 

[Raderad medlem 6459]

Hur resonerar du där? Din son har ju sin mor och far som förebilder. Tycker du att du föregår med gott exempel? Givetvis är det fadern som beter sig helt uppåt väggarna men det jag menar är att din acceptans av det hela också påverkar din son.

Alltså det här köper inte jag. Jag tycker att TS ska kämpa för det här och sätta ner foten för sin skull och för att hon vill och orkar. Vill och orkar hon inte känns det rätt mänskligt, först en separation och sedan en jävla massa bråk på det. Att då lägga till ett skuldbeläggande för att det är fel mot hennes son att inte ta strid för detta - nej du, där är jag skeptisk. TS son behöver inte veta nånting om varför TS och den nya partnern inte ses längre - strikt taget kan det ha tagit slut av vilket skäl som helst och oavsett vad det skulle ha berott på behöver inte TS dela med sig av detaljer om det.

Man måste inte föregå med gott exempel hela tiden. Ibland måste man bara få fungera och komma på fötter.

 

[Modest]

Alltså det här köper inte jag. Jag tycker att TS ska kämpa för det här och sätta ner foten för sin skull och för att hon vill och orkar. Vill och orkar hon inte känns det rätt mänskligt, först en separation och sedan en jävla massa bråk på det. Att då lägga till ett skuldbeläggande för att det är fel mot hennes son att inte ta strid för detta - nej du, där är jag skeptisk. TS son behöver inte veta nånting om varför TS och den nya partnern inte ses längre - strikt taget kan det ha tagit slut av vilket skäl som helst och oavsett vad det skulle ha berott på behöver inte TS dela med sig av detaljer om det.

Man måste inte föregå med gott exempel hela tiden. Ibland måste man bara få fungera och komma på fötter.

TS son kanske behöver veta varför pappa kallar mamma för fitta? Och att det inte är ok?
Nu vet inte jag vad vi pratar om för ålder på sonen men för min del skulle det vara superviktigt att visa mitt ev. barn att pappans beteende är väldigt, väldigt långt ifrån acceptabelt.

 

[Raderad medlem 6459]

TS son kanske behöver veta varför pappa kallar mamma för fitta? Och att det inte är ok?

Ja men givetvis men vad är det som säger att TS inte har talat med sin son? Ärligt talat gillar jag inte riktigt din ton. TS går uppenbarligen igenom något jävla tufft just nu och då kan det vara superlätt att som utomstående komma med "var en god förebild och red ut det här med ditt barn"-råd men är man mitt uppe i det så är det inte alltid så jävla lätt. Vi vet ingenting om vad TS har tagit med sin son, vi vet inte ens hur gammalt barnet är. Vi vet ingenting. Då behöver man kanske inte peppra på en ledsen tjej kommenterar om hur hon ser på sig själv som förebild för sitt barn?

För övrigt förutsatte jag att du med "din acceptans" syftade på att TS beslutat att bryta med den nya partnern. Men du kanske menade nåt annat? Hur TS "accepterar" eller inte accepterar exets beteende vet vi ju väldigt lite om. Och jag skulle vara försiktig i att moralisera kring det. Peppa däremot, är ju nåt helt annat.

 

[Modest]

Ja men givetvis men vad är det som säger att TS inte har talat med sin son? Ärligt talat gillar jag inte riktigt din ton. TS går uppenbarligen igenom något jävla tufft just nu och då kan det vara superlätt att som utomstående komma med "var en god förebild och red ut det här med ditt barn"-råd men är man mitt uppe i det så är det inte alltid så jävla lätt. Vi vet ingenting om vad TS har tagit med sin son, vi vet inte ens hur gammalt barnet är. Vi vet ingenting. Då behöver man kanske inte peppra på en ledsen tjej kommenterar om hur hon ser på sig själv som förebild för sitt barn?

Det jag ifrågasätter är just varför TS (och den "nya") inte sätter ned foten NU om de verkligen vill vara med varandra. På det TS beskriver låter det som att situationen t o m grundar för polisanmälan - att acceptera anklagelser och t o m hot ser jag som problematiskt, oavsett hur ledsen man är faktiskt.

