Att få tillhöra den lyckliga skara..

V

velvet

som har egen hund har varit en ständig dröm för mig sen jag var 6 år. Jag har läst allt som finns att läsa om hundar, ni kan tro att mina föräldrar blev förvånad när deras 9-åriga dotter ville ha en 400 sidor tjock bok om hundpsykologi i julklapp ;)

Från att jag var sju år till att jag var 10 gick jag ut med en hund varje dag ca 2 timmar, sen fick jag häst och gjorde ett litet uppehåll i hunderiet. När jag var 12 tog jag upp kontakten med hunden jag hade gått ut med och började passa henne. Nu har hon bott hos oss flera månader i sträck i 4 år (kan ju tillägga att jag aldrig har fått/krävt några pengar eller så för detta).

På senare tid har jag känt att det inte räcker att ta hand någon annans hund, jag vill ha en egen som jag kan gå på kurser med och uppfostra på mitt vis. Resten av min familj älskar också hundar men de är tveksamma till att ha hund eftersom den kräver så mkt tid. Jag kan tycka att vi har bevisat att vi klarar av att ha hund genom vår "låne-hund" som bor hos oss praktiskt taget alltid, men hon är ju också van sen tidigare vid att vara ensam och det är inga problem för henne att vara ensam medans vi är i skolan och på jobbet.

Jag vill självklart att min framtida hund ska ha det så bra som möjligt och jag är övertygad om att den skulle ha det bra hos oss, om man bortser från att den ju skulle få vara ensam mer än 5 timmar per dag.. Jag kan känna att detta kanske inte är rättvist mot hunden, men samtidigt ser jag så många okunniga människor som har hund och då känner jag att "varför skulle inte jag också, som är så engegerad, få ha hund?".

Låne-hunden är gammal och har precis blivit opererad för tumörer, och jag har insett att hon inte kommer att leva för alltid. Ett liv utan hundar är otänkbart för mig. Vad ska jag göra?
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Det finns ju alltid alternativ så som hunddagis eller dagmatte/husse.

Kanske inte den optimala och permanenta lösningen, men för en tid kan det fungera.

Att lämna en hund mer än 5 timmar dagligen är absolut inte att rekomendera.

Du kanske kan ha hund med dig på jobbet ?
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Jag tror att du måste kolla hur ditt liv ser ut, och sedan planera efter det. Att skaffa hund bör nog planeras ganska noggrannt. Själv har jag planerat i många år för att kunna skaffa hund.... Såhär har jag gjort:

Eftersom jag jobbar heltid så var mitt första bekymmer var hunden skulle kunna vara på dagarna. För att hunden ska må bra ska den inte vara ensam mer än TOTALT fem timmar om dagen, vilket jag absolut inte vill tumma på (jag vill ju inte ge min hund ett dåligt liv). Min pappa är deltidspensionär, men bor 13 mil bort, så det funkar inte att lämna hunden där. Min mamma kan inte gå i förtidspension, utan har många år kvar att jobba. Dagmatte/hundvakt är så gott som omöjligt att få tag på någon bra där jag bor (om man inte känner någon). Så då började jag kolla på hunddagis, vilket det ju finns flera av runt om i Sthlm. Det kostar ca 2000-2500:- per månad, vilket skulle innebära att det med foder, försäkringar, kurser, mm totalt skulle kosta ca 3000:- i månaden för mig att ha hund, plus att inköp av valp + alla tillbehör man måste ha för att ha hund förmodligen skulle gå på en engångskostnad på uppåt 20 000:-

OK, då visste jag förutsättningarna, då var det bara att börja jobba för att nå dit. Jag har sett över alla min utgifter och gjort så mycket jag kan för att frigöra pengar. Tex så har jag bytt till en bensinsnålare bil för att spara in på bensinkostnaderna varje månad, börjat kompostera matrester för att dra ner på sophämtningsavgiften, bytt ut elpannan till en värmepump för att dra in på elkostnaderna, kommer byta mobiltelefonabonnemang så snart mitt nuvarande abonnemang går ut, mm. Samtidigt så ser jag till att lägga undan och spara mellan 2000 - 3000:- per månad, dels för att få ihop till kontantinsatsen för hund men dels även för att prova på om jag verkligen klarar av att leva med den kostnaden varje månad, dvs att jag klarar av att ha råd med att ha hund.

