Jo men ganska stöttande. Han har väl varit glad när jag rett ut saker, men ibland har det känts som att det funnits en liten illa dold avund i att jag har "tur" som fått jobb. Han har inte hintat om att jag skulle ha något att göra med det, utan mer personer knutna till exempelvis arbete eller studier.
Självfallet mår han inte bra eftersom hans situation inte är bra. Har inte upplevt honom deprimerad utan mer naiv? "Jag trodde att jag skulle ha fått jobb här" och så har han typ inte ens pratat med chefen om det.
Skulle säga att alla män i min vänskapskrets kan beskrivas med de orden.
För att svara på det sista så är det nog det främsta just den mentala och intellektuella delen. Har alltid attraherats av människor som är kreativa, vill göra saker, kan saker. Det spelar ingen roll om det är ett arbete eller en hobby, utan bara du har "din grej". Älskar när man ser lågan i ögonen när någon berättar om sina intressen eller något de brinner för. Här har vi knappt några samtal som inte innebär att jag håller låda i tjugo minuter om något roligt som hände på jobbet eller på en kurs.
Så kan du ju inte ha det.