Att fråga vad någon jobbar med?

[Thaliaste]

Jag har Asberger bland annat, jag kan inte ljuga på en rak fråga. Om nån frågar vad jag jobbar med så skulle jag ljuga om jag sa att jag inte behövde jobba. Jag kan inte jobba, det är skillnad. Att inte behöva jobba är frivilligt, att inte kunna jobba är inte frivilligt. Stor skillnad för mig.

När man har sån problematik, som att inte kunna vrida på sanningen direkt i situationen (jag ser det som att det sällan handlar om att ljuga utan mer om hur och hur mycket information som presenteras genom de ord man väljer) så är det ännu mer användbart att träna in två eller tre svar att använda. Då väljer du bara alternativ 1,2 eller 3 beroende på situationen.

Gällande just det nämnda exemplet håller jag med dig, jag lägger också ett visst mått av eget val i att säga att man "inte behöver" jobba. Jag ser det inte som en lögn dock, tvärtom är det ju en sanning om man har sin försörjning ändå, men för mig känns ett sådant uttryck lite för lättsamt och jag ser också en risk att det både kan missuppfattas eller provocera på ett sätt man inte avsåg.

Skulle t ex kunna säga istället "jag är just nu sjukskriven/jag har sjukersättning men om/när jag i framtiden skulle återfå arbetsförmåga skulle jag hemskt gärna arbeta med människor/med djur/utomhus/med att bygga hus/vad som helst som ligger en nära". Det spelar faktiskt inte så stor roll eftersom man ju faktiskt inte jobbar med det och därmed inte behöver kunna svara på frågor om jobbet i sig, och direkt efter jag sagt förra delen leda över till att fortsätta med"...eftersom jag odlar mycket i min trädgård/ jag är kreativ och gillar att,,,/ jag växte upp på en gård med mjölkkor och längtar till den miljön/ jag har läst mycket om x och tycker det är så häftigt med vad man kan bygga". Ja egentligen vad som helst som flyttar fokus från det faktum att du inte jobbar idag till vad du är intresead av. Oftast vill ju den andra också bara hitta något att fortsätta samtalet kring och är inte ute efter att särskåda varför någon jobbar eller inte.

Så avledning genom att flytta fokus (med på förhand inövade varianter) tycker jag är det bästa. Att svara väldigt kortfattat kan vara det sämsta ur mottagarens perspektiv, eftersom det då kan göra det svårt att veta om man bör komma med följdfrågor för att visa intresse eller om man själv ska byta ämne. En vink från den jag pratar med är tacksamt, då kan jag hjälpa till med att gå över till ett annat samtalsämne.

 

[starcraft]

Jag tycker inte jobbfrågan känns privat. Ibland kan ju jobb säga en del om en person, jag tex jobbar med ett intresse, så det är lätt att prata vidare på. Mindre roligt är väl de som vill använda en som någon typ av hjälpakut när de hobbyutövar det jag jobbar med. Men trots att jag inte tycker jobbfrågan är privat så frågar jag sällan det. Kan fråga om personen redan börjat prata om något på deras jobb, men om jag använder det som en konversationsstartare så frågar jag nog oftare vad folk gör på dagarna. Då kan de själva välja vad i deras liv de vill prata om. Det är ju alla gånger roligare att prata om saker folk är intresserade av än att det ska svara på något som mest kan liknas ett frågeformulär.

 

[miumiu]

Jag har jobbat med lite allt möjligt i mitt liv och aldrig störts av frågan direkt. Däremot så ställer jag den sällan själv, av den enkla anledningen att dom flesta har så extremt tråkiga jobb Och vissa kan ju gnaga på hur länge som helst om sina tråkiga jobb dessutom. Så nä, den frågan kommer sällan till mig naturligt. Om dom jobbar med något som dom brinner för brukar det komma fram i andra samtalsämnen.

 

[Wysiwyg]

Jag tycker inte att jobb är varken känsligt eller privat, men jag gillar ändå inte att få frågan eftersom väldigt många människor har diverse märkliga tankar om mitt jobb.

Samma här. Känns som att många får en annan syn på mig eller blir obekväma i mitt sällskap efter jag sagt vad jag jobbar med. Arbetar som läkare men brukar säga att jag jobbar inom vården, blir ofta mindre stelt då.