Jag har även sparat semesterdagar under flera år för att kunna ta ut flera månaders semester för att ta hand om valpen när den kommer. En valp får inte börja på hunddagis förrän den är 6 månader, så man måste se till att ha passning för valpen det första halvåret (fast valpen är ju förstås redan två månader när man får hämta den). Jag har planerat det så att jag kommer ta 2 mån semester, min sambo en månad och så skulle min mamma ta en månad (men nu verkar det som om hon börjar backa ur, så nu får jag försöka leta efter någon annan, eller försöka jobba kvällstid i en månad, men det löser sig nog). Det blir ingen gemensam semester med sambon det året, men det får man ju ta. Det kommer förhoppningsvis fler somrar. ;)

Så har jag läst på om rasen jag är intresserad av, träffat hundar och hundägare från den rasen, och kollat igenom olika kennlars hundar på SKK hunddata. Försökt ta reda på vad man ska kolla på och fråga efter när man väljer uppfödare och valp.

Nu har det dock kört ihop sig lite... :( Min arbetsgivare har gett mig tillstånd att ta ut min långa semester, men bara om jag gör det nu i vår, innan sommarsemestrarna börjar. Så jag är väldigt tidsbegränsad, jag MÅSTE köpa en valp under april. Sen har jag börjat ringa runt till uppfödare, och flera har sagt att jag inte är godkänd som valpköpare, eftersom jag jobbar heltid, och dom säljer inte hundar till heltidsarbetande. :cry:

Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra... Om jag inte blir godkänd som valpköpare av den rasen och färgen jag vill ha så måste jag försöka tänka om. Min enda chans att skaffa hund är nu i vår, och går inte det kommer jag att behöva vänta flera år innan jag får möjlighet igen (jag vill byta jobb, och på ett nytt jobb måste jag ju börja om från början med att spara ihop semesterdagar).

Om du inte har praktisk möjlighet att ha hund just nu i ditt liv, så kanske du kan försöka jobba med hundar eller ta hand om andras hundar istället? Om man vill tillräckligt mycket så går det mesta, men det kan ta lite tid... ;)

Lycka till!
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Tack för svaret, det gav mig både hopp och nya funderingar!

Jag är 16 år. Alltså går jag i första ring. Jag umgås med kompisar på helger, dock oftast inte på vardagar då jag helt enkelt inte orkar. Att få tid för en hund på min lediga tid är inga problem. Mina föräldrar jobbar heltid, men jag har dock en 13-årig lillebror som slutar ganska tidigt och jag har inte heller långa dagar. Pengar är inga problem, det är infact det minsta problemet.

Du skriver att jag ska prova att jobba med hundar eller ta hand om andras hundar istället, men grejjen är att det är precis vad jag har hållt på med de senaste 10 åren och jag har kännt ett bra tag nu att det inte räcker. Jag och min familj älskar såklart låne-vovven som om hon var vår egen, hon har funnits i våra liv i 9 år, men hon är gammal nu och jag har insett att hennes dagar snart är räknade. Om jag skulle skaffa hund så skulle jag skaffa samma ras som hon är, nämliger storpudel.

Om det skulle vara så att vi skaffar hund så ska jag självklart leta upp en bra kennel, släktforska lite på valpen och verkligen se till så att jag får en frisk och bra hund, kosta vad det kosta vill. Att ta kurser och engegera mig i hunden är självklart att jag skulle göra. Det bästa skulle väl vara att skaffa hund nån gång i maj-juni då man ha hela sommarlovet (10 veckor) framför sig då man kan vara hemma med valpen. Jag skippar gärna utlandsresor, det är inga problem för mig, jag har ju laddat för detta i flera år! =)

Jag vet att det inte räcker med att en i familjen vill ha hund, man måste vara överens och alla måste såklart ställa upp. Jag har pratat med min pappa (det är inte första gången vi har den här diskussionen uppe) och han överväger det och har sagt att han ska prata med min mamma. Jag tror dock att min mamma är svårare att övertyga, inte för att hon inte älskar hundar utan för att hon inte vill känna sig bunden. Mina föräldrar är skilda och jag har mkt hundkunniga kontakter som skulle kunna passa hunden om vi skulle resa bort.

Hunddagis är ju ett alternativ, kanske det enda, eftersom det inte är det lättaste att få tag på dagmattar.

