att gradera smärta enligt vårdens smärtskala

[Sryoqwe]

Jag har främst haft problem med långvarig smärta, fattar verkligen inte hur jag ska betygsätta den. Har det dock inte nu så förhoppningsvis klarar jag mig utan den informationen, men förstår att det är svårt för andra. Akuta skador, inklusive djupa sår, brukar inte göra ont. Jag vet att det gör ont och är farligt, men det registreras inte så jag kan typ fungera normalt. Har inte upplevt 10 på skalan, kanske upp till och med sju? Brukar avböja frågan om jag får den.

 

[Rosett]

Min värsta smärta var när jag dragit ut en tand. Normalt sätt blöder det och bildar ett koagel i hålet som skyddar.
Den här gången gjorde det inte det. Fenomenet kallas white socket.
Jag drog ut tanden på fredagen och jag gick hela helgen med en fruktansvärd smärta.
Av någon anledning kontaktade jag inte jouren. Vet inte om jag blev helt dum av smärtan eller något
Måndag förmiddag fick jag en akuttid och jag minns att jag undrade om jag skulle klara att köra milen in till stan utan att svimma och spy.
Eftersom jag klarade det säger jag att smärtan var en 9.
När jag vid ett senare tillfälle fick en infektion i en annan tand med tillhörande tandvärk tyckte jag inte att det var så farligt längre. Tidigare har jag tyckt att tandvärk är fruktansvärt men nu vet jag att det kan bli så mycket värre

Tror jag haft white socket, det blev en blodklump i hålet efter tanden men den lossnade, så jag kunde se käkbenet och t.o.m. peta på det, men det gjorde inte ont. Hade det så tills såret slöt sig.
Iofs hade jag ont av utdragningen i nån vecka eller två, så vet inte om de olika smärtorna ”blandades” med varandra.

 

[Rosett]

Jag tycker den där skalan är hopplös, och brukar beskriva resultatet av smärtan istället, ex "det gör så ont att jag inte kan sova, eller vaknar hela tiden av smärtan"

Eller i relation till vad jag varit med om, tillexempel "det gör mer ont än när jag bröt foten men mindre ont än när jag bröt nyckelbenet".

Om man ska gå enligt smärtskalan och vad som är hanterbart... Alltså jag "hanterade" ju den brutna foten. Sa till pappa att vi måste åka in. Grät stillsamt i bilen. Skötte min andning.

Steget mellan 8 och 9 här är galet stort tycker jag. Jag ligger väldigt ofta på 7-8 när jag överansträngt mig, men måste ju mata djur och barn och sköta min hygien etc, så jag kan personligen klassa det som hanterbart i korta stunder.

Och jag har haft ondare än 7-8, men har alltid kunnat prata på "min nia", om än bara i kortare stunder. På min 10a (förlossninga slutskede) kunde jag inte prata längre och ville dö, inga smärtstillande hjälpte, blodtrycksfall deluxe och adrenalin sattes in .

Från Wikipedia:

"
0. Ingen smärta.
1. Mycket obetydlig irritation – enstaka mindre stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
2. Obetydlig irritation – enstaka kraftiga stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
3. Smärtan är stark nog att distrahera. Milda smärtstillande medel (paracetamol, ibuprofen etc.) tar bort all smärta.
4. Kan ignoreras om man är ordentligt engagerad i något man gör, men är fortfarande distraherande. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
5. Kan inte ignoreras mer än en halvtimme. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
6. Kan inte ignoreras mer än korta stunder, kan bara arbeta korta stunder med ansträngning. Starkare smärtstillande medel (kodein, morfinpreparat etc.) dämpar smärtan i 3–4 timmar.
7. Smärtan stör sömnen och gör det mycket svårt att fokusera. Man kan fortfarande fungera, men med ansträngning. Starkare smärtstillande medel fungerar bara delvis.
8. Mycket begränsad fysisk aktivitet. Läsning och konversering är möjlig, men med stor ansträngning. Illamående och yrsel träder in som en del av smärtupplevelsen.
9. Oförmögen att prata. Skriker eller stönar okontrollerat. Nära delirium.
10. Smärtan leder till medvetslöshet.
"

Inget av stegen stämmer in på mig. Kanske nr 4-5 men milda smärtstillande hjälper knappt alls. Alvedon är som sockertabletter, måste ta Naproxen också men inte hjälper det i 3-4 timmar inte.

 

[farin]

Påminner om när jag en gång lite gick till vårdcentralen (tror det var med en skada tumme eller handled) och lite urskuldrande sa att det inte gjorde ont om jag inte rörde på handen. Typ bad om ursäkt att jag trots det kommit dit. Läkaren tittade lite förskräckt på mig och sa med tydlig röst att man SKA kunna röra på den. Ja jo det är ju kanske sant.
Vid några tillfällen har jag svimmat av smärta. Problemet med att sätta det på skalan är att när det autonoma nervsystemet sätter in så hinner man inte känna smärtan innan man är borta (det är ju därför man svimmar - för att bli besparad smärtan). Sedan kan man ha ont på andra ställen när man vaknar upp om man t ex råkade befinna sig i badrummet när det hände …
Annars brukar man väl säga att föda barn är 10. Och det verkar rimligt.

En förlossning behöver inte vara en 10.a för alla. Båda mina barn är födda helt utan bedövning, lustgas eller annan smärtlindring. Med första barnet väntade jag för länge hemma då alla sagt att det skulle göra så ont, så jag trodde inte det var på gång när det aldrig gjorde ont. Absolut att jag kände att kroppen arbetade, men ont gjorde det inte. Hon var halvvägs ute när vi kom till sjukhuset...

Min värsta smärta hittills i livet var när hade en instabil fraktur i för kort gips, så benändarna rörde sig vid rörelse. Jag föder hellre fler barn än bryter något igen.

 

[Gabby_Ossi]

En förlossning behöver inte vara en 10.a för alla. Båda mina barn är födda helt utan bedövning, lustgas eller annan smärtlindring. Med första barnet väntade jag för länge hemma då alla sagt att det skulle göra så ont, så jag trodde inte det var på gång när det aldrig gjorde ont. Absolut att jag kände att kroppen arbetade, men ont gjorde det inte. Hon var halvvägs ute när vi kom till sjukhuset...

Min värsta smärta hittills i livet var när hade en instabil fraktur i för kort gips, så benändarna rörde sig vid rörelse. Jag föder hellre fler barn än bryter något igen.

Och både gångerna jag bröt något tänkte jag att "nä men det kan väl inte vara brutet, då hade det ju gjort jätteont"

 

[Mia_R]

Och både gångerna jag bröt något tänkte jag att "nä men det kan väl inte vara brutet, då hade det ju gjort jätteont"

Ja, det trodde jag med när jag bröt vadbenet. Revbenen däremot ...

 

[dobbis]

Och både gångerna jag bröt något tänkte jag att "nä men det kan väl inte vara brutet, då hade det ju gjort jätteont"

Trodde min handled var stukad,tills jag kom hem och insåg att den såg ut som en vissen tulpan.