 

[SiZo]

Vissa människor verkar ha ett enormt behov av att snacka med vem som helst varsomhelst utan minsta känsla för om omgivningen är mottaglig eller inte

Jag kan erkänna att detta är jag grovt skyldig till numera. Efter över året i typ karantän så pratar jag glatt på med alla som bara råkar öppna munnen i närheten av mig

 

[Inte_Ung]

Redan i fråga om klädval och färdmedel kan en väl bilda sig en uppfattning i så fall, om en är intresserad av att. nosa runt i andras ekonomiska förutsättningar. ALLT är ju en vink om vilka val och kanske i viss mån på vilka grunder, en människa gjort.

Nej faktiskt inte alls.
Det går nog bara att se via taxering och bankonton vilken ekonomi någon har.
Hälsningar Bohemen.

 

[Inte_Ung]

Vissa människor verkar ha ett enormt behov av att snacka med vem som helst varsomhelst utan minsta känsla för om omgivningen är mottaglig eller inte

Jag pratar med alla som vill prata.
Det brukar vara mycket populärt.
Jag är vad som betecknas som lättillgänglig.

 

[Nota]

Jag pratar med alla som vill prata.
Det brukar vara mycket populärt.
Jag är vad som betecknas som lättillgänglig.

Jag har också mycket lätt för att prata med människor trots att jag inte frågar om jobb eller det privata att vara lätttillgänglig har inte med det att göra.

 

[Inte_Ung]

Jag har också mycket lätt för att prata med människor trots att jag inte frågar om jobb eller det privata att vara lätttillgänglig har inte med det att göra.

Nej det är ju olika saker.
Jag beskrev först det ena och sedan det andra.

 

[Iamia]

Jag avskyr den där frågan... Har alltid gjort. Alldeles oavsett om jag jobbat, pluggat eller inte haft något jobb. Jag är iofs inte typen som kallpratar. Alls.

 

[Inte_Ung]

När man har sån problematik, som att inte kunna vrida på sanningen direkt i situationen (jag ser det som att det sällan handlar om att ljuga utan mer om hur och hur mycket information som presenteras genom de ord man väljer) så är det ännu mer användbart att träna in två eller tre svar att använda. Då väljer du bara alternativ 1,2 eller 3 beroende på situationen.

Om någon frågar något som jag inte vill svara på så säger jag det.
Att jag av olika orsaker inte vill prata om just det.
Ibland så förklarar jag orsaken och ibland så hänvisar jag till att det är privat eller att det utlämnar andra människor, beroende på vad det handlar om.

Jag måste hantera sådant hela tiden.
Det blir en vana.

 

[snorp]

När man har sån problematik, som att inte kunna vrida på sanningen direkt i situationen (jag ser det som att det sällan handlar om att ljuga utan mer om hur och hur mycket information som presenteras genom de ord man väljer) så är det ännu mer användbart att träna in två eller tre svar att använda. Då väljer du bara alternativ 1,2 eller 3 beroende på situationen.

Gällande just det nämnda exemplet håller jag med dig, jag lägger också ett visst mått av eget val i att säga att man "inte behöver" jobba. Jag ser det inte som en lögn dock, tvärtom är det ju en sanning om man har sin försörjning ändå, men för mig känns ett sådant uttryck lite för lättsamt och jag ser också en risk att det både kan missuppfattas eller provocera på ett sätt man inte avsåg.

Skulle t ex kunna säga istället "jag är just nu sjukskriven/jag har sjukersättning men om/när jag i framtiden skulle återfå arbetsförmåga skulle jag hemskt gärna arbeta med människor/med djur/utomhus/med att bygga hus/vad som helst som ligger en nära". Det spelar faktiskt inte så stor roll eftersom man ju faktiskt inte jobbar med det och därmed inte behöver kunna svara på frågor om jobbet i sig, och direkt efter jag sagt förra delen leda över till att fortsätta med"...eftersom jag odlar mycket i min trädgård/ jag är kreativ och gillar att,,,/ jag växte upp på en gård med mjölkkor och längtar till den miljön/ jag har läst mycket om x och tycker det är så häftigt med vad man kan bygga". Ja egentligen vad som helst som flyttar fokus från det faktum att du inte jobbar idag till vad du är intresead av. Oftast vill ju den andra också bara hitta något att fortsätta samtalet kring och är inte ute efter att särskåda varför någon jobbar eller inte.