Det är självklart att man inte bara kan se till läget som det är nu, det kan ju vara total-förändrat om två år, men kan man någonsin vara säker på att man alltid kommer ha ett perfekt hem för en hund?
Det finns många frågor och jag är verkligen tacksam över att du har tagit dig tid!
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Hunddagis skulle vara en bra lösning, även om jag har hört att det kan vara stressande för hunden. Har letat upp ett som verkar bra dock. Att ha med hunden på jobbet går inte eftersom jag pluggar. Pappa skulle kunna ha med den lite då och då men det är absolut inget att förlita sig på då han far omkring som en galning till olika klienter emellanåt..
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

en liten tanke bara.
många människor verkar tycka att det är en mänsklig rättighet att ha husdjur.
har en bekant som när jag ifråga satte att hon lämnade sina hundar ensamma 9 timmar per dag svarade mig
- vad ska jag göra då? jag måste ju åka till jobbet.

det är INTE en mänsklig rättighet att ha hus djur bara för att man själv mår bra av det el vill.
det är därimot ens ansvar att se till att dom djur man skaffar får det bästa.
har man inte tid, råd till det att ge sina djur det bästa så avstå.

jag önskar mig själv en hund mer ann något annat men det får vänta för jag vill inte ha en hund på djurets bekostnad.

Du är inte så gammal så din hund tid kommer nog tills dess är du på rätt väg tycker jag eftersom du försöker lära dig så mycket som möjligt!
fortsätt så!!
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Jag håller med dig! Det är ingen mänsklig rättighet att ha hund. En vän till mig bor i ett område med många barnfamiljer där alla verkar ha hakat på trenden att ha hund. En har en vovve som dom inte har någon koll på, en familj har en new foundland-valp som barnen rider på, ja jag kan fortsätta rabbla upp saker som folk i min närhet utsätter sina hundar för. Jag vet att mitt hem inte skulle vara det ultimata hund-hemmet. Hunden skulle få vara ensam mellan 5-8 timmar per dag. Möjligheten att komma hem på lunchen och gå ut med hunden finns, men frågan är om det betyder så mkt. Hunden kan bli stressad av att man kommer och går och sen är det väl saknaden av flocken som är det värsta för hunden, inte att den behöver kissa?

Jag överväger att skaffa en omplaceringshund. Jag vet att detta inte alltid är en dans på rosor men jag tror att det skulle vara ett bra alternativ till att köpa valp då jag tycker att en valp ska få en sån harmonisk och bra uppväxt som möjligt och jag vet att ingen i min familj har möjlighet att vara hemma ett halvår med hundbebis.

Jag tycker självklart att det inte är helt ok mot hunden att låta den vara ensam på dagarna men samtidigt undrar jag inte om det viktigaste är vad man gör med hunden när man är hemma?
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Vill bara säga att jag var likadan...

När jag var 6 år fick jag min första hundrasbok och nu har jag ca 7 stycken!

Gick ut med alla hundar jag kunda hitta och frågade alla som gick förbi ifall jag fick klappa hunden...

Lycka till
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

velvet skrev:
Det är självklart att man inte bara kan se till läget som det är nu, det kan ju vara total-förändrat om två år, men kan man någonsin vara säker på att man alltid kommer ha ett perfekt hem för en hund?
Nä, säker kan man ju aldrig vara. Det enda som man kan utgå från är ju hur ens liv ser ut just nu, och planera efter det. I framtiden kan ju vad som helst hända... Om man har funderat igenom det hela noggrannt och tänkt fram och tillbaks på olika alternativ och hur man vill att det ska fungera med sin hund, så tror jag ändå att man är ganska bra förberedd på att lösa dom problem som kommer upp, när ens liv väl förändras. Det finns tonåringar som har skaffat egna hundar och klarar det galant, precis som det finns äldre som inte klarar av ansvaret. Du verkar ju i alla fall ha tänkt igenom och planerat det hela ordentligt.

En annan fundering jag har är om det här med ensamhet... Nu för tiden så blir man halshuggen om man säger att hunden får vara ensam 5-8 timmar om dagen, och även om man som jag planerar att ha hundvakt eller dagis så har jag ändå svårt att bli godkänd som valpköpare. Men när jag var liten så verkade det vara helt annorlunda. Jag har vuxit upp med hundar som mina föräldrar har haft, och dom hundarna var ensamma om dagarna. Jag upplevde aldrig att vi hade något problembeteende hos någon av våra hundar, eller att folk ifrågasatte vår hundhållning.

