Att fråga vad någon jobbar med?

[Lingon]

Jag vet inte, jag har alltid klassat jobbet som en väldigt "safe" sida av allmänt kallprat. En fråga de flesta är beredda på och som är oladdad sådär.

Inte för att jag nu på rak arm kan komma på att jag frågat någon rakt ut "vad jobbar du med?" sådär ordagrant, men det brukar komma upp efter ett tag. Jobbar man heltid är det ju en stor del av ens vardag, ingenting konstigt med det.

Jag har funderat på när jag brukar ställa den frågan och kommit fram till att det är när personen på nåt sätt nämner sitt jobb. Jag tror att jag sällan ställer den frågan annars.

 

[Rosett]

Det var du som använde ordet "stelt". I det här inlägget använder du orden "slingrade mig ur" och "inte bekväm med". Det kan märkas på folk om man ställt en fråga man inte är bekväm med. Orden man använder när man svarar. Tonläge, avsaknad av tonläge, pauser eller avsaknad av pauser. Sånt skvallrar ofta om hur man känner inför något.

Men absolut, jag kan ha fel, hon kan ju vara ett dumt jävla fån som dömde dig helt enkelt och fann det ointressant att prata med dig om saken. Det finns ju sånna människor också.

Jag har aldrig påstått att hon var ”ett dumt jävla fån”.
Det jag citerat här är din bedömning av en situation du inte ens upplevt.

Ja, det blev stelt, det brukar bli det när folk får höra att jag inte jobbar och alla reagerar så. Därför undviker jag helst frågan, det är inget fel med det.

Tänker inte vända ut och in på mig själv längre så kommer att ignorera tråden.

 

[Ray]

Alltså jag skulle aldrig fråga det som en genuin eller sarkastisk fråga! Är inte "vad gör de på banken efter klockan tre?" typ från en sketch eller något sådant?

Det är ju ofta sagt lite skämtsamt. Men slutar väl vara roligt när man hört det nog många gånger... Otroligt vanligt att folk på fest kläcker den kommentaren!

 

[Badger]

Jag tillhör dom som aldrig ställer privata frågor till nya människor men har märkt att en del frågar vad man jobbar med första gången man träffas trots att vad man jobbar med har noll betydelse i sammanhanget?
Brukar ni ställa denna fråga?
Jag tycker personligen den är mycket olämplig och tycker inte om att få frågan och brukar därmed heller inte svara på frågan.
Själv har jag inga problem att prata om allt möjligt annat med nya människor men att fråga privata frågor känns så fel.

Nej jag brukar inte fråga det. Eller det har säkert hänt om personen uppenbarligen vill det genom att börja fråga om mitt jobb tillbakakaka.

Finns folk som jag träffat från och till, ibland en gång i veckan, i ett par år, utan att ha den blekaste aning om vad de jobbar med.

 

[Badger]

Jag parerade senast i veckan en rätt fräck fråga med ett kallt "det tänker jag faktiskt inte svara på", vilket är helt OK i min värld. Jag kan ta det svaret om jag får det för egen del. Nu brukar inte mina frågor vara av den kalibern som jag fick i det här fallet, oftast försöker jag leda in på något partnern redan nämnt själv ("på jobbet brukar vi....." och så kan jag följa upp med "jaha, vad jobbar du med?")

Alltså jag tycker ju det är ett helt ok svar. Men folk tycker inte alltid det, hade en ny kollega som frågade och frågade och frågade om min mans jobb och inte accepterade vaga svar (alltså vaga efter att hon hade fått reda på vart, med vad, när osv). Hon blev jättesur när jag på frågan vad min man hade för lön sa att jag faktiskt tyckte det var en för privat fråga. (inte för att jag hade så stenkoll på honom att jag ens visste exakt men herregud.). Ja jag vet, hennes fritidsintresse kanske var arbetsmarknad eller något men i så fall finns väl statistik på google.

 

[TinyWiny]

Jag frågar aldrig vad folk jobbar med om de inte nämner sitt jobb själva möjligtvis. Då kan jag av artighet spinna vidare på det de säger. Annars är det generellt totalt ointressant vad folk jobbar. Jobb definierar sällan människor om det inte handlar om att de jobbar med sitt specialintresse men då brukar de också själva börja prata om sitt jobb.