Så avledning genom att flytta fokus (med på förhand inövade varianter) tycker jag är det bästa. Att svara väldigt kortfattat kan vara det sämsta ur mottagarens perspektiv, eftersom det då kan göra det svårt att veta om man bör komma med följdfrågor för att visa intresse eller om man själv ska byta ämne. En vink från den jag pratar med är tacksamt, då kan jag hjälpa till med att gå över till ett annat samtalsämne.

Håller helt med dig om att det kan tolkas för lättsamt av vissa om man säger att man inte behöver jobba. Jag brukar svara att jag håller på med hundar när jag inte orkar eller vill gå in på min situation. Eftersom jag är hundinstruktör och håller kurser ibland så är det ju sant. Jag har ju även egen hund som tränas och tävlas sånt att jag ofta passar andras hundar.

 

[nullo-modo]

Håller helt med dig om att det kan tolkas för lättsamt av vissa om man säger att man inte behöver jobba. Jag brukar svara att jag håller på med hundar när jag inte orkar eller vill gå in på min situation. Eftersom jag är hundinstruktör och håller kurser ibland så är det ju sant. Jag har ju även egen hund som tränas och tävlas sånt att jag ofta passar andras hundar.

Hundinstruktör är väl ett jobb? Alla jobb är inte 40h i veckan.

 

[snorp]

Hundinstruktör är väl ett jobb? Alla jobb är inte 40h i veckan.

Vet inte om det räknas som jobb i en ideell förening.

 

[Nota]

Vet inte om det räknas som jobb i en ideell förening.

Men det är nog otroligt smart av dig att säga att du jobbar med hundar
Jag förstår dig

 

[nullo-modo]

Vet inte om det räknas som jobb i en ideell förening.

Är ju inte lönen folk frågar efter.

 

[hastflicka]

Nar vi forst flyttade fran Sverige till Saudi Arabien for over 30 ar sedan var det for Maken's job. Nar jag kom tillbaka till Sverige fragade alla om jag jobbade, nar jag svarade att jag inte gjorde det sa de alla, (ALLA! vare sig jag kande dem eller inte) "Men vad gööör du hela dagarna?"
Mitt svar var alltid, "Sitter i soffan och ater bonbons". (Typ choklad ask, aladdin och liknande) Det var en mycket otrevlig fraga da den var stalld just for att vara "judgemental" och dommande.

Jag kunde ha svarat att jag agnade mig at valgorenhets jobb, bland annat via Svenska ambassaden och hade hur mycket som helst att gora som var meningsfullt.

Jag har funderat lite pa fragan, "Vad jobbar du med?" Jag tror aldrig jag hort den har i USA ... daremot fragar folk nar de kallpratar, "Vad gor du?" vilket gor det enklare att svara vad man vill. Jag svarar da det som jag brinner mest for. Just nu att jag tranar hundar.

Den är bäst. Jag skiter fullständigt i vad folk tjänar. Om en är omgiven av folk som dömer en utifrån sånt så är en väl på fel ställe. JAG ser mer på folk som ser ner på andra utifrån sysselsättning. Att höra om andras liv och erfarenheter är jätteintressant.

VISST ar det intressant att para med andra om deras liv? Var de varit, vad de gjort, etc? Sarskilt om de kommer fran olika "annorlunda" kulturer an de jag vaxt upp med eller bott med. Alskar att hora hur andra kulturer ser olika saker och lara mig mer om varlden.

 

[Grazing]

Vet inte om det räknas som jobb i en ideell förening.

Är det något som är ett jobb så är det ju sånt, det är dessutom ofta ett väldigt tufft jobb där det inte finns lediga dagar alls.

 

[Inte_Ung]

Jag har funderat lite pa fragan, "Vad jobbar du med?" Jag tror aldrig jag hort den har i USA ... daremot fragar folk nar de kallpratar, "Vad gor du?" vilket

What are you doing for a living?
En inte alls ovanlig fråga varken i USA eller Canada.

 

[Eurydome]

Jag har också mycket lätt för att prata med människor trots att jag inte frågar om jobb eller det privata att vara lätttillgänglig har inte med det att göra.

I början av den här tråden skrev du att om någon frågar vad du jobbar med så svarar du inte. Det är inte definitionen av att "ha mycket lätt för att prata med människor" i min värld. Snarare tänker jag att en vägran att svara på en sån fråga dödar vilket samtal som helst.