Nu har man kanske både mer erfarenhet och kunskap, och det är därför man absolut inte får lämna hundar ensamma mer än 5 timmar per dag. Nu för tiden blir man nästan anmäld för djurplågeri om man rågar säga att ens hund är ensam om dagarna. :smirk: Det är inte längre acceptabelt. Tänk vad tiderna förändras ändå!.... Det verkar överlag ha blivit mycket svårare att bli godkänd som valpköpare och hundägare. Vissa uppfödare har till och med åsikter om vilken typ av koppel man använder! Om det krävs att man måste vara så fullkomligt samstämd i varje minsta detalj med uppfödaren så undrar jag hur sjutton folk kan köpa hund över huvudtaget??...

Jag önskar dig verkligen lycka till och hoppas att det går bra för dig med ditt hundköp! Jag vet precis hur det känns att L_Ä_N_G_T_A sig tokig efter en hund, för det har jag gjort i många år nu! :p
 
Senast ändrad:
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Jag håller helt med dig! Självklart är det absolut bäst om man kan ha med hunden hela tiden och inte behöver arbeta eller gå i skolan eller ha några fritidsintressen utöver hunden, men för hur många människor är läget så? Låne-hunden vi har har varit ensam 8 - 18 varje dag i flera år (vilket jag absolut INTE försvarar!) innan hon kom till oss och hon är en otroligt pigg, snäll och glad hund.

Jag har funderat mer på att ta en omplaceringshund och jag har även varit inne på Svenska pudelklubbens (eller vad den nu heter) hemsida och kollat på omplaceringshundar. Självklart vill jag inte ta på mig en problemhund, men jag tror att det kan vara ett bra alternativ att ha en lite äldre "färdig" hund.

Åter igen, tack för ditt svar!
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

*lånar knapp*
alla ni som säger att ni lämnar era hundar hemma på dagarna, vad är det som gör att ni inte kan ha med hunden på jobbet?

när jag var liten hade vi hund den var antingen med mamma på jobbet eller med pappa på dagarna ibland var han hemma men då slutade vi barn så tidigt att det inte var nån längre stund ändå (vi kom hem vid ett på dan och var sen hemma då och fick ansvaret att gå ut med hunden när vi var 7-10 år gamla)
alla som har kontorsjobb borde väl få ha med sin hund på jobbet?
visst allergiker men som sagt umgänge med djur förebygger allergier och astma (visst det är iof inte bra för dem som redan är allergiska, man jag tror att om det var hundar överallt så skulle inte folk bli allärgiska i samma utsträckning).
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Jag vill bara säga att du låter väldigt mogen och påläst "för att vara så ung"! (Jämfört med min ålder i alla fall. :D )

När jag skaffade hund så var jag som din mamma orolig för att bli bunden, och en massa andra grejer. Det löste sig av sig själv när hunden väl anlänt, plötsligt blev prioriteringarna helt annorlunda... :smirk:

Mina hundar är oftast hemma själva de 8 timmar jag jobbar, ibland är de hos mamma och ibland har jag dem med mig på jobbet. Jag har udda tider, skift och ibland halvdagar och är ofta ledig nån dag då och då. De är glada, trygga och harmoniska hundar som inte verkar tagit någon större skada av det. Visst önskar jag att jag kunde varit hemma hela dagarna hos dem, men så är ju tyvärr inte livet.
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Xenox skrev:
alla som har kontorsjobb borde väl få ha med sin hund på jobbet?
På de flesta ställen jag har jobbat på är det totalförbud att ta med sig djur in på kontoret. Arbetsgivaren är nog rädd för att det ska bli bråk eller stämningar om någon är allergisk eller får en allergisk reaktion.
På mitt nuvarande jobb finns det faktiskt en ledarhund. Men inga andra hundar är tillåtna.
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Jag har oxå en liten plutt som är hemma då jag jobbar mellan 8 - 9 timmar 4 dgr i veckan. Jag har provat många alternativ med honom men detta är det som funkar bäst. Han verkar lycklig och tillfreds med sitt liv men då kan tilläggas att när jag kommer hem från jobbet och på helgerna är vi tillsammans mest hela tiden o han har en, jämfört med vad många andra hundar verkar ha, meningsfull tillvaro.
Jag tror precis som någon skrev tidigare att det är vad man gör med hunden när man är tillsammans med den som räknas mer än om den är ensam vissa timmar på dygnet. Sen vill det ju givetvis till att man skaffar sej en lämplig ras för det liv hunden kan förväntas få, vilka sysselsättningar och i vilken grad osv. Vissa hundraser mår ju rent illa av att ligga själva utan sysselsättning flera timmar. Ibland förstoras det här med att lämna hunden ensam upp litegrann, snart är det bara pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa som kan ha hund?