Att som sjukskriven/förtidspensionär få frågan om vad man jobbar med kan vara tungt på flera sätt. Dels för att det som för mig kan vara personens stora sorg i livet att inte kunna jobba, dels för att folk då lätt blir gränslösa och börjar fråga varför och jag är inte alls intresserad av att stå där och rabbla diagnoser och prata om eländet som jagar mig (nej jag skäms inte men anser inte att folk har med det att göra) och dels för att man inte igen vill höra, "åh gud vad skönt! Så bra du har det som slipper jobba! Tänk att vara ledig jämt" och dels för att alldeles för många ser sjukskrivna som parasiter. När man är sjuk är man aldrig någonsin ledig ens för en enda minut. Man lever ständigt 24/7 365 dagar om året med den/de åkommorna man har hängande efter sig och man får aldrig någonsin en paus. Att friska människor inte förstår det gör det hela än värre när de då vräker ur sig "åh så skönt att få vara ledig jämt!"

En som står mig nära fasar alltid för att träffa nya människor just eftersom frågan om vad hen jobbar med alltid kommer upp. Hen har tyvärr aldrig kunnat jobba och hen skäms för det. För hen gör detta att hen avstår i det längsta att träffa nya människor för hen vet att det tar hen rakt ner i avgrunden att få frågan.

 

[Smulu]

Liten lista över
samtalsämnen/frågor, fyll gärna på

vad gör dej glad?
vad tyckte du om X?
vad gillar du att göra?
Prata om omgivningarna där ni är.
Lyssna till den du pratar med
var inte rädd för tystnaden.
Hur känner du (till) Y?

 

[MissFideli]

Jag har inga problem med frågan vad jag jobbar med. Det som möjligtvis kan bli jobbigt, är när frågan följs upp med en hel radda med gånger busschauffören man åkte med gjorde fel. Jag är nog en sån som kan "förhöra" folk, jag tycker typ allt jag inte kan nått om är intressant. Och jag har ingen aning om lönenivån på olika yrken.

Men jag förstår dom som pratar på om sig själva, om man inte får ställa frågor för att man riskerar såra nån, så är det ju enklast att prata om sig själv....

 

[Zinfernia]

Apropå inte avslöja sitt yrke.

Min mamma är överläkare. Hon har genom årens lopp fått otaliga frågor om diverse hälsoproblem och mediciner genom åren, både från släkt och vänner men också från ytterst ytligt bekanta.
Det har till och med hänt att grannar (som hon knappt sagt ett ord till) har ringt på dörren och frågat om hon kan skriva ut mediciner, bara sådär Hon har inte varit överlycklig över att bli störd på en lördagskväll av någon som hon inte ens känner om man säger så.

 

[Grazing]

Apropå inte avslöja sitt yrke.

Min mamma är överläkare. Hon har genom årens lopp fått otaliga frågor om diverse hälsoproblem och mediciner genom åren, både från släkt och vänner men också från ytterst ytligt bekanta.
Det har till och med hänt att grannar (som hon knappt sagt ett ord till) har ringt på dörren och frågat om hon kan skriva ut mediciner, bara sådär Hon har inte varit överlycklig över att bli störd på en lördagskväll av någon som hon inte ens känner om man säger så.

Just sådana yrken är yrken jag förstår att man inte skyltar med utan då är nog det bättre att säga att man jobbar inom vården för att slippa sådana personer. Det är lite likadant i stall om man är hovslagare kan jag tänka mig, eller om man är veterinär att många tar för givet att dom kan hjälpa en när man vill.

 

[Grazing]

Att som sjukskriven/förtidspensionär få frågan om vad man jobbar med kan vara tungt på flera sätt. Dels för att det som för mig kan vara personens stora sorg i livet att inte kunna jobba, dels för att folk då lätt blir gränslösa och börjar fråga varför och jag är inte alls intresserad av att stå där och rabbla diagnoser och prata om eländet som jagar mig (nej jag skäms inte men anser inte att folk har med det att göra) och dels för att man inte igen vill höra, "åh gud vad skönt! Så bra du har det som slipper jobba! Tänk att vara ledig jämt" och dels för att alldeles för många ser sjukskrivna som parasiter.

Men är det verkligen så? Jag har aldrig någonsin fått en sådan kommentar någonsin, inte heller någon jag känner. Dom enda gångerna jag ser sånt är på forum på nätet av anonyma. Jag har aldrig träffat på någon som tror att det är så skönt och roligt att vara "ledig" jämt och ständigt. Dom flesta människor är faktiskt väldigt trevliga om dom får en chans.

En som står mig nära fasar alltid för att träffa nya människor just eftersom frågan om vad hen jobbar med alltid kommer upp. Hen har tyvärr aldrig kunnat jobba och hen skäms för det. För hen gör detta att hen avstår i det längsta att träffa nya människor för hen vet att det tar hen rakt ner i avgrunden att få frågan.

