Precis det är ju så olika jag var oerhört billig i drift själv när jag gick på soc som man sa då. Jag var inte så intresserad av mat utan åt mest flingor och mjölk och lagade bara mat några gånger i veckan.
Jag håller inte med. Har man djur och ekonomin blir ansträngd är det helt okej att ta bort djuret om något dyrt skulle inträffa. Har djuret haft det bra tills dess hade jag inte känt minsta dåliga samvete.
Men det är inte läge att skaffa djur när man vet om det från början att man måste ta bort djuren för småsaker. Man måste skaffa djur iallafall med tanken och planeringen att kunna ge djuret ett längre liv än till första skadan. Och jo, det är faktiskt att ta bort dom lättvindigt.
Jag tänker att om man tillfälligt behöver försörjningsstöd så är det orimligt att omedelbart göra något åt djur man redan har ansvaret för. Om man långsiktigt behöver det så är trots allt katter en rejäl utgiftspost som är svår att prioritera. Men vill man prioritera det framför annat som normen ska fylla så går det säkert.
Ja det är djur som redan finns vi diskuterar eller har jag missat något?
Ja jo, kom väl in på både och litegrann.
Problemet är att om man har sparade pengar på ett konto för veterinärvård och annat för djuren så syns detta när man ansöker om försörjningsstöd. Man blir då ombedd att leva på dessa pengar innan man kan beviljas bistånd. Det är problemet som funderas över i trådstarten.
Kanske
Jag har också haft hund på försörjningsstöd. Hade jag kunnat omplacera hunden hade jag gjort det, men det var inte möjligt. Hunden var gammal och kroniskt sjuk. Att avliva för pengars skull klarade jag inte av.
För mig känns det verkligen inte bra att avliva för något som skulle gå att bota. Djuret får ta smällen genom att offra sitt liv. Det är inte schysst.
Om jag hamnar på försörjningsstöd så kommer jag aldrig att komma ur det. Försörjningsstödet är utformat så att alla möjligheter försvinner förutom att få en anställning, och det lär jag aldrig få tyvärr. Jag behöver fokusera på alternativa lösningar, men hamnar jag hos soc så är det bara att glömma. Därför vore det en mardröm att hamna hos soc.
Ja, det är ju rimligt ändå, att om man har tillgångar så ska de användas före att få försörjningsstöd. Men visst, det sätter personen i en svår sits där man inte längre klarar att ta ansvar för djuren på det sätt man gjort tidigare.
Ja, exakt så är det.
Vad det gäller katter så är ju avlivning oftast inte det värsta de kan drabbas av. Så även om det är tråkigt att behöva avliva för något som hade varit behandlingsbart men för dyrt för ens nuvarande ekonomi så tänker jag att katten ändå har det bra fram tills dess. Äldre katter är ju inte plättlätta att omplacera och @Wille har dom det ju bra fram tills dess att det möjligen är slut. Risken är ju trots allt att de får avlivas annars ändå, med tanke på det överskott av katter som finns och folks oförmåga att ta hand om sina katter på ett bra sätt.
Jo, jag känner till att det finns fonder. Jag blev beviljad fondmedel för min hund när jag levde på försörjningsstöd. Men jag orkar inte med stressen att ansöka och vänta på om man blir beviljad eller inte. Och i akuta situationer så hjälper det ändå inte. (Min katt Toni var nyligen jättesjuk och blev inlagd ett dygn. Det gick på över 20 000. Och trots låg självrisk så har det gått många tusen från egen ficka. Hon har i nuläget förbrukat cirka 30 000 från sin försäkring.)
Min kontaktperson är aktiv i en kattorganisation som omplacerar katter. Hon hjälper mig vid behov och enligt henne så finns det efterfrågan på katter. De har ett jämt flöde i föreningen.
Det håller jag med om. Men jag förstår också oron över att behöva göra sig av med ett älskat djur för att ekonomin inte räcker till.
Men jag har haft hund hela mitt liv och förutom valpen som dog vid 6 månaders åldern av sitt hjärtfel, som jag visste om, så har ingen av mina hundar skadat sig eller varit sjuka någonsin. De har dött i hög ålder av cancer och bara besökt veterinär för vaccinering genom åren. Och jag har haft flera med tanke på att jag är 45 år gammal nu. Jag har låg inkomst och har satt gräns för vad jag klarar och har även hundarna vettigt försäkrade. Hamnar jag på försörjningsstöd stannar de förstås kvar, utan tvekan och jag kommer göra mitt bästa att lösa situationer som kan uppstå om de skadar sig eller blir sjuka och behöver veterinärvård. När ekonomin och försäkringen säger stopp till slut är avlivning ett alternativ och jag kör med devisen att en död hund lider inte. Det är inte egoistiskt. Det är trots allt något som kanske aldrig en kommer att behöva ske, något som aldrig har skett för mig tidigare så jag målar inte fan på väggen i förväg.Men avvakta! Det kan ordna sig på annat vis. Ta inte ut nåt i förskott. Hur mycket varje månad kostar dina katter, på ett ungefär? Du ska verkligen inte behöva omplacera dem!!
Man får ha typ hund och katt osv men får ta från sin egen matbudget osv var beskedet jag fick när jag hade försörjningsstöd en period. Det var helt ok, de la sig inte i om jag hade nudlar till middag och inte köpte nya kläder och istället gav hunden mat, bara jag betalade hyra osv som jag skulle och skötte mina åtagande som jag skulle. Och förstås inte hade sparade pengar.