Sen har jag läst alla tankar och planeringar mm som många verkar genomgå innan hundköpet och givetvis ska man tänka igenom det, man tar på sig ett ansvar som man har förhoppningsvis många år framöver och det är mkt som får prioriteras bort. Men detta verkar ju inte vara ert problem.
Jag tror inte på att försöka planera allt så in i minsta detalj, saker har en tendens att inte bli som man tänkt sej ändå och förhållandena man lever i nu kan förändras fort. Många förändringar har skett i mitt liv sen jag fick min sötnos men han har alltid haft sin trygghet kvar och alla situationer brukar lösa sig.

Så till er som verkar ha tänkt igenom det här med hundköp på allvar, har råd till det och möjlighet att vara hemma 2 - 3 månader då vovven är valp samt att den slipper vara själv mer än 3 - 4 timmar per dag tills den är något år i alla fall, skaffa en hund o ni ska se att det kommer att gå superbra!! :)
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Tack allesammans för era svar! Jag tror att detta kan gå igenom, men kanske till sommaren eftersom min mamma startar eget nu vid årsskiftet och jag kan förstå att hon då inte vill ha mer bollar i luften än hon redan har.. Men sen kanske :banana:
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

men om företagen talar för de personer de anställer att det kan finnas hundar på arbetsplatsen så borde väl det inte vålla några problem?
det borde ju fungera iaf för små företag? min pappa är egen företagare och han har inga restriktioner mot hund på kontoret vad jag vet, han har ju hund själv där.

eller speciella avdelningar på de stora företagen där man har flera byggnader då skulle man kunna ha byggnader med hund och byggnader utan hund. Och om det är möte med såna allergiker så får den som har hund se till att vara ren och inte ha sin hund med till mötet som är på en hundfri zon.

Jag tror dessutom inte att hunden gör att man jobbar ineffektivt, snarare stimulerar och får en att bli mer effektiv? man får ju med jämna mellanrum ut och gå små fina promenader som får igång blodcirkulationen och bort myrorna i baken och man blir mer avslappnad och man jobbar då mer effektivt.

Jag vet att det kanske inte funkar att ha det så överallt men om man tänker så borde väl det inte vara fullständigt omöjligt överallt eller? ganska många har hund och fler skulle ha det om man kunde göra såhär tror jag. och jag tror inte att det blir så mkt dyrare för företagen? har jag fel?
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Jag tycker att dina idéer är jättebra! :) Men samhället är ju så allmänt avigt mot hundar, så "annat folk" (=ej hundägare) blir ju med automatik avigt inställda till hundar och hundägare. Tex så är ju hundar förbjudna att ta med sig i nästan alla affärer, centrum, gallerior, caféer och restauranger. Hundar får inte tas med för dom kan förorena och håra av sig, och tyvärr tar ju många hundägare inte ansvar för sin hund och "städar upp" efter den, så i och för sig är det ju förståeligt. Men företagen hakar förstås på den här trenden, kanske av bekvämlighetsskäl, och förbjuder hundar. Det är mest på mindre företag (typ upp til 20 anställda) som jag har sett att det är OK att ha med sig hund. Större företag orkar inte bry sig, utan förbjuder direkt. Och det är trist!
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Först och främst skulle jag vilja säga att du inte är för ung för att skaffa hund om dina föräldrar stöttar dig. Jag jobbar mycket med ungdomar och hundar och de som har bäst kontakt och förståelse för sin hund är oftast just ungdomar... Sedan att man inte kan precis allt handlar oftast om erfarenhet och som vi alla vet så kommer det med åldern. Jag är själv yngst i landet att stå som ägare på en hund av "min" ras, många uppfödare backade pga min ålder, men nu när de har träffat mig i alla sammanhang så tror jag att de har fått sig en tankeställare..