Det där går att jobba med sig själv så att man blir trygg i sej själv och kan förklara kortfattat problemet. Det är inget att skämmas för och när man inser att världen inte är så dömande och hemsk som man tror och man blir tillfreds med sitt liv och accepterar faktum att det är som det är så blir det lättare.

 

[nightcrawler]

Men är det verkligen så? Jag har aldrig någonsin fått en sådan kommentar någonsin, inte heller någon jag känner. Dom enda gångerna jag ser sånt är på forum på nätet av anonyma. Jag har aldrig träffat på någon som tror att det är så skönt och roligt att vara "ledig" jämt och ständigt. Dom flesta människor är faktiskt väldigt trevliga om dom får en chans.

Det där går att jobba med sig själv så att man blir trygg i sej själv och kan förklara kortfattat problemet. Det är inget att skämmas för och när man inser att världen inte är så dömande och hemsk som man tror och man blir tillfreds med sitt liv och accepterar faktum att det är som det är så blir det lättare.

I din värld är det kanske så men vi är ju faktiskt flera som som ofta får skit för att vi inte jobbar. Vi vill inget hellre än att kunna jobba men när det inte går och man får ren skit för det så är det inte BARA att jobba med självförtroendet. Jag har inte heller varit med om att jag har missbedömt att folk dömer. Det har varit väldigt klart och tydligt, även andra har reagerat på hur dom har betett sig. Ibland har dom till och med sagt ifrån när jag har blivit sågad vid fotknölarna.

 

[SaraXX]

Liten lista över
samtalsämnen/frågor, fyll gärna på

vad gör dej glad?
vad tyckte du om X?
vad gillar du att göra?
Prata om omgivningarna där ni är.
Lyssna till den du pratar med
var inte rädd för tystnaden.
Hur känner du (till) Y?

Om någon jag precis har träffat skulle fråga vad som gör mig glad skulle jag bli obekväm. DET känns privat för mig.

 

[Masqueradee]

Om någon jag precis har träffat skulle fråga vad som gör mig glad skulle jag bli obekväm. DET känns privat för mig.

Är det för privat att bli typ glad över blommor, solsken, doften av en bok?

 

[SaraXX]

Är det för privat att bli typ glad över blommor, solsken, doften av en bok?

Det vill jag inte berätta för random person.
Men, precis som med yrke så behöver jag ju inte det, jag skulle nog ha pratat runt frågan.

 

[Fruentimber]

Det har till och med hänt att grannar (som hon knappt sagt ett ord till) har ringt på dörren och frågat om hon kan skriva ut mediciner, bara sådär Hon har inte varit överlycklig över att bli störd på en lördagskväll av någon som hon inte ens känner om man säger så.

Min sambo är elektriker och så fort han avslöjar vad han jobbar med ska folk fråga om diverse elgrejer de behöver få gjort hemma. Till och med "amen kan du inte följa med här och titta lite..." om vi är hemma hos nån. Helt otroligt. Jag har flera gånger fått stå i dörren på helgerna och ljugit om att han inte är hemma när folk och grannar kommit och knackat på. För att inte tala om att folk inte har någon som helst känsla för att kanske inte ringa en fredagskväll kl 21.

 

[Lovisaleonora]

Om någon jag precis har träffat skulle fråga vad som gör mig glad skulle jag bli obekväm. DET känns privat för mig.

Håller med. Jag försöker hålla mig till sanningen eller i närheten av, och kallprat är något för ytliga bekanta som kanske inte uppskattar fullt ut att jag berättar om det som gör mig glad. Alternativt får jag dra till med någon PK-lögn som skaver.

DEN frågan om någon är galet privat för mig.

 

[Lingon]

Håller med. Jag försöker hålla mig till sanningen eller i närheten av, och kallprat är något för ytliga bekanta som kanske inte uppskattar fullt ut att jag berättar om det som gör mig glad. Alternativt får jag dra till med någon PK-lögn som skaver.

DEN frågan om någon är galet privat för mig.

Jag tycker mest att den frågan känns flummig...

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker mest att den frågan känns flummig...

Ja, det också. Som att fråga vilken som är min favoritfärg... (på vad?!)

 

[nullo-modo]

Är det för privat att bli typ glad över blommor, solsken, doften av en bok?

Kan ju bli riktig jobbiga svar. Tex när jag möttes av hunden när jag kom hem från jobbet, hunden avlivades förra veckan. Valfritt djur eller människa som avlidit kan läggas in.