att gradera smärta enligt vårdens smärtskala

[Gabby_Ossi]

Jag har brutit både armbåge och knä (olika tillfällen) men det gör ju inte ont sålänge man är stilla i rätt läge typ. Benet gick inte att stå på men visst hade jag tvingat mig på något sätt att lägga vikt på det så hade det väl kommit up mot 8-9.

Men i "viloläge" skulle jag inte ha sagt att det gjorde speciellt ont, 2-3 kanske. Men har fått sagt att jag ändå var blek och nästan grönaktig i ansiktet så något har väl ändå påverkat .

Men det värsta "smärtminnet" vid den olyckan var trots allt inte att hasa ner för skidbacken, klättra upp på snöskotern, hoppa på kryckor eller klättra in och ut ur bilen, utan att jag inte kunde gå på toaletten på hela eftermiddagen/kvällen. Efter att jag väl fått röntgat och de sett att det var brutet fick jag ligga ett tag på vårdcentralen och vänta på ambulanstransport till lasarettet och blev så sjukt kissnödig . De gav mig en bäckenskål men jag lyckades inte få min kropp att fatta att det gick att kissa i en sån. Frågade om jag inte bara kunde få gå in på en vanlig toalett, men neej de hade ingen som var anpassad till att köra in britsen eller något annat att transportera mig med. Tänkte att vafan, ge mig ett par kryckor bara, kunde jag hoppa runt på dem in och ut ur bilen kan jag väl hoppa in och sätta mig på en toa, då hade jag ju tom fått en gipsskena som stöd som jag inte hade innan . Men nä, jag fick vänta tills jag var på lasarettet. Skulle jag sätta en smärtsiffra på blåsan hade det nog blivit 6-7 om benet var en 2-3a i vila och en 8-9 precis när det högg till i fel läge, men det var ju snabbt övergående så kändes inte lika besvärligt...

 

[skiesabove]

Jag tycker den där skalan är hopplös, och brukar beskriva resultatet av smärtan istället, ex "det gör så ont att jag inte kan sova, eller vaknar hela tiden av smärtan"

Eller i relation till vad jag varit med om, tillexempel "det gör mer ont än när jag bröt foten men mindre ont än när jag bröt nyckelbenet".

Om man ska gå enligt smärtskalan och vad som är hanterbart... Alltså jag "hanterade" ju den brutna foten. Sa till pappa att vi måste åka in. Grät stillsamt i bilen. Skötte min andning.

Steget mellan 8 och 9 här är galet stort tycker jag. Jag ligger väldigt ofta på 7-8 när jag överansträngt mig, men måste ju mata djur och barn och sköta min hygien etc, så jag kan personligen klassa det som hanterbart i korta stunder.

Och jag har haft ondare än 7-8, men har alltid kunnat prata på "min nia", om än bara i kortare stunder. På min 10a (förlossninga slutskede) kunde jag inte prata längre och ville dö, inga smärtstillande hjälpte, blodtrycksfall deluxe och adrenalin sattes in .

Från Wikipedia:

"
0. Ingen smärta.
1. Mycket obetydlig irritation – enstaka mindre stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
2. Obetydlig irritation – enstaka kraftiga stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
3. Smärtan är stark nog att distrahera. Milda smärtstillande medel (paracetamol, ibuprofen etc.) tar bort all smärta.
4. Kan ignoreras om man är ordentligt engagerad i något man gör, men är fortfarande distraherande. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
5. Kan inte ignoreras mer än en halvtimme. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
6. Kan inte ignoreras mer än korta stunder, kan bara arbeta korta stunder med ansträngning. Starkare smärtstillande medel (kodein, morfinpreparat etc.) dämpar smärtan i 3–4 timmar.
7. Smärtan stör sömnen och gör det mycket svårt att fokusera. Man kan fortfarande fungera, men med ansträngning. Starkare smärtstillande medel fungerar bara delvis.
8. Mycket begränsad fysisk aktivitet. Läsning och konversering är möjlig, men med stor ansträngning. Illamående och yrsel träder in som en del av smärtupplevelsen.
9. Oförmögen att prata. Skriker eller stönar okontrollerat. Nära delirium.
10. Smärtan leder till medvetslöshet.
"

 

[skiesabove]

Den här är lite bättre:

 

[parellikusken]

Jag tycker skalan är svår då jag är väldigt smärtkänslig. Så fort jag känner smärta blir jag orolig och smärtan blir värre. Har svårt för att inte gå in i smärtan och känna efter lite mycket. Det gör att det gör mer ont än det borde.