För övrigt förutsatte jag att du med "din acceptans" syftade på att TS beslutat att bryta med den nya partnern. Men du kanske menade nåt annat? Hur TS "accepterar" eller inte accepterar exets beteende vet vi ju väldigt lite om. Och jag skulle vara försiktig i att moralisera kring det. Peppa däremot, är ju nåt helt annat.

Det var avslutet jag menade, ja.

 

[Raderad medlem 6459]

Det jag ifrågasätter är just varför TS (och den "nya") inte sätter ned foten NU om de verkligen vill vara med varandra. På det TS beskriver låter det som att situationen t o m grundar för polisanmälan - att acceptera anklagelser och t o m hot ser jag som problematiskt, oavsett hur ledsen man är faktiskt.

Vet du vad, om man är i en riktigt jobbig situation så kan det vara orimligt tufft att ta sig igenom bråk med ett ex som kommer och gapar och beter sig framför barnet, dra igång polisanmälan vilket sannolikt kan leda till ännu mer bråk, starta upp en ny relation där det även på den fronten är bråk medan man ska ta hand om sitt barn, sköta sitt jobb och fungera som människa.

Jag har på senare tid sett en jag älskar gå igenom en gräslig separation och jag kan säga att det är hands down bland det värsta jag sett. Att pekpinna då om vad som bör göras är fel tycker jag, man gör så mycket man orkar. Man gör det man måste. Man gör det man vill.

Det var avslutet jag menade, ja.

Hur exakt menar du att det påverkar barnet negativt? Så länge TS inte sätter sig ned och förklarar för barnet att hon slutar träffa 'Kalle' eftersom pappa blev arg på henne och då måste hon foga sig. Det är det jag menar - TS kan omöjligt fortsätta dejta någon som hon inte har energi eller ork att just nu kämpa för - enkom för att vara en "bra förebild" för sitt barn. Bra förebild inom citationstecken eftersom jag inte kan se att man alls behöver dra in sina barn i de exakta skälen till att man bryter upp med någon.

 

[Gnist]

Vet du vad, om man är i en riktigt jobbig situation så kan det vara orimligt tufft att ta sig igenom bråk med ett ex som kommer och gapar och beter sig framför barnet, dra igång polisanmälan vilket sannolikt kan leda till ännu mer bråk, starta upp en ny relation där det även på den fronten är bråk medan man ska ta hand om sitt barn, sköta sitt jobb och fungera som människa.

Ponera att exet beter sig såhär vid varje ny möjlig relation som ts inleder, är det verkligen rimligt att ts då ska vara singel resten av livet för att det är tufft att handskas med att exet inte kan acceptera det, att hon går vidare, blir förälskad i nån annan etc?

Förstår fullt ut att det är en jobbig situation, men att låta andra diktera när man "får" ha en relation och med vem man "får" inleda denna relation är för mig personligen helt oacceptabelt.

 

[Raderad medlem 6459]

@Gnist Mitt råd till TS är inte att ta skit resten av sitt liv. Det enda jag säger att det TS går igenom just nu är jävligt tufft och 1) det är inte rimligt att hon ska skuldbeläggas med frågor om att vara en god förebild, 2) det är fullt förståeligt om hon inte orkar reda upp all skit på en och samma gång. Det är allt.

@tanten s förslag om polisanmälan tyckte jag var jättebra. Även sättet hon skrev det på.

När TS är mottaglig och VILL dra igång nåt kan hon göra det, tills dess kan jag tycka att Buke kan lugna sig lite. Det är inte Buke, utan TS, som ska gå igenom sörjan. Då bör hon även få göra det på det sätt som passar henne bäst.

 

[Fibusen]

Nej,jag orkar inte ta tag i saker nu,jag gör det jag måste,och knappt det,jag ligger så långt ner på botten man kan komma,och att bara stiga upp på morgonen är skitjobbigt,för jag vet att det kommer bli en skitlång,hemsk dag igen. Jag knappt varken äter eller sover,sitter bara och stirrar in i väggen i princip,känner mig helt tom. Jag är så trasig som en människa kan bli,och jag funderar allvarligt talat på om jag snart måste gå och prata med någon. Då orkar man inte mer än det som redan nu måste bearbetas.