Nog om det. Om du vill skaffa valp redan till sommaren så är det bråttom, så börja kolla runt redan nu. Men det viktigaste är situationen för din hund, du måste kolla ordentligt om ex. din lillebror vill hjälpa dig, som i mitt fall har mina småsyskon backat helt och släpper bara ut hundarna på nåder. Förbered dig på att ta ALLT ansvar själv, likaså måste du förbereda dig på allt vad det innebär.

Hundlivet innebär stora kostnader, köpesumman är en engångssumma och egentligen inga större problem, sånt sparar man gärna till. Om jag tar min stora unghund som exempel så äter hon för ca 400 kronor i månaden (premiumfoder, med 20% avdrag för olika medlemsskap), försäkringen kostar ca 130 kr i månaden (autogiro på if) och till detta tillkommer medlemsavgifter och tävlingsavgifter. Medlemsavgift i Sveriges Hundungdom (ungdomsvarianten till Sveriges Brukshundsklubb som är styrt av ungdomar och där det är massa andra ungdomar aktiva) kostar 210 kr om året. Sedan tillkommer ev kursavgift, vilket enligt stadgarna ska vara billigt för alla fattiga ungdomar ;)

Dessutom ska du tänka på att festande och allmänt umgänge kan bli svårt så länge dina föräldrar inte vill bli bundna då, iofs klarar de flesta hundar en stund ensamma, men du kan inte röja runt som de flesta andra.

Dessutom måste du lösa detta med ensamhetsfrågan.

Tänk också en gång extra innan du tar en omplacering, det finns oftast en anledning till varför de omplaceras och oftast är det inte den anledningen de nämner.

Tänk över detta nogrannt innan du bestämmer dig, jag kan mycket om att vara ung och ha hund och kan tipsa dig om mycket, så har du några frågor så är det bara att PM:a

MVH Emma
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Xenox skrev:
*lånar knapp*
alla ni som säger att ni lämnar era hundar hemma på dagarna, vad är det som gör att ni inte kan ha med hunden på jobbet?

när jag var liten hade vi hund den var antingen med mamma på jobbet eller med pappa på dagarna ibland var han hemma men då slutade vi barn så tidigt att det inte var nån längre stund ändå (vi kom hem vid ett på dan och var sen hemma då och fick ansvaret att gå ut med hunden när vi var 7-10 år gamla)
alla som har kontorsjobb borde väl få ha med sin hund på jobbet?
visst allergiker men som sagt umgänge med djur förebygger allergier och astma (visst det är iof inte bra för dem som redan är allergiska, man jag tror att om det var hundar överallt så skulle inte folk bli allärgiska i samma utsträckning).

Mamma jobbar på ett ålderdomshem, när min hund var valp fick han åka dit några gånger och hälsa på. de gamla älskade det! och valpen med. Den store har aldrig gillat nya människor och då särskilt män och kan vara opålitlig i såna lägen, alltså ingen idé att ta med honom. sedan kom en arbetskamrat till mamma på (som själv har hund) att hon är allergisk (gjorde sig inte av med hunden) och fick chefen att förbjuda djur på hemmen hon bossar över.

pappa jobbar som målare och är mycket hemma hos andra och då måste man respektera att de inte vill ha djur inne hos sig.

själv går jag i skolan (dock inga långa dagar). hundatrna är alltså ensamma hemma nästan varje dag. men jag tror int de lidert särskilt mycket, de har ju varandra.
 
Sv: Att få tillhöra den lyckliga skara..

Tack så mkt för svaret! Jättebra att veta att det finns någon man kan fråga om ansvarsbiten m.m. om det nu blir så att jag får bli hundägare!
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag har fött upp en hund som jag först sålde som valp men som jag köpte tillbaka för en månad sedan då äg var sjuk. Han är 20 månader...
10 11 12
Svar
237
· Visningar
14 933
Senast: Migo
·
  • Låst
Hundavel & Ras Vill ge en hund bästa möjliga liv och förutsättningar. Tyvärr blir jag inte klokare på vilken ras som skulle passa bäst. Och kan heller...
5 6 7
Svar
133
· Visningar
12 407
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Vet att det finns många duktiga hundmänniskor så skriver här i hopp om bra synpunkter på vår situation :bump: ber om ursäkt för wall of...
Svar
4
· Visningar
1 080
Senast: Castellini
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 298
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp