Att fråga vad någon jobbar med?

[Rosett]

Jag hör också till dem som inte jobbar pga. hälsoskäl så det blir rätt stelt när nån frågar vad jag jobbar med, iofs träffar jag inte så många men har varit med om att stämningen blir konstig hos frisören när jag svarade att jag inte jobbar. Det var som om hon inte visste hur hon skulle reagera på mitt svar.

 

[hastflicka]

What are you doing for a living?
En inte alls ovanlig fråga varken i USA eller Canada.

Precis.
Fast oftare bara, "What do you do?"
Da anses man inte "pushy" och folk kan svara precis vad som helst och ofta gar in pa deras favorit sysselsattning. (Ar ryttare och hanterar hastar, tranar hundar, alskar att sitta och klappa katten framfor TV, etc)
Att fraga, "What are you doing for a living?" kommer senare nar man har pratat ett tag (eller flera ganger) och upptackt att man ar pa samma vaglangd och formodligen kan bli goda vanner om man bor i samma land, eller region. Det ar inte en "polite" fraga att stalla pa ett forsta mote.

 

[Inte_Ung]

Precis.
Fast oftare bara, "What do you do?"
Da anses man inte "pushy" och folk kan svara precis vad som helst och ofta gar in pa deras favorit sysselsattning. (Ar ryttare och hanterar hastar, tranar hundar, alskar att sitta och klappa katten framfor TV, etc)
Att fraga, "What are you doing for a living?" kommer senare nar man har pratat ett tag (eller flera ganger) och upptackt att man ar pa samma vaglangd och formodligen kan bli goda vanner om man bor i samma land, eller region. Det ar inte en "polite" fraga att stalla pa ett forsta mote.

Det är inte min erfarenhet.

 

[Rosett]

Jag tycker inte det är något konstigt att fråga om jobb. Skäms man för att man är sjukskriven sitter det mer i en själv mer än hos att andra dömer än för det. Man mår mycket bättre när man inte längre går och gömmer sig bakom sin sjukdom eller sitt problem. Det är inget man ska gömma undan. Däremot så kan jag tänka mig att folk börjar undra och bilda sina egna uppfattningar om dom börjar tro att man bara går hemma och tar pengar och sen lever livet.

Jag har ingen skyldighet att redovisa för någon om att/varför jag inte jobbar och vad jag lever av. Om folk undrar så får de väl undra, det sitter hos dem …

Jag hade för länge sen en brevvän som undrade varför jag inte jobbade. Jag svarade att jag inte kan göra det eftersom det gör mig sjukare. Hon svarade bl.a. att det är viktigt att arbeta.
Då fick jag skriva ett tydligt brev och fråga varför hon inte förstod vad jag berättade. Att jag blir sjukare av att jobba.
Fick inga fler brev av henne efter det.

Så jag håller inte med om att det sitter hos en själv. Ibland kanske men oftast inte.

 

[Nota]

I början av den här tråden skrev du att om någon frågar vad du jobbar med så svarar du inte. Det är inte definitionen av att "ha mycket lätt för att prata med människor" i min värld. Snarare tänker jag att en vägran att svara på en sån fråga dödar vilket samtal som helst.

Att vägra svara på något betyder inte att man inte kan prata förbi det

 

[Grazing]

Jag har ingen skyldighet att redovisa för någon om att/varför jag inte jobbar och vad jag lever av. Om folk undrar så får de väl undra, det sitter hos dem …

Jag hade för länge sen en brevvän som undrade varför jag inte jobbade. Jag svarade att jag inte kan göra det eftersom det gör mig sjukare. Hon svarade bl.a. att det är viktigt att arbeta.
Då fick jag skriva ett tydligt brev och fråga varför hon inte förstod vad jag berättade. Att jag blir sjukare av att jobba.
Fick inga fler brev av henne efter det.

Så jag håller inte med om att det sitter hos en själv. Ibland kanske men oftast inte.