 

[Sel]

Den här är lite bättre:

Visa bifogad fil 169075

Fast det är väl samma sak?

 

[Sel]

Generellt tänker jag att det är från situation till situation också. Jag jämför inte ögonblicket då de manipulerar min brutna arm med då jag låg i huvudsmärta i ett dygn, utan det rör sig om vad jag står ut med och upplever just där och då. Lägg den i mitella, okej. Sex eller sju. Försök lägga benet rätt? HELL NO! Nio eller Tio i den situationen!
Sedan har jag kanske upplevt värre smärta någon gång i livet, men det är inte det det handlar om.

 

[ameo]

Men okej. 10 är kanske inte så svårt. Men att gradera mellan 2 och 9 är för mig en gåta.
De nyss inlagda beskrivningarna förklarade lite för mig. Det hade varit bra att få en sån skala att relatera till från vården.

 

[the_connemara]

Jag tycker den där skalan är hopplös, och brukar beskriva resultatet av smärtan istället, ex "det gör så ont att jag inte kan sova, eller vaknar hela tiden av smärtan"

Eller i relation till vad jag varit med om, tillexempel "det gör mer ont än när jag bröt foten men mindre ont än när jag bröt nyckelbenet".

Om man ska gå enligt smärtskalan och vad som är hanterbart... Alltså jag "hanterade" ju den brutna foten. Sa till pappa att vi måste åka in. Grät stillsamt i bilen. Skötte min andning.

Steget mellan 8 och 9 här är galet stort tycker jag. Jag ligger väldigt ofta på 7-8 när jag överansträngt mig, men måste ju mata djur och barn och sköta min hygien etc, så jag kan personligen klassa det som hanterbart i korta stunder.

Och jag har haft ondare än 7-8, men har alltid kunnat prata på "min nia", om än bara i kortare stunder. På min 10a (förlossninga slutskede) kunde jag inte prata längre och ville dö, inga smärtstillande hjälpte, blodtrycksfall deluxe och adrenalin sattes in .

Från Wikipedia:

"
0. Ingen smärta.
1. Mycket obetydlig irritation – enstaka mindre stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
2. Obetydlig irritation – enstaka kraftiga stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
3. Smärtan är stark nog att distrahera. Milda smärtstillande medel (paracetamol, ibuprofen etc.) tar bort all smärta.
4. Kan ignoreras om man är ordentligt engagerad i något man gör, men är fortfarande distraherande. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
5. Kan inte ignoreras mer än en halvtimme. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
6. Kan inte ignoreras mer än korta stunder, kan bara arbeta korta stunder med ansträngning. Starkare smärtstillande medel (kodein, morfinpreparat etc.) dämpar smärtan i 3–4 timmar.
7. Smärtan stör sömnen och gör det mycket svårt att fokusera. Man kan fortfarande fungera, men med ansträngning. Starkare smärtstillande medel fungerar bara delvis.
8. Mycket begränsad fysisk aktivitet. Läsning och konversering är möjlig, men med stor ansträngning. Illamående och yrsel träder in som en del av smärtupplevelsen.
9. Oförmögen att prata. Skriker eller stönar okontrollerat. Nära delirium.
10. Smärtan leder till medvetslöshet.
"

Den här är lite bättre:

Visa bifogad fil 169075

Hoppas aldrig jag behöver gradera från 1-10 i vården, förstår mycket lite av de skalorna? Men det kanske är mer anpassade för akut smärta? Mycket lite av min tid är ju under typ 4-5 och 7-8 inte ovanligt. Men jag tar ju inte starka smärtstillande heller och är inte skadad per se. Tror också ångest och upplevelsen som @parellikusken beskriver spelar in.

 

[Elo]

"
0. Ingen smärta.
1. Mycket obetydlig irritation – enstaka mindre stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
2. Obetydlig irritation – enstaka kraftiga stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
3. Smärtan är stark nog att distrahera. Milda smärtstillande medel (paracetamol, ibuprofen etc.) tar bort all smärta.
4. Kan ignoreras om man är ordentligt engagerad i något man gör, men är fortfarande distraherande. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
5. Kan inte ignoreras mer än en halvtimme. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
6. Kan inte ignoreras mer än korta stunder, kan bara arbeta korta stunder med ansträngning. Starkare smärtstillande medel (kodein, morfinpreparat etc.) dämpar smärtan i 3–4 timmar.
7. Smärtan stör sömnen och gör det mycket svårt att fokusera. Man kan fortfarande fungera, men med ansträngning. Starkare smärtstillande medel fungerar bara delvis.
8. Mycket begränsad fysisk aktivitet. Läsning och konversering är möjlig, men med stor ansträngning. Illamående och yrsel träder in som en del av smärtupplevelsen.
9. Oförmögen att prata. Skriker eller stönar okontrollerat. Nära delirium.
10. Smärtan leder till medvetslöshet.
"

För mig känns den här skalan skev, i så fall ligger jag ju runt 6-8 varje gång jag har mensvärk?

(Och där ser vi ett av problemen med kvinnor och hjärtattacker.... )

 

[MiniLi]

Jag tycker också det är svårt. Tror jag tenderar att skatta lågt, isf sist jag var inne på akuten så höjde de på ögonbrynen åt min tydligen låga smärtskattning och muttrade typ ”ookej, jag tror jag hämtar mer smärtlindring ändå..”. Kan även ha varit ngt mutter om hästfolk i den meningen, appropå den andra tråden..

 

[Oknytt]

Och att gradera smärta upp till en tia, som är värsta tänkbara, är omöjligt. För man kan liksom inte veta vad som är värsta tänkbara om man inte har just den smärtan för stunden...

Jodå, till en viss del. När jag jobbade på akuten och patienten antingen var osäker hur de skulle gradera eller typ sa "8-9" medan de satt helt lugnt på britsen utan att grimasera, vara andfådda eller visa på smärta brukar jag omformulera mig med "Ok. Om 10 är att bryta alla ben i kroppen samtidigt, hur ont har du nu?".

Ett njurstensanfall är för övrigt väldigt, väldigt högt på skalan, 7-9 är inte ovanligt att folk skattar det som.

Edit, för övrigt är det en pissdålig skada

 

[Fjordfrälst]

Tand är min värsta också. Jag har varit med om flera trauman, men ingenting slår när en inflammation under en tand gick ned i käkbenet. Jag trodde hela huvudet skulle explodera, det var fruktansvärt. Jag grät och dreglade mig igenom två dygn innan jag fick hjälp och trodde jag skulle tappa vettet faktiskt.


*kl*
Jag tycker skalan är ganska lättbegriplig ändå, värsta smärta åsido. Om de försöker manipulera en bruten arm och frågar mig var smärtan ligger anpassar jag den ju. Jag säger inte tre när jag inte tycker det är okej för dem att fortsätta bara för att jag "varit med om värre förr".

Ja fy fan....En rotfyllning blev det infektion under/i med massa var som luktade lik när tandläkaren öppnade. Innan var smärtan fruktansvärd, panodil i komb med ipren hjälpte ju för fan inget. Höll på att bli galen av smärta, fruktansvärd smärta. Har även fått spricka i bäckenet i bilolycka, gjorde med galet ont, förstås men den där tanden.....Nått av det värsta någonsin.

 

[Fjordfrälst]

Jag tycker också det är svårt. Tror jag tenderar att skatta lågt, isf sist jag var inne på akuten så höjde de på ögonbrynen åt min tydligen låga smärtskattning och muttrade typ ”ookej, jag tror jag hämtar mer smärtlindring ändå..”. Kan även ha varit ngt mutter om hästfolk i den meningen, appropå den andra tråden..

De hade inte tagit puls och blodtryckskontroller som skvallrade så att säga? Det ökar ju vid smärta...Ptja inte omöjligt heller, är väl allmänt känt att hästfolk står ut med mycket...