I dag är det totalt bakslag igen så det blir ingen stuga med kollegan för mig i dag.

 

[Fibusen]

Tänkte uppdatera lite bara... Vi har träffats ett par gånger under tiden, tagit en kopp kaffe,fikat osv. Nu har vi iallafall satt ett stoppdatum, vi ska inte höras av det minsta från igår tills på Måndag kväll,så bägge verkligen hinner fundera i lugn och ro om det är värt att fortsätta försöka,hoppas och kämpa. Det lär väll visa sig nu då hur utgången blir.

Känner att även han börjar sacka nu också,nu är det mest han som har det struligt (som sagt,lugnar det sig lite för den ena,så drar det igång igen för den andra...) så det blir många nervösa dagar nu,men jag satt det som förslag att vi skulle "radera" varandra helt i 4 dygn för att se hur vi klarar oss utan varandra,och känns det så pass ok att man överlever så avslutar vi allt,då finns det ingen mening att kämpa, blir det helvetesdagar med många tankar på varandra så kör vi på och försöker verkligen satsa oavsett,även om vi kommer ta det ganska lugnt, han tyckte också det var ett bra förslag. Att man hinner känna hur det känns att vara helt utan den andra. Så ja.. Där står vi nu.

Nu är jag mest orolig över att vi inte kommer stå på samma nivå på Måndag,men det här är så sjukt och absurt så vi MÅSTE verkligen vara helt klara bägge två med att vi verkligen verkligen vill vara med varandra för att vi ska klara det,då kan inte det finnas den minsta tvekan hos någon, så även om den ena tvekar så är det ingen ide. Så håll tummarna att jag blir klokare tills Måndag kl 20.

 

[rtf]

Tänkte uppdatera lite bara... Vi har träffats ett par gånger under tiden, tagit en kopp kaffe,fikat osv. Nu har vi iallafall satt ett stoppdatum, vi ska inte höras av det minsta från igår tills på Måndag kväll,så bägge verkligen hinner fundera i lugn och ro om det är värt att fortsätta försöka,hoppas och kämpa. Det lär väll visa sig nu då hur utgången blir.

Känner att även han börjar sacka nu också,nu är det mest han som har det struligt (som sagt,lugnar det sig lite för den ena,så drar det igång igen för den andra...) så det blir många nervösa dagar nu,men jag satt det som förslag att vi skulle "radera" varandra helt i 4 dygn för att se hur vi klarar oss utan varandra,och känns det så pass ok att man överlever så avslutar vi allt,då finns det ingen mening att kämpa, blir det helvetesdagar med många tankar på varandra så kör vi på och försöker verkligen satsa oavsett,även om vi kommer ta det ganska lugnt, han tyckte också det var ett bra förslag. Att man hinner känna hur det känns att vara helt utan den andra. Så ja.. Där står vi nu.

Nu är jag mest orolig över att vi inte kommer stå på samma nivå på Måndag,men det här är så sjukt och absurt så vi MÅSTE verkligen vara helt klara bägge två med att vi verkligen verkligen vill vara med varandra för att vi ska klara det,då kan inte det finnas den minsta tvekan hos någon, så även om den ena tvekar så är det ingen ide. Så håll tummarna att jag blir klokare tills Måndag kl 20.

Duktig flicka! Nu tar du, delvis åtminstone, kommandot över ditt eget liv!

 

[Fibusen]

Duktig flicka! Nu tar du, delvis åtminstone, kommandot över ditt eget liv!

Tack,eller vad säger man? Ja,får se vad som sägs på Måndag,och hur dagarna dit kommer kännas. Har hunnit reda ut många tankar redan,så på måndag ska jag väll vara redo för det slutgiltiga beslutet,hoppas verkligen han hinner reda ut sina tankar också.

Ett stort problem med mig (och han) är att det är jättesvårt att prata känslor,så jag har faktiskt klottrat ner en hel del tankar och känslor på ett papper,ska väll fortsätta fylla det tills på måndag,sen gå igenom allt jag skrivit och sen får vi se.