Ingen är tvungen att svara eller göra någonting, dock mindre trevligt och gör ju inte direkt att det sociala blir lättare. Och man måste inte vara otrevlig, går att förklara på trevligt vis. Man kan inte begära att folk förstår direkt, speciellt inte när man inte vet vad problemet är.

Dessutom när någon säger att det är viktigt att arbeta så menar den säkerligen det här med rutiner och struktur på vardagen som kommer av att ha ett jobb, att det faktiskt kan göra livet lättare. Vilket är sant i många fall, men då kan man på ett trevligt sätt förklara varför det inte fungerar.

Så jo, jag tycker faktiskt att det sitter hos en själv, är man dessutom otrevlig i svaren så förstår jag mycket väl att folk slutar prata med en. Man måste inte vara dryg för att folk inte förstår.

 

[Rosett]

Ingen är tvungen att svara eller göra någonting, dock mindre trevligt och gör ju inte direkt att det sociala blir lättare. Och man måste inte vara otrevlig, går att förklara på trevligt vis. Man kan inte begära att folk förstår direkt, speciellt inte när man inte vet vad problemet är.

Dessutom när någon säger att det är viktigt att arbeta så menar den säkerligen det här med rutiner och struktur på vardagen som kommer av att ha ett jobb, att det faktiskt kan göra livet lättare. Vilket är sant i många fall, men då kan man på ett trevligt sätt förklara varför det inte fungerar.

Så jo, jag tycker faktiskt att det sitter hos en själv, är man dessutom otrevlig i svaren så förstår jag mycket väl att folk slutar prata med en. Man måste inte vara dryg för att folk inte förstår.

Fast jag hade ju förklarat problemet för henne på ett trevligt sätt men hon fortsatte pressa mig. Jag hade ju själv kunnat sluta skriva till henne då men valde att förtydliga mig eftersom hon inte ville inse fakta.

Jag tror ju inte det var struktur och rutiner hon tänkte på när hon skrev att det är viktigt att arbeta, hon skrev inte något sånt iallafall.
Du har inte läst breven, det har jag.

 

[Enya]

Efter att ha följt denna tråden känns det kanske inte så konstigt att det finns människor som dömer och bedömer när människor vägrar svara på en fråga, sitter och tänker på annat när någon småpratar bredvid, sitter och hm-ar ointressant åt den som pratar osv. Om man vill ha respekt och hänsyn av andra människor så är det ju en idé att visa respekt och hänsyn mot andra människor också.

Om jag hamnar bredvid någon som pratar så inte vägrar jag svara eller sitter och tänker på annat under tiden. Är det svårt att kanske fundera på vad som gör att just den personen väljer att prata? Sitter man i ett väntrum, på vc eller hos tandläkaren är kanske personen nervös och orolig? Är det en äldre person är den kanske ensam och behöver prata annat än med sina tavlor?

Det är ensamt att vara ensam, jag vet. När jag bodde 50 mil från familjen och barnen hälsade på dem så hade jag hunden och katten att prata med. Mötte jag en granne sa jag hej, var jag i affären sa jag hej till den som satt i kassan. I övrigt pratade jag inte med någon, kunde gå många dagar utan att jag pratade med en enda människa förutom "sitt" och "duktig hund" till hunden och likvärdigt till katten. Det gör faktiskt något med en människa, att vifta bort någon som pratar med mig gör jag inte, man får lov att tycka det är tråkigt och kanske rent av jobbigt, men man behöver inte vara kort, oartig eller otrevlig mot personen för det. Får man en fråga man inte vill svara på kan man vara ärlig och säga det istället för att ljuga eller bete sig illa, ärlighet varar längst och uppskattas mest.

 

[Enya]

Jag hör också till dem som inte jobbar pga. hälsoskäl så det blir rätt stelt när nån frågar vad jag jobbar med, iofs träffar jag inte så många men har varit med om att stämningen blir konstig hos frisören när jag svarade att jag inte jobbar. Det var som om hon inte visste hur hon skulle reagera på mitt svar.

Och det är inte så konstigt att det blev stelt. Hon märkte antagligen på dig att hon trampade på minerad mark och visste inte hur hon skulle fortsätta. Är du en sådan person som slår bakut om hon hade visat lite mer intresse och fört samtalet vidare eller är du en sådan person som öppet fixar att prata om om det så att konversationen fortsätter. Det vet man ju inte när man väl står där.

Jag är glad jag inte jobbar som frisör. Tänk att prata om vädret med alla kunder varje dag. Samma väder också.....

 

[TheRedLightning]

Jag tillhör dom som aldrig ställer privata frågor till nya människor men har märkt att en del frågar vad man jobbar med första gången man träffas trots att vad man jobbar med har noll betydelse i sammanhanget?
Brukar ni ställa denna fråga?

Ja, det kan jag göra mest av nyfikenhet så kan man ställa följdfrågor, tycker inte det är något olämpligt eller privat att prata om. Det är väldigt vanligt samtalsämne.

 

[MiaMia]

Ingen är tvungen att svara eller göra någonting, dock mindre trevligt och gör ju inte direkt att det sociala blir lättare. Och man måste inte vara otrevlig, går att förklara på trevligt vis. Man kan inte begära att folk förstår direkt, speciellt inte när man inte vet vad problemet är.

Dessutom när någon säger att det är viktigt att arbeta så menar den säkerligen det här med rutiner och struktur på vardagen som kommer av att ha ett jobb, att det faktiskt kan göra livet lättare. Vilket är sant i många fall, men då kan man på ett trevligt sätt förklara varför det inte fungerar.

Så jo, jag tycker faktiskt att det sitter hos en själv, är man dessutom otrevlig i svaren så förstår jag mycket väl att folk slutar prata med en. Man måste inte vara dryg för att folk inte förstår.

Fast man ska kunna sätta gränser för sin integritet utan att folk dömer bara för att de inte fått en utförlig redovisning.
Det ska inte bara ett krav för en rimlig social kontakt att redovisa allt, och orsaken bakom att man inte arbetar är fullt rimlig att vara privat med om man vill det.
Det ska inte vara ett problem för någon att acceptera informationen att en saknar arbetsförmåga utan att det ska behövas ett läkarintyg på det...

 

[Rosett]

Och det är inte så konstigt att det blev stelt. Hon märkte antagligen på dig att hon trampade på minerad mark och visste inte hur hon skulle fortsätta. Är du en sådan person som slår bakut om hon hade visat lite mer intresse och fört samtalet vidare eller är du en sådan person som öppet fixar att prata om om det så att konversationen fortsätter. Det vet man ju inte när man väl står där.

Jag är glad jag inte jobbar som frisör. Tänk att prata om vädret med alla kunder varje dag. Samma väder också.....

Intressant att du kan dra slutsatsen att hon nog märkte att hon ”trampade på minerad mark” bara baserat på det jag skrev.
Jag slingrade mig nog ur den diskussionen eftersom jag inte är bekväm med att prata privatliv med folk jag inte känner.
Sen pratade vi om annat och jag läste en tidning.
Brukar oftast sitta och läsa tidning hos frisören för att slippa prata.

 

[Grazing]

Fast man ska kunna sätta gränser för sin integritet utan att folk dömer bara för att de inte fått en utförlig redovisning.
Det ska inte bara ett krav för en rimlig social kontakt att redovisa allt, och orsaken bakom att man inte arbetar är fullt rimlig att vara privat med om man vill det.
Det ska inte vara ett problem för någon att acceptera informationen att en saknar arbetsförmåga utan att det ska behövas ett läkarintyg på det...

Men man kan fortfarande vara trevlig, man måste inte vara dryg. Man kan svara på ett trevligt sätt även om någon svarar fel.

 

[Linta]

Jag har inga problem att svara på vad jag jobbar med och prata ytligt om hur det är, tycker det är en rätt trevlig kallpratsfråga. Men följdfrågorna jag och mina kollegor(lokförare) får... "Man tjänar rätt bra va?" gör väl inget men snark vad trist att prata om pengar på det viset. En del försöker tassa runt nästa fråga med "har du eeh... varit med om något..?" eller liknande men många frågar rakt ut om jag kört på någon människa. Det känns helt vansinnigt gränslöst och är definitivt inget jag vill stå och småprata om.

 

[MiaMia]

Men man kan fortfarande vara trevlig, man måste inte vara dryg. Man kan svara på ett trevligt sätt även om någon svarar fel.

Jo, men det är väl inget som säger att @Rosett var dryg och otrevlig i sitt svar?

 

[Enya]

Intressant att du kan dra slutsatsen att hon nog märkte att hon ”trampade på minerad mark” bara baserat på det jag skrev.
Jag slingrade mig nog ur den diskussionen eftersom jag inte är bekväm med att prata privatliv med folk jag inte känner.
Sen pratade vi om annat och jag läste en tidning.
Brukar oftast sitta och läsa tidning hos frisören för att slippa prata.

Det var du som använde ordet "stelt". I det här inlägget använder du orden "slingrade mig ur" och "inte bekväm med". Det kan märkas på folk om man ställt en fråga man inte är bekväm med. Orden man använder när man svarar. Tonläge, avsaknad av tonläge, pauser eller avsaknad av pauser. Sånt skvallrar ofta om hur man känner inför något.

Men absolut, jag kan ha fel, hon kan ju vara ett dumt jävla fån som dömde dig helt enkelt och fann det ointressant att prata med dig om saken. Det finns ju sånna människor också.

 

[Cattis_E]

Jag tycker frågan är lite jobbig att svara på.

Eftersom jag "bara" är städerska och inte kommit längre än så i livet.

Har inga problem att ställa frågan till andra, utan det hamnar ju under kallprat. Att jag sen får samma tillbaka är ju en annan femma

Städerskor är ju en av de viktigaste personer vi har.
Det är ju tur att det finns folk som trivs med det!
Att komma någonstans i livet, ja de som vill göra karriär kan få göra det, men komma någonstans i livet kan man göra på andra plan. För det första så börjar alla någonstans och för det andra kan de som vill och orkar lägga ned den energin oah har drivet det krävs för att "göra karriär" gärna få ta chefsjobben mm. För mig är jobbet mer det som möjliggör (ekonomiskt) att jag kan åstadkomma saker på andra plan. Sedan bör man ju inte vantrivas med sitt jobb för det eftersom man spenderar så pass mycket tid där.

 

[Cattis_E]

Du glömde den viktigaste frågan; vad gör man på banken efter klockan 15?! (förlåt, var tvungen, haha!)

Precis!!! Den brukar också framhållas

På sådana dryga frågor får man hitta på ett kvickt/sarkastiskt svar. Då brukar folk faktiskt inse att det var gång 83 man hörde den frågan.
Jag förstår att mitt jobb är intressant och har inga problem att berätta om det, men tågresor berör många.

Person X: vad jobbar du med?
Jag: Driftledare fordon (järnväg).
X: Vad innebär det?
Jag: *förklarar så kort det går*
X: Är det dig man ska skylla på när det inte kommer något tåg/ inte är i tid?
Jag: Nej, det är mig och mina kollegor ni ska tacka när det slutligen kommer ett tåg...
X: oj, förlåt.

Beroende på ner exakt hur konversationen går så finns det ju mildare omskrivningar etc.
Är det mer en groda som hoppar ur munnen och personen verkar vara intresserad av hur det funkar och inte bara gnällig över att den anser tågtrafiken enligt dem aldrig funkar så kan man mjuka upp det och låta det bli mer skämtsamt genom att välja en annan formulering.
Men om det behövs är det ett effektivt sätt att få människor att inse att det är ganska respektlöst att "döma ut yrkesgruppen" på personen de har framför sig som dålig och då brukar de snabbt byta ämne/gå därifrån.

 

[Masqueradee]

På sådana dryga frågor får man hitta på ett kvickt/sarkastiskt svar. Då brukar folk faktiskt inse att det var gång 83 man hörde den frågan.
Jag förstår att mitt jobb är intressant och har inga problem att berätta om det, men tågresor berör många.

Person X: vad jobbar du med?
Jag: Driftledare fordon (järnväg).
X: Vad innebär det?
Jag: *förklarar så kort det går*
X: Är det dig man ska skylla på när det inte kommer något tåg/ inte är i tid?
Jag: Nej, det är mig och mina kollegor ni ska tacka när det slutligen kommer ett tåg...
X: oj, förlåt.

Beroende på ner exakt hur konversationen går så finns det ju mildare omskrivningar etc.
Är det mer en groda som hoppar ur munnen och personen verkar vara intresserad av hur det funkar och inte bara gnällig över att den anser tågtrafiken enligt dem aldrig funkar så kan man mjuka upp det och låta det bli mer skämtsamt genom att välja en annan formulering.
Men om det behövs är det ett effektivt sätt att få människor att inse att det är ganska respektlöst att "döma ut yrkesgruppen" på personen de har framför sig som dålig och då brukar de snabbt byta ämne/gå därifrån.

Alltså jag skulle aldrig fråga det som en genuin eller sarkastisk fråga! Är inte "vad gör de på banken efter klockan tre?" typ från en sketch eller något sådant?

 

[SaraMara]

Jag tillhör dom som aldrig ställer privata frågor till nya människor men har märkt att en del frågar vad man jobbar med första gången man träffas trots att vad man jobbar med har noll betydelse i sammanhanget?
Brukar ni ställa denna fråga?
Jag tycker personligen den är mycket olämplig och tycker inte om att få frågan och brukar därmed heller inte svara på frågan.
Själv har jag inga problem att prata om allt möjligt annat med nya människor men att fråga privata frågor känns så fel.

För mig är definitionen av 'privat' exakt tvärtemot 'yrkesrelaterat'. Att ställa frågor om människors sysselsättning är ju snarare att medvetet kliva bort från den privata sfären och något som man tämligen riskfritt (trodde jag!) kan kallprata om på diverse mingel. Ska man prata klassmarkörer så är ju frågor om resor, fritidsintressen osv. betydligt mer avslöjande än yrkesval tänker jag, även om jag personligen inte tycker frågan är konstig eller känslig.

Själv kan jag vara lite trött på att vara 'advokaten' i alla sammanhang, så ibland svarar jag bara att jag jobbar PÅ en advokatbyrå. Beroende på i vilket sammanhang det är så utgår många då ifrån att jag gör något annat än är just advokat, vilket ibland är skönt. När man ändå jobbar 10-11 timmar om dagen så är det skönt att slippa svara på avtalsfrågor på stallbacken eller i gemensamhetsköket på en camping. Det är en intressant liten sociologisk studie också ibland att jämka samman människors bild av en utifrån vilket sammanhang man möts i eller vad man berättar om sig själv, kan ibland mötas av en sannolikt objektivt sett rimlig förvåning (som jag personligen har så svårt att själv förstå eftersom jag är i min egen filterbubbla) över att t.ex. berätta om husvagnsliv i en kontext där jag primärt är 'advokaten' - och vice versa. Som att åka snabbhiss i klassresa liksom. Rätt intressant, men det är ju en annan fråga, hur knasigt folk ibland tycker det är när jag svarar på en sådan fråga i fula tofflor med en diskbalja i händerna på väg till diskrummet typ, eller när jag berättar om helgens husvagnsliv iklädd märkeskläder på fina kontoret med en nyanställd kollega (på tal om att fritidsintressen verkligen ofta kan vara en tydligare klassmarkör än yrke).