 

[MiniLi]

De hade inte tagit puls och blodtryckskontroller som skvallrade så att säga? Det ökar ju vid smärta...Ptja inte omöjligt heller, är väl allmänt känt att hästfolk står ut med mycket...

De hade blodtrycksmätare uppkopplad hela tiden om jag minns rätt. Men det spelar väl också in att jag var där för att hästen sparkat mig i ansiktet med rätt omfattande ansiktsfrakturer som följd..

 

[Fjordfrälst]

De hade blodtrycksmätare uppkopplad hela tiden om jag minns rätt. Men det spelar väl också in att jag var där för att hästen sparkat mig i ansiktet med rätt omfattande ansiktsfrakturer som följd..

Oj, aj fan. huuuuu!

 

[warg]

Men okej. 10 är kanske inte så svårt. Men att gradera mellan 2 och 9 är för mig en gåta.
De nyss inlagda beskrivningarna förklarade lite för mig. Det hade varit bra att få en sån skala att relatera till från vården.

Jag håller med, för mig förklarade det mycket när jag fick defense and veterans pain rating scale av en kompis när vi diskuterade detta. Jag insåg att jag låg alldeles för lågt i mina skattningar - och sen var jag frustrerad över att jag inte fick hjälp av vården.

 

[Araminta]

Jag använder självskattningsskalor främst för att få ett mått på utveckling/effekt och för att jämföra patienten med sig själv. Har problemet blivit bättre, sämre eller ligger det på samma nivå? För min bedömning så väger den enstaka siffran ganska lätt.

(Ska tilläggas att jag sällan frågar efter specifikt smärta utan jobbar med andra typer av problem)

 

[the_connemara]

Jag håller med, för mig förklarade det mycket när jag fick defense and veterans pain rating scale av en kompis när vi diskuterade detta. Jag insåg att jag låg alldeles för lågt i mina skattningar - och sen var jag frustrerad över att jag inte fick hjälp av vården.

Liknande när jag flera gånger på olika ställen sökte hjälp för mitt knä. De frågade alltid om knäet låste sig (meniskproblem) och jag svarade nej (för mig är låst = går inte att böja mer/mindre) men beskrev hur långsamt det krävdes för att kunna böja benet och vilka restriktioner det innebar i mitt jobb och min vardag. Fick ingen hjälp. I efterhand inser jag ju att det var precis det vad de menade med låste sig när jag väl kom till en bra sjukgymnast och fick göra MRI och rehabträning. Så många år där jag begränsade mitt liv så mycket bara för att jag som lekman inte fattade vad som innefattades i det där ja/nejet och uppenbarligen inte heller vården fattade min beskrivning. Kunde ju inte varken gå banor eller promenera med min häst eller rida med stigbyglar när det var som värst (en deprimerande lång tid ). Fy fan vad synd.

 

[Trott]

Sen är det olika vilken smärta man tycker är svårt att uthärda. För vissa är en molande konstant smärta det jävligaste, medan för andra är det den plötsliga huggande smärtan som är jobbigast.
Jag har också svårt att skatta hur ont jag har, men det är för att jag konstant har mer eller mindre ont. Skulle säga att jag ligger på en 5-6 dagligen, men där det går upp på en 7a ibland då vissa saker gör att jag får en huggande smärta.

 

[Ketrawzc]

Jag har brutit både armbåge och knä (olika tillfällen) men det gör ju inte ont sålänge man är stilla i rätt läge typ. Benet gick inte att stå på men visst hade jag tvingat mig på något sätt att lägga vikt på det så hade det väl kommit up mot 8-9.

Men i "viloläge" skulle jag inte ha sagt att det gjorde speciellt ont, 2-3 kanske. Men har fått sagt att jag ändå var blek och nästan grönaktig i ansiktet så något har väl ändå påverkat .

dehär!! När jag kom in på akuten med brutet lårben hade jag legat helt stilla i ca 1h, och minns att när de skulle märka upp benet inför op eller röntgen och de skulle dubbelkolla vilket ben det var, så var jag osäker! vågade inte röra mig för att jag skulle få